Svårt komma tillrätta med spökskrivare
Hur spökskriveriet går till avslöjades när interna dokument från Wyeths samarbete med ett publiceringsplaneringsföretag blev offentligt i samband med att Wyeth drogs inför domstol.

Svårt komma tillrätta med spökskrivare

Jørund Straand är professor i allmänmedicin vid Universitetet i Oslo och djupt kritisk och oroad över den som han tycker nästan uppgivna inställningen till manipulerade och friserade forskningsresultat som det medicinska spökskriveriet är ett osynligt uttryck för.– Det här underminerar konceptet med evidensbaserad medicin, eftersom vi har en okänd joker; medicin baserad på bias. Det […]

10 mar 2010, kl 13:16
0

Jørund Straand är professor i allmänmedicin vid Universitetet i Oslo och djupt kritisk och oroad över den som han tycker nästan uppgivna inställningen till manipulerade och friserade forskningsresultat som det medicinska spökskriveriet är ett osynligt uttryck för.
– Det här underminerar konceptet med evidensbaserad medicin, eftersom vi har en okänd joker; medicin baserad på bias.

Det är han inte ensam om att tycka. Vissa talar, som Jørund Straand, om biasbased medicin andra om en marketbased. I förra numret av Läkemedelsvärlden beskrev vi hur läkemedelsindustrins systematiska spökskrivande smugit sig på och i nästa steg påverkar den medicinska utvärdering som organisationer som SBU och Cochrane gör.
– Problemet är att hela den branschen är så utelämnad till det som publicerats och att göra något av det, säger Hans Melander, statistiker på Läkemedelsverket.

Att det är ett problem tycks alla överens om, men svaret på hur man kommer åt det är inte lika självklart. Läkemedelsindustri och forskare har sitt ansvar, men också utvärderarna och tidskrifterna som behöver förfina sina metoder att avslöja bedrägerierna.

Hur vanligt det är med spökskrivna vetenskapliga artiklar är oklart. Men i en enkät till författare som publicerats i prestigefyllda medicinska tidskrifter, som JAMA och New England Journal of Medicine, blev resultatet att minst åtta procent av artiklarna hade skrivits av eller med hjälp av skribenter som inte redovisades. Och amerikanska medicinska forskningsinstitutioner förfaller tämligen flata inför fenomenet, bara ett fåtal har ett uttalat förbud mot att delta i verksamheten. I Sverige saknar fyra av sex medicinska fakulteter nedskrivna regler mot att forskare medverkar i spökskrivna artiklar visade en enkät som Läkartidningen gjort. De två som hade sådana är fakulteterna vid Umeå Universitet och den vid Karolinska institutet.

I Norge argumenterar nu Jørund Straand för att NSG (Nasjonal samarbeidsgruppe for medisinsk og helsefaglig forskning) i vilket universitet, de stora sjukhusen och hälsovårdsmyndigheterna ingår ska upprätta nationella etiska riktlinjer med klara formuleringar om spökskrivandet.
– Det vill säga, det ska inte vara acceptabelt för norska forskare att medverka i artiklar där den som gjort analysen och utarbetat manuskriptet inte finns med som författare, säger Jørund Straand.
Att försöka hindra spökskrivandet, som ju är den yttersta konsekvensen av manipulerandet, är ett första okej.
– Men det innebär förstås inte att manipulerande artiklar försvinner och ett norskt statement gör kanske inte något större avtryck i den här globala verksamheten, men vi sätter i alla fall ned vår fot.

Rune Dahlqvist professor i klinisk farmakologi vid Umeå universitet är inne på samma spår.
– På min institution har vi diskuterat vad man kan göra på vår nivå. En möjlighet skulle till exempel vara att alla manuskript som lämnar oss ögnats igenom av någon senior forskare som en sorts garant för att det som kommer härifrån också skrivits här.

Som huvudredaktör för den vetenskapliga tidskriften Eur J Clin Pharmacol får han några gånger om året propåer angående artiklar från företag, institutioner eller enheter som själva inte finns med som medförfattare i den artikel man kommunicerar.
– Så självklart anses det alltså vara. Men vi kommunicerar inte med någon annan än den som utgett sig vara »corresponding author«.
Att vetenskapliga tidskrifter ställer krav på subtitels, det vill säga att man förtydligar vilken författare som bidragit med vad i en prövning är i alla fall en början och något som allt fler tidskrifter också har som krav för publicering.
– Om »författarna« sedan väljer att ange sina egna namn angående vem som skrivit första utkastet, alltså väljer att ljuga rakt ut kan vi inte upptäcka det, säger Rune Dahlqvist.
Det är i alla fall lite svårare att ljuga aktivt, tror han.

Men nu är bulvanerna, det vill säga planeringspubliceringsföretagen eller spökskrivarna, bara den yttersta konsekvensen av företagens intresse av att ha kontroll över hur studieresultaten för deras produkter
presenteras.
Uppskrivna positiva resultat, nya endpoints, jämförelser
mellan äpplen och päron och nedtonade biverkningar i de
vetenskapliga tidskrifterna faller inte med den företagsamheten.
– Det ligger ju på företaget, det är de som har det avgörande beslutet på vad som publiceras när det gäller deras sponsrade studier, säger Hans Melander.

Och hur höga staket man än försöker bygga mot spökskriverierna ju mer avancerade lögner och kreativa kringgående rörelser kan man troligen förvänta sig, befarar Rune Dahlqvist.
En attitydförändring inom den internationella läkemedelsindustrin tror han är osannolik.
– Sen kan man bara hoppas att det för de flesta forskare är lika osannolikt att acceptera att det vetenskapliga författarskapet skulle få säljas ut.
 

Vi använder cookies för att ge dig den bästa upplevelsen på vår webbplats. Mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng