Annons
Home 2010

Årlig arkivering 2010

Turné som väcker liv i pensionärer

Läkemedelsvärlden
-
0

Tror ni mig när jag säger att det finns stora problem när det gäller äldres läkemedelsbehandling?
– Jaaaaaaaa, svarar publiken unisont.
– Då måste ni själva se till att ändra på det.
Temperaturen i Folkets hus i Hallstahammar stiger. En envis agitator som kom med morgontåget från Stockholm får snabbt fart på församlingen denna torsdagsmorgon i oktober.
– Alla har problem med läkemedel men äldre har särskilt stora problem. Det måste vi göra något åt. Med full fart framåt i fem år kommer vi nog att åstadkomma något!
Lars Nilsson, pensionerad apotekare och professor emeritus i farmakologi, går handgripligt tillväga för att förbättra äldres läkemedelsanvändning. Med USB-minnet i kavajfickan och portföljen laddad med broschyrer far han land och rike runt och predikar för bättre läkemedelsbehandling för äldre.
–  Jag tänker väcka liv i pensionärsföreningarna och se till att de ställer vassa frågor till politikerna och sjukvården, säger han och ler spjuveraktigt.

Han har hunnit besöka många mindre orter under den kampanj som pågått sedan början av året. »Koll på läkemedel« heter projektet som de två stora pensionärsförbunden, SPF och PRO, driver tillsammans med Apoteket Farmaci. Syftet är att tydliggöra brister och ojämlikhet och höja kunskapsnivån bland medlemmarna. Gammal hederlig folkbildning alltså.
När Lars Nilsson blev sakkunnig i läkemedelsfrågor inom SPF såg han genast slumrande möjligheter i organisationen. Bland medlemmarna fanns många sjuksköterskor, läkare och farmacevter som skulle kunna bli ambassadörer i landsting och kommuner. De utser bland annat representanter till de pensionärsråd som finns i alla kommuner och de flesta landsting. Generalplanen är att påverka systemet genom en tvåstegsraket: först stärka medlemmarna i pensionärsförbunden och sen få dem att i sin tur nå dem som kan påverka politikerna.
– Pensionärsråden har hittills haft en passiv roll och mest fungerat som remissinstans. De skulle kunna uträtta mer, säger han och det låter inte det minsta kritiskt, snarare lite lystet.

Och visst finns det en potential. Bara i Västmanland utser distriktsföreningarna i SPF och PRO sammanlagt ett sjuttiotal ledamöter till de kommunala pensionärsråden och lika många till landstinget. Just den här dagen har ett trettiotal kvinnor och män  mörtt upp, alla med särskilt ansvar för läkemedelsfrågor i sina SPF-föreningar. Lars Nilsson hinner inte riva av grundkursen i farmakologi innan en vild diskussion utbryter. Det är inte exempel på läkemedel som botar, lindrar eller ersätter som triggar igång publiken, utan de som förebygger:
– Alla äldre tar ju blodtrycksmedicin numera så det finns väl snart inga att jämföra med, säger en upprörd representant från Köping, en av de kommuner i landet som har flest fall av multimedicinerade äldre.
– Nu är du inne på något svårt, säger Nilsson och ser ut som en katt som just fått syn på en mus. När det gäller läkemedel som ska hindra att det händer något värre, är det inte så lätt att visa patientnyttan. En utebliven infarkt betyder inte att läkemedlet är effektivt och tvärtom; att man drabbas av infarkt betyder inte att läkemedlet inte har effekt.
– Ta till exempel en alfablockerare som Doxazosin. Preparatet sänker blodtrycket, minskar triglycerider, kan öka det goda kolesterolet och kan minska blodsockret, men det dubblar risken för hjärtsvikt!

Nästa punkt i Nilssons kortkurs är följsamhet, compliance. Utgångspunkten för resonemanget är att bara hälften av patienterna tar medicinen så som det är tänkt vid långtidsmedicinering, något som gäller för de flesta förebyggande preparat (WHO 2003). Publiken skrattar igenkännande när han nämner att forskarna talar om »drug holidays«.  
–  Problemen med läkemedel beror på hur läkare och patienter använder läkemedlen. Jag brukar säga till läkare att de ska fråga sina patienter «tänker du ta det här som jag skriver ut?«. Om patienten svarar nej så får man hitta på något annat. Men det vill inte läkarna.
Nästa ämne upprör auditoriet. Det suckas och skakas på huvudet när Nilsson berättar hur många som får läkemedel som är direkt olämpliga för äldre: 36 procent av alla kvinnor och 32 procent av alla män över 75 år (Haider, 2008).
– Äldre-äldre får stryk i båda ändar. De får mer läkemedel och de är känsligare. Medicinering av riktigt gamla är rena rama experimenten!

Om man ser andelen 80 år eller äldre som får minst tio läkemedel som ett nyckeltal för vårdens kvalitet, då är det illa ställt i Köping. Det visar den statistik som SPF tog fram inför ett seminarium om läkemedel under årets Almedalsvecka. Ulla Nettelblatt från Köping ser en tänkbar förklaring.
– Det har varit väldigt hög omsättning på läkare på vårdcentralerna i kommunen. Många hyrläkare skriver ut läkemedel utan uppföljning. Vi behöver stabila distriktsläkare som följer patienterna, säger hon.
– Ja det kan ju knappast ha genetiska orsaker att skillnaderna är så stora i landet, säger Nilsson med ett ironiskt leende. Vi får hoppas att några forskare vill ta tag i de här siffrorna, tillägger han.
En deltagare berättar om en bekant som tar 19 olika mediciner på morgonen.
– Det är en större portion än frukostgröten!
Birgit Berlin, pensionerad sjuksköterska från Västerås, får flera aha-upplevelser under föredraget.
– En är kopplingen mellan multimedicinering och turbulensen när det gäller läkare. Förr följde ju läkare och distriktssköterskor sina familjer från vaggan till graven. En annan är hur viktigt det är att doktorn ägnar fem minuter extra åt patienten.
– Ett av våra mål är att varje patient ska ha en läkare med totalansvar, en dirigent, säger Lars Nilsson.
– Ett steg i rätt riktning är att läkaren kommer till äldreboendet och går igenom läkemedlen, säger Ulla Nettelblatt.

Lars Nilsson håller med men poängterar att det är viktigt att sjuksköterskor och apotekare är med. På sikt vill han ha en lagstiftning som garanterar alla över 75 år systematiska genomgångar av deras läkemedelsbehandling.
– Begär minst en läkemedelsgenomgång per år för multisjuka.
För att utbilda medlemmarna och förse pensionärsråden med vassa frågor vill han att lokalföreningarna ska ordna studiecirklar.
– Det viktigaste är att deltagarna lär sig ställa vassa frågor, till exempel:
»Hur vet jag att jag har nytta av medicinerna?«»Vad händer om jag avstår?«
»Är det något särskilt jag ska tänka på?«»Är det bra att jag tar så här många mediciner?«»Tar du ansvar för helheten?«
– Det var startpaketet. Resten får ni komma på själva, säger den gamle apotekaren innan han reste vidare för att hålla nästa väckelsemöte.

Annika Nordén-Hägg forskar om säkerhet på apotek

Charlotte Schröder
-
0

Annika Nordén-Hägg är apotekare och kvalitets- och miljöchef på Curaapoteken. Hon forskar också vid Institutionen för farmaci på Uppsala universitet och är aktuell med en avhandling som visar att farmacevter inte är mer än människor. Även de begår fel. Men det intressanta är vad som händer därefter.  
– Jag har undersökt vad som oftast gick fel, och hur rapporteringen av detta genomfördes. Och hur man genom en bättre rapportering relativt enkelt kunde införa åtgärder som förbättrade säkerheten för apotekens kunder.

Avhandling avser Apoteket AB före avregleringen och visar att felexpedieringsrapporterna blev både fler och fylligare när man bytte från pappersrapportering till webbrapportering.  
– Jag fann ett amerikanskt interventionsformulär och anpassade det till svenska förhållanden, tillsammans med forskaren som skapat det. Vår första iakttagelse var att säkerheten på svenska apotek generellt sett var mycket hög. Vilket jag tror beror på att Apoteket AB i många år arbetat med kvalitetsfrågor och att samarbetsklimatet på svenska apotek överlag är gott.  
De i särklass vanligaste felen handlade om styrkan på de expedierade läkemedlen. Fel som uppstått för att registreringen i receptregistersystemet hade blivit felaktig. Det i sin tur berodde på att samspelet mellan organisationen, datatekniken och farmacevten inte fungerat.
– När vi såg orsaken kunde vi peta in ytterligare frågor i dataformuläret, som ledde till att antalet fel kunde minskas. Den faktor som påverkade felfrekvensen var inte det allmänna säkerhetsklimatet på apoteket, utan förmåga att känna igen stress. Personal som inte insåg stressens betydelse för arbetsprestationen begick fler fel. Resultaten visade också att hög medelålder bland personalen var förbundet med färre fel, medan sådant som blandad nationell utbildningsbakgrund var knutet till fler.

Vad tror du händer med säkerheten på dagens avreglerade apoteksmarknad?
– I dagsläget finns inget enhetligt system för felrapportering som aktörerna kan följa. Och med den konkurrenssituation som råder på marknaden frågar man sig förstås vem som högt vill prata om begågna fel.

Per Andrén om hur läkemedel färdas i kroppen

Charlotte Schröder
-
0

Din forskargrupp från Institutionen för farmaceutisk biovetenskap på Uppsala universitet har utvecklat en ny metod för att se var och hur ett läkemedel distribueras i vävnad. Hur går det till att få fram informationen?
– Med hjälp av en molekylär masspektrometrisk avbildningsteknik kan vi mäta halten läkemedel och läkemedelsmetaboliter i ett cirka 10 mikrometer tunt vävnadssnitt. Med hjälp av standarkurvor bestäms koncentrationen direkt i snittet. Det är det som är det nya, att både kunna se var läkemedlet distribueras och haltbestämma det. Den gängse metodiken idag är att homogenisera hela vävnadsbitar och sedan kvantifiera läkemedelsnivåerna. Men då förloras informationen om var distributionen sker. Det är också möjligt att radioaktivt märka läkemedel och sedan avbilda aktiviteten i vävnadssnitt, men då vet man inte alltid om aktiviteten kommer från läkemedlet självt eller från läkemedelsmetaboliterna.

Kan man förenklat säga att ni har kombinerat två typer av tekniker?
– Det kan man. Den masspektrometriska avbildningstekniken utvecklades vid Vanderbilt University i USA för cirka tio år sedan. Vi har tagit tekniken vidare och har korrelerat den med histologisk undersökning. I en och samma analys kan vi bestämma den spatiala distributionen av läkemedel, metaboliter men även proteiner, peptider och lipider. Man skulle kunna kalla tekniken »molekylär histologi«.

Vilken typ av läkemedel har ni tittat närmare på?
– I vår studie granskade vi tiotropium, ett inhalationsläkemedel som används vid behandling av KOL, kronisk obstruktiv lungsjukdom i ett samarbete med Astrazeneca i Sverige. Vi följde läkemedlet i lunga på en experimentell djurmodell, i detta fall från råtta, och kunde bestämma till vilka mikrostrukturer i lungan läkemedlet distribuerades till.

Har ni även forskat kring andra läkemedel?
– Ja. Personligen har jag en bakgrund inom neurobiologi så det är ett av områdena vi arbetar inom. Förutom att vi kan haltbestämma läkemedel och dess metaboliter kan vi också samtidigt studera dynamiska processer av kroppsegna substanser som peptider, proteiner och lipider. Vi arbetar bland annat med experimentella modeller för Parkinson’s sjukdom och undersöker sidoeffekter av läkemedel som används vid behandling av sjukdomen.

På vilket sätt kan er forskning användas?
– Ett viktigt område är inom den prekliniska forskningen där nya substanser testas och där information behövs om hur och var de tas upp i kroppen. Tekniken kan också avslöja eventuella toxiska effekter eller ackumuleringar av läkemedel eller metaboliter i vävnader.

Att kunna iaktta ett läkemedel nästan ända ner på cellnivå, kan det komma till klinisk användning så småningom?
– Ja, tekniken kan få en viktig roll som ett komplement till klassisk histologi. Redan idag har forskargrupper använt tekniken för att fastställa sjukdomsdiagnos, till exempel graden av cancer. Det är möjligt att studera den spatiala distributionen av hundratals proteiner och peptider i samma vävnadssnitt. Protein- och peptidmönster kan användas för att upptäcka markörer för diagnostik och prognos av olika cancertyper och därigenom underlätta för rätt behandling.

USA blev först med terapeutiskt cancervaccin

Charlotte Schröder
-
0

Forskningsfältet immunterapeutiska vacciner har länge betraktats som ett av de hetaste spåren på vägen mot framtidens cancerbehandling. Även om det nu finns exempel på förebyggande vacciner mot cancer, såsom livmoderhalscancer, så har övertygande studieresultat i Fas-III låtit vänta på sig när det gäller de behandlande vaccinerna. Men i slutet av april kom äntligen kvittot på att åratal av hårt arbete inte varit förgäves. FDA, den amerikanska läkemedelsmyndigheten, gav då sitt godkännande till världens första cancervaccin. Företaget Dendreon ligger bakom preparatet Provenge (sipuleucel-T) vid indikationen avancerad metastaserande hormonresistent prostatacancer.
– Det amerikanska godkännandet är ett viktigt steg för immunterapeutisk cancerbehandling, men att kalla det ett paradigmskifte är att ta i. Den kliniska effekten av Provenge är lovande men ännu ganska måttlig. Utöver Provenge ligger ett antal intressanta humana cancervacciner i pipeline, säger Rolf Kiessling, professor i experimentell onkologi vid Karolinska institutet och en av Sveriges främsta experter på tumörimmunologi.

I den dubbelblinda, placebokontrollerade multicenter Fas-III studien IMPACT, som ligger till grund för godkännandet, deltog 512 män, varav 341 fick totalt tre injektioner med sipuleucel-T varannan vecka. Övriga 171 patienter fick placebo.
Resultatet visade att vaccingruppen uppnådde förlängd medianöverlevnad med 4,1 månader. Treårsöverlevnaden förbättrades också med 32 procent i denna grupp. Rapporterade biverkningar var måttliga och innebar symtom som frossa, feber och huvudvärk. En viss ökad risk för hjärtkärlproblem syntes hos en låg andel av patienterna.
Provenge är ett exempel på en så kallad autolog aktiv cellulär immunterapi. Cancervaccinet framställs från patientens egna perifera vita blodkroppar, som tas ut och sedan aktiveras med ett »fusionsprotein« som består dels av tumörantigenets sura fosfataser (PAP) men även av immunhormonet GM-CFS. Cellerna injiceras sedan tillbaka till patienten där de kan aktivera kroppens T-celler som kan leta upp och förstöra prostatacancercellerna.
– Cancervacciner är generellt sett dyra eftersom framställningen är både komplicerad och kostsam, och just Provenge är extra dyrt beroende på att det skräddarsys för varje patient, säger Rolf Kiessling.
Såväl i amerikanska som brittiska medicinska tidskrifter har godkännandet av Provenge renderat uppmärksamhet. Kritiker menar att godkännandet mer ska betraktas som ett allmänt tummen upp för en ny behandlingsprincip snarare än ett godkännande av just Provenge som läkemedel.

Dendreon har ännu inte lämnat in Provenge för godkännande på den europeiska marknaden, och med ett pris på drygt 650 000 kronor per behandling kan man fråga sig vilken plats i behandlingsarsenalen läkemedlet skulle få. Samtidigt är prostatacancer världens tredje vanligaste cancersjukdom bland män och patienter med avancerad sjukdom har få behandlingar att tillgå.
– Ett högt pris innebär inte alltid ett hinder för att en behandling ska få stort genomslag, säger Rolf Kiessling. Titta på Herceptin, ett idag etablerat läkemedel mot HER2-positiv bröstcancer, som visserligen inte är ett vaccin men som delvis fungerar som en immunterapeutisk behandling, säger Rolf Kiessling.
När man talar om Provenges studieresultat vad gäller förbättrad överlevnad anser vissa att fyra månader är en väl blygsam siffra. Samtidigt är det ett värde som rimmar väl med andra nya immunterapeutiska cancerbehandlingar, menar Kristian Pietras, docent i tumörbiologi vid Institutionen för medicinsk biokemi och biofysik vid Karolinska institutet.
– Satsningen på mer intelligenta biologiska läkemedel har inneburit att vi tar mindre steg framåt och i en långsammare takt än vid tidigare läkmedelsutveckling, säger han. Kanske är överlevnad ett allt för trubbigt verktyg för att mäta effekterna av nya behandlingar. Livskvalitet är lika viktigt. Nya cancerläkemedel har oftast få och lindriga biverkningar till skillnad från äldre. Frågan är vad patienten väljer – ett läkemedel med ett års överlevnad och kraftiga biverkningar eller ett där överlevnaden är sex månader med lindriga eller inga biverkningar.
I julinumret av New England Journal of Medicine publicerades Provenge-studien och åtföljdes av en kritisk ledare signerad Dr. Dan Longo som menar att vaccinets effekter är bleka och att studien inte ger svar på frågan om tumörantigenen verkligen är en nyckelfaktor i tumörbekämpning. Studien uppvisade ett T-cellsvar hos tre fjärdedelar av fallen, men inte alla dessa uppnådde förbättrad överlevnad.

Studiedesign är en känd utmaning vad gäller många nya biologiska terapier. När man vill kontrollera effekter på cellnivå hos en grupp människor som har fått individualiserad behandling räcker inte alltid de traditionella parametrarna till.
– Vi vet att immunterapibehandling kan ha effekt hos vissa, men inte hos andra. Det innebär att det i en grupp där medianöverlevnaden är sex månader kan gömma sig personer som kanske skulle uppnå betydligt längre överlevnad av läkemedlet, och personer med helt utebliven behandlingseffekt. En av de viktigaste uppgifterna vi står inför är att hitta de markörer som visar vem som är behjälpt av ett visst läkemedel, säger Kristian Pietras.
När det gäller nya produkter inom området immunterapi visar studier att den tumörminskande effekten av behandling kan vara liten och ibland till och med obefintlig, såsom i fallet Provenge. Onkologer ser gärna graden av »krympning« som ett avgörande mått på behandlingsframgång. Men enligt Kristian Pietras är det ett förhållningssätt som snart passerat sitt bäst-före-datum.
– Omfånget på tumören ger oss inte tillräckligt med information. Om man istället tittar på den metabola aktiviteten i en tumör vet vi att läkemedel kan sänka denna drastiskt på kort tid. I vissa fall kan läkemedel också få en tumör att bli helt vilande, utan att den krymper. Nästa fråga är förstås hur länge en tumör kan vara vilande och det har vi inte svar på än. När man talar om framtidens cancerbehandling tror jag att vi kommer att få se förändrad syn på sjukdomen, från dödlig till kronisk.

Utklassad labbråtta

Petra Hedbom
-
0

I mikroskåpet syns hur de små galtspermierna raskt simmar omkring. Med hjälp av finkänslig teknisk utrustning går det att mäta hur snabbt och i vilka mönster de rör sig. Genom att tillsätta en viss substans kan man studera om de reagerar. Då kan man också se om de påverkas av att utsättas för olika läkemedelssubstanser. Förlorar de i fart eller börjar ta konstiga vägar kan man misstänka att en substans har en negativ effekt. Just i det här fallet är det cellernas kraftstationer, mitokondrierna, som är målet. Eftersom spermier har gott om mitokondrier kan de användas som rapportörer för om en substans påverkar dem.  
– Traditionellt har vi använt material från lever eller muskelceller som preparerats från djur för att titta på mitokondriepåverkan. Nu har vi inlett ett samarbete med ett företag som använder galtspermier i avelssyfte och av det vi har sett hittills har de cellerna en väldigt god korrelation med andra metoder, säger Ian Cotgreave.

Metoden med galtspermier testas just nu av Astrazeneca i Södertälje och är ett exempel på ett möjligt alternativ till djurförsök. Ian Cotgreave som berättar om försöket är chef för molekylär toxikologi på Safety Assesment på företaget och pratar gärna om metoder som kan användas som alternativ till djurförsök. Förutom sitt jobb på företaget har han suttit med i många av de offentliga forskningsnämnder som delat ut pengar till projekt inom området alternativ till djurförsök. Han har sin uppfattning klar.
– Att syssla med försöksdjursverksamhet är ingen enkel historia utan kräver stora resurser i form av pengar och kompetens. Allt som kan göras för att minska och förfina dem är bra för försöksdjuren såväl som för industrin.
Enligt honom är det bara omkring en tredjedel av de anställda inom preklinisk forskning på Astrazeneca som jobbar med försöksdjur, resten ägnar sig åt in vitro- och in silico-metoder, det vill säga datormodeller. Att redan innan en intressant substans är tillverkad kunna göra analyser om strukturanalyser och affinitet i datorn spar massor av tid och kraft åt företagen och man blir allt bättre på det.
– Ju mer information vi har och ju bättre testsystem vi kan skapa desto mindre blir risken att vi får en otrevlig överraskning sent i utvecklingsprocessen. Det betyder att vi också testar för vår egen skull, inte för att det är krav från myndigheterna.

När EU-parlamentet i september i år efter flera års valsande och debatterande klubbade unionens nya djurskyddsdirektiv var det många som upplevde det som ett antiklimax. Djurrättsförespråkarna menar att det förslag som kommissionen ursprungligen lade hade vattnats ur, bland annat eftersom det inte blev något totalförbud mot apor.
– En stor brist är också att det saknas årliga minskningsmål, har man inga mål kan man inte uppnå dem. Det finns en gammaldags tro på att djurförsök är bra och pålitliga i forskarvärlden vilket gör att det inte minskar tillräckligt snabbt, säger Carl Schlyter, miljöpartistisk EU-parlamentariker som är en av de besvikna.
En annan kritik mot direktivet handlar om den formulering som beskriver när man måste ersätta djurförsök med alternativa metoder.  Exakt hur formuleringen ska tolkas är nu upp till medlemsländer och myndigheter att komma fram till.
– Enligt vår tolkning innebär det att bara tretton procent av alla djurförsök inom EU måste ersättas med djurfria metoder, säger Cecilia Clemedson neurotoxikolog och ordförande i Forska utan djurförsök, en forskningsstiftelse som jobbar med att stötta forskning som syftar till att ersätta djurförsök.

Djurförsök har länge varit en fråga som engagerar. Även om det idag är sällsynt med våldsamma attacker här i Sverige ser det värre ut i andra länder där företrädare för läkemedelsindustrin fått bomber i brevlådan. Att de riktigt aggressiva tongångarna är mindre vanliga här förklaras med att man öppnat för diskussion, både från industrins och från akademins sida. Enligt en undersökning som gjordes av Vetenskapsrådet 2007 tycker sju av tio svenskar att djurförsök är okej om syftet är att bota sjukdomar.
– Jag upplever att positioneringen på många sätt har försvunnit och det är ett bättre diskussionsklimat mellan forskare, industri och djurskyddsgrupper idag. De flesta vill samarbeta för att hitta bättre alternativ. Att det dessutom kommer fler studier som pekar på att djuren inte alltid är helt bra som testmodeller bidrar till att vi vill gå åt samma håll, säger Cecilia Clemedson på Forska utan djurförsök.
Och det kanske inte är lagböckernas paragrafer som kommer att styra utvecklingen av djurfria metoder utan tekniken och vetenskapen. Just aspekten att djur som testmodell inte är optimal är en av de drivkrafter som gör att industrin själv nu aktivt är på jakt efter nya metoder och som gör att djurförsök ifrågasätts av andra än djurrättskämparna. När den politiskt obundna organisationen Forska utan djurförsök bildades 1961 var de i princip ensamma om att ge pengar till den typen av forskning. Idag är alternativa metoder inte längre bara något som demonstrerande bönätare ägnar sig åt utan ett måste för ett läkemedelsföretag med självaktning.

Anledningen är att hur ett läkemedel metaboliseras, administreras och elimineras hos oss människor i hög utsträckning beror på vilka uppsättningar av receptorer, transportproteiner och enzymer vi har, något som vi idag vet kan skilja sig mellan människor och där det definitivt finns stora skillnader mellan en mus och en människa.
– Vissa modeller är helt enkelt inte särskilt prediktiva. När du gör ett toxicitetstest på en råtta är överensstämmelsen med människa ungefär femito femtio. Du skulle alltså lika gärna kunna singla slant, säger Raimund Strehl, cellbiolog och cheif technical officer på Cellartis.
Han är en av de som bakom stora fönster på en trädbeklädd höjd i Göteborg jobbar på företaget. Sedan starten 2001 har de arbetat med att odla stamceller för medicinskt bruk och har en vision om att just kunna skapa miljöer så lika människa som det bara går. En del handlar om regenerativ medicin men en viktig bit är läkemedelsutveckling. Idag har de samarbeten med företag som Pfizer, Novo Nordisk och Astrazeneca. Det som är en av Cellartis specialiteter är att odla fram olika celltyper från embryonala stamceller som har sitt ursprung i donerade befruktade ägg från IVF-försök. Just nu har de två kommersiella produkter i form av hepatocyter och kardiomyocyter.
– Tittar man på hjärtmuskelcellerna i mikroskåp kan man se hur de spontankontraherar, som ett litet minihjärta, berättar Peter Sartipy, senior scientist och projektledare på företaget.

Vissa avgörande tester som påverkan på hjärta eller fosterskadande effekter kan idag bara göras i djur eftersom tillgången på mänskliga vävnadsprover är starkt begränsad. Det är också etiskt omöjligt att låta en gravid kvinna pröva ett preparat för att se vad som händer. Att då kunna skapa sitt egna hjärta eller lever för tester är för många en våt dröm. Även om vägen dit fortfarande är hyfsat lång så är det inte är helt science fiction. Försök pågår runt om i världen om att få stamceller att bli åtminstone organliknande. I ett samarbete med Astrazeneca och universitetet i Utrecht har man nyligen jämfört kardiomyocyter från Cellartis med hjärtceller från kanin och konstaterat att egenskaperna stämmer väl överens.  
– Det är ett stort steg för oss att kunderna nu börjar köpa och testa våra produkter i sina egna laboratorier och jämföra med befintliga metoder. Först då kan vi få ett kvitto på om de fungerar i stor skala, säger Johan Hyllner, företagets forskningschef.

I historien finns det gott om skräckexempel när det trots gedigna försökssystem har blivit fel. Ett exempel som fortfarande är färskt är de misslyckade försöken med antikroppen TGN1412.  Den hade man testat till och med på apor innan fas I-studien startade. Men de sex frivilliga försökspersonerna fick så kraftiga påslag av immunförsvaret att de drabbades av livshotande biverkningar. Ett annat klassiskt exempel är neurosedynskandalen på 60-talet. De toxiska effekter som läkemedlet hade på människofoster hade inte visats sig i de utförda djurförsöken och följderna blev katastrofala.
– Även som man gav en råtta 600 gånger så mycket av ämnet talidomid som man gav människa så syntes inte de fosterskadande effekterna. Det finns bland annat en viss typ av kanin där de hade märkts men den hade man inte testat på just i det här fallet, säger Raimund Strehl.

Vid det här laget är det lätt att fråga sig varför man testar substanser som ska användas i människa på djur överhuvudtaget? Svaret ligger i att det är med djurförsök som referensbibliotek och testpaket har utformats, det är här datamängderna finns. Enligt de regulatoriska kraven ska man testa sina substanser på två arter av däggdjur, om de anses relevanta, innan man kan ge substansen till människa. Ofta använder man sig av en gnagare och hund. Idag finns det för säkerhetstestning inom läkemedelsutveckling bara ett fåtal in vitro-tester som är helt godtagbara som ersättningar till djurförsök.
– Det finns några olika in vitrotester i preklinik där man gör riskvärderingar baserade på studier som inte är gjorda på djur, framför allt inom området gentoxicitet. Inom andra områden behövs mer utvärdering av alternativa metoder innan myndigheterna kan godkänna dem och det är framförallt ett arbete som måste ske globalt, förklara Ulla Wändel-Liminga,
ämnesområdesansvarig farmakologi och toxikologi på Läkemedelsverket.

Hon syftar till det som är ett återkommande argument; för att nya metoder ska accepteras av regulatoriska myndigheter krävs att de testas och valideras i stor skala och under lång tid. På ett europeiskt plan pågår det samarbeten för att dels utveckla men också validera nya alternativa metoder. Rent fysiskt finns sedan 1992 EVCAM, EU:s eget center för validering av alternativa metoder, beläget i Italien. I USA finns det motsvarande ICCVAM.  Men att får en metod godkänd av myndigheterna liknas vid att få ett läkemedel på marknaden. Från första försöken på ett enskilt labb till införande i till exempel OECD:s riktlinjer för testning kan det ta 10 till 15 år.
– Ett företag kan alltid komma till oss på rådgivning innan sin ansökan och fråga om en viss alternativ metod är godtagbar så gör vi en bedömning i det specifika fallet, säger Ulla Wändel-Liminga.

Så för att nya metoder ska accepteras måste de prövas, men för att de ska bli aktuella för validering måste läkemedelsutvecklarna pröva dem – samtidigt som de gör sina standardpaket med djurförsök.  En onödig investering för en redan kostnadstyngd industri kan tyckas. Men just tack vare rädslan att misslyckas och den inneboende osäkerheten med vissa djurförsök så tycks det finnas en drivkraft hos både företag och akademi att satsa på nya och mer sofistikerade metoder. Med hjälp av cellmodeller skulle man kunna låta ett potentiellt läkemedel metaboliseras av humana leverceller och sedan koppla det till en odling med hjärtceller. Det skulle kunna ge värdefull kunskap om vilka effekter metaboliterna har på hjärtat. Om företagen skulle kunna förutsäga eventuella negativa biverkningar på hjärta- och kärl skulle de spara enorma pengar på att stoppa produkten i god tid innan klinisk prövning och dessutom undvika både mänskligt lidande och dålig publicitet. Historier som med det indragna diabetesläkemedlet Avandia kanske inte skulle ha behövt hända. Samtidigt har vissa djurförsök som tidigare var standard nu slutat användas eftersom de visat sig inte ge någon adekvat information. Ett exempel är de tidigare obligatoriska LD50-värderna som fastställdes genom att en substans gavs till ett antal djur, ofta råtta eller kanin, för att se vid vilken dos häften av djuren dog. Nu görs tester för akut toxicitet istället på celler.

Ytterligare ett exempel som man tittar på hos Astrazeneca är en form av en konstgjord magtarmkanal. För att ett läkemedel ska vara praktiskt användbart vill man gärna att det ska gå att ta i tablettform. Det betyder att ett grundläggande krav är att det inte ska brytas ner i magtarmkanalen innan de tagits upp av kroppen. Genom att återskapa miljön i magsäck och tarmar i provrörsmodeller och utsätta läkemedlet för de påfrestningar som sker där kan man få uppgifter som det annars krävs djur för. Utrustningen finns i engelska Alderlay Park och minskar enligt företaget antalet hundar med omkring 40 procent.

 Arbetet med teknik som kan ersätta eller reducera antalet djurförsök går generellt under benämningen 3R. De tre r:en står för reduce, refine och replace som syftar till att hitta metoder som ersätter, reducerar antalet eller förfinar experiment på djur. Och det pågår alltså en hel del olika projekt runt om i Sverige på temat. På Karolinska pågår ett projekt med bland annat Magnus Ingelman-Sundberg där man med hjälp av en bioreaktor skapar en leverliknande miljö för att testa toxiciteten av substanser. I ett samarbete mellan bland annat Lunds universitet och Karolinska institutet har man genom att testa ett läkemedel på cellodlingar från vävnadsprover från gravida kvinnor kunnat undvika vissa av djurförsöken. I Uppsala jobbar forskaren Per Artursson med kollegor med att undersöka substansers så kallade ADMET-egenskaper, det vill säga absorption, distribution, metabolism, elimination och toxicitet i olika in vitro och in silicomodeller. Han ligger bland annat bakom absorbtionsmodellen Caco2 som med celler helt kan ersätta vissa djurförsök för att prediktera upptag av läkemedel som administreras oralt.  De har också tillsammans med Uppsala University Innovation satt upp en plattform, UDOPP, som ger andra möjlighet att testa en substans ADMET-egenskaper med dessa metoder.
– Det är ett sätt att dela med sig till andra forskargrupper och till företag av det vi har kommit fram till, säger Per Artursson, professor i läkemedelsformulering.

För ett antal år sedan upptäckte forskare att man också kan få fram stamceller genom att ta andra celler, till exempel från hud, och maniupulera dem så att de går tillbaka till att bli stamceller. Fenomenet kallas inducerade pluripotenta stamceller, IPSC, och är en revolution inom stamcellsforskningen eftersom det innebär att i princip vilken cell som helst kan fås till att bli en stamcell. Här är förhoppningen att man också ska kunna ta fram celler som uttrycker vissa sjukdomar och testa substanser på dem.

Men att bara lita på marknadskrafterna och forskarnas goda vilja räcker inte menar vissa. Cecilia Clemedson skulle gärna se ett svenskt center för 3R-forskning och en myndighet med tydligt ansvar. Efter att Djurskyddsmyndigheten efter bara tre år lades ner 2006 har ansvaret valsat runt en del. Nu är det Vetenskapsrådet som delar ut pengar märkta till 3R men de har fått kritik för att årets anslag inte utlystes tydligt nog.  Ian Cotgreave som också är medlem i Vetenskapsrådets forskningskommitté för 3R håller med om att vissa grupper förmodligen tappade styrfart när frågan blev hemlös.

Men några utrotningshotade labbråttor lär vi inte få se de närmaste decennierna. Trots all forskning så är det inte många som idag tror på en helt djurfri läkemedelsutveckling. Förklaringen ligger i att det trots olikheter ändå är en helt annan sak att prova en substans i ett levande djur med alla organ och de fysiologiska fenomen det innebär. De har en komplexicitet som inte går att få i en cell- eller vävnadsmodell.
– Jag citerar gärna nobelpristagaren Arvid Carlsson som säger att »Det är inte möjligt att förstå formen och funktionen av en byggnad bara genom att studera byggstenarna«. Mycket går att ersätta men till sist måste man gå in i en djurmodell för att få hela bilden, säger Ian Cotgreave.

Lars Håkan Nilsson om varför fångar behöver mer läkemedel

Charlotte Schröder
-
0

Även om ökningen av samhällets kostnader för läkemedel på det stora har bromsats in finns fortfarande grupper där konsum-tionen av läkemedel sticker ut. Befolkningsgruppen äldre är en av dem, intagna på fängelser en annan. Kostnaden för läkemedel inom Kriminalvården var år 2008 35 miljoner kronor och år 2009 42,6 miljoner kronor, en ökning med ungefär
4 procent. Backar man bandet ytterligare är kostnadsökningen av bastantare slag. Mellan 2007 och 2009 ökade kostnaderna med 37 procent. I snitt har varje intern 2-4 läkemedel och ungefär en fjärdedel av de intagna står på antidepressiva. När det gäller kvinnorna är siffran ännu högre – ungefär 40 procent, berättar Kriminalvårdens medicinskt sakkunnige Lars Håkan Nilsson som ser flera förklaringar till detta.
– Idag döms fler personer till fängelse och färre till rättspsykiatrisk vård vilket innebär att det finns ett större medicinskt vårdbehov på fängelserna idag. Det påverkar förstås både medicinkonsumtionen och kostnaderna.

Ur Kriminalvårdens senaste lägesrapport finns andra faktorer som pekar på varför konsumtionen av läkemedel ser ut som den gör. 60-70 procent av de intagna på Sveriges fängelser är narkotika-, bland- eller alkoholmissbrukare. Rökning är också betydligt vanligare innanför murarna än utanför.
– Fångar är sjukare än andra jämförbara grupper ute i samhället. Många som sitter på fängelse är märkta av missbruk, som i många fall leder till psykiatriska besvär men också somatiska som gastroproblematik, diabetes, hjärtkärlsjukdom och KOL. Generellt sett är klientelet på fängelserna i sämre skick idag än tidigare, säger Lars Håkan Nilsson.
Drygt hälften av kostnaderna för läkemedel inom Kriminalvården gäller psykofarmaka. SSRI, bensodiazepiner och rökavvänjningsmedel är en grupp och en annan är de så kallade ADHD-läkemedlen Ritalin, Concerta och Strattera.
ADHD-behandling är dyrt för samhället i allmänhet och för Kriminalvården i synnerhet, där minst 25 procent av de intagna beräknas ha så kallad vuxen-ADHD. Samtidigt utgör ADHD-läkemedlen bara 2,4 procent av Kriminalvårdens totala läkemedelskostnad. Den galopperande kostnadsökningen för ADHD-läkemedel som gett rubriker i media har en naturlig förklaring, enligt Lars Håkan Nilsson.
– Kostnaden för ADHD-läkemedel fanns i praktiken inte före 2007. Det var då studierna om diagnosen inom Kriminalvården påbörjades.

Vid ETT ADHD-projekt vid anstalterna i Norrtälje och Håga deltog 30 plus 54 interner. De som efter neuropsykiatrisk utredning fick diagnos ADHD erbjöds behandling med i första hand läkemedlet Concerta, och i andra hand Strattera under 52 veckor. Behandlingen följdes därefter upp efter ett respektive tre år. Projektet finansierades av Socialstyrelsen med pengar från Psykiatrisamordningen och Stockholms läns landsting.
De vetenskapliga resultaten bearbetas just nu av forskarna från det neuropsykiatriska teamet på Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge. Men Kriminalvården behöver inte vänta på några publicerade rön för att veta att de är rätt ute, menar Lars Håkan Nilsson. På anstalterna är man rörande överens om behandlingens goda effekter. Både interner och fängelsepersonal vittnar om lugna avdelningarna där de intagna ägnar sig åt studier, drogavvänjningsprogram och arbetsträning med sällan skådad arbetsro och motivation.   
– Att interner får bättre livskvalitet och har en möjlighet att bygga upp ett liv utan droger och brott ger inga rubriker. Det är först när det blir tal om ökade kostnader i kriminalvården som det blir inslag i tv. Men som Ingvar Nilsson uttryckte saken när han hade gjort den ekonomiska utvärderingen ADHD-projektet: Money screams. Vinsterna av att erbjuda behandling mot ADHD är mycket större än kostnaderna.

I nationalekonomen Ingvar Nilssons räkneexempel var kostnaden för 30 interners ADHD-behandling cirka 3 miljoner kronor per år. Att jämföra med en årlig samhällskostnad på cirka 60 miljoner kronor per år, om man inte erbjuder fängelsekunderna den behandling som kan hålla dem borta från kriminalitet och missbruk.  
Erfarenheterna från Norrtälje och Håga har lagt grunden till den satsning på unga fängelsekunder med ADHD som Kriminalvården nyligen har rullat igång.
– Behandling mot ADHD ska erbjudas på landets alla nio ungdomsavdelningar, där interner under 21 år sitter. Även vid de tre särskilda avdelningarna för resurskrävande intagna kommer behandlingen att finnas.

ADHD är ett kroniskt tillstånd som teoretiskt sett kräver livslång medicinering, även om befintliga läkemedelsstudier inte säger någonting om effekterna på lång sikt.
Frågan är vad som händer när en intern muckar från fängelset och på sikt behöver nya läkemedel.
– I den bästa av världar ska stödet till före detta interner vara samordnat mellan frivården, psykiatrin och socialtjänsten. Där är vi inte än i landet som helhet. Vi har SKL med oss, det vet jag även om inte alla kommuner och landsting verkar ha insett vinsterna med ADHD-behandlingen. Jag hoppas och tror ändå att man kommer att lösa detta med uppföljningsbehandling på ett bra sätt.

Hur går det med utbytesreglerna?

Ingert Nilsson
-
0

Kan du se om det finns »bra« eller »dåliga« kedjor?
– Ja. Med statistik från Apotekens Service kan vi titta på hela marknaden, på kedjor och vi kan följa upp enskilda apotek. Men det är svårt att göra jämförelser rätt över eftersom det är stora skillnader i storlek mellan aktörerna. I det här materialet är det ingen som avviker markant.

Är det något annat som sticker ut?
– Bland avvikelserna ser vi att det finns några väldigt kända varumärken som slår igenom och sålts trots att de inte varit periodens vara. Och förklaringen är inte att periodens vara inte funnits tillgänglig, utan man har ändå sålt originalet.

Vilka märken handlar det om?
– Det här är preliminära resultat, även om vi noterat det här. Vi kommer att följa upp och analysera statistiken mer innan vi pekar ut enskilda märken.
– Och försäljning av kända varumärken är bara en del av de här avvikelserna. I de trettio procenten ingår också försäljningen av de två alternativen till periodens vara. Men också slutförsäljning av förra månadens vara, vilket ju är helt enligt reglerna.

Kan ni se om läkare nekar till utbyte och hur ofta apoteken själva nekat utbyte?
– Vi kan inte se det exakta antalet utan att gå djupt i materialet. Däremot kan vi se att de blivit färre under perioden. Det tycks som man anpassar sig. Och de här kryssen äventyrar inte systemet. Det handlar ju om ofantligt många expedieringar.

Nytt register på plats

Läkemedelsvärlden
-
0

 Apotekens Service har sjösatt sitt produkt- och artikelregister som ersätter det artikel-
register som Apoteket AB ansvarat för.
Det nya registret som döpts till Vara är tillgängligt för alla apotek som använder de nya receptexpeditionssystemen och innehåller alla läkemedel, produkter och livsmedel som ingår i förmånssystemet. I det nya registret finns nu också alla parallellimporterade läkemedel med. Här finns också information om åldersrestriktioner och om begränsningar i subventionen.
Apotekens Service har tagit fram varuregistret och ansvarar för det, men det är TLV, Läkemedelsverket och företagen som ansvarar för att informationen i registret är riktig.
– Vi har inför övergången gjort en kvalitetsgenombearbetning och sagt till informanterna att rätta fel vi upptäckt. Detta för att tydliggöra att det är de som ansvarar för informationen i registret säger Ylva Hambraeus, vd vid Apotekens Service.

Apoteken anmäler varandras reklam

Läkemedelsvärlden
-
0

Apotekskedjan Kronans Droghandel anmälde nyligen konkurrenten Apoteket AB för felaktig marknadsföring av nikotinläkemedel och Apoteket AB anmälde i sin tur Ica Maxi i Partille för ett reklamutskick med, enligt anmälaren, felaktig marknadsföring av läkemedel.
Apotekskedjorna har nu precis som läkemedelsföretagen börjat bevaka varandra när det gäller annonsering. Men till skillnad från läkemedelsföretagen anmäler apoteken ännu så länge varandra till Läkemedelsverket. Ändå är de flesta granskningsärendena fortfarande
initierade av myndigheten själva. Ärendena har blivit så pass många att Läkemedelsverket tvingats prioritera apoteksbranschen framför läkemedels-företagen.

– Merparten av våra ärenden idag handlar om apoteken och detaljhandeln eftersom de inte är så insatta i lagarna när det gäller marknadsföring av läkemedel. Så vi fokuserar på det och initierar få ärenden när det gäller läkemedelsföretagens marknadsföring eftersom de har sitt eget system för det med IGM, säger Ragnhild Johnsson på Läkemedelsverket.
Sedan november 2009 då OTC-försäljning blev tillåten i detaljhandeln till och med oktober i år har Läkemedelsverket behandlat närmare 30 ärenden som rört detaljhandelns eller apotekens marknadsföring.

Samlad lösning för udda läkemedel efterfrågas

Ingert Nilsson
-
0

Nyligen blev det svårt att hitta mediciner till tuberkulossjuka barn i Sverige vilket fick till följd att behandlingen fick skjutas upp.
– Problemet fanns även före omregleringen, men nu har det blivit helt absurt, tycker smittskyddsläkaren Leif Dotevall, smittskyddsläkare i Västra Götaland.
– När det blev sådan här bristsituationer tidigare kunde Apoteket AB jaga fram läkemedlen om de fanns på något apotek.
Exemplet med tuberkulosläkemedlen visar att lagerhållningen av speciella och udda läkemedel måste lösas på ett nytt sätt på den omreglerade marknaden tror han och får i viss mån medhåll av Tor Gråberg på Läkemedelsverket.
– Men i första hand måste marknadskrafterna försöka lösa det här på bästa möjliga sätt.

Idag finns vare sig någon myndighet eller apoteksaktör som kan scanna av om det finns något litet lager någonstans
i Sverige.
– Det här är oerhört komplext eftersom vi idag har en marknad där avtal är tecknade mellan kedjor och leverantörer, säger Erik Thorsell, ordförande i Apoteksföreningens kvalitetsråd.
– Samtidigt är förstås alla intresserade av att lösa det här.
En lösning Tor Gråberg nämner är att man kopplar någon slags hantering till Apotekens Service varuregister. En annan som diskuterats är om branschorganisationen skulle ha en handläggare för uppgiften.
Erik Thorsell ser svårigheter med båda förslagen.
– Jag tror det är svårt för någon att få en sådan insyn i de olika arrangemangen mellan leverantörer och apotekskedjor. Det är ju ändå företagshemligheter.

När det gäller antidoter och vissa vacciner som till exempel gula febern har numera Socialstyrelsen ansvaret för försörjningen. Där har man i sin tur löst det genom att upphandla tjänsten av Apoteket AB som via Apoteket Scheele i Stockholm ser till att medlen finns tillgängliga. Kanske är en lösning att lägga fler läkemedel till den listan.
När det gäller TBC-läkemedlen är det i alla fall något som Jerker Jonsson på Smittskyddsinstitutet funderar på.
– Idag har vi inte något nationellt TB-program, hade vi det skulle samhället också tvingas garantera att det finns läkemedel.

Tre alternativ för entreprenör

Läkemedelsvärlden
-
0

Det innebär att det under hösten är tre olika aktörer som aktivt söker entreprenörer. Under första halvåret 2011 ska 50 av Apoteket AB:s apotek ha bytt driftsform. Som franchiseföretagare är man fortsatt en del av Apoteket AB, samma koncept, samma symbol och samma sortiment. Franchisetagaren startar ett eget aktiebolag vilket innebär minst 100 000 kronor. Man betalar också en okänd franchiseavgift till Apoteket AB. Dyrare är det att bli apoteksägare inom Apoteksgruppen som under hösten har budgivning på de sista 53 apoteken. Även här ingår ett visst koncept och stöd bakåt vad gäller datasystem och till exempel inköp. Men till exempel samarbets-avtal, inredning, sortiment och öppettider bestämmer ägaren. Boots söker intresserade apotekare till sina 100 planerade apotek med Farmacevt-företagarna. Boots och Farmacevt-företagarna planerar att presentera de första entreprenörerna inom någon månad.

Affärsavtal styr apoteksrådgivning

Ingert Nilsson
-
0

Samarbetsavtalen mellan apotekskedjor och läkemedelsföretag blir fler och fler. Redan i november 2009 drog Apoteket AB igång ett projekt med Pfizer om hur man förbättrar följsamheten till företagets Lipitor. Nyligen startade Apoteket AB ett till med samma företag runt Viagra.
Tidigt ute har också Kronans Droghandel varit som sedan i somras samarbetar med Sanofi-Aventis och Pfizer. På ett femtontal av kedjans apotek erbjuds kunder fördjupad rådgivning, förutsatt att de fått Sanofi-Aventis diabetesmedel Lantus och Apidra eller Pfizers rökavvänjningsläkemedel Champix förskrivet. Tillsammans med
Eli Lilly har Kronans Droghandel också haft en informationskampanj om erektil dysfunktion. Och fler finns på planeringsstadiet, även om de enligt chefsfarmacevt Carin Svensson är tämligen prematura än så länge.

Inom apotekskedjan Medstop pågår enligt chefsapotekare Leif Nilsson en dialog med Pfizer. Men även Glaxosmith-
kline och Astrazeneca har hört av sig för att diskutera eventuella samarbeten.
Apoteksaktörerna understryker att man inte får betalt av läkemedelsföretagen för att delta i projekten.
– När vi går in i ett samarbete är det inte av kommersiella skäl utan för att våra kunder ska få en bättre service, menar Leif Nilsson.
Eftersom farmacevterna på de berörda apoteken fått undervisning av Sanofi-Aventis experter på diabetes får i praktiken alla diabetespatienter glädje av personalens uppdaterade kunskaper, menar Carin Svensson.
– Skillnaden är att farmacevterna kan mer om just de här två läkemedlen. Men alla kunder oavsett vad som står på receptet har precis som tidigare möjlighet att boka en rådgivning.
Frågan är förstås hur många sådana här specialavtal man hinner med på ett apotek utan att annat, som till exempel den vanliga rådgivningen, ska bli lidande.
– Det är en av de saker vi kommer att utvärdera när de här två projekten är klara, säger Carin Svensson.

Från apotekens sida ses det här kort sagt som en winwin-
situation för alla tre parter. Ingen uttrycker idag öppet några farhågor för att det skulle kunna påverka kundernas förtroende för apotekens oberoende rådgivning.
– Tittar man internationellt kommer det säkert att bli mer av sådana här tjänster också här, tror Ulf Janzon, informationsansvarig på MSD och ordförande i Läkemedelsindustriföreningens, Lif:s, Apoteks- och distributionskommitté.
MSD har dock i dagsläget inte några inplanerade samarbetsprojekt säger han.
– Men det finns ju mycket mer man kan göra när det gäller information om läkemedel, så vi funderar förstås på hur vi ska göra.

Man skulle kunna tro att samarbetsprojekt mellan apotek och läkemedelsföretag skulle landa i den offentliga samarbetsdatabasen som Lif har på sin hemsida. Där letade i alla fall Ulf Janzon när han skulle hålla ett föredrag i ämnet på Apoteksmässan. För att finna att så var det inte.
Och enligt Pär Tellner på finns inte heller i dagsläget några planer på att redovisa dessa i någon offentlig databas liknande de två man har för samarbeten mellan intresse-organisationer, specialistföre-ningar och företag.
– Nej, idag finns det inte något tryck från vare sig apoteksaktörerna eller företagen på det.
Om det blir det i framtiden beror enligt Per Tellner på hur den allmänna debatten utvecklas.

Inga enkla lösningar på miljötragedi

Ann Fernholm
-
0

Efter larmrapporter om stora utsläpp av läkemedel vid fabriker i till exempel Indien gav regeringen Läkemedelsverket i uppdrag att utreda möjligheterna att skärpa miljökraven på tillverkningen. Förslagen till åtgärder kom förra året och har nu varit ute på remiss hos berörda myndigheter, landsting och organisationer.  
Mest eniga är remissinstanserna kring Läkemedelverkets första förslag: att införa ett krav på miljöcertifikat i den redan existerande EG-lagstiftningen om god tillverkningssed, GMP. Men allas bedömning är att EU:s kvarnar mal alldeles för långsamt för att hindra den pågående miljökatastrofen.
– Det får inte bli så att vi bara går i det spåret. I så fall begraver vi frågan 10-15 år framåt i tiden, säger Bengt Mattson, ordförande i Lif:s miljökommitté.

För att få ett snabbt stopp på utsläppen stöttar istället Läkemedelsindustriföreningen Läkemedelsverkets fjärde förslag som går ut på att ta hänsyn till miljöpåverkan inom läkemedelsförmånen. Lif vill ha en slags miljöklassning av läkemedel, där ett företag som levererar ett grönt läkemedel får ett incitament att göra det i form av till exempel ett högre pris.
– Vi tror att den typen av marknadsmorötter kommer att driva utvecklingen snabbare framåt, säger Bengt Mattson.
Flera av de tunga remissinstanserna som Sveriges Apoteksförening och ett antal landsting skriver uttryckligen att man bör se över om miljökrav kan vägas in vid subventionsbeslut.

Men TLV själva tror inte att miljökrav inom läkemedelsförmånen kommer att få någon större effekt på tillverkningen i Indien. I sitt remissvar skriver de att: »Sveriges andel av den globala marknaden för öppenvårdsläkemedel endast är 0,7 procent. En förändring av enbart det svenska förmånssystemet skulle därför inte innebära att miljömålen skulle uppnås. Däremot skulle det innebära sämre prispress på läkemedel«. De skriver också att det finns en risk att tillgången till läkemedel inom förmånen kan bli väsentligt sämre.

Stockholms läns landsting, SLL, tror tvärtom att arbetet måste börja direkt, samtidigt som man arbetar för internationella överenskommelser. SLL har nyligen för första gången ställt miljökrav på produktionen i en läkemedelsupphandling och har sedan länge tagit miljöhänsyn i »Kloka Listan«. Kraven på uppgifter om läkemedlens toxicitet, hur beständiga de är i naturen och hur de ackumulerades i näringskedjorna, ledde det till att industrin tog initiativ till miljöinformation på fass.se.
– Vi ska inte underskatta våra möjligheter att påverka. När vi ställer miljökrav, upptäcker industrin vad som komma skall. Sverige kan kommunicera med andra länder och berätta vad vi gör, då brukar vi få efterföljare, säger Anna Linusson, miljöchef vid Stockholms läns landsting.
TLV tror mer på Läkemedelsverkets andra förslag; att EU-lagstiftningen bör förändrats så att miljörisker vägs in redan vid EU:s godkännande av försäljning av ett humanläkemedel. Med en sådan modell kommer miljökraven gälla alla läkemedel, inte bara de som ingår i läkemedelsförmånen, menar TLV.  Men Lif ställer sig frågande till den lösningen:
– Om man får godkänt för en viss produkt, får man då inte göra några förändringar av tillverkningen senare? Får man förbättra den? Risken är att ett sådant system blir stelbent, säger Bengt Mattson.

Joakim Larsson, forskaren som rapporterade om de stora utsläppen i Indien, ger ett eget förslag till åtgärd via remissvaret från Göteborgs universitet: att Läkemedelsverket ska släppa på sekretessen kring information om i vilka fabriker olika aktiva substanser tillverkas. På så sätt skulle till exempel journalister och läkare kunna granska läkemedelstillverkningen.
– Det ger ett ökat incitament för de som vill skydda sitt varumärke att ha en schysst produktion, säger han.
Samtidigt kan den informationen vara åtråvärd för kriminella nätverk:
– Handeln av illegala läkemedel är uppskattningsvis större än hela narkotikahandeln idag, säger Bengt Mattson.
Charlotte Unger, miljöchef vid Läkemedelsverket, menar att nu är det upp till regeringen att avgöra vilken väg verket ska gå:
– Vi har sagt vad vi tror på i rapporten. Nu är det regeringen som ska fundera på hur vi ska gå vidare. Sedan blir det vår roll att agera på det.

Aktörer svarar på kritik om minskad kompetensutveckling

Ingert Nilsson
-
0

Vad menar man när man talar om kompetensutveckling undrar till exempel Andreas Roslund, informationschef på KD och Gunilla Winlund, personalansvarig på Medstop.
? Vi har ett bredare perspektiv än antalet kurser man eventuellt deltagit i, säger Andreas Rosenlund.
Han tycker att de anställda också ska väg in det man lär sig av sina arbetskamrater på arbetsplatsen och att man lärt sig nya system.
? Och när det gäller den farmacevtiska kompetensen är jag övertygad om att våra medarbetare har den.

Gunilla Winlund på Medstop säger att antalet utbildningstimmar kan ha varit färre den här perioden.
? Av förklarliga skäl, den nya apoteksmarknaden är ju verkligen ny, vi har gått in i och ur en övergångslösning.
Men anställda i företaget kommer nog att få en kompetensutveckling motsvarande den tidigare. Däremot kan hon tänka sig att man hittar nya former för den.
? Kompetens är ett stort begrepp.

Annika Svedberg, farmacichef på Apotek Hjärtat säger sig ha förståelse för att apotekspersonalen anser att kompetensutvecklingen varit sämre under en period.
? Jag kan förstå att man känner av det. Det har ju varit så mycket nytt som vi nya aktörer haft att fixa med, som tagit tid både centralt och på apoteken.
Att införa det nya IT-stödet har tagit så mycket kraft och tid att man från Apoteket Hjärtat inte velat rulla ut några stora kompetenssatsningar på läkemedelsområdet, säger hon.
? Men det kommer under nästa år. Vi har till exempel utsett farmacispecialister på regional nivå som kommer att utbildas nästa år.

Migränförbundet begär omprövning

Ingert Nilsson
-
0

Sedan mitten av oktober subventioneras inte Imigran Novum efter beslut av TLV.
Nu har Svenska Migränförbundet bett myndigheten ompröva beslutet. Förbundet vill att läkemedlet ska ha begränsad subvention för vuxna som inte uppnår behandlingsmålen med annan sumatriptan.

Skälet är, enligt förbundet, att man fått signaler från sina medlemmar om att de sumatriptan som ingår i läkemedelsförmånen inte är lika effektiva som det preparat som nu inte längre subventioneras.

Att patientföreningar har synpunkter på TLV:s beslut är inte ovanligt, enligt Anna Märta Stenberg, avdelningschef på TLV:s avdelning för omprövning av läkemedelssubventioner.
? Men att man begär omprövning som i det här fallet är mycket ovanligt, jag vet inte om det hänt någon gång tidigare.
Och i så fall har svaret blivit nej.

Däremot har PKU-föreningen försökt överklaga beslutet att preparatet KUVAN inte subventioneras till kammarätten som dock avvisade föreningens ansökan. Men det ärendet ligger nu på Regeringsrättens bord. Frågan är om en patientförening kan ha så kallad talerätt vid beslut om subventionering.
? Vi anser att det är företagen som har talerätt eftersom det är deras produkt. Patientföreträdare kan förstås ha synpunkter, men de kan inte be oss om omprövning eller överklaga i förvaltningsdomstol.
Om man från patientföreningarnas sida skulle ha talerätt betyder att de också kan ställa krav på att ett läkemedel ska in i subventionen även om företaget inte begärt det, menar Anna Märta Stenberg.
? Men vi på TLV kan inte tvinga företag att plocka in ett läkemedel i förmånssystemet.
? Om patientföreningar skulle ha talerätt måste vi göra våld på det systemet.

Så enligt Anna Märta Stenberg har patientföreträdare vare sig möjlighet att begära omprövning av TLV:s beslut eller att överklaga dessa i förvaltningsdomstol.

 

Anne Hiselius prisas

Ingert Nilsson
-
0

Anne Hiselius arbetar som klinisk apotekare och var en av de första kliniska apotekarna i Sverige. Hon får priset för sitt mångåriga arbete inom området läkemedel och patientsäkerhet bland annat kring förväxlingsfrågor och säker läkemedelsordination via förskrivarstöd.

Priset delas ut under Läkemedelskongressen som börjar idag med temat vem som har makten inom läkemedelsområdet och vem som tar ansvar.
Rune Lönngrenpriset är instiftat av Apotekarsocietetens styrelse 2007 i samband med apotekare Rune Lönngrens 90-årsdag för att erinra om hans arbete inom utbildning och förbrukningsstudier på läkemedelsområdet. Priset delas ut vart annat år och är på 25 000 kronor och delas nu ut för tredje gången.

1...8910...55Sida 9 av 55