Arkivering

Som du ser har vi ändrat om en del här på lakemedelsvarlden.se.
Anledningen är enkel, vi vill att du som är prenumerant
på Läkemedelsvärlden ska få lite mer.

Förra veckan träffade vi en stor mängd studenter i Göteborg och Uppsala på väg ut i arbetslivet. De var alla inställda på en karriär inom läkemedels- eller apoteksbranschen eller inom vården. När vi stod där i vår monter på både Alarm och Pharmada och lyssnade på studenternas egna tankar kring framtiden trädde en mycket tydlig bild fram: studenterna räknar med att kunna jobba i alla branscherna och byta däremellan. Just därför gillar de också Läkemedelsvärlden eftersom, som de själva säger, tidningen är lättillgänglig och ger en samlad bild av alla branscherna.

Det var en oerhörd kick för oss på redaktionen att återigen få det bekräftat att just det vi strävar efter att göra, nämligen en bred och initierad tidning om läkemedel som är fördjupande samtidigt som den ska vara rolig att läsa, också är det som våra läsare spontant säger är anledningen till att de uppskattar tidningen.

Men, hur kul det än är att lyssna på beröm: i fredags var vi tillbaka här på redaktionen och då var det fullt fokus på att få igång nya lakemedelsvarlden.se. Resultatet av en lite rörig dag här på webben i fredags ser du idag.

Förändringarna är störst för dig som är prenumerant på Läkemedelsvärlden. Du kan från och med nu logga in här på sidan och se, läsa och kommentera alla artiklar från tidningen också här på webben.  Som en extra service samlar vi artiklarna i ett tidningsgalleri som ger dig bra överblick över de senaste numren med direkta länkar till artiklarna. Kolla in tidningsgalleriet här!

Är du inte prenumerant på Läkemedelsvärlden kan du förstås bli det, vi har numera flera olika alternativa prenumerationer: du kan läsa mer om dem här. Oavsett om du är prenumerant eller inte kommer du även fortsättningsvis kunna följa vår nyhetsbevakning kostnadsfritt.

Vi hoppas också att du uppskattar vår nya jobbsatsning. Alla platsannonser hittar du under fliken ?lediga jobb? eller gå direkt till lakemedelsvarlden.se/ledigajobb. Målet är att vi inom kort kommer samla lediga jobb från läkemedels- och apoteksbranschen och självklart också från landsting och myndigheter.

I veckan når också Läkemedelsvärlden nummer 2 våra prenumeranter. I tidningen finns från och med detta nummer den nya avdelningen ”Apoteksfronten” som fokuserar på de små och stora frågor som just nu präglar den nya marknadens första tid. Vi har också flyttat om sidorna lite så att du som läsare snabbare får en överblick över de viktigaste händelserna i läkemedelsvärlden.

Vi hoppas att du som läsare uppskattar de förändringar som vi nu gör både här på webben och i tidningen!

Idag, fredag den 12 mars, bygger vi om vår webb. Rubriker och annat kan därför hoppa runt  och
se lite märkliga ut under några timmar. Men snart har vi här en webb
med mer innehåll för våra prenumeranter och en ny jobbsatsning.

Det är både små och stora förändringar på gång här på lakemedelsvarlden.se.

När väl ombyggnadsröran lagt sig innehåller webben följande nyheter:
– Du som är prenumerant på tidningen Läkemedelsvärlden kommer kunna hitta artiklarna från tidningen även här på webben för att kommentera eller tipsa kollegor om bra läsning.
– Som prenumerant på tidningen har du också full access och möjlighet att söka efter reportage i vårt arkiv som publicerats i tidigare nummer av Läkemedelsvärlden.
– Man kommer kunna teckna en webbprenumeration. Den som gör det får full access till artiklar på webben och i arkivet.
– I vårt nya tidningsgalleri kommer du kunna se innehållet i de senaste numren av Läkemedelsvärlden samlat på ett ställe.

Under lakemedelsvarlden.se/ledigajobb hittar du framöver vår satsning på platsannonser. Här kommer du att hitta lediga tjänster från hela läkemedelsområdet.

Vår nyhetsbevakning kommer självklart även fortsättningsvis vara öppen för alla.

Hoppas du har överseende med röran idag och att du kommer uppskatta nya lakemedelsvarlden.se!

Läkemedelsvärlden hade i årets första nummer ett givande reportage om
olika sätt som läkemedelsindustrin använder för att öka trovärdigheten
i vetenskapliga tidskrifter för publikationer, som gynnar deras
produkter. Förfarandet är förstås oacceptabelt.

LIF´s vd Richard Bergström föreslår i en intervju i anslutning till reportaget att SBU därför inte skall förlita sig så mycket på publicerade studier utan i högre grad begära in original data från företagen. SBU´s chef Måns Rosén instämde i den senare delen av förslaget.

