Arbetet med att revidera hållbarhetskriterierna för upphandling av läkemedel till slutenvården är nu klara. En nyhet är att de nu innehåller så kallade tilldelningskriterier som belönar anbudsgivare med extra fokus på miljö- och hållbarhet.
Upphandlingen kan ske på tre olika nivåer: ”bas”, ”avancerad” och ”spjutspets”. De nya kriterierna är utformade så att alla anbudsgivare – oavsett om det handlar om originalläkemedel, generika eller parallellimporterade läkemedel ska kunna lämna anbud på basnivån.
För anbudsgivning på avancerad nivå, där möjligheten till en extra ekonomisk premie finns, ska företagen dessutom kunna lämna information om bland annat vilket land den aktiva substansen är tillverkad i samt i vilket land formuleringen av läkemedlet skett. För att lämna anbud på spjutspetsnivå, där också ekonomisk premie kan betalas ut, ska även information om produktionsanläggningens adress anges.
Inga krav på miljöförbättring
Till anbudsnivåerna kommer också så kallade kontraktsvillkor som bland annat anger krav på rutiner för exempelvis kartläggning av miljöriskerna med ett läkemedel, hur dessa hanteras och att tillgänglig miljöinformation om läkemedel ska göras publik.
Hållbarhetskriterierna ställer dock inga krav på att de anbudsgivande företagen faktiskt visar på någon miljöförbättring i form av till exempel minskade utsläpp.
– I den bästa av världar skulle man ju vilja att de till exempel kan visa mätningar av utsläppsnivåer till mottagande vattendrag. Det kravet kom inte med nu, men det kommer att komma. Inte minst med tanke på risken att vissa läkemedel i miljön, som antibiotika kan driva på resistensutveckling, säger Margareta Bergh, hållbarhetsspecialist på Upphandlingsmyndigheten.
Hon konstaterar dock att mätresultat och utsläppsnivåer är en kontroversiell fråga.
– Med nuvarande hållbarhetskriterier vid upphandling måste ett företag som ser en miljörisk med något av sina läkemedel berätta om hur man har hanterat risken. Nästa steg vore att lämna ifrån sig analysrapporten till andra som kan granska den, men det är kontroversiellt och där har det varit svårt att komma framåt.
Saknas enhetlig lagstiftning
Att forska fram nya läkemedel är som alla vet kostsamt. Om en substans når så långt som till ett godkänt läkemedel vill därför läkemedelsbolagen tjäna in de investerade pengarna under läkemedlets patenttid, vilket sannolikt bidrar till att de ogärna lämnar ifrån sig sina affärshemligheter.
– På grund av detta och olika affärsmodeller är läkemedel en bransch med ovanligt hög grad av sekretess och med en kultur av att inte lämna ut information. Men uppföljning av de tidigare hållbarhetskriterierna börjar bidra till en ökad öppenhet, säger Margareta Bergh.
I nuläget finns heller ingen internationellt harmoniserad lagstiftning kring miljöhänsyn vid tillverkning. Alla länder har sina egna regler, vilket försvårar kontrollen då mycket av läkemedelstillverkningen lagts ut på underleverantörer i olika länder.
Bättre verktyg för upphandling
Margareta Bergh tror dock att de reviderade hållbarhetskriterierna ger regionerna bättre verktyg vid upphandling av läkemedel för att kartlägga och prioritera miljömässiga risker och var uppföljning behöver ske.
Samtidigt brottas många regioner med en ansträngd ekonomi – inte minst vad gäller hälso- och sjukvården. Frågan är om de kommer att vara beredda att betala mer för läkemedel med bättre hållbarhetsprofil.
– Det tror jag. Flera av regionerna har tuffa miljömål och är villiga att betala lite mer för vissa läkemedel för att uppnå dem. Men det är viktigt att man får in många anbud i upphandlingen så att man kan upprätthålla en sund konkurrens och kan ha avtal för de läkemedel som köps in till slutenvården, säger Margareta Bergh.
Vad tror du de nya hållbarhetskriterierna får för betydelse?
– Vi hoppas att de kan bli ett förbättrat och användbart verktyg i arbetet med att upphandla läkemedel inom slutenvården samt att de driver mot en ökad öppenhet och tillgång till information om läkemedels miljöaspekter. Vi hoppas också att de bidrar till att det ställs krav på miljöhänsyn för de läkemedel som apoteken köper in, som utgör den stora volymen, och där pris bestäms enligt nuvarande lagstiftning för läkemedel i förmånssystemet.
