Det är ont om bra läkemedel mot långvarig smärta. Forskarna
är istället huvudsakligen inriktade på att kartlägga hur smärtsinnet fungerar i
detalj. Många tidigare försök att finna effektiva smärtlindrare för långvarig
smärta har mer eller mindre misslyckats eftersom substanserna har medfört
alltför omfattande biverkningar. Behandlingarna har påverkat de känsliga och
komplicerade systemen alldeles för grovt.
? Vi har nu en allt bättre förståelse för hur smärtsystemet fungerar och hur det sätts igång, eller
uppregleras, säger Staffan Arnér, docent vid institutionen för farmakologi och
fysiologi vid Karolinska institutet och en av Sveriges främsta smärtexperter.
En av de stora insikterna är hur smärtkänsligheten hänger
samman med traumatiska erfarenheter tidigare i livet.
? Vi vet att det både psykologiskt och socialt finns en
mängd förstärkningsmekanismer som kan göra smärtsystemet känsligare. Och den
starkaste förstärkningsmekanismen är övergrepp, säger Staffan Arnér.
Människor som varit utsatta för övergrepp är känsligare och
har lättare att utveckla långvariga smärttillstånd, enligt Staffan Arnér.
? Vetskapen om att det finns sådana här samband gör att man
måste vara noggrann vid sin analys och kartlägga sådana faktorer som kan göra
smärtsinnet mera känsligt, säger han.
Den växande kunskapen om hur smärtsinnet fungerar kommer så
småningom att resultera i nya effektivare behandlingar, tror Staffan Arnér, men
i nuläget är den främsta uppgiften att försöka förebygga nya smärtfall. Och då
handlar det mycket om att kontrollera smärtan före, under och efter stora
planerade operationer som annars kan leda till att långvariga smärttillstånd
utvecklas.
Danska och amerikanska forskare publicerade förra året en
genomgång i den vetenskapliga tidskriften the Lancet som visade att långvarig
nervsmärta var ett stort problem efter alla stora kirurgiska ingrepp. Uppemot
hälften får något slags problem med smärta och många får problem resten av
livet.
? De visade bland annat att nästan 20 procent av dem som
genomgår höftkirurgi drabbas av kronisk smärta efteråt, säger Staffan Arnér.
En teknik som används allt mer under stora operationer är
därför att ge en så kallad NMDA-antagonist som heter ketamin för att skydda mot
utvecklingen av smärttillstånd. Den blockerar smärtsignalerna till hjärnan och
förhindrar på så sätt förhoppningsvis att smärtsystemet uppregleras. Tekniken
är ännu inte bevisat effektiv, men studier pågår för att visa det och Staffan
Arnérs uppfattning är att det fungerar.
Men när det gäller läkemedel för att behandla redan
utvecklad långvarig smärta är nyheterna få. Ett kontroversiellt område är att
använda cannabis och ämnen isolerade ur cannabis-plantan. Kanada har, som enda
land i världen, nyligen godkänt läkemedlet Sativex, en munsprej som innehåller
tetrahydrocannabinol och cannabidiol mot avancerad MS-smärta och cancersmärta
där andra opioider inte hjälper.
Men Staffan Arnér menar att det sannolikt är en
svårframkomlig väg.
? Hittills har tyvärr de cannabinioder som provats vid
smärtbehandling visat sig ha psykotropa biverkningar och då är man inne på fel
väg. Bara att en behandling ger hallucinationer är en stark varningssignal på
att den kan orsaka en beroendeutveckling.
Ett annat område som har diskuterats mycket handlar om att
stoppa bildningen av kvävgas, eller NO som den kemiska beteckningen är, vid
smärta.
? NO är en viktig molekyl när det gäller uppregleringen av
smärta och därför skulle det vara intressant att få fram bättre
NO-syntashämmare, säger Staffan Arnér.
Men ännu finns inga stora konkreta framsteg inom det området
att peka på.
Det är ändå inte helt tomt på nyheter vid behandling av
långvarig smärta. Under våren lanserades läkemedlet ziconotid (Prialt) i
Sverige för behandling av patienter med svår kronisk smärta (se separat
faktaruta). Administrationen är besvärlig eftersom läkemedlet måste injiceras i
ryggmärgen och det är inte det enda problemet.
? Patienterna drabbas av ganska många biverkningar med bland
annat ett stört tankeliv och andra psykotropa effekter som inte alls är
speciellt gynnsamma. Och det kommer naturligtvis att begränsa nyttan av medlet,
säger Staffan Arnér.
Problemet är alltså fortfarande att separera den önskade
effekten från biverkningarna. Något som Staffan Arnér tror blir möjligt så
småningom. Han berättar som exempel att flera företag håller på att utveckla
opioider som inte ger den problematiska förstoppning som morfin orsakar.
? Det finns redan sådana preparat som presenterades på den
europeiska smärtkongressen i Istanbul förra året, säger han.
Men trots att det finns hopp om att även kunna separera en
gynnsam smärteffekt från ogynnsamma psykotropa biverkningar så kommer det att
ta många år innan något sådant medel finns på marknaden, menar Staffan Arnér.
? Varje ny substans har tio års igångkörningssträcka. Så i
kristallkulan syns det tyvärr inte så mycket just nu, säger han.
