Placeboeffektens mekanism klarlagd

Placeboeffekten vid smärta beror på att hjärnan frisätter
kroppens egna smärtlindrare, endorfinerna. Det har amerikanska forskare nu
lyckats visa. Principen som de presenterar kan dessutom förklara
placeboeffekten mer generellt, menar Martin Ingvar, professor i integrativ
medicin vid Karolinska institutet.

26 sep 2007, kl 15:46
0

Placeboeffekten vid
smärta har länge varit en erkänd och väldokumenterad företeelse, men forskarna
har inte kunnat svara på hur det går till. Men nu tror sig forskare vid
Columbia-universitetet i New York, USA, ha hittat svaret. De kan visa att
hjärnan utsöndrar kroppens egna smärtlindrare, endorfiner, när försökspersoner
tror att de har fått smärtlindring.

I en studie blev 15 försökspersoner lurade att de fick en
mycket effektiv smärtlindrande kräm på den ena underarmen och en kontrollkräm
utan effekt på den andra. Försökspersonerna utsattes sedan för en lindrigt
brännande smärta, lika på båda armarna, och effekten i hjärnan mättes med
PET-kamera.

Forskarna kan visa att endorfin frisätts i flera olika
viktiga områden i hjärnan när den arm som testpersonerna tror har smärtlindrade
kräm på sig smärtstimuleras. Testpersonerna angav också att det gjorde mindre
ont på den armen trots att de alltså fått samma kräm och samma smärtstimulering
på båda armarna. Studien publicerades under sommaren i den amerikanska
vetenskapsakademins tidskrift, PNAS.

Martin Ingvar, professor i integrativ medicin vid Karolinska
institutet, har själv forskat kring placeboeffekten vid smärta och han menar
att studien är viktig.
? Nu är det visat att man med placebomanipulation kan
påverka mängden frisatt endorfin, säger han.

Det kan tyckas märkligt att kroppen frisätter egna
smärtlindrare när individen tror att han eller hon redan har fått hjälp av en
smärtlindrande kräm, men inte när det är fråga om en verkningslös kräm. Det
hade varit bättre om det fungerade tvärtom.

Men Martin Ingvar förklarar att smärtsystemets viktigaste
funktion är att hjälpa oss att undvika faror. Därför har upplevelser från
smärtsystemet en mycket kraftig inlärningseffekt. Det ska larma vid oväntad
smärta, men inte reagera lika kraftigt på förväntad smärta. Förväntar sig
testpersonerna att en behandling ska ge en lägre smärta så träder de egna
endorfinerna in och dämpar smärtsignalernas intensitet.

Placeboeffekten vid smärta är heller inte lika kraftig för
alla människor. Vissa svarar bättre och andra sämre och vissa inte alls, något
som också framkom i studien. Vad detta beror på är ännu inte klarlagt i detalj.
Klart är att tidigare erfarenheter spelar en stor roll, men det kan finnas fler
förklaringar.
?Vi tror att det också finns en genetisk förklaring som vi
nu försöker hitta, säger Martin Ingvar.

Det skulle kunna innebära att vissa människor till exempel
har svårare än andra att frisätta endorfiner utifrån sin förväntan. Placebostudier är dock luriga och det kan finnas en enklare
förklaring till att vissa personer inte svarar lika bra som andra i studierna.
? De kan vara mer misstänksamma mot dem som utför
placebomanipulationen så att den inte lyckas, säger Martin Ingvar.

Martin Ingvar menar att förklaringsmodellen för
placeboeffekten vid smärta kan användas mer generellt för att förklara
placeboeffekter även inom andra områden. Det finns åtminstone två skäl till
det.
? Det ena är att endorfinerna inte bara reglerar smärta och
det andra är att vi har många fler nedåtgående reglerande system än bara opiatsystemet.
Och dessa kan i princip regleras på samma sätt, säger han.

Den nya kunskapen om att förväntningarna, via endorfinerna,
styr smärtupplevelsen kan användas för att utforma sjukvårdsprocesser så att de
bättre tar till vara kroppens egen möjlighet att hantera smärta, menar Martin
Ingvar. Dessutom understryker det vikten av att göra studier av kombinationen
av läkemedel och beteendemedicinska faktorer på personer med pågående smärta.
? Det är otroligt viktigt att sådana studier görs eftersom
det är det som är praktisk sjukvård, säger Martin Ingvar.



Gift från snäcka kan lindra svår smärta

Endast ett nytt läkemedel mot långvarig smärta har
introducerats på den svenska marknaden under året. Ziconotid (Prialt) är en
syntetisk analog till ett ämne som återfinns i giftet från snäckan Conus magus
som lever i havet kring Filippinerna. Det är en kalciumkanalblockerare som
injiceras i ryggmärgen och hämmar frisättningen av smärtsignalerande
neurotransmittorer.

Läkemedlet kan ge personer med svår kronisk smärta, där
inget annat hjälper, hopp. Men behandlingen har en diger biverkningslista som
kommer att begränsa användningen.

Kognitiva och neuropsykiatriska biverkningar, speciellt
förvirring, är vanliga hos patienter som behandlas med ziconotid. Även
hallucinationer, paranoida reaktioner, fientlighet, delirium, psykos och
maniska reaktioner har rapporterats.

Vi använder cookies för att ge dig den bästa upplevelsen på vår webbplats. Mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng