Annons

Patientsäkerheten har blivit en retorisk krydda

Det spelar ingen roll om politikern du pratar med är blå, grön eller röd. Handlar frågan om läkemedel så kommer svaret innehålla frasen »vi sätter patienten och patient-säkerheten högst«. Låter betryggande förstås, och fokuset är inte så konstigt, det är patienterna som är väljarna. Desto konstigare är det att just patienten och patientsäkerheten trillar bort […]

10 mar 2010, kl 13:13
0

Det spelar ingen roll om politikern du pratar med är blå, grön eller röd. Handlar frågan om läkemedel så kommer svaret innehålla frasen »vi sätter patienten och patient-säkerheten högst«. Låter betryggande förstås, och fokuset är inte så konstigt, det är patienterna som är väljarna. Desto konstigare är det att just patienten och patientsäkerheten trillar bort helt när verklighetens förutsättningar och regler ska snickras ihop.
Om och om igen.

Senaste exemplet är TLV:s förslag på hur utbytessystemet med generiska läkemedel ska fungera. Remissvaren ger en samlad bild: förslaget är nog bra för att hålla nere kostnaderna men i mötet med patienten blir det i princip omöjligt att förklara varför deras läkemedel byts ut och varför det har ett visst pris ena dagen och ett helt annat dagen därpå. Apoteket AB och Medstop skriver uttryckligen att TLV måste ta fram ett informationsmaterial till patienterna där TLV står som tydlig avsändare för informationen. Apoteken vill helt enkelt inte själva bli inblandade i den soppa det innebär att förklara för patienterna vad det är som händer på andra sidan disken när ett läkemedel expedieras.
Ingen som på riktigt har patienten i fokus kan vara nöjd med situationen. Krångliga system ökar risken för felexpedieringar och förvirrade patienter. Ändå är det så det ser ut på apoteken i dag efter en reform som på pappret och i retoriken har handlat om att göra det bättre för patienterna.

Och krånglet är långt ifrån unikt för apoteksreformen. Hela vården präglas av journalsystem och förskrivarstöd som alla kommit till under politiska paroller om patientsäkerhet. Men som i praktiken resulterat i en säkerhetsrisk för patienterna (läs mer om den livsfarliga it-djungeln i vårt specialreportage på sidan 16). Kanske börjar det bli dags att på allvar fråga sig vad det är som händer där
i gapet mellan den uttalade politiska viljan och verkligheten.
Tar man exemplet med TLV handlar det sannolikt om att patienten faktiskt inte finns med i det uppdrag som myndigheten får från regeringen. Redan där, i steg ett, tappas slutanvändaren bort. TLV har fått i uppdrag att ta fram en prismodell och ett utbytessystem som ska bromsa statens kostnader för läkemedel. De har inte fått i uppdrag att ta fram ett system som gör det enklare och säkrare för patienten att hämta ut sina läkemedel. Myndigheter i Sverige gör det de får i uppgift att göra. Hade TLV fått ett uppdrag där patienten och inte miljonerna stod i fokus hade sannolikt modellen sett
annorlunda ut.

Istället pågår patientsäkerhetsarbetet parallellt. Regeringen håller på att införa ett centrum för bättre läkemedelsanvändning som ska samordnas av Läkemedelsverket. Bra för retoriken, och säkert kommer ett sådant centrum kunna göra mycket nytta. Men vad hjälper det om man samtidigt tänker ignorera patienten när de stora systemen byggs upp?

Den svenska läkemedelsmarknaden genomgår just nu ett gigantiskt systembygge, både för den nya apoteksmarknaden men också inom landstingen som tillslut med stor ansträngning försöker samordna sina it-system. Det är framförallt när de uppdragen formuleras som politikerna ska komma ihåg att nämna ordet patientsäkerhet. Inte när de står och fajtas om väljarnas röster.