Månads arkivering november 2008

TV-apotekare i Ghana

0

Kända TV-doktorer finns det många i Sverige, men knappast någon rikskänd farmacevt. I Ghana finns en, Bernard Appiah.
Det råder stor okunskap i Ghana om moderna läkemedel och hur de ska användas
? Men intresset att lära sig är också mycket stort, säger apotekaren Bernard Appiah.
Han vet. Varje vecka deltar han i ett TV-program dit tittare ringer med sina frågor om mediciner. När vi träffar honom är han på besök i Malmö för att delta i en konferens om forskningskommunikation, Public Communication of Science and Technology, PCST.
»Your Medicine« heter programmet, som ingår i ett morgonmagasin i en av Ghanas tre nationella TV-kanaler.
Bernard Appiah arbetar vid NDIRC, National Drug Information Resource Center, och rådgivningen i programmet är en del i hans arbete där. Han är djupt engagerad i uppgiften att lära sina landsmän mer om läkemedel.

Hur lägger du upp din information?
? Det finns tyvärr så mycket övertro, så mycket missuppfattningar. Därför har jag valt att i varje program utgå från en av dessa missuppfattningar, och förklara hur det verkligen är, säger han.  
Ett avsnitt av Your Medicine kan till exempel börja med att programledaren nämner bruket att ta antibiotika mot förkylningar.
»Många tror att det är nyttigt, men är det verkligen det? Låt oss höra farmacevtens uppfattning!« säger programledaren och lämnar över ordet till Bernard Appiah.
Att i onödan ta antibiotika, som man antingen tjatat sig till hos läkaren eller lyckats köpa utan recept, är vanligt i Ghana. Att sluta en antibiotikakur när man känner sig frisk är också vanligt, liksom att äta mängder av smärtstillande medel utan vetskap om risken för biverkningar. En felanvändning som ju inte är helt ovanlig också i västvärlden.

Har du några andra exempel på felaktigheter, mer typiska kanske för Ghana?
? Ja, många blandar örtmedicin och västerländsk medicin för att de tror det ger bättre effekt. Ibland häller man ihop medlen i samma burk, säger Bernard Appiah.
Han bekymrar sig också över den vanliga uppfattningen att injektioner alltid ger en kraftfullare effekt än tabletter, och att många mediciner alltid är bättre än få. I Ghana ses därför en bra läkare vara den som skriver ut många läkemedel, vilket sätter läkarna under hård press.

I sitt program vinnlägger sig Bernard Appiah om att tala på ett sätt som tittarna förstår, i stället för att låta som en uppläst läkemedelsmanual. Han försöker också illustrera sina resonemang med liknelser hämtade ur vardagslivet. Och exemplifierar återigen med antibiotika.
? När det gäller att man inte ska använda det i tid och otid, så kan jag likna det vid att inte slå barn för mycket. Ett barn som får mycket stryk slutar att bry sig om bestraffningarna. Så är det med antibiotika också. Bakterierna blir envisa om man använder för mycket antibiotika, och känner till slut inte av bestraffningen, kan jag säga.
Hans liknelse ter sig förstås som omöjlig för svenskt bruk, men är fullt rimlig i Ghana. Där blev aga först nyligen förbjudet i skolorna, och ingår fortfarande i uppfostran i de flesta hem.

Att få farmacevtisk rådgivning när man behöver medicin är få förunnat i Ghana. Det är bara ett fåtal orter, förutom de tre största städerna, Accra, Kumasi och Sekondi-Takoredi, som har apotek med utbildade farmacevter och tillstånd att sälja receptbelagda läkemedel. Resten av befolkningen är hänvisad till så kallade Licensed Chemical Shops, som bara har tillstånd att sälja icke receptbelagda läkemedel. I praktiken är dock skillnaden mellan apoteken och »kemikalieaffärerna« ganska otydlig.
? Många Licensed Chemical Shops säljer också receptbelagda läkemedel, trots att de vare sig har tillstånd eller utbildning om dessa läkemedel, och trots att kunderna inte har några recept, säger Bernard Appiah beklagande.
Han har skrivit en bok om läkemedel och läkemedelsanvändning bland annat för att öka kunskaperna hos dem som säljer medicin i Licensed Chemical Shops. Men boken används också av både läkare och farmacevter och säljs också direkt till allmänheten. Första upplagan har sålt slut och en ny är på väg.
Ett nytt TV-program med Bernard Appiahs rådgivning planeras också. Men i stället för att vara ett inslag i ett längre magasin ska han få ett helt eget program som ska heta »The Drug Teacher«.

Vad är skillnaden förutom att du får ett eget program?
? Jo, jag ska stå i en klassrumsmiljö tillsammans med elever som ska ställa frågor om medicin och medicinanvändning.
Det nya programmet ska sändas både på engelska och på Ghanas största inhemska språk twi. Samtidigt med TV-utsändningen sänds det också i radio.
? På så sätt når vi också de landsbygdsbor som inte kan engelska och som inte har TV. Det är ju de som allra mest behöver den här informationen, och som jag gärna vill komma ut till, förklarar Ghanas kändisfarmacevt.

Motioner marknadsför ledamöter

0

När den allmänna motionstiden gick ut i början av oktober hade 46 motioner lämnats in som rörde läkemedelsområdet. De handlar om allt från läkemedelsförsörjningen i fattiga länder till att AT-läkare bör praktisera på apotek.

Det är en spretig bunt, men miljöaspekter och patientsäkerhetsaspekter är, tillsammans med marknadsföring av läkemedel, det som främst engagerat ledamöterna. Samtliga partier har till exempel någon ledamot som uttrycker oro, ställer krav eller har förslag på förbättrad och säkrare läkemedelsbehandling för de äldre.
Men varför skrivs motionerna kan man undra med tanke på att 98 procent av dem som läggs under allmänna motionstiden kommer att avslås?
? Ja, inte för att de ska tas av riksdagen, säger Peter Esaiasson, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.
Han beskriver det istället som en möjlighet för ledamöterna att nå de han kallar elit-opinionsbildarna.
? Om jag som enskild ledamot är intresserad av en viss fråga, till exempel läkemedel, signalerar jag till intresseorganisationer och andra utanför riksdagen som delar intresset att jag vill vara med på det området.

Det tycker  Peter Esaiasson är ett högst legitimt skäl och ett argument till varför de enskilda motionerna trots allt fyller en funktion.
? Sedan finns förstås också skälet, att genom att skriva många motioner, visa för sina väljare därhemma att man minsann inte ligger på latsidan.
Även om motionerna i grunden inte påverkar läkemedelspolitiken har de ett politiskt intresse. På Läkemedelsindustriföreningen går man sedan några år tillbaka alltid igenom dem som en del i omvärldsanalysen.
? De är en fingervisning om vad de folkvalda funderar över, säger Anders Blanck på Lif.
Med tanke på att de är människor som inte är experter på området, men trots det valt att skriva en motion i ämnet, får man en uppfattning om vad som rör sig därute, säger han.

Digniteten i en motion avgörs också av vem som skrivit den. Är det partiets officiella läkemedelspolitiska talesman eller om flera ledamöter skrivit under har den större tyngd.
Många motioner kan naturligtvis beskrivas som rena hugskott, man har råkat träffa en farmacevt på en middag eller man har en bekant som råkat illa ut.
Även på Sveriges farmacevtförbund har man tittat på årets motionsflod, men inte lika systematiskt som till exempel Lif.
? Ibland hittar man ju någon som skrivit något klokt och naturligtvis försöker vi få ledamöter att motionera om våra frågor, säger Lennart Axelsson, kanslichef på förbundet.
Som exempel nämner han läkemedelsgenomgångar som man också fått gensvar för i form av motioner, både tidigare år och i år.
På det läkemedelspolitiska området är det idag främst Finn Bengtsson från moderaterna och Thomas Nihlén från miljöpartiet som profilerat sig.
Ingen av dem förväntar sig bifall i riksdagen för motionerna. Skälet är istället att markera och få en plattform för debatt i frågor som de tycker är viktiga.
? För oss i miljöpartiet är också läget lite speciellt i år. Inför det fördjupade samarbetet med socialdemokraterna är det viktigt att vi profilerar vår politik. Genom motionerna finns de frågor vi anser viktiga dokumenterade.
? Motionerna är en möjlighet av flera för att börja påverkansprocessen, säger Finn Bengtsson.
De två ledamöterna hade för övrigt tänkt lägga fram en gemensam motion med krav på att regeringen snabbt ska ta initiativ för en översyn av läkemedelresters effekter på miljön. Men att en moderat skulle motionera i en sakfråga med en miljöpartist var inte möjligt i det politiska läge som råder idag.

Nu blev det istället två identiska motioner.
? Och vi kommer att publicera en gemensam debattartikel i ämnet, säger Finn Bengtsson.
Som det politiska läget ser ut idag med starka partier som hindrar koalitioner i varje enskilt förslag skulle det kanske inte spela någon större roll om möjligheten att skriva enskilda motioner försvann.
? Men det kommer den inte att göra, för motionerna är samtidigt en väldigt viktig säkerhetsventil för ledamöterna, menar Peter Esaiasson.

