Kontrollerad studie med SSRI på barn med ångestsjukdomar visar effekt

Den första kontrollerade studien på SSRI behandling av barn med ångestsjukdom visar positiva resultat.

8 jun 2001, kl 13:42
0

I Ångestsjukdomar är den vanligaste psykiska sjukdomsgruppen hos barn. Social fobi, separationsångest och generaliserat ångestsyndrom orsakar stort lidande och inverkar negativt på skolresultat och social funktion. De som lider av ångestsjukdomar i barndomen löper också större risk att drabb-
as av psykiska besvär i vuxen ålder.

Öppna studier har tytt på att SSRI har god effekt på barn med olika ångestsjukdomar. På basis av dessa rapporter gjordes en randomiserad, dubbelblind studie med fluvoxamin på barn.

Man valde att göra studien på diagnoserna social fobi, separationsångest eller generaliserat ångestsyndrom i stället för ett enskilt symtom eftersom tillstånden ofta uppträder tillsammans. Man valde fluvoxamin eftersom det var det enda SSRI som var godkänt i USA när studien startade 1996.

I studien ingick 128 barn i åldern 6 till 17 år som alla hade gått i behandling hos en psykolog i minst tre veckor utan förbättring. Barnen delades in i två grupper där den ena fick fluvoxamin 300 mg per dag och den andra placebo i åtta veckor.

Resultatet visar att 48 av barnen i fluvoxamin gruppen (76 procent) svarade på behandlingen jämfört med 19 av 65 (29 procent) i placebogruppen. Fem barn i fluvoxamingruppen avbröt behandlingen på grund av biverkningar jämfört med ett barn i placebogruppen. Fluvoxamin tolererades relativt väl men gav mer gastrointestinala biverkningar än andra studier visat. Det gav också en större ökning i barnens aktivitetsnivå än placebo, särskilt för barn under 13 år.

Behandling av ångestsjukdomar hos barn har visat relativt goda resultat av psykoterapi jämfört med andra psykiska symtom som uppmärksamhetsstörningar och hyperativitet.

Forskarna menar att utan en direkt jämförelse mellan SSRI och psykoterapi kan man inte säga vilken behandling som är bäst. Därför är det viktigt med ytterligare studie för att klargöra detta samt behandlingarnas långtidseffekter.

(N Engl J Med 2001;344:1279-1284)