En bit kvar för jämställdhet vid forskningsbedömningar

En bit kvar för jämställdhet vid forskningsbedömningar

Medicin det område som haft svårast att nå jämställdhet vid forskningsbedömningar skriver Vetenskapsrådet.

12 maj 2017, kl 09:20
0

Det är sjätte gången som Vetenskapsrådet har gjort sina observationsstudier för att undersöka hur beslutsprocesserna när forskningsansökningar ska bedömas, fungerar ur ett jämställdhetsperspektiv. Studierna presenteras i rapporten ”En jämställd process – jämställdhetsobservationer i Vetenskapsrådets bedömningsgrupper 2016”.

Observationerna har gjorts genom att personer, så kallade jämställdhetsobservatörer, suttit med vid mötena där forskningsansökningar hanteras i Vetenskapsrådet. Deras metod har varit deltagande observation. Det har handlat om att observera hur processerna har fungerat och vad som lyfts fram för att bedöma forskningsansökningar. Intrycken och observationerna har sedan analyserats genom en kvalitativ metod.

Under förra året deltog fyra observatörer, tre från Vetenskapsrådet och en extern. Eftersom det handlar om en granskning av den egna verksamheten är det viktigt att ha med minst en extern person, skriver rapportförfattarna. Jämställdhetsobservatörerna följde bedömningsarbetet i åtta av Vetenskapsrådets 56 beredningsgrupper. Störst andel av grupperna hanterade forskningsansökningar inom området medicin och hälsa. Anledningen till det är att det vetenskapsområdet har haft svårare än andra att nå målet om en jämställd fördelning av forskningsbidrag.

Observatörerna såg att män i något högre grad innehade ordföranderollen på mötena, och kvinnor oftare var vice ordförande. Diskussionerna präglades av öppenhet. Den talade tiden varierade mellan individer men inga mönster kunde ses som tydde på en strukturell skillnad mellan män och kvinnor. Men det fanns ändå problem ur jämställdhetssynpunkt.

Inom området medicin och hälsa har instruktionen till bedömarna varit att utgå från ”nytänkande och originalitet samt vetenskaplig kvalitet”, och inte lägga tyngdpunkten på de sökandes meriter. Ändå, konstaterar observatörerna, har det i grupper blivit stort fokus på meritlistor, och vissa forskningsbedömare har ansett att de sökande måste vara ”senior author” eller ”first author” till sina publikationer för att bedömas som tillräckligt meriterade. Detta synsätt gynnar män, eftersom ”first author” och ”senior author” oftast är professorer, och det bland professorerna fortfarande är en mycket skev könsfördelning.

Andra forskningsbedömare har under mötena motsatt sig var fokus har hamnat, och menat att man kan missa forskning ”som kan nå nobelprisnivå” om man stirrar sig blind på meritlistorna.

Observatörerna noterade också att kvinnliga sökande i vissa fall fick sina ledarskapsegenskaper ifrågasatta, något som ingen manlig sökande verkade få. En kvinnlig sökande fick vid ett tillfälle kritik för att ha allt för många samarbeten. En manlig sökande som också hade många samarbeten, omtalades som en attraktiv forskare som många ville samarbeta med.

Att det kan bli känsligt när kända forskare nämns eller står bakom forskningsansökningar framkom tydligt i grupperna, skriver rapportförfattarna. Bedömare kunde säga saker som ”jag tror hen kommer att bli upprörd om hen inte får bidrag” eller att det skulle få konsekvenser om någon annan rankades högre. Frågan om integritet och eventuella påtryckningar bör lyftas upp för diskussion, skriver rapportförfattarna, som konstaterar att ”en kombination av status, rädsla och tradition inom forskningsområdet trädde fram”.

Rapportförfattarna frågar sig om kriterierna som används vid bedömningarna bidrar till att bibehålla strukturella mönster. De kommer i rapporten med ett antal förslag, bland annat att man ska öka aktiviteten för att få fler av underrepresenterat kön att söka forskningsbidrag. De föreslår också att man ska analysera hur instruktionerna för bedömningen av kompetensen hos de sökande påverkar målet om en jämställd fördelning av forskningsbidrag.

Tidigare observationer har lett till rekommendationer som har förbättrat myndighetens rutiner vid forskningsbedömningar, skriver rapportförfattarna.

Vetenskapsrådet är den största finansiären av forskning vid svenska universitet och högskolor. Myndigheten har också i uppdrag att vara forskningspolitisk rådgivare åt regeringen.

Vi använder cookies för att ge dig den bästa upplevelsen på vår webbplats. Mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng