Sämre psykvård för omhändertagna

Användningen av psykofarmaka är mångdubbelt högre hos placerade barn än andra jämnåriga. Det beror inte bara på att de är sjukare.

3 Nov 2014, kl 12:54
2

Socialstyrelsen har granskat förskrivningen av psykofarmaka till omhändertagna barn och ungdomar mellan 13 och 21 år.

I rapporten konstaterar man att användningen av psykofarmaka är mycket hög bland de placerade. För antipsykotiska läkemedel är siffran upp till 30 gånger högre än bland jämnåriga. En skillnad som utredaren Peter Salmi reagerat på.
– Särskilt allvarligt är det att medicineringen, speciellt på HVB-hem tycks användas under lång tid utan att det finns någon diagnos för schizofreni eller liknande, säger Peter Salmi.

Syftet med förskrivningen tycks istället vara stämningsstabiliserande och lugnande, menar Socialstyrelsen.
– Kombinationerna av psykofarmaka till exempel adhd-medicinering tillsammans med antipsykotika var väldigt vanligt och något som behöver ses över, säger Peter Salmi.

Samtidigt som en sådan kombinationsbehandling ställer extra krav på kompetens hos förskrivaren såg Socialstyrelsen att det bland de omhändertagna ungdomarna var betydligt vanligare med flera olika förskrivare. Medan 70 procent av barn som inte är omhändertagna hade förskrivna psykofarmaka från en vårdenhet gällde det enbart 30 procent av de som placerats på statliga ungdomshem. 
– Problemet att huvudansvaret för behandlingen blir otydlig i och med flera förskrivande vårdenheter, säger Peter Salmi.

2 Kommentarer

Skribenten är själv ansvarig för det hen skriver i kommentatorsfälten på www.lakemedelsvarlden.se. Läs mer

  1. Ung kvinna cirka 20

    Hon var söt, trevlig och cirka 20 år. Vi åkte med samma buss då och då och började prata. Det visade sig att hon bodde på ett gruppboende i närheten.
    För någon månad sedan stötte vi ihop igen. Det hade väl gått cirka ett halvt år sedan sist. Jag blev bestört. Vad hade hänt med henne. Ansiktet var uppsvällt, klotformat och hon hade fått en tydlig dubbelhaka.Den svarta munkjackan höll på att “sprängas”. Det var inte samma person.

    Jag sa litet försiktigt – men vad har hänt med Dig?
    Du verkar ha gått upp i vikt.
    Står Du på någon medicin – psykofarmaka t.ex. ?

    Det gjorde hon, en antidepressiv och någon annan. Hon kom inte ihåg
    namnet. Jag undrade om de fick besök av sjuksköterska på boendet. Nästan aldrig, sa hon – men både hon och personalen tjatar ständigt på mig att jag måste gå ned i vikt – jag måste träna.

    Jag sa – men är det ingen som förstår att det här kan vara biverkningar av Dina mediciner? Nej, det hade man inte tänkt på, men nu hade hon själv funderat på att beställa tid på hälsocentralen för att höra om hon kunde trappa ned, sluta med någon medicin. Det fanns hjärt- och kärlsjukdom i släkten.

    När skall vårdpersonal/förskrivare börja tänka på mer hälsobefrämjande åtgärder än psykofarmaka? I många fall kan de vara helt onödiga men ändå fortsätter medicineringen rent slentrianmässigt Precis som inom äldrevården.

  2. Viktigt att komma ihåg två saker.

    Gruppboende har delvist ersatt mentalsjukhusen och bor man där klarar man inte eget boende och har alltså ganska stora problem.

    Andra saken är att ett gruppboende är kommunalt eller privat och har inte så hög sjukvårdande kompetens. De säger att de ser inte så mycket till diagnoser utan till det man behöver hjälp med. Nu vet säkert inte personalen där att en viktuppgång på 3 kg skall föranleda läkarkontakt utan det rullar på och kilorna läggs till.

    Viktigt också att vara medvetna om att svårt psykiskt sjuka har inte så mycket kontakt med psykiater utan det ligger på 1,4 besök per år om de nu inte blir inlagda men där ligger snittet på bara 6 dagar per år.

    Sedan antipsykotika har ansetts orsaka all kroppslig ohälsa vid schizofreni, men enligt Läkartidningen nyligen är det bara 10 % och andra faktorer är viktigare som genetiska faktorer och livsstil som t.ex rökning och missbruk.

    Problemet i Sverige kan vara att vi snålar på psykiaterbesöken och psykiatern borde träffa patienterna oftare. Men svårt att ändra när det är skriande brist på psykiatrer. Psykiaterbristen är ett gissel och det är svårt att förändra och förbättra psykiatrin, när man knappt hinner med det löpande.