Årlig arkivering 2005

Som följd av detta kommer Apoteksanställdas förbund att lägga ner sin verksamhet, då det inte kommer finnas tillräckligt med medlemmar.

Farmaciförbundet menar i ett pressmeddelande att Apotekets behandling av städpersonalen är "bedrövlig".

Uppsägningarna har på vissa håll lett till protester från andra personalkategorier inom Apoteket.

– I Skåne har personalen på flera apotek skrivit till Apotekets ledning och protesterat mot uppsägningarna, säger Britt-Marie Ögren, ordförande för Apoteksanställdas förbund till tidningen Proletären.

Enligt svensk lag får bara apoteken sälja rökavvänjningspreparat.

Anders Hernborg, allmänläkare och informationsläkare,
Läkemedelskommittén Halland:

?Business as usual? för de flesta större aktörerna på kort och medellång sikt. Frågan fortsätter valsa runt i politiken och i rättsmaskineriet. Möjligen återgår frågan till EG-domstolen.
Kanske driver opinionen fram försäljning av vissa receptfria läkemedel på nya ställen. I Sverige har vi lägre marginaler och billigare läkemedel än i de flesta andra länder.
Sakskälen för ett slopande av monopolet tycks få. Marknadsekonomi är nog bra i många fall men monopolets dödgrävare verkar främst finnas bland politiker som tror att marknaden löser alla problem.

Barbro Westerholm, ordförande, Sveriges Pensionärsförbund:

Apoteket kommer sannolikt att öka sin tillgänglighet både vad beträffar receptfria och receptbelagda läkemedel. Dessutom tror jag att Apoteket kommer att satsa ännu mer på utvecklingen av Hälsotorget och apoteksombudsorganisationen.
Vad övrig handel gör ? säkert förbereder man sig i varje fall på försäljning av receptfria läkemedel.

Lena Westin, Konsumentinstitutet Kilen:

Vi tror inte att regeringens tolkning av domen kommer att stoppa debatten och dagligvaruhandelns påtryckningar för att få börja sälja receptfria läkemedel.
Insatsen i denna kamp är läkemedelskonsumenternas säkerhet och hälsa. Missbruk, beroende och livshotande biverkningar rapporteras även på våra vanligaste huvudvärkstabletter. Kombinationer av olika läkemedel kan också innebära stora risker. Hur skall snabbköpskassörskan eller bensinmacksföreståndaren kunna förmedla detta?

Steinar Höeg, vd för Astrazenecas marknadsbolag i Sverige:

Jag ser för mig att det nu blir lättare för patienterna att hämta ut sin medicin och få ännu bättre service. Apoteket kommer också att ha hemma det som efterfrågas så att de inte behöver vänta eller åka till något annat apotek. Dessutom blir det mycket bättre öppethållandetider och försäljningsställena ligger där kunderna är. Kunderna tar också större ansvar för egen hälsa och med det följer också att vi får möjlighet att förbättra vår direktinformation till patienterna.

Mikael Hoffman, ordförande i läkemedelskommittén, Östergötland:

Det finns goda argument för att bibehålla såväl som avskaffa monopolet, men stor osäkerhet kring följderna.
Regeringen kan bevara monopolet i sin helhet eller finna former för handel med receptfria läkemedel. Det förra kommer ifrågasättas och leda till ny prövning i EG-domstolen, med fortsatt osäkerhet för alla aktörer plus risk för ett förnyat ifrågasättande av hela monopolet.
Att gå den andra vägen, med samtidigt bibehållen enkanalsdistribution, borde vara ett aptitligare scenario.

Så här står det bland annat i lagen: ?4 § Detaljhandel med sådana varor som omfattas av de numera upphävda läkemedelsförordningen (1962:701) och ??

? Vi har haft informella underhandskontakter med departementet och tycker att det vore bättre om man istället hänvisar till texter som gäller, till exempel läkemedelslagen, säger Anna Maria Åslundh-Nilsson, chefsjurist på Läkemedelsverket.

