Mellan 20 och 30 procent av amerikanerna saknar läkemedelsförsäkring, vilket betyder att ungefär
50 miljoner människor får betala hela kostnaden för alla sina läkemedel – helt ur egen ficka.
– De enda som inte får rabatt är de som är fattigast, svagast, sjukast, utan försäkring, och som inte har någon som förhandlar för sig, sa svenske Peter Rost vid läkemedelsföretaget Pfizer i LMV 4/05.
David Gross är ekonom på den stora pensionärsorganisationen AARP, American Association for Retired People, med 35 miljoner medlemmar. Enligt honom är läkemedelskostnader ett stort problem för pensionärer och fattiga. Och trots att den nya Medicare-försäkringen för pensionärer träder i kraft 1 januari 2006, och gör att fler täcks av försäkringen, ökar andelen som man får betala själv till 25 procent.
– Det kan bli så mycket som upp till
3 000-4 000 dollar per år, beroende på sjukdom och behandling, säger David Gross.
Kritiker till nya Medicare menar att det ändå bli billigare för amerikanerna att åka till Kanada. Dessutom finns det inskrivet en passus som uttryckligen förbjuder den amerikanska regeringen att förhandla läkemedelspriserna. Vilket gör att staten, i sitt eget system, tvingas betala fullpris för läkemedlen. Dessutom finns det med en paragraf som förbjuder parallellimport.
– Ofta skrivs lagförslagen av intressenterna i frågan – industrin, företagen och deras lobby. Sedan ges det till senatorerna som får göra det till sitt förslag. Det är ju svårt att tro att läkemedelsindustrin inte har varit med i det här, säger Peter Rost.
Tullen blundar
Konsekvensen av höga priser har blivit att privatbeställningar över internet har skjutit fart och att buss- och tågresor till Kanada, där priserna är i nivå med Europas, är fullbokade långt i förväg. Framför allt är det pensionärer och låginkomsttagare som åker på resorna, som startar så långt från Kanada som Florida och Kalifornien. Resorna är oerhört populära, trots att den typen av läkemedelsimport egentligen är olaglig. Tullen ser mellan fingrarna och låter fattiga och pensionärer ta in läkemedel för eget bruk.
Högst förståeligt är patient- och konsumentorganisationer positiva till både privatimport och parallellhandel, men det amerikanska läkemedelsverket, FDA, tillsammans med läkemedelsindustrin och dess branschorganisation PhRMA, är de största motståndarna.
Huvudargumentet från båda dessa är säkerhet, ett argument som blivit allt vanligare, i alla sammanhang, efter terroristattacken på World Trade Center 2001.
Å ena sidan hävdar FDA att man har det tuffaste kontrollsystemet i världen för läkemedel, som garanterar amerikanerna bra och säkra läkemedel, under förutsättning att man köpt dem på ett amerikanskt apotek. Dessutom hävdar FDA att man behöver ett tufft system eftersom Al-Qaida annars skulle kunna attackera USA genom att förgifta importläkemedel, enligt förre FDA-chefen Lester Crawford.
Å andra sidan hävdar kritiker att det i USA:s system bara krävs 1 000 dollar och ett körkort för att starta en verksamhet som läkemedelsgrossist. Dessutom fraktas och säljs läkemedel på många ställen i USA i bulk, som mjöl och socker såldes för 100 år sedan. Knappast åtgärder som gagnar säkerheten, menar de som vill lätta på restriktionerna.
Tar inget ansvar
Upprinnelsen är de höga priserna på läkemedel i USA.
– Många av våra medborgare tycker inte att det är vettigt att de betalar mer för samma läkemedel, jämfört med Europa. Men det blir så eftersom Europa har priskontroll, så företagen måste ta hem pengarna i USA istället. Många amerikaner tycker att de subventionerar billigare läkemedel i Europa, säger William Hubbard.
Han avgick från tjänsten som kommissionär för policy- och planeringsfrågor på FDA den 1 april. Han anser inte att alla läkemedel som kommer till USA från andra länder är osäkra, så länge de testas och tillverkas i fabriker godkända av FDA.
– Vi har ett säkert och framgångsrikt försörjningssystem i USA, som kongressen antog 1938, säger William Hubbard.
I nästa mening tillägger han dock att många nog ser det amerikanska systemet som starkt och protektivt. Men att ett sådant system behövs idag.
– Vår största oro är internet och beställningar från andra länder som vi inte kan kontrollera.
Hans problem är att andra länder säger att det inte är deras ansvar att skydda amerikaner.
– Vi har inte någon rättighet att åka till Kanada och inspektera deras apotek bara för att amerikaner köper läkemedel därifrån, säger William Hubbard.
Från kanadensiskt håll säger man att FDA och USA själva måste kontrollera vad som kommer till USA om man är oroliga. Kanadensarna tar inget ansvar för det som säljs till USA, vilket William Hubbard tycker är fullt naturligt. Kanadensiska apotek tvingar, enligt William Hubbard, till och med amerikanska konsumenter skriva
på ett papper där det kanadensiska apoteket friskrivs från ansvar om något skulle hända.
– Vi kan bara informera och säga till våra invånare att de kan få den riktiga varan och att de kan få något helt annat.
FDA skrämmer allmänheten
På FDA är man också negativa till parallellimport, något som kritiker bara menar är ett sätt att skydda de amerikanska läkemedelsföretagens vinster. Bland annat menar William Hubbard att det finns problem i Europa, som skulle kunna föras över till USA om man tillät läkemedel att komma till amerikaner på det viset.
– Vi uppfattar att det är lättare för läkemedel att komma in i EU söder om Alperna än norr om Alperna. Väl inne i EU är rörligheten fri, vilket ökar risken för oss om vi skulle acceptera parallellhandel från EU. Jag har pratat med många i Europa som menar att det är stora problem med parallellhandeln i Europa, säger William Hubbard.
Men Peter Rost, som under 1990-talet och början av 2000-talet arbetade på Wyeth i Sverige och introducerade Lanzo på bred front, håller inte med.
– De problem som kommit fram i Europa är att det ibland saknats bipacksedel, att den inte var uppdaterad eller att namnet inte var rätt. Man har analyserat frågan i Tyskland och hittade inte ett enda exempel på att någon skadats av parallellimport. I England konstaterade man att det i princip inte finns några problem med parallellimport, säger Peter Rost.
I USA har FDA anklagats för att skrämma allmänheten. I annonser i dagstidningar och i TV-reklam går FDA ut och berättar vad som kan hända om man väljer att köpa sina läkemedel från annat håll är från amerikanska apotek.
– Vi har försökt informera allmänheten om att de kan få något helt annat än det de är ute efter, när de köper på nätet eller åker till Kanada. Vi på FDA kan bara ansvara för och reglera det som köps på amerikanska apotek. Allt annat måste kunden själv ta ansvar för, säger William Hubbard.
Tillslag i Belize
Och köper från andra ställen gör amerikanerna. Under 2004 kom, enligt William Hubbard, tolv miljoner försändelser med läkemedel till USA från utlandet. Det motsvarar nästan 33 000 paket om dagen, med enbart icke godkända läkemedel.
– Det finns inte en chans att vi kan kontrollera allt det, säger William Hubbard, och tar ett exempel.
– En man ringde och skällde på oss och berättade att han köpt via en kanadensisk hemsida, Canadian Generics. Den såg trovärdig ut tyckte han, kanadensisk flagga, en man i vit rock, ?stora besparingar? stod det skrivet, organisationer som man var medlem i listades och flera andra fördelar med att handla där. Han beställde och fick en plastlåda med blisterkartor. Ingen bipacksedel, inga instruktioner, ingenting.
– Vi förstod att det var något som inte stämde eftersom det stod att de erbjöd generiska varianter av läkemedel vars patent inte hade gått ut. Men vi beställde och analyserade det vi fick – vilket visade sig vara fel läkemedel, för lite eller för mycket aktiv substans och förorenat.
En undersökning visade att hemsidans server stod i Kina, men paketet var poststämplat i Dallas, Texas, med en returadress i Miami, Florida. Det fanns ett telefonnummer men det gick till Belize i Latinamerika, och betalningen via kreditkortet hade gått till ön St Kitts i Karibien.
– Till slut åkte vi till Belize och gjorde ett tillslag med myndigheterna därifrån. Det visade sig mycket riktigt att läkemedlen tillverkades där – utan någon som helst koppling till Kanada.
Han har hört många historier om amerikaner som köper från andra länder och tror att de ska få samma sak som på apoteket därhemma.
– Sedan ringer de och klagar på oss för att vi låter det hända, men vi kan inte göra något åt det. Vi kan inte reglera vad amerikaner köper från andra länder.
Samtidigt håller William Hubbard med om att om de amerikanska priserna vore lägre, skulle denna marknad minska.
Fler försäkringar
Kritiker, som är positiva till en förändring av det amerikanska systemet, menar att FDA står mer på industrins än på befolkningens sida. Anledningen skulle vara att frågan även handlar om en revirstrid för FDA. Om parallellimport skulle tillåtas skulle FDA tvingas lita mer på utländska myndigheter.
Peter Rost tycker att FDAs agerande är märkligt.
– De har själva medgett att mellan 10 000 och 100 000 människor i USA dör varje år på grund av felaktig dosering av läkemedel och läkemedelsmisstag. Den frågan görs det inga tv-kampanjer runt. Men parallellimport läggs det en massa energi och annonspengar på för att stoppa. Som vi inte vet om det skadat någon, säger Peter Rost.
På läkemedelsindustrins branschorganisation PhRMA är tongångarna annorlunda. Man är emot privatimport, både för att det är olagligt och för att det är osäkert. Och att amerikaner inte skulle ha råd med läkemedel håller Mark Grayson, kommunikationschef på PhRMA, inte med om.
– Alla tycker om att köpa saker billigare. Även bilar är billigare i Kanada, säger han svävande.
Enligt PhRMA är inte problemet de höga priserna, utan försäkringarnas konstruktion, och att många inte har försäkring.
– Och att andelen som patienten själv måste betala ökar för varje år.
PhRMA:s lösning är inte att sänka priserna utan att lansera fler försäkringslösningar inom hela sjukvårdsområdet, alternativ bredda de försäkringar som finns, så att fler människor omfattas.
PhRMA anser också att den fria marknaden, med konkurrens, är det bästa sättet. Mark Grayson tycker att den fria marknaden fungerar bra.
– Ja, för ingen annan tar fram nya läkemedel genom så mycket forskning som industrin. Dessutom har vi det mest rigorösa kontrollsystemet i världen, vilket också kostar pengar.
– Man ska inte tro att man kan åka till andra länder och köpa sina läkemedel och samtidigt kräva samma säkerhet, samma sorts uppföljning, ansvar, biverkningsrapportering och samma tester som vi har idag.
Kunden till apoteket
David Gross på AARP vill se en legaliserad privatimport av läkemedel, ett regulatoriskt system som ser till att det som kommer in också är säkert samt ökade resurser till FDA för effektiv uppföljning. Priskontroll är han däremot inte positiv till.
– Vi ser hellre att den fria marknadens konkurrens fungerar bättre, ökad öppenhet kring läkemedel, mer information och en ökad kostnadsmedvetenhet, både bland patienter och läkare.
John Gans, vd på den amerikanska apotekarorganisationen APhA, med 52 000 medlemmar, ser gärna parallellimport under kontrollerade former för att få ner prisnivån. Men för honom är den viktigaste frågan att få in kunderna på apoteken – föga förvånande.
– Det är först då, i mötet med patienten, som våra medlemmar säkerställer att läkemedlen används på rätt sätt. Den rådgivningen saknas helt vid privatimport av läkemedel, säger John Gans.
