Årlig arkivering 2004

– Är det så många?

Av Lif:s 60 medlemsföretag har sju kvinnliga vd:ar. Du tycker det är många?

– Ja, jag trodde faktiskt bara vi var två. Men jag kan inte säga att jag tycker det är tillräckligt.

Är Organon ett speciellt kvinnligt företag?

– Det kanske man kan säga, eftersom ett av våra starkaste ben ju är inom gynekologi. Men det är inte skälet till att jag är företagets vd.

Har det någon betydelse för företaget om man har en kvinnlig vd?

– Jag har inget direkt belägg för det. Men jag tror att kvinnor är mindre prestigefyllda och inte håller samma höga integritet som jag tycker mig märka att män gör.

Finns det någon skillnad mellan dig och dina manliga kollegor i synen på läkemedel, deras användning och marknadsföring till exempel?

– Nej, det tror jag inte. Möjligen att kvinnor tänker en etisk omgång till. Men vi är också affärsmässiga, annars hade vi inte de här positionerna.

Vad är det roligaste med jobbet?

– Att leda andra och nå ett bra resultat.

Vilket resultat är du stoltast över just idag?

– Just nu är det nog att vi nådde vårt utlovade resultat för 2003. Men du kan väl också skriva att jag är väldigt stolt över min personal.

Hur många är de?

– 82 stycken och vi är faktiskt lika många av båda könen. Vi har också jämställdhet i ledningsgruppen och en övervikt kvinnliga produktchefer.

Kvinnor som exponeras för stora mängder antibiotika, mätt som mer än 500 dagars behandling eller 25 utskrivna recept under 17 år, löper dubbelt så stor risk att drabbas av bröstcancer. Det visar en amerikansk studie på drygt 10 000 kvinnor som publicerades i JAMA (2004;291:827-835).
Det är dock inte känt om det är behandlingen i sig som är orsaken eller om det är den bakomliggande sjukdomen som tyder på ett generellt svagare immunförsvar.

Nya forskningsresultat från Karolinska Institutet visar att inflammatoriska reaktioner hos patienter som tidigare drabbats av polioinfektion sjunker dramatiskt vid behandling med immunglobulin. Efter behandling med immunglobulin intravenöst dagligen under tre dagar sjönk nivåerna av cytokiner till i stort sett noll.
Så kallad postpolio karakteriseras av tilltagande rörelsehinder tiotals år efter den akuta polioinfektionen vilket orsakas av en hela tiden pågående nervförtvining som leder till muskelsvaghet.
Forskarna har nu inlett en större placebokontrollerad studie med immunglobulin.

Kvinnor över 55 år löper större risk att drabbas av stroke än män i samma ålder. Det visar en analys av data från den stora Framingham-studien som amerikanska forskare gjort. Studien visade att kvinnor över 55 år har en risk som är en på fem medan männens risk är en på sex i samma åldersgrupp.
Analysen visade också att de som hade ett blodtryck på 140/90 eller över löpte dubbelt så stor risk att få en stroke än personer med lägre tryck.

Arne Melander, professor och chef för Nätverk för läkemedelsepidemiologi, Nepi, är en av de mer verbala företrädarna för betalarsidans perspektiv i kampen om förskrivarpennan.
Han tycker att vi bör vara lika upprörda över slöseriet på läkemedel som över pensionsspararnas förlorade pengar och toppdirektörers enorma fallskärmar.
– En del läkare och sjuksköterskor slösar år efter år bort stora belopp av våra gemensamma pengar till sjukvården genom att inte använda billigare läkemedel som är minst lika bra och ibland till och med bättre, säger han.
Han menar då inte i första hand att man bör skriva ut billigare generiska kopior, utan snarare att man bör prioritera gamla originalpreparat som förlorat sina patent istället för nya, dyra läkemedel.
– Ett praktexempel är tiaziderna som hos patienter med hypertoni ger minst lika gott eller till och med bättre skydd mot hjärtkärlsjukdomar och förtida död som nyare, dyrare medel. Vi skulle kunna spara mer än 500 miljoner per år på en vettigare förskrivning enbart på detta område, säger han.

Inrotade vanor
Orsakerna till slöseriet är enligt Arne Melander flera. Han tror att det är en kombination av inrotade vanor, ovilja att inse att man belastar den gemensamma sjukvårdsbudgeten med onödiga kostnader, goda relationer med vissa tillverkare samt "missriktad nit" för att de forskande bolagen ska få tillräckliga intäkter för att forska fram nya, effektiva läkemedel.
Arne Melanders recept för att minska kostnaderna är i första hand att föra ut ansvaret för läkemedelspengarna så långt som möjligt i sjukvården. I princip ska varje vårdenhet ha en budget som även innefattar läkemedel. Även om kostnadsansvaret nu är överfört på landstingen så har det i flertalet landsting inte förts vidare ända ut till förskrivarna.
– Det kan låta otrevligt att sätta press på förskrivarna, men det är vad det handlar om. Och den pressen finns redan när det gäller att hushålla med lönemedel och allt annat, säger han.
– Eftersom läkemedelskostnaderna kan röra sig om 25 till 50 procent av en vårdcentrals budget så är det mycket angeläget.
Men han tycker inte att man ska gå så långt som till att tumma på förskrivningsrätten.
– Det skulle skapa mer problem än det löser, då är det bättre att låta ekonomin styra.

Begränsa subventioneringen
Han tycker också att politikerna ska ta ett större ansvar när det gäller principiella regler för prissättning och subventioner. Alla läkemedel som har en väl dokumenterad nytta bör subventioneras utan värderingar om vilken sjukdom det gäller. Samtidigt är det viktigt att betona att det ska vara en sjukdom. Då kommer man åt förskjutningen mot att allt mer resurser går till primärpreventiv användning av läkemedel, som behandling av mild till måttlig hypertoni eller måttliga kolesterolförhöjningar.
– Det är fullt friska arbetsföra personer som istället bör överväga livsstilsförändringar. Om de vill ha ett läkemedel kan det ifrågasättas om det ska subventioneras av det allmänna, säger han.
Han menar att det är där man ska sätta in den stora stöten, att det är sådana övergripande linjer som politikerna ska diskutera.
– Däremot är det heltokigt att göra sådana elefantinhopp som regeringen gjorde med Viagra och Xenical. Man behöver inte heller subventionera varje statin som kommer utan begränsa sig till dem som har god dokumentation.

– Men politikerna ska inte lägga sig i medicinska bedömningar. I förlängningen skulle det kunna resultera i att de ska ha åsikter om diabetes är en allvarligare sjukdom än astma eller vice versa.
Han hoppas att Läkemedelsförmånsnämnden kan hitta lösningar som ger långsiktigt vettiga principer för subventioneringen, även om det inte är en lätt uppgift.
Det är också viktigt att läkemedelskommittéerna agerar kraftfullare, men han påpekar samtidigt att generikareformen till viss del slagit undan fötterna för deras verksamhet. Byte av läkemedel är frågor som kommittéerna ska ta ställning till.
– Det bör bygga på regionala förutsättningar som det är synd att rucka på. Det är visserligen bra att man sparar pengar, men man kunde ha sparat genom att lagstifta om att följa kommittéernas rekommendationer.
Det hade gett samma ekonomiska effekt, men med mer sympatiska medel. Och apotekarna hade sluppit att ta på sig en tråkig uppgift, påpekar han.

Dialogsökande förståeligt
Läkemedelsindustrins önskan om en ökad dialog med sjukvården kring kostnadsökningarna är fullt förståelig, menar han. Det krävs idag stora resurser att ta fram ett nytt läkemedel och företagen blir färre och större och måste satsa stort. Problemet är att det har skett en glidning mot högre och högre kostnader som ger allt mindre vinst.
– Men det är inte tillverkarna som skapar problemen, även om en snett inriktad marknadsföring förvärrar den. Läkemedel är utmärkta produkter men användningen är ofta fel på olika sätt. Felet ligger hos mina kollegers hantering av verksamheten, säger han.

Specialister bovarna
På sistone har uppmärksamheten kring det Arne Melander kallar slöseriet inom sjukvåren ökat, även om det främst har fokuserats på läkarnas nära relation med företag. Arne Melander menar att det största slöseriet härstammar från allmänläkarnas pennor.

– Men allmänläkarna försvarar sig, med all rätt, med att det är på universitet och sjukhus som specialister bestämmer trenderna. Och det är många gånger samma specialister som har gjort prövningarna som är ute och propagerar för läkemedlen.
– Därför kan det vara en fördel att man som i England låter allmänläkarna ha hela det ekonomiska ansvaret för läkemedelsanvändningen. Ett annat tänkvärt exempel är Danmark. Där är priserna på läkemedel högre än här, men de har ändå mycket lägre läkemedelskostnader.
Han menar att förskrivningsvanorna ser annorlunda ut beroende på att det finns en annan attityd till läkemedel hos både förskrivare och patienter.
Arne Melander ser inte någon risk att patienterna kommer i kläm när det ska sparas på läkemedelsnotan.
– Om man vänder på det så har ju läkemedelskostnaden tenderat att tränga ut annan vård och patienterna kan drabbas mer av köer och annat om det blir färre läkare. Vi måste prioritera och vi har inte varit vana vid det när det gäller läkemedel, säger han.

Arne Melander
Bakgrund: Professor och chef för NEPI.
Glad över: Att det idag finns en helt annan medvetenhet om de ökande läkemedelskostnaderna än för ett par år sedan. Att läkarnas insikter om läkemedel är mycket bättre idag och att det finns väldigt många kunniga allmänläkare som verkligen behärskar sitt revir. Problemet ligger inte där utan hos opinionsbildande specialister.
Oroad över: Att kostnadsökningen inte tycks gå att bromsa i ett läge när den inte ger motsvarande vinster. Att effektiviteten i läkemedelsanvändningen är på väg ner samtidigt som industrin kommer med så få reella nyheter.

Visste du att Vin & Sprit under en tidig period ägde Astra? Eller att företaget under en period producerade Swix skidvalla? Eller att Astra 1969 köpte ett gammalt valfångsfartyg för framställning av fiskprotein?

Sven Sundlings bok Per aspera ad astra (Genom svårigheter mot stjärnorna) är inte någon hyllningsbok till Astra. Enligt instruktionerna från dåvarande vd:n Håkan Mogren skulle boken bli en problemorienterad och vardagsnära beskrivning av händelser och beslut som varit avgörande för företagets utveckling. Det har Sundling lyckats med.

Boken är fullödig med sina detaljrika 329 sidor, inklusive faktabilagor och personregister, där ett rikt bildmaterial höjer intrycket. Bokens stora brist är frånvaron av ett ordentligt sakregister. Till viss del kompenseras det genom en bra innehållsförteckning i bokens början, men om jag vill läsa om till exempel Hässle är jag tvingad att själv leta igenom boken. Och det blir verkligen ett letande eftersom intressant information finns utspridd på flera olika ställen.

Mycket om Losec

Stora delar av boken ägnas de viktigaste milstolparna. Följaktligen får utvecklingen av den första storsäljaren Xylocain mycket utrymme, men framför allt Losec, som med tiden blev världens mest sålda läkemedel. Ingående skildras de initiala cancerlarmen samt kampen mellan Astra och Glaxo i magsårskriget mellan preparaten Losec och Zantac. Även misslyckanden tas upp, till exempel Astras stora intåg på den amerikanska marknaden genom det samägda bolaget med amerikanska jätten Merck. Efter bara fyra år separerade parterna i en för Astra kostsam uppgörelse.

Läsaren lotsas kronologiskt från företagets bildande 1913 via sammanslagningar, uppköp och avyttringar, fram till fusionen med Zeneca i april 1999. Materialet är omfattande och blir allt mer initierat ju närmare den senaste fusionen läsaren kommer. Språket är lätt och ledigt, utan någon speciell jargong, och förutsätter egentligen inte några förkunskaper.

Läkemedelsbehandlingen visade sig krympa tumörerna så mycket att de kirurgiska ingreppen i genomsnitt blev mindre omfattande, skriver Astrazeneca i ett pressmeddelande.

I de så kallade PROACT-studien ingick 451 kvinnor. Hos 43 procent av kvinnorna som fick anastrozol hade tumörerna krympt tillräckligt för att undgå mastektomi. Hos den grupp i studien som behandlades med tamoxifen var motsvarande resultat 31 procent.

Resultaten bekräftar slutsatser från tidigare studier, bland annat den så kallade IMPACT-studien (se artikel länkad i högermarginalen).