I senaste numret av Dagens Medicin låter det annorlunda och Rosén samt två medarbetare går till generalangrepp på Bergström och hävdar att industrin inte vill bli granskad av oberoende institutioner utan att alla data och analyser skall komma från företagen själva. Jag ser inte att Bergström fört fram den åsikten. Han talar om en tyngdpunktsförskjutning och att SBU ska begära in de data de behöver och mer arbeta som Läkemedelsverket. Istället för ett generalangrepp hade det varit mer konstruktivt att utvärdera förslaget mot nuläget och andra alternativ. Allt kan som bekant bli bättre.

Vad kan göras?
a.    Industrin måste sluta att ?styla? artiklar. Kravet är utmärkt, men av samma karaktär som fördömandet av skattefusk
b.    Tidskrifterna måste bli bättre på att upptäcka och refusera artiklar, som inte håller måttet. Ja, men jag tror redan de gör sitt yttersta inom sin budget.

Läkemedelsindustrin är inte den enda part som får in osanna eller tveksamma artiklar i den vetenskapliga pressen. Nature publicerade 1988 en artikel till stöd för homeopati som påstod att molekyler kunde lämna minnesavtryck i vatten och Wakefield fick 1998 in en artikel i Lancet om autism som följd av vaccinationer. Samtidigt som dessa övertramp finns får det inte skymma att den absoluta majoriteten av artiklar i välrenommerade tidskrifter är av högsta klass.

Nå, vad med Bergströms förslag? Skulle manipulerandet av data som SBU skall fatta beslut på öka eller minska med det? Skulle processen bli enklare eller oöverskådligare? Jag kan inte avgöra det. Kanske kan man se hur andra branschers förhållande till myndigheter är utformat som t ex. fordons-, kärnkrafts-  och livsmedelsindustrins. En avgörande nackdel med färre publicerade data i vetenskapliga tidskrifter är att antalet ögon som kan granska och bilda sig en egen uppfattning minskar.

Myndigheter och förvaltningar, som utsätts för kritik slår alltid tillbaka. Det må gälla domstolar, skatteverket, Socialstyrelsen, försäkringskassor eller byggnadsnämnder. Det är det traditionella sättet för dem att utföra sin uppgift, men attityden håller sällan i längden.

Häromveckan angavs det i en artikel i Svenska Dagbladet att den nya
styrelsen i Telia väckt debatt. Att den nye ordföranden saknade
erfarenhet och kompetens inom telekom hade kunnat accepteras om den
funnits hos någon av de andra styrelseledamöterna, vilket inte är
fallet.
Parallellen med Apoteket AB´s nya styrelse är uppenbar.

Jag var under 90-talet som marknadschef i Apoteksbolaget av och till föredragande i dess styrelse. I den ingick ordföranden i Läkarsällskapet, en f d generaldirektör för Socialstyrelsen, två styrelseproffs från näringslivet samt ledande sjukvårdspolitiker och administratörer. Utöver genomgång av bolagets marknadssituation ägnades stor del av diskussionen åt omvärldsfaktorer som utvecklingen inom sjukvård och läkemedelsområdet, inte bara i Sverige utan även internationellt.

Den kompetens och det engagemang som fanns i styrelsen då har uppenbarligen vidmakthållits i efterföljande styrelser till och med den som leddes av Per Båtelson, men som i uppmärksammade former tvingades att avgå. Nu har en ny styrelse utsetts med tydlig detaljhandelprofil Bland dess första åtgärder var att avsätta nuvarande VD, vilket inte var oväntat, men motivet att det behövs en ny ledare med erfarenhet från detaljhandel i konkurrens, tyder på en ny inriktning av företaget.

Hur är det då med de nya apoteksföretagen. Det kan konstateras att Apoteket Hjärtat till sin styrelse rekryterat Anita Berlin, disputerad apotekare med bred erfarenhet av läkemedels-forskning och sjukvårdsfarmaci. I styrelsen för Vårdapoteket ingår det medlem med  erfarenhet från Life Science. Kanske har dessa företag bättre förstått innebörden av att läkemedel inte är vilken vara som helst, de är den viktigaste insatsfaktorn i sjukvården och att apoteksverksamheten till största delen är skattefinansierad. Om staten också har den insikten bör det tydliggöras i ägardirektivet och den nuvarande styrelsen bytas ut.

Nu håller det äntligen på att bildas ett centrum för bättre läkemedelsanvändning. Men resurserna är för små. Och frågan är vad centrat ska fokusera sin verksamhet på. Jag har några förslag.

Ingrid Stenberg påpekade i sin blogg den 22 december att avmonopoliseringen fått fler konsekvenser än nya apoteksägare. Ett exempel hon nämnde var ökat politiskt intresse för läkemedelsområdet, manifesterat i utarbetandet av en Nationell läkemedelsstrategi. En annan följd av skeendet är inrättandet av ett Centrum för bättre läkemedelsanvändning vid Läkemedelsverket.

Redan i den Lönngrenska utredningen, som föregick bildandet av Apoteksbolaget, föreslogs ett svenskt läkemedelsinstitut för information och statistik. Den senare delen förverkligades i olika konstellationer och slutade i NEPI, Nätverk för läkemedelsepidemiologi. I den s.k. Läkemedelsförmånsutredningen år 2000 presenterades ett förslag om att avsätta 100 miljoner kr/år i fem år för ett projekt rörande praktisk läkemedelsanvändning. Förslaget förverkligades aldrig här hemma trots att liknande verksamheter etablerades i Norge och Danmark. Några år senare tog LIF, TLV (då LFN) och Apoteket AB ett nytt initiativ i samma ärende genom att förslå inrättandet av CERLA, Centrum för rationell läkemedelsanvändning. Inte heller det blev av.

Nu förverkligas intentionerna! Inte minst Apotekarsocieteten har varit pådrivande under hösten för att ett centrum inrättas. Så långt är allt väl. Men centrat ser ut att få en budget runt 16 miljoner kr/år, vilket är på tok för lite. Sätt det i relation till de årliga miljardbesparingarna, som generikareformen inneburit ? men vars medicinska konsekvenser aldrig utvärderats på djupet.

Den stora frågan, vid sidan om resursfrågan, är vad centrat skall prioritera. Alla som är intresserade av läkemedelsanvändning bör tänka efter och göra sina röster hörda. Själv anser jag att bättre följsamhet bör vara det mest angelägna verksamhetsområdet och inte minst apotekens roll i sammanhanget. Ett angränsande område att förbättra gäller personer med många läkemedel i relation till LRP, främst interaktioner och biverkningar. Mitt tredje förslag gäller hur apotekens elektroniska expeditionsstöd EES bäst kan fås att samverka med förskrivarnas ansvar. Ytterligare ett förslag är att utarbeta en sammanställning med läkemedel för barn och erfarenheter av barnmedicinering liknande FASS eller Läkemedelsboken. Veterinär FASS finns, men inte barn FASS. Listan på möjliga projekt kan lätt göras längre: förbättringar vid generikasubstitution, receptförnyelse, Apodos, läkemedelslistor, TDM, vårdövergångar, generisk förskrivning?

Centrats verksamhet bör bedrivas i projektform och i nära samarbete med universitet, SKL, SoS,  LOK, LIF, den nybildade apoteksföreningen och andra intressenter. Periodvisa utvärderingar av ett till centrat knutet råd med representanter för viktiga aktörer på läkemedelsområdet bör avgöra projektens inriktning och fortlevnad.

Vilka förslag har du?

Det är intensiva tider för de som vill bli småföretagare inom
Apoteksgruppen. Buden för de apotek man är intresserade av ska lämnas
in senast på fredag den 12:e februari. Sen är det realistiskt att anta
att det tar cirka en månad innan ?vinnarna? i budgivningen presenteras.
Det får förmodas att Apoteksgruppen just nu arbetar hårt för att
säkerställa att överlämningen samt omskyltningen blir så bra som
möjligt då det äntligen ?smäller?.

I övrigt har en del klarnat för de som vill bli entreprenör under de senaste månaderna. Bland annat har Farmacevtföretagarna efter idogt arbete presenterat ett intentionsavtal med Boots Alliance. Mer information kommer att följa i veckan på olika möten i Stockholm, Göteborg och Malmö. Det är självklart positivt att det kommer att finnas flera möjligheter för entreprenörer men även för marknaden som helhet då det skapar en större dynamik.

Ifrån en entreprenörs perspektiv är det viktigt att ha så mycket information som möjligt för att rättvist kunna ta ställning till val av lösning: Apoteksgruppen eller Farmacevtföretagarna + Boots Alliance. Kännetecknande för båda lösningar är att det fortsatt finns många frågetecken och oklarheter kvar. För den senare är detta förståeligt, då intentionsavtalet kom till sent. Förhoppningsvis blir det dock en informationsrik vecka där konturerna kring samarbetet kommer klarna ordentligt.

Det finns en del beslutsparametrar som jag håller som extra intressanta inför presentationen av lösningen. Dessa är:

– Kommer det att bli en s k ??Golden share? eller kommer man att kunna få äga apoteket till 100%.
– Hur ser en eventuell ?exit? ut: Kommer man kunna få sälja apoteket till vem som helst?
– Vilka tjänster erbjuds, vad är basutbud, och till vilken kostnad? Speciellt intressant att se om denna ligger under Apoteksgruppens kostnadsnivå.
– Vilka frihetsgrader kommer att erbjudas för de som vill göra ?allt? själv, kan man exempelvis endast ta del av inköpsfunktionen?
– Kommer man fortlöpande beredas möjlighet att påverka avgifter samt tjänster i serviceutbudet genom exempelvis medlemsråd?
– Strategi framåt för att ta marknadsandelar på den nya apoteksmarknaden.

En del av dessa frågeställningar kan man möjligen besvara genom att läsa mellan raderna i den rapport som Farmacevtföretagarna beställde av Handelns Utredningsinstitut med titeln ?Apoteksgruppen och småföretagandet?. Samt genom årsboksluten för Alliance Boots.  

Dock, en av de för mig viktigaste frågorna är förväntad avkastningsnivå. Boots Alliance är ett globalt företag med miljardintäkter. Företaget ägs sedan 2007 av riskkapitalister (bland annat KKR för er som läst Barbarians at the Gate) vilka säkert har ett avkastningskrav, vilket vore intressant att veta.

Apoteksgruppen fick just en fråga om avkastningskrav ifrån Dagens Apoteks journalist, varpå VD: n för Apoteksgruppen svarade:

?Några uppgifter om explicita avkastningskrav har jag inte tagit del av. Det är ytterst en fråga som bör ställas till ägaren, men jag utgår ifrån att det kommer att handla om relativt traditionella avkastningskrav som liknar de som gäller för andra statliga verksamheter.?

För att vissa på spännviden i VD:s svar kan man ögna de avkastningskrav som Apoteket AB har haft de senast åren. I exmpelvis ägardirektivet ifrån Socialdepartementet 2008 finns att läsa:  

?Räntabilitetsmål ? räntabiliteteten i koncernen, beräknad som årets resultat i procent av genomsnittligt eget kapital, ska långsiktigt motsvara den tioåriga obligationsräntan (genomsnittligt beräknad för räkenskapsåret) med ett tillägg av tre procentenheter.?

Året 2008 gjorde Apoteket AB ett resultat efter skatt på 711 Mkr.

Ser man ännu längre tillbaka kan man läsa: ?Apoteket ska inte sträva efter vinstmaximering utan vår uppgift är att nå ett gott resultat som möjiggör utveckling och investeringar.? Detta finns skrivet i årsredovisningen för 2004, ett år då man gjorde 206 Mkr i resultat efter skatt.

Poängen är att genom historiskt låga avkastningskrav så har Apoteket AB haft historiskt låga avkastningar. Exempelvis kan nämnas:

2000: – 4 Mkr
2001: – 126 Mkr
2002: + 12 Mkr

Dock, uttalandet ifrån Apoteksgruppen:s VD blir ännu mer oklart om man tar höjd för ?andra statliga verksamheter?. Exempelvis kan nämnas Vattenfall som för 2008 redovisade en vinst på 23 498 Mkr (!).

Klart är att Apoteksgruppen på något sätt måste finansiera sitt tjänsteutbud, sina anställda och samtidigt gå med vinst, eller annorlunda uttrycket, ge ägaren en viss avkastning. Hur stor avkastningen blir ger en stark indikation om framtida medlemsavgifter samt strategisk inriktning för Apoteksgruppen. Att som entreprenör få ta del av dessa diskussioner tycker jag är mer än rimligt innan de ska ta ett beslut om Apoteksgruppen eller Farmacevtföretagarna + Boots.

Ingen kan nog påstå att själva apoteket var särskilt nytt. Hyllorna
stod där fyllda med samma sortiment och samma skyltar som man är van
vid. Men just igår eftermiddag var Apotek Påfågeln lite speciellt. Den
slitna gamla frasen ?alla var där? lämpar sig bra. De flesta med någon
makt över den här nya marknaden var där, och alla var på något vis
lättade över att alla faktiskt klaffat när det allra första apoteket
skulle öppna i ny regi.

Leif Nilsson, chefsapotekare på Medstop, berättade om en något stressig och nervös lördag när it-systemen skulle bytas för första gången. Men de hade fått allt att fungera där på lördag eftermiddag, och på söndag morgon stod han stolt och väntade på den första receptkunden. Fast det hade tydligen inte gått så bra att förklara för damen exakt hur historisk hon var. Hennes enda kommentar på det faktum att hon var den första besökaren på ett privat apotek var ?jaha?. Skulle gissa att hon är rätt så representativ för den genomsnittliga kunden.

Christina Åkerman, gd på Läkemedelsverket, konstaterade att det är först nu när de nya apoteken verkligen kommer igång och bygger upp sina verksamheter som de som myndighet kan se vad det är de behöver komplettera med, då särskilt när det gäller den producentoberoende informationen.

Rickard Bergström, vd för Lif, var istället inne på att det nu blir stor skillnad för hans medlemsföretag. Förhållandet mellan apoteken och industrin regleras i etikavtal, men det är mycket som kan hända i början innan förhållandet mellan dessa två nya branscher mognat. Det var inte mycket idé att förhandla om hyllplatser och liknande med monopolisten, men nya spelare kommer vara kreativa. De stora dragen som man har kunnat tänka ut på förhand är reglerade, men exakt vad kreativiteten hos läkemedelsföretagen och apoteksföretagen kommer leda till blir synligt först när verksamheterna är igång på riktigt.

Lennart Axelsson på Sveriges farmacevtförbund tyckte att visst, det är ju fantastiskt att omregleringen kommit så här långt. Men han kunde inte låta bli en dag som denna, sa han, att tänka på alla entreprenörer som satt fast i siffror och problem med it-system. Där har regeringen misslyckats ännu så länge, konstaterade han.

Stefan Carlsson använde ord som milstolpe och var nöjd för sin före detta personals skull att själva överlämnandet gått bra. Och så tyckte han att det var fina färger på Medstops apotek. I övrigt verkade han mest se fram emot att resten av överlämnandet skulle bli gjort, och att februari skulle passera. Det är sen det börjar för Apoteket AB.

Bullar, kex, godis och mingel. Myndighetsfolk, politiker, apotekskonkurrenter och läkemedelsindustri. Under en timma igår samlades de under ett tak för att se på när en apoteksskylt byttes till en annan och stämningen var entydig: Nu börjar det.

Så har vi lagt ännu ett decennium till historien, 00-talet. Mycket
vatten har runnit under broarna och ingen kan säga att det inte ?hänt
något?, särskilt inte i vår bransch. Jag skulle dock vilja belysa en
helt annan trend som vuxit sig stark de senaste åren: explosionen av
anonyma åsikter i offentligheten.

Jag har under det senaste åren blivit allt mer fundersam över varför folk inte vågar stå för sina åsikter. Detta är en allmän tendens som verkar genomsyra alla samhällets sektorer. Mest tydligt har det blivit med intåget av den nya tekniken. Med bloggar och kommenteringsfunktioner på webbsidor har det blivit kutym att ösa ur sig mer eller mindre genomtänkta haranger under någon fiffig men anonym signatur. Ni som följt nyhetsutvecklingen på apoteksfronten via Internet har kunnat ta del av en strid ström av anonymiserade åsikter.

Jag tror dock inte att tekniken är främsta anledningen till denna utveckling. Vi svenskar har länge varit ett ganska gnälligt folk som skriver anonyma lappar i tvättstugor och på anslagstavlor i stället för att reda ut problemet på plats med dän det berör. Som ringer polisen i stället för att knacka på hos den störiga grannen. Och som skriver anonyma kommentarer på webben i bloggar och andra artiklar.

Varför har det blivit så? Hur kommer det sig att vi svenskar har blivit så ängsliga att vi inte kan träda fram bakom våra tankar och funderingar? Varför detta behov av att dölja sig trots att man många gånger har kloka synpunkter? Trots en mycket liberal, och traditionstyngd, lagstiftning om yttrandefrihet? Trots LAS, ett blomstrande föreningsliv, ?Lex Maria?, med mera? Jag välkomnar gärna synpunkter på detta, även anonyma.

För mig är det enkelt. Jag säger eller skriver inget som jag inte kan stå för. En åsikt utan tydlig avsändare är aldrig lika stark eller betydande i mina ögon som när en ?riktig person? levererar den. Det är därför jag blir beklämd när många av mina kollegor väljer att uttrycka sig anonymt kring utvecklingen på läkemedelsområdet. Debatten förtjänar bättre. Det här landet byggdes inte med lappar i tvättstugan.

LEDAREN I LÄKEMEDELSVÄRLDEN NUMMER 8 2009.

Det är lätt att tro att vi börjar närma oss slutet på den turbulenta omregleringen av apoteksmarknaden. Men bli inte förvånad om
nästa berg- och dalbana väntar runt hörnet.

Det här tar aldrig slut. De senaste veckorna har jag hört den meningen från många olika personer. Alla är de är matta, 2009 har varit ett maratonlopp för de som vill hänga med in på den nya apoteksmarknaden. Och alla försöker de hitta varandra i det kaos som nu råder. Det som var en kollega idag är en konkurrent imorgon, det som var en konkurrent igår är morgondagens affärspartner.

För trots att köparna av apoteksklustren nu är kända är det fortfarande svårt att överblicka den nya svenska apoteksmarknaden. Men facit är snart här. Redan i början av nästa år kommer vi veta färgen på stolarna som kunderna får sitta i och vänta på sina läkemedel. Kanske är det då som det går upp för oss att den största konsekvensen av omregleringen är en helt annan än den mest synliga.
Under de tre år som gått sedan projekt omreglering påbörjades har den svenska läkemedelsmarknaden varit utsatt för en sällan skådad genomlysning. Omregleringen blev betydligt krångligare än vad regeringen tänkt, men de har också hittat mer än de trott.

Prissättningsmodellen är det mest uppenbara exemplet. Regeringen trodde först att ökad konkurrens i sig självt skulle leda till prispress. När de upptäckte att så inte skulle bli fallet såg de över hela prissättningssystemet istället, och hittade pengar. Det system som gällt sedan 2002 visade sig egentligen vara ineffektivt och under buller och bång bytte regeringen ut ledning och gav TLV nya direktiv för hur de skulle prissätta läkemedel. Den konsekvensen av omregleringen har vi redan sett.

Mindre uppenbara är de förändringar som inom ett par år
kommer att ses på landets sjukhus. Där pågår nu en översyn av hela läkemedelsförsörjningen. Anledningen är att de under de kommande åren måsta upphandla nya avtal när Apoteket AB inte längre är den självklara leverantören. Återigen kommer inte den mest intressanta konsekvensen bli vem som vinner upphandlingen, utan vilka problem i försörjningen som landstingsledningarna hittar, och förhoppningsvis åtgärdar, under upphandlingens gång.

Tidigare i höstas blev det också klart att regeringen har satt ihop en arbetsgrupp för läkemedelsfrågor. Gruppen ska bland annat arbeta vidare med det som en annan grupp, P16-gruppen, i våras konstaterade behöver göras för att förbättra läkemedelsanvändningen. Regeringens nya grupp består av 15 personer med representanter från socialdepartementet, TLV, SKL och ett par olika landsting. Målet: att ta fram en ny läkemedelsstrategi. Den som koordinerar gruppen från socialdepartementets sida är Sofia Wallström, samma person som lett hela apoteksomregleringen. Det är självklart ingen slump. Regeringen har i och med omregleringen fått syn på läkemedelsfrågor i ett vidare perspektiv. Och de har visat att de inte drar sig för att ändra på saker om de anser det vara nödvändigt. 

Bestämmer de sig för att genomföra ens några av de idéer som finns i P16-gruppens rapport kommer konsekvenserna för hela läkemedelsområdet bli påtagliga. Bland annat finns där förslag på att hela finansieringen av läkemedel ska flytta från stat till landsting. Men även tankar på att införa generisk förskrivning och att ge TLV ett utökat ansvar att utvärdera prissättningen av alla läkemedel, inte bara de som ingår i högkostnadsskyddet.

I mitten av februari räknar strategigruppen med att bestämma sig för vilka frågor inom läkemedelsområdet som blir strategiskt viktiga att arbeta med för regering och landsting de kommande åren.
Gruppen träffas samtidigt som skyltarna byts ut på 466 före detta statliga apotek. Det här tar aldrig slut suckar folk i min omgivning. Nej, det är som det brukar. Framtiden börjar nu.

Igår tog vi pulsen på de nya apotekskedjorna. Frågan för kvällen var om
de kommer att bli vårdföretag eller butiker. Svaren visar att de nya
kedjorna vill vara just apotek, men att alla är pressade under
lönsamhetskrav.

Farmaci- eller kvalitetschefer från fem av apotekskedjorna på den nya marknaden var på plats här på Läkemedelsvärlden igår kväll för att bli intervjuade på scen om sina planer. Om man gör en positiv tolkning av bilden som målades upp kommer vi få en ny apoteksmarknad där alla är helt fokuserade på patientsäkerhetsarbete och kvalitet. Lyssnar man istället efter orosmoln är det uppenbart att alla företagen är pressade, är mycket medvetna om konkurrensen och funderar över hur lönsamheten ska maximeras. Företagen själva vill inte gärna medge någon målkonflikt mellan lönsamhet och kvalitet, men att de diskussionerna pågår inom företagen är ändå uppenbart.

Ingen tror egentligen att det går att få kunderna att betala extra för rådgivning, kompetens eller läkemedelsgenomgångar. Istället har företagen lite olika sätt att förklara hur de ska ?ha råd? med det kvalitetsarbete som de säger att de tänker fokusera på. Kostnaden för det arbetet måste helt enkelt rymmas inom handelsmarginalen, sa till exempel Leif Nilsson på Medstop. Vi ser det som en del av arbetet med att få lojala kunder, sa Annika Svedberg på Apotek 1. Monica Hagman på Apoteket AB sammanfattade brytpunkten vård/butik på ett mer konkret sätt när hon pratade om egenvården: I mötet med kunden ska personalen först vara yrkesmänniskan som tänker ut vilken substans som är rätt för kundens behov. När väl det beslutet är taget, ska personalen sälja det preparat som Apoteket har bäst marginal på.

Det skulle vara enkelt att säga att allt det här pratet om kvalitet är tillrättalagt säljsnack. Men bilden är nog mer komplex än så. De här kvalitetscheferna vill nog verkligen satsa på just kvalitet och kompetens. Och ännu så länge tror de också att det kommer gå vägen. Kanske har de rätt, och kanske visar deras kalkyler i dagsläget att det finns utrymme för hög kvalitet och kompetens. Men det kommer bygga på att det här är en bransch som på något vis håller ihop. Igår sa de fem som var här att ingen av dem kommer prisdumpa OTC, utan alla ska försöka sälja kvalitet var budskapet.
Men nog verkar det osannolikt att ingen i det långa loppet kör lågprisracet. Om det inte är någon av de fem som var här igår kommer de istället få konkurrens av någon annan.  Vill samhället fortfarande ha kvar avancerade apotekstjänster i det längre perspektivet måste man med andra ord hitta en ersättningsmodell från stat/landsting till apotek.

Oavsett hur det går med det finns det i alla fall i nuläget tankar hos de olika företagen kring vad de ska satsa på och inte. En kort summering:

Kronans Droghandel: Samarbetet med Coop kommer sätta viss prägel, bland annat med Medmera-korten som man får poäng på även när du handlar på apotek. Deras 171 apotek är framförallt små öppenvårdsapotek, och där kommer de sannolikt samarbeta en del med vården berättade kvalitetsdirektör Inger Näsman. Olika yrkeskårer på apoteken kommer ha olika arbetsuppgifter, men framförallt ska personalen ses som en del i ett team där alla ska vara beredda att göra det som behöver göras.

Medstop: På skalan från vårdföretag till butik var det här kedjan som hamnade längst åt butikshållet när företagen placerade ut sig själva. Inte konstigt, förklarade företagets farmacichef Leif Nilsson, eftersom de har köpt stora apotek i kommersiella lägen. De kommer syssla med renodlade farmacevtiska tjänster som läkemedelsgenomgångar och rådgivning, men inte några hälsotjänster som provtagningar eller liknande.

Apoteket AB: Statliga Apoteket har ju redan påbörjat resan från att främst vara en samarbetspartner till sjukvården till att vara mer av ett företag vilket som helst som ska tjäna pengar, konstaterade Monica Hagman, chef för farmaci och hälsa. Och den resan kommer i viss mån fortsätta. Samtidigt ser Monica Hagman framför sig en utveckling liknande den som skett internationellt där apotek  är mycket mer än ett ställe där patienter hämtar ut läkemedel. Hon tror på farmacevter som gör provtagningar och som har en större roll som vårdgivare.

Vårdapoteket i Norden AB: Bengt Åstrand, vice vd på företaget och ännu så länge den enda som arbetar där, ville helst placera Vårdapoteket både som en fullfjädrad butik och ett vårdföretag. De ska vara båda förklarade han. Med sina 24 expeditionsapotek på sjukhus ska de samarbeta mycket med vården, både när det gäller att ta hand om patienter och anhöriga som ska lämna sjukhuset, men han vill också att de ska erbjuda tjänster och utbildningar till sjukvårdspersonalen. Några planer på att också ta över sjukhusapoteksverksamheterna ville han inte kännas vid.

Tamro/Apotek 1: Ännu så länge handlar det om 26 apotek som Tamro har planer för. Annika Svedberg som är farmacichef på företaget säger sig vara övertygad om att kvalitet och rådgivning är något som är en förutsättning för att knyta till sig kunder. Här finns planer på personlig farmacevt, de vill lyfta fram enskilda apotekare på enskilda apotek som experter, de vill ha nära samarbeten med vårdcentraler och kan även tänka sig samarbeten med kommunal sjukvård.  

En man i publiken undrade om det skulle dröja ända tills hans barnbarn var vuxna innan man såg någon skillnad på olika apotek. Njae, men säkert ett par år, blev det samlade svaret från företagen. Eller som Leif Nilsson från Medstop sa: det finns rätt mycket att göra bara för att hålla igång den grundläggande apoteksverksamheten.

Socialstyrelsens hälso- och sjukvårdsrapport för 2009 är en tung lunta
på 450 sidor. Det största felet med rapporten är att den inte
tillräckligt diskuterar målkonflikter.

Hälso- och sjukvårdens portalparagraf, som trädde ikraft 1982, med målet om vård på lika villkor innebär motsägelser när den skall förvekligas utanför talarstolarnas retorik. Det står klart efter läsning av kapitlet God vård ? vård på lika villkor ? hur jämlik är vården? Redan begreppet vårdbehov konstateras i rapporten vara svårtolkat, men ingen vidare diskussion förs om detta centrala begrepp.

Ekonomiska skillnader existerar som bekant i befolkningen. Det råder politisk oenighet i hur hög grad dessa (via löner, skatter och bidrag) skall utjämnas. De manifesteras på många plan: boende, matvanor, semester, hälsa, skola med mera. Det finns en grundläggande konflikt mellan att behandla alla lika och att hjälpa dem som har det svårast mest.

Rapporten konstaterar att lågutbildade i högre grad söker för sjukhusvård som skulle kunnat behandlas i primärvården. Jag är inte förvånad över att de med högre utbildning klarar förebyggande och egenvård bättre. Det är just en konsekvens av utbildning.

Det vi däremot aldrig skall acceptera är att vissa befolkningsgrupper får sämre bemötande och vård, med eller utan läkemedel. Hälso- och sjukvårdens personal måste vara observant på att inte gynna personkopior av sig själva. Samtidigt uppstår en konflikt mellan målen om ökat patientinflytande och vård på lika villkor. Patienter har utifrån tid, kunskaper och ekonomi olika förutsättningar att delta och utöva makt.

Om jag begränsar mig till läkemedelsbehandling framstår allt mer ett mål vara att gå från ?one size fit all? till mer individualiserad behandling. Det målet innebär också potentiella konflikter. Utvecklingen kommer att innebära att endast personer med viss genuppsättning och i förlängningen även andra egenskaper får del av en behandling. Det går inte att komma undan den orättvisan med att det är lika villkor för alla som har genuppsättningen. Genom subgruppering kan man i så fall säga att lika villkor även gäller för missgynnade på andra områden.

Rapporten uppmärksammar olika villkor i tillgången på vårdinsatser. Jag saknar en diskussion om målet lika villkor visavi det lokala självbestämmandet i kommuner och landsting. Vissa kommuner satsar på idrottshallar andra på äldreomsorg. Landsting bedömer värdet av nya cancerläkemedel olika och stora lokala variationer förekommer inom många områden, t.ex. taxor, matpriser, undervisning, arbetslöshet. Olikheter är en del i all utveckling och det viktigaste är att de redovisas så att medborgarna kan agera och rösta för alternativ.

Om sjukvården, liksom länge skolan, sätter jämlikheten i centrum kommer andra mål att bli lidande. I skolan gick det ut över kunskaperna, i sjukvården går det ut över behandlingsresultaten. Sjukvårdens primära uppgift måste vara att de som söker sig dit blir botade eller lindrade så fort som möjligt. Endast för diabetesvården anges i rapporten uppnådda resultat relaterade till behandlingsmål. Är nedgången i klinisk forskning orsakad av att andra mål inom hälso- och sjukvården blivit centrala?

Att alla medborgare skall ha rätt till vård på lika villkor är ett mål, som lätt kringgås. En alternativ formulering är att alla skall få ändamålsenlig vård, dvs tillfriskna så fort som möjligt efter egna förutsättningar. Är det hälso- och sjukvårdens eller den enskildes ansvar att rökare oftare dör i lunginflammation och feta i hjärt-kärlsjukdomar, trots omfattande informationsinsatser?

Inom barnläkemedelsområdet har det
sedan länge pågått ett arbete med att försöka få till bättre
tillgänglighet för läkemedel till barn. EU har uppmuntrat
läkemedelsföretagen till att utveckla fler läkemedel med barnindikation
genom ett stimuleringsprogram som startade förra året.

Tyvärr kommer det dock att ta tid innan vi är framme vid ett mål med kommersiella barnberedningar för alla behov. Till dess förlitar vi oss på användning av vuxenanpassade läkemedel, extempore och licensförskrivning.

Efter att nyligen ha spenderat ett år i USA och jobbat med deras barnläkemedelsinformation kan jag inte annat än att säga att Svensk barnsjukvård har ett stort behov av en samlad information om läkemedel till barn. I stora drag handlar det om att samordna för att kunna ifrågasätta och anpassa doseringstraditioner för våra svenska preparat. Förutom behovet av denna utveckling har ordinationerna i dag ett elektroniskt format. Det elektroniska formatet kräver en systematisering som grundar sig på konsensus och befintlig information, vilket idag är en cirkelreferens.

American Academy of Pediatrics säger att ett minimum för elektroniska förskrivarstöd är ?pediatric-specific decision support such as weight-based dose calculations and alerts and pediatric drug information and formulation options?. Barndivisionen kommer nu efter lång tids önskan utveckla barnanpassade funktioner och kan med hjälp av en tidigare uppbyggd databas över barnläkemedel, börja hjälpa till med den information som behövs för systemet.

Idag är det 20 års jubileum för barnkonventionen. Visst finns det då långt viktigarare saker att prata om än läkemedelsinformation. Men för ett bloginlägg på läkemedelsvärlden smalnar jag in på rättigheten för barn att få tillgång till internationellt tillgänglig information och barnanpassad teknik på alla sjukhus, vårdcentraler, apotek och förhoppningsvis framtida barnsjukhusapotek i Sverige.  

Det har hela tiden hetat att omregleringen ska släppa lös alla
entreprenörer i landet som dessutom råkar vara farmacevter. Fokus har
då legat på att öppna eller driva apotek, men att döma av de
pressmeddelanden som trillar in här till redaktionen är det helt andra
typer av bolag och idéer som bubblar upp i den nya marknadens första
skälvande minuter.

Ok, exemplen är inte jättemånga ännu. Men ändå. Det är företaget Heal-it som utvecklat en it-baserad modul som mataffärer kan använda sig av när de säljer receptfria läkemedel. Kunderna väljer varan på en pekskärm, får där information om produkten och hämtar sen ut varan i kassan.

Så har vi det nystartade företaget Läkemedelstjänster vars affärsidé är att sälja kundtjänst och andra informationstjänster till nya apoteksföretag. Tanken är bland annat att de mindre apoteksaktörerna inte ska behöva utveckla egna kundtjänster utan ansluta sig till Läkemedelstjänster.

Och igår meddelade Pharmtech att de lanserar en ny tjänst med läkemedelsgenomgångar direkt till allmänheten. Deras satsnigen beror säkert inte på omregleringen i sig, men deras expansion märks i dessa tider. Det puttrar och rör på sig nu inom branschen. Det som under ett par år varit mest snack håller nu på att bli verklighet.

Men det är inte den lokala apotekaren på hörnet som just nu personifierar entreprenörskap, den idén är just nu mest märkt av problem med ekonomi, it-system, regelverk och dragkamper mellan den statligt ägda Apoteksgruppen och fackets projekt Farmacevtföretagarna. Nej, istället verkar nyskapandet dyka upp i periferin.

Klyschan think outside the box kommer väl till pass.