Var man är född tycks ha stor betydelse för om man efter en hjärtinfarkt ska få den läkemedelsbehandling som Socialstyrelsen anger i sina riktlinjer för vården.
– I stort sett är det 25 procents större risk att den som är född i ett land utanför EU inte får de rekommenderade läkemedlen jämfört med svenskfödda, säger Måns Rosén ordförande för SBU.
På EPC Epidemiologiskt centrum, där Måns Rosén fram till nyligen varit chef, har man genom att samköra det nya läkemedelsregistret med andra hälsodataregister funnit att vård på lika villkor inte tycks gälla när det gäller läkemedelsbehandling efter akut hjärtinfarkt.
Kön och utbildning spelar mindre roll
I studien har man följt upp samtliga som för första gången vårdades för akut hjärtinfarkt åren 2003-2004 och som levde hösten 2005, drygt 28 000 individer. Information om deras läkemedelsbehandling under juli till och med oktober 2005 har hämtats i läkemedelsregistret.
Man har undersökt i vilken mån de hämtat ut recept på de prioriterade läkemedelsgrupperna ASA, betablockerare, statiner och ACE-hämmare.
Uppgifter om utbildning och födelseland har hämtats från ytterligare två register.
Medan man inte fann några anmärkningsvärda skillnader i behandling beroende på kön och utbildning, tycks det som att födelseland har stor betydelse för vilken vård patienten får efter sin hjärtinfarkt.
Efter att ha justerat för kön, utbildning, ålder, diabetes och stroke visar det sig att personer födda i Norden får en läkemedelsbehandling mest liknande den som svenskfödda får, medan de som är födda utanför EU får den behandling som skiljer sig mest.
Många fler får ingen behandling
Medan drygt fem procent av de svenskfödda inte hämtat någon av de fyra rekommenderade läkemedelssubstanserna var det drygt tolv procent av de födda utanför EU som inte gjort det.
Och för varje rekommenderat läkemedel gäller att gruppen utanför EU ligger betydligt lägre vad gäller uthämtade läkemedel.
Vad skälet är till den här ojämlikheten ger studien inga svar på.
– En kan ju vara att medlen förskrivs i samma grad som till svenskar men inte hämtas ut.
Men Måns Rosén tror nog inte att det är den huvudsakliga förklaringen, eftersom man också tagit hänsyn till utbildning i analysen.
– Andra förklaringar jag fått är att kommunikationen mellan patienter
och läkare inte fungerar perfekt. Ibland kan det behövas tolk vilket kräver tid som inte finns och därmed kanske förskrivningen blir annorlunda.
– Men allt detta är spekulationer, vad som behövs är förstås att man går vidare och söker svar på varför det ser ut så här, och om det också gäller andra behandlingar.