Lobbymotioner sänker trovärdigheten

Om man läser de drygt 40 motioner om läkemedel som våra riksdagsledamöter har skrivit under årets allmänna motionstid så får man sig till livs en rätt spretig historia. Våra folkvalda lämnar förslag om allt från farmakologisk behandling av pedofiler till momssatsen på naturläkemedel. Kreativt och initierat kan man tycka, men det är på sin plats att fundera över vem som egentligen ligger bakom några av de olika förslagen.  
Trots att riksdagsledamöterna alltid tvingas se sina idéer röstas ner i klump forsätter de att skriva. Drivkraften är givetvis en annan än att få igenom sitt förslag. I en artikel på sidan 10 i det här numret resonerar statsvetaren Peter Esaiasson om att det i många fall handlar om att flagga upp vilka frågor man som politiker är intresserad av. På så sätt visar man för de som finns utanför riksdagen att man finns. Som en kontaktannons ungefär. Läsarna av annonsen är lobbyister från olika särintressen.
Många gånger är det naturligtvis tvärtom också. Uppvaktningen från lobbyisterna sker först, förslagslämnandet från politikerna sedan.

Att läkemedel genomgått en transformation från att vara en rent medicinsk fråga till att bli en storpolitisk fråga, det är numera ett faktum. Vill du träffa läkemedelsbranschen är det lika stor chans (om inte större?) under Almedalsveckan som under Läkaresällskapets riksstämma. Och branschen har förstås många frågor som de vill se på politikernas agenda.
Förra året lyckades uppvaktningen särskilt väl när sju olika motioner helt plötsligt handlade om att Sverige borde införa allmän vaccinering mot livmoderhalscancer. I somras fick GSK:s affärsutvecklingschef Johan Thor utmärkelsen »årets lobbyist« av tidningen Resumé, just för att han snabbt lyckats få upp HPV-frågan på den politiska dagordningen. Även i år finns två motioner om HPV-vaccin, en från vardera blocket. Men i år ligger fokus på att säkerställa den statliga finansieringen.

I årets övriga skörd av motioner syns inte samma uppenbara lobby. Till stora delar tycks det vara ledamöternas egna hjärtefrågor som fått pennorna att glöda. I några fall kan man ändå ana den osynliga hand som styr pennan. Som till exempel motionen om att hypertoni är en viktig fråga och en sjukdom som är underbehandlad. Argumentationen är snarlik den vi brukar se i pressmeddelanden. Eller motionen om att Sverige borde höja pandemiberedskapen. Enligt förslaget dels genom att överväga en prepandemisk vaccination och dels genom att bredda Sveriges beredskapslager med det antivirala läkemedlet Relenza. Intressant att notera är att både Relenza och det enda godkända prepandemiska vaccinet på marknaden kommer från just GSK. Samma riksdagsledamöter, Christina Zedell (s) och Caroline Helmersson-Olsson (s), skriver också en motion som förespråkar att Hepatit B-vaccin ska in i det allmänna barnvaccinationsprogrammet. Gissa vilket företag som tillverkar det.
 
Självklart måste politiker hämta inspiration, intryck och fakta från samhällets alla olika delar, inklusive läkemedelsindustrin. Men som väljare kan man inte mer än hoppas på att de värnar sin integritet och tar intryck från flera håll.
Rätten att få skriva individuella förslag på det sätt som sker i Sverige är globalt sett mycket ovanligt. I Storbritannien, till exempel, måste man först be talmannen om lov.
I bästa fall används den här möjligheten till att driva frågor som annars tappats bort. Men för att man ska kunna ta förslagen på allvar måste det bli färre ogenomtänkta hugskott och lobbymotioner, och mer av faktisk research med konkreta förslag.

Många vill sälja receptfritt

0

När apoteksmarknaden omregleras kommer det att bli möjligt för fler handlare att sälja vissa receptfria läkemedel. Vilka dessa blir och vad som krävs av dem som ska sälja är ännu inte klart, men intresset bland handlarna är stort.

När Handelns utredningsinstitut nyligen gjorde en enkätundersökning bland livsmedelshandlare i olika delar av landet svarade 95 procent att de skulle kunna tänka sig att sälja receptfria läkemedel. 70 procent svarade att de skulle kunna komma i gång med det inom en månad.
– Även om det var en liten undersökning med drygt 60 svar så tror jag att resultatet hade varit detsamma om fler varit med, säger Martina Elfgren Lilja på arbetsgivarorganisationen Svensk Handel till tidningen Handelsnytt.

Fackförbundet Handels är positiv till försäljningen men pekar på ett antal åtgärder som bör ordnas innan försäljningen börjar. De menar att med receptfria läkemedel på butikshyllorna ökar risken för rån vilket gör att säkerheten måste tryggas, någon som arbetsgivaren ska ordna enligt dem.

Handels kritiserar den del i Reje-utredningen som föreslår att butikspersonal som inte har farmacevtisk utbildning bara ska få ge kunderna den information som står på bipacksedeln på produkterna.
– Det är en brist i utredningen. Att bara kunna hänvisa till bipacksedeln blir ohållbart. Det krävs att personalen får utbildning, säger Lars-Anders Häggström, ordförande i Handels.

Enligt regeringen är tidsplanen att vissa receptfria läkemedel ska börja säljas utanför apotek under andra halvan av 2009

Bra resultat för telaprevir mot hepatit C

Tidigare studier har visat att telaprevir i kombination med standardbehandling med ribavrin och pegylerat interferon, peg-INF, minskar virusnivåerna mer effektivt än med enbart standardbehandling hos patienter med hepatit C.  Nu verkar det som att patienter som inte blir hjälpta av den vanliga behandlingen, svarar bra på teleprevir.

Telaprevir är en proteashämmare som utvecklats i samarbete av företagen Vertex Pharmaceuticals och Tibotec. Inom ramen för studien Prove 3, behandlades 453 patienter med HCV genotyp 1 med teleprevir. Hos hälften av de som inte svarat på tidigare standardbehandling sjönk virusnivåerna till en icke-mätbar nivå efter 12 veckors behandling med telaprevir. 12 veckor efter avslutad behandling var virusnivåerna fortfarande låga, visar data som presenteras på ett möte med American Association for the Study of Liver Diseases som hålls i San Francisco i veckan.

En annan studie undersökte om telaprevir var effektivt om det gavs två gånger om dagen istället för tre som tidigare gjorts. Resultaten visade ingen skillnad i effektivitet i de båda grupperna vilket tyder på att behandlingen kan ges två gånger om dagen. Nästa år kommer fas-3 studier att inledas i både Europa och i USA. Hälften av patienterna att få en kombination med ribavrin och peg-IFN och hälften kommer få kombinationen tillsammans med telaprevir.

Andra proteashämmare mot hepatit C är också under utveckling. Bland annat Schering-Plough bedriver just nu kliniska prövningar med preparatet boceprevir.

Kampanj mot nätapotek KO-anmäls

0

Läkemedelsverket genomför sedan ett par veckor en kampanj i tidningar, tv och på internet. Syftet med kampanjen är att visa på riskerna med att köpa läkemedel över internet. Nu har två personer anmält Läkemedelsverket till KO. Anmälarna har båda trott att Crimemedicine varit ett riktigt företag som säljer illegala läkemedel och anmäler kampanjen för att ha en otydlig avsändare som lätt kan missuppfattas.
– Vi hade inte kunnat göra en kampanj som skulle ruska om människor och väcka uppmärksamhet utan att göra någon upprörd, det hade varit ett misslyckande, säger Läkemedelsverkets kommunikationsdirektör Ursula Forner.

Som en del i kampanjen har verket startat det fiktiva nätapoteket crimemedicine.com. Vid en första anblick sidan ut att tillhöra ett företag som säljer billiga läkemedel av alla de slag. Men den som klickar på en länk får istället för erbjudanden ta del av obehagliga historier om riskerna med att beställa läkemedel på nätet.

Både hemsidan och övriga delar av kampanjen har fått kritik för att lätt kunna misstuppfattas vilket de två anmälarna hävdar. De båda anmälarna hade, innan de gjort sina anmälningar, ringt runt till myndigheter för att varna för det oseriösa företaget och först då förstått att Läkemedelsverket låg bakom kampanjen. Det är inslagen i tv som de båda har missuppfattat. Men Ursula Forner menar att kampanjen fyller sitt syfte.
– Folk dör av läkemedel som de köpt på nätet vilket är ett jätteproblem. Ii och med kampanjen har frågan fått den uppmärksamhet den kräver. Det är oturligt att folk inte förstår kampanjen, men dessa är inte vår målgrupp. Vi vänder oss till är människor som kan tänka sig köpa och i målgruppen tror jag att kampanjen fyller sitt syfte 

KO kommer inte att ta upp ärendet eftersom kampanjen inte är en marknadsföring utan en informationskampanj.

Vi använder cookies för att ge dig den bästa upplevelsen på vår webbplats. Mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng