Allianspartiet KD och oppositionspartiet S har väldigt olika planer för framtidens apotek. iStockphoto

Stora skillnader mellan blockens apoteksplaner

Vissa åtgärder enar de politiska blocken men lösningarna skiljer sig ofta åt.

4 Sep 2014, kl 10:00
0

Anders Andersson (KD). Foto: Lennart Molin.

Lena Hallengren (S).

Omregleringen - fem år senare.

LmV har granskat omregleringen fem år senare.
Läs också "Få av regeringens mål uppfyllda",
"Omregleringen helt ideologisk" och
"Omregleringen kostar 500 miljoner kronor om året"

"Jag tror att precis som att jag ibland har minnesluckor, så finns det lite minnesluckor om hur det var förr."
Frågan om apoteksreformens framtid hanteras väldigt olika av de två politiska blocken. Oppositionspartierna har en betydligt mer kritisk inställning till både reformen och dess resultat och kanske därför mer genomarbetade planer för vad som behöver rättas till. 
 
Regeringspartierna överlag verkar tycka att det mesta blev som de tänkt sig, men att det finns vissa detaljer som behöver korrigeras. Det gör att en jämförelse mellan blockens framtidsplaner haltar och får en slagsida åt oppositionens planer på förändring. 
 
LmV har sökt Socialminister Göran Hägglund (KD) sedan den 1 juli men han har inte haft möjlighet att svara på frågor. För att höra mer om Alliansens resonemang har vi istället pratat med Anders Andersson, kristdemokratisk riksdagsledamot och ledamot i socialutskottet. Oppositionen representeras av Lena Hallengren, socialdemokratisk riksdagsledamot och vice ordförande i socialutskottet.
 
I mitten av april presenterade Socialdemokraterna sitt dokument ”Sex steg mot en fungerande apoteksmarknad”. Där pekar de på att omregleringen har resulterat i flera allvarliga brister. De skriver att ingen längre har ett samhällsansvar över apoteksmarknaden, att kundservicen har försämrats, att trots att fler apotek har öppnat har den direkta tillgängligheten till läkemedel försämrats, kompetensutvecklingen av apotekspersonalen är undermålig och tiden för rådgivning har minskat.
– Vi känner i grund och botten att det var ett felaktigt beslut, men vi är där vi är nu och vi har inga som helst planer på att köpa tillbaks 65 procent av apoteken för skattebetalarnas pengar, säger Lena Hallengren.
 
Istället handlar det om att påverka det nuvarande systemet i rätt riktning, menar hon. Först och främst vill Socialdemokraterna använda ägandet i Apoteket AB för att förändra utvecklingen på apoteksmarknaden. Det statliga bolaget ska, enligt programmet, få ett tydligare uppdrag att erbjuda tid för rådgivning och upplysning. Apoteket ska också få en policy för vilka varor som inte ska få säljas på apotek. 
– Ett apotek ska kännas seriöst. Då kan man diskutera var gränsen går för vad ett apotek ska sälja, säger Lena Hallengren.
 
Inte heller kommer Apoteket AB att få ingå förmånliga avtal som ger en hög marginal på vissa produkter. Det kan skada trovärdigheten, menar Lena Hallengren, och kunderna måste kunna lita på att råden man får på apotek endast grundar sig på farmakologiska och medicinska bedömningar, inte ekonomiska.
– Det finns ju en risk om man tecknar egna hemliga avtal om läkemedel att man ger råd som innebär att man gärna säljer det läkemedel som man själv har avtalat, säger hon. 
– Det betyder ju inte att den som jobbar där inte vill vara en duktig farmaceut, men det kan bli så att man hela tiden uppmanas att fråga kunder om de har köpt en solkräm, hudkräm eller rengöringskräm. Vi vill inte ha system som gör att man tvingas gå åt det hållet, säger hon.
 
Socialdemokraterna har reagerat starkt på uppgifterna om att den direkta tillgängligheten till läkemedel har försämrats. Därför säger de sig vara beredda att testa Socialstyrelsens förslag som innebär att apotek som inte kan ha ett läkemedel på plats inom 24 timmar blir skyldiga att leverera läkemedlet hem till kunden.
– Jag tycker att det är en bra idé som ska förhindra att man måste komma tillbaka upprepade gånger, men sedan måste apoteken ha ett lager. Det vi är oroliga för är att man ska befästa någon slags uppfattning att det räcker om kunderna får sitt läkemedel inom 24 timmar och det är inte okej, säger Lena Hallengren. 
 
Anders Andersson är inte lika övertygad om att den direkta tillgängligheten verkligen har försämrats. Han menar att det inte alltid var så bra på monopoltiden heller och att det finns en slags glorifiering av det tidigare systemet. Att både Statskontorets och Vårdanalys rapporter pekar på att både apotekspersonal och kunder upplever en försämring efter omregleringen menar han främst har andra förklaringar.
– Jag tror att, precis som att jag ibland har minnesluckor, så finns det lite minnesluckor om hur det var förr, säger han.
 
Men oavsett om den direkta tillgängligheten har blivit sämre eller inte så tycker inte heller Alliansen att det är okej att patienter inte får sitt läkemedel direkt. I våras lade regeringen en proposition som innehåller krav på att apotekspersonal ska hänvisa kunder till närliggande apotek om ett läkemedel saknas på det egna apoteket. Något som kommer att förbättra situationen, menar Anders Andersson.
– Finns inte läkemedlet hemma ska patienten antingen få läkemedlet på apoteket inom ett dygn eller få information om att det finns på ett grannapotek där man kan hämta det själv.
 
Många apoteksaktörer menar att en del av problemet med tillgängligheten ligger i att dagens distributörer Tamro och Oriola arbetar på uppdrag av läkemedelsindustrin, som betalar för leveranserna. De anser att distributörerna har ett begränsat intresse av att underlätta för apoteken genom att ha beställningstider som möjliggör tillhandahållande inom 24 timmar. Därför vill en del aktörer starta sina egna distributionskanaler. En fråga som Alliansen ännu inte har tagit ställning till, men Anders Andersson har sin egen personliga uppfattning klar.
– Man kanske måste anpassa distributionslösningen så att man verkligen ser till att den som möter kunden har bästa förutsättningarna. De apotekskontakter som jag har haft har övertygat mig om att egna distributionskanaler för apoteken vore lämpligt, säger han.
 
Men här har Socialdemokraterna en helt annan inställning. Enligt Lena Hallengren menar partiet att Tamro och Oriola ska fortsätta att sköta distributionen och att man får diskutera vad som ska göras för att förbättra den. 
Jag tror på effektiva transportsystem, sedan kan ju kanske läkemedelsindustrin ha en bättre dialog med apoteken, men det är ju en annan sak, säger hon.
 
Ett annat problem som har seglat upp under det senaste året är de receptbelagda läkemedel som tillverkarna tar ur förmånssystemet. För dessa läkemedel gäller fri prissättning, både för tillverkare och för apotek, och dessutom kan preparaten inte längre bytas ut på apotek.
 
Regeringen har gett Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, TLV, ett uppdrag att analysera situationen och föreslå åtgärder för att komma till rätta med problemet, ett uppdrag som båda blocken vill se resultatet av innan de går vidare med förslag. Men det råder en stor politisk enighet om att vissa läkemedelsföretags utnyttjande av förmånssystemet inte är en önskvärd situation. Anders Andersson vill helst se en lagreglering, men det är inte självklart att det går att åstadkomma.
– Den här frågan regleras både av svensk konkurrenslagstiftning, europeisk konkurrenslagstiftning och en del förordningar på unionsnivå. Allt det där behöver vändas och vridas på innan vi kan ta ett riksdagsbeslut. Det innebär att det inte går att göra någon quickfix på detta område, säger han.
 
När det gäller om läkemedel som tagits ur förmånssystemet ska fortsätta att vara utbytbara så ställer sig Lena Hallengren positiv till en sådan förändring.
– Ja, jag tycker att det vore vara rimligt. Ambitionen måste alltid vara att man ska få den substans man ska ha enligt receptet och man ska inte behöva betala mer än nödvändigt, säger hon.
 
Anders Andersson är principiellt också för att dessa läkemedel ska fortsätta vara utbytbara, men menar att det juridiskt kan vara ännu besvärligare än att låsa in dem i förmånen, som han ser som den bättre lösningen.
– Att reglera den fria marknaden utanför förmånssystemet är komplicerat och till och med tveksamt i vissa fall. Om vi får igenom vår tankar om att det ska vara omöjligt att ta ut ett läkemedel som väl har tagits in i förmånssystemet så uppstår ju inte det här problemet, säger han.
 
Både Alliansen och Socialdemokraterna har reagerat på att apotekspersonal, både i Statskontorets rapport och i direkta kontakter med fackföreningarna, har larmat om att tiden och möjligheten till kompetensutveckling har blivit sämre efter apoteksomregleringen. Något de ser allvarligt på, men lösningarna är lite olika.
– Vi vill reglera i lag så att arbetsgivarna blir skyldiga att erbjuda personalen adekvat kompetensutveckling, något som Läkemedelsverket får i uppdrag att precisera, säger Lena Hallengren.
 
Alliansen menar istället att när frågan nu är uppe på bordet så kommer den att lösa sig självt.
– Apoteksaktörerna måste vara angelägna om att personalen får kompetensutveckling, inte minst för att behålla sin trovärdighet hos patienter och kunder. 
– Vi ropar inte efter en ny statlig reglering av fortbildningen utan detta ska varje aktör som arbetsgivare vara kapabel att hantera, säger Anders Andersson.
Men om det inte räcker är han inte främmande för att ta till lagreglering.
 
Oavsett valresultat kan glesbygdsbefolkningen däremot sova lugnt. 
– För oss är det viktigt att garantera glesbygdsbidraget, ett särskilt apoteksstöd, som är en oerhört viktig geografisk regleringsfråga, säger Anders Andersson.
 
Socialdemokraterna, som har som sista punkt i sitt åtgärdsprogram för apoteksmarknaden en säkrad geografisk tillgänglighet, håller med.
– Vi vill signalera att oavsett vad som händer så vill vi säkra tillgången i glesbygden. Vi kommer att följa den här frågan och om vi märker att glesbygden har svårt med försörjningen så kommer vi att vidta åtgärder, säger Lena Hallengren.