? Jo, det är en olycklig formulering och vi har börjat titta på hur man kan förändra den. Men eftersom det handlar om en lagändring krävs en utredning och ett riksdagsbeslut först, säger Sara Rosenmüller, ämnessakkunnig på socialdepartementet.

Men så kom EG-domen om apoteksmonopolet och den har lett till en febril verksamhet på departementet. I prioritetsordning har en ändrad hänvisning i en lagparagraf halkat efter.

Men det innebär inte att frågan är bortglömd. Sara Rosenmüller berättar att den kommer med i den stora utredning som ska göras med anledning av monopoldomen.

? Vi jobbar just nu med frågor som ska med i den utredning som ska inledas under sensommaren eller början av hösten. Vår preliminära plan är att utredningens förslag ska vara klara till den 1 oktober 2006.

Svensk lag gäller ? apoteksmonopolet kvarstår. Nej, fritt fram för alla och envar att sälja receptfritt.

Precis som befarat vid en svårtolkad EU-dom i målet mot Krister Hanner uppstod ett läge där partsintressena tolkade den helt efter egna önskemål. Ändå lyder domen bara på tolv sidor och beskrivs inte av någon som just svårtolkad.

För stunden ? detta skrevs i början av juni ? är stalltipset att apoteksmonopolet har överlevt för ett tag. I all hast försöker regeringen med några penndrag uppfylla EG-domstolens tydligaste krav, och oviljan att bjuda in fler till det receptfria kalaset har gjort att handeln åtminstone i skrivande stund ligger lågt.

Scouternas motto ?Be prepared? tycks ha väglett Apoteket på senare tid. Bolaget har gått mycket långt för att anpassa sig till den konkurrensutsättning som nu alltså inte tycks bli verklighet. Alla strategiska rekryteringar och organisationsförändringar har dock knappast varit förgäves. Monopolet lär fortsätta att utmanas från handeln ? kanske redan i efterspelet av den här domen ? kommande EU-direktiv, en borgerlig regering eller nya rättsprocesser i EG-domstolen. Att monopolets överlevnadsutsikter är små på lång sikt inser till och med de mest inbitna monopolivrarna, även om de inte gärna säger så.

Det talas mycket om den hypotetiske danske farmacevten som etablerar apotek i Skåne, blir polisanmäld och hamnar i EG-domstolen. En sådan prövning skulle bli kämpig för det svenska systemet; frånvaron av etableringsfrihet för såväl svenska som utländska farmacevter i Sverige är ju en betydligt mer apart aspekt av det svenska systemet än avsaknaden av receptfritt på butikshyllorna.

Det svenska ombudssystemet är också värt att fundera över. Systemet fungerar utmärkt, men det är svårt att utan att rodna förklara varför receptfritt får säljas på detta sätt utan närvaro av farmacevter, samtidigt som regelomgärdad försäljning i själva butiken är förbjuden.

Sammantaget har vi ett på många sätt välfungerande apotekssystem, minus den dåliga tillgängligheten. Ingen av de politiska positionerna; att försvara systemet med näbbar och klor eller att omregla så radikalt som Alliansen förespråkar, känns hållbar. Situationen är, om man också betänker det oklara rättsläget, lätt oroande.

Apropå oro har osäkerheten kring marknadsförutsättningarna knappast varit uppbygglig för Apoteket och deras anställda. Men marknadsanpassningen borde rimligen göra hotbilden mindre skrämmande.

Hotet borde rentav kunna ses som en möjlighet. Varför skulle inte Apoteket kunna bli en stark aktör på den europeiska marknaden?

Nu är det viktigt att huvudparterna, regeringen och handeln, tar sitt ansvar för att ett tillstånd av djungelns lag inte uppstår på läkemedelsmarknaden. Risken för systemprovokationer är överhängande, inte minst om Hanner frias i tingsrätten. Läkemedel är ingen vanlig handelsvara ? har ni hört den förut, förresten? ? och få skulle vinna på ett tillstånd som tolkas som regellöst.

För det andra måste det farmacevtiska kompetensmonopolet, som kommit i skymundan i diskussionen, precis som idag upprätthållas för lejonparten av läkemedelsförsäljningen.

Denna vår har jag skaffat mig en ny lidelse: att läsa kvällstidningarnas löpsedlar. Det hela började närmare bestämt den 28 februari i år. Jag hängde på gatan i väntan på en vän; det visade sig att jag hade hamnat bredvid ett sånt där uppfällbart ställ med dagens löpsedlar. Min blick föll på krigsstora rubriker. Expressen: Huvudvärk kan vara tyst blodpropp, Aftonbladet: 250 000 svenskar har dödlig sjukdom. Och så med mindre stil: Så kan du kolla symtomen.

Sedan dess har min lidelse bara växt. Lystet stannar jag på hemvägen vid första bästa tobaksaffär eller Ica-butik och spanar. Och jag blir sällan besviken. Andnöd kan vara ny sjukdom; Blöjor kan vara farliga för ditt barn; Vanligt bröd innehåller farligt fett ? svenska experter varnar; Brödrost kan bli dödsfälla. Den 10 maj är en ny fullträff. Expressen: Ny sjukdom: Svullen mage kan vara svamp i tarmarna och Aftonbladet: En död varje dag. Ozonlarm ? så farlig är solen.

Budskapen är onekligen dramatiska. Världen tycks sjuk och vi med den. Medicinens satsningar har inte inneburit att människor känner sig friskare eller mindre oroade över sin hälsa. Tvärtom. Oron tycks ha ökat epidemiskt. Repertoaren av riskfaktorer vidgas ständigt: farliga materier, farlig mat, farliga ätvanor, farlig strålning, farliga virus. Fogligt tar vi in informationen.
Detta, hävdar kritiker, är hälsismen ? besattheten vid triviala, försumbara eller obefintliga hot mot hälsan. De enda som gynnas är de som inte behöver gynnas, den allt yvigare hälsobranschen och den alltid ivriga läkemedelsindustrin. Orädda läkare som James Le Fanu (The Rise and Fall of Modern Medicine) och Michael Fitzpatrick (The Tyranny of Health) skräder inte orden. För individen har hälsopropagandan en ohälsosam effekt; patienter görs ångestfyllda till följd av alla larmrapporter. Antirökkampanjen ? som byggde på fastställda samband mellan rökning och lungcancer ? har generaliserats till ett allomfattande riskscenario som innefattar mat, sex, solbränna, stress. Ängsligt kollar vi symtom och tecken. Men genom upptagenheten vid vår hälsa blir vi i själva verket allt mer sårbara, och samtidigt allt mer manipulerbara för olika politiska och ekonomiska intressen.

Vilka förklaringar kan man hitta? Sjukdom säljer, det råder det ingen tvekan om.
Handlar det om känslan av att jag själv måste ta ansvar för min hälsa när ingen annan gör det? Alltså ett symtom på att individen känner sig sviken av den offentliga vården. Ett slags uppgivenhet. Den tid är förbi då folkhemmet tog hand om mig, då välfärdssamhället bågnade av potens och sjukhusen byggdes ut till vita katedraler som reste sina fasader högt över de medeltida kyrkspirorna som löften om kroppens världsliga frälsning. Och nu kommer jag inte ens fram till min husläkare?

Eller handlar det om kontrollbehov? Kroppen och hälsan är mitt främsta kapital; då gäller det ha full koll, vara informerad, bevaka, läsa på förpackningar, dricka morotsjuice, göra allt som göras kan. Hälsoansvaret är ett njutningsfullt sätt att få ägna mig åt mig själv och känna mig duktig dessutom.

Eller rör det sig om att den moderna individen har gjort den egna hälsan till ett projekt på samma sätt som hon gör arbetet, familjen, barnet, hemmet, fritiden och den attraktiva kroppen till ett projekt? Något som måste drivas mot ett uppställt mål. Något som kan förändras, förvandlas och förbättras.
Eller det kanske tvärtom handlar om drömmen om samhörighet? Nya sjukdomar och nya sjukdomshot skapar nya gemenskaper, nya intressegrupper och nya samtalsämnen.
Ja, inte vet jag.

Jag tror förresten jag ska gå ut och kolla löpsedlarna.

En av Ivan Östholms vänner flög för tiotalet år sedan till Visby med frun för att fira sin 70-årsdag.

Det blev en mardrömsresa. En morgon hittade hustrun sin make medvetslös på badrumsgolvet i en pöl av uppkräkt mörkt blod.
Efter ambulanstransport till sjukhus fick mannen bland annat intravenöst Losec. Han återhämtade sig och efter tre veckors behandling med Loseckapslar var hans magsår läkta. En operation hade blivit mångdubbelt dyrare, besvärligare och mer riskfylld.

Ivan Östholm berättar historien när vi samtalar om hur viktiga innovationer belönas, eller snarare inte belönas, i svenskt samhälls- och näringsliv. Han ser berättelsens lyckliga utgång som en personlig belöning, liksom andra solskenshistorier där ?hans? läkemedel haft en huvudroll. Det finns många sådana.
Har du själv blivit tillräckligt belönad?

? Ja, absolut. En typ av belöning är arbetsglädjen som jag upplevt, och uppskattningen jag fått från mina medarbetare. Sedan är jag nog den ende som fått IVA:s guldmedalj utan att själv ha gjort något. Jag har ju bara stimulerat andra att göra saker, säger han.

? Men det är ett stort problem att det idag inte finns ekonomiska incitament för att skapa de radikala innovationer som Sverige så väl behöver för att öka välståndet och välfärden. Däremot är de högsta cheferna duktiga på att belöna sig själva.

Morfar grundlurad

Han hämtar ett nästan skrämmande exempel på hur belöningssystem saknats från de egna släktleden. Ivan Östholms morfar arbetade som ung på Tumba bruk, som tillverkade papperet till Riksbankens sedlar. Han fick en idé om hur man skulle kunna framställa ett svårförfalskat sedelpapper. Med speciella verktyg lyckades han skapa bilder i papperet ? vattenstämplar.

Efter att ha demonstrerat uppfinningen för brukspatronen fick han i finaste söndagskostymen följa med denne med tåg till Stockholm. Vid ankomsten fick han ta riksbankschefen i hand, ett korthugget tack från denne och kaffe med bulle och kaka. Sedan fick han ta tåget tillbaka till bruket och börja jobba igen.
Han hade hoppats på att få en belöning som räckte till äldste sonens utbildning till folkskollärarseminariet, men det kom inte på tal.

? Det här bör ha varit kring år 1900, men tyvärr är situationen inte mycket bättre idag, säger Ivan Östholm.

Från tre dagar till tre år

En annan av hans berättelser visar med all tydlighet hur läkemedelsutvecklingens villkor förändrats. När han varit anställd på Hässle i tre månader 1954 blev han inkallad till dåvarande vd:n Tore Norlander. Den bekymrade chefen ondgjorde sig över det saktfärdiga arbetet; ?innan du kom hit tog det minsann inte mer än tre dagar innan laboratoriechefen hade ett preparat klart för registrering, efter att jag gett honom en komposition till sammansättningen?.

När Ivan Östholm själv något årtionde senare frågade en forskningsledare hur ett projekt avlöpte fick han svaret: ?Det är för tidigt att säga, vi har ju bara hållit på i tre år?.

Viljestark och obekväm

När Läkemedelsvärlden träffar Ivan Östholm i bostaden nära Götaplatsen i Göteborg bubblar han av anekdoter från yrkes- och privatlivet, skarpa samtidsreflektioner och genomtänkta ståndpunkter. Ett möte med den förre forskningschefen, nu 87, visar sig vara den perfekta medicinen mot ångest över att åldras. Jag får under några timmar klarsynta inblickar i Astrakoncernens historia som får mig vilja skriva flera andra berättelser.
Ivan Östholm är den viljestarke och obekväme forskartypen som uppenbart inte alltid dragit jämnt med de mer kommersiellt funtade inom sitt företag.

? Det var framför allt kampen för en god etik och rimliga belöningar till medarbetarna för deras unika insatser som gjorde att jag uppfattades som besvärlig på vissa håll, säger han.

God etik nyckel till framgång

Ivan Östholm har funderat en hel del på möjliga förklaringar till Astras med- och motgångar. Enligt hans analys har de största innovationerna kommit till under de perioder när ett etiskt tänkande snarare än ett strikt företagsekonomiskt synsätt genomsyrat Hässle och sedermera Astra.

Enligt Ivan Östholm stod etiken som högst i kurs under Hässles uppbyggnadsfas 1904-1942 under apotekaren Paul Nordström, och under den kreativa Astra-perioden 1954-1985 då Sven-Arne Norlindh och Kjell Holmquist ledde företaget.

När Ivan Östholm anställdes på företaget 1954 ville han avföra några projekt som han tyckte var oetiska från dagordningen, men det gick inget vidare. ?Etiken får ingalunda gå före ekonomin? var beskedet från högsta ort.

På hösten samma år tog dock Norlindh över som vd för Hässle. Han och efterträdaren Holmquist bidrog till att en för branschen unik etisk standard togs fram.

? I första hand handlade det om att vi ville att produkterna skulle vara bättre än de som redan fanns på marknaden, och att de skulle ha god dokumentation som bevisade deras värde. Vi skulle också ärligt informera om våra läkemedels rätta användning i sjukvården. För att nå dessa mål skulle vi sträva efter god lönsamhet, men detta var inte ett mål i sig, utan ett medel för att trygga företagets framtid och skaffa medel för att nå de övergripande målen som vi enats om, berättar Ivan Östholm.

Självaste FDA-chefen, Carl Lewenthal, framhöll vid en konferens 1977 Hässle som ett unikt gott föredöme i ett etiskt perspektiv, och WHO använde en registreringsansökan från Hässle som läromedel vid utbildningen av 18 länders myndighetsrepresentanter med ansvar för läkemedelskontroll.

Viktig signal

Hässles glansdagar är anmärkningsvärda i det hittills ganska innovationsfattiga 2000-talets backspegel. Duretter-principen och globala storsäljare som Seloken Zoc, Aptin, Plendil och Losec togs alla fram vid en liten svensk forskningsenhet under förhållandevis kort tid.

Ivan Östholm utvecklade verksamheten från en liten enhet med ett par anställda till en resultatorienterad organisation som genom lagarbete tog fram en lång rad nya originalläkemedel.
Han menar att det etiska förhållningssättet, tillsammans med en sällsynt lyckad personalsammansättning och en del tur, var en stor framgångsfaktor.

? De etiska målen var enormt viktiga för att vi skulle kunna anställa och behålla kvalificerade forskare och annan personal, säger Ivan Östholm.

Den etiska koden testades 1972 när Hässle tagit fram en halstablett, Trimin, som var tänkt att konkurrera ut Ferrosans dåvarande storsäljare. I teorin hade den en bättre bakteriedödande effekt än konkurrentprodukten och flera andra fördelar.

Det kliniska värdet visade sig dock svårt att bevisa i praktiken och produkten skrotades.

? Det här var en jätteviktig signal till organisationen om att man menade allvar med talet om etiska mål. Det spred en positiv stämning och vi klarade budgeten galant ändå. Det visade sig att den höga etiken lönade sig, säger Ivan Östholm.