Forskare i Göteborg arbetar sedan många år med att försöka få fram en effektiv behandling för den ovanliga cancersjukdomen ögonmelanom (uvealt melanom). I en klinisk fas II-studie fick 29 patienter med spritt ögonmelanom en kombination av PD-1-hämmaren pembrolizumab och läkemedlet entinostat, som är en så kallad HDAC-hämmare.
Hos ett flertal patienter bromsade kombinationsbehandlingen sjukdomsförloppet och hos fyra krympte tumörerna påtagligt. Tre år efter studiens start lever några av dem fortfarande. En så pass lång överlevnad är mycket ovanlig vid ögonmelanom som spritt sig i kroppen. Studien är publicerad i Nature communications.
Ögonmelanom sprider sig till levern
Ögonmelanom drabbar ett 80-tal personer om året i Sverige. Cancerformen utgår från pigmentceller i åderhinnan, strålkroppen eller iris. Innan den hunnit sprida sig kan den vanligen behandlas framgångsrikt med strålning eller kirurgi. Men hos ungefär hälften av patienterna sprider sig sjukdomen, vanligen till levern där det bildas metastaser. För ögonmelanom med spridning finns det ännu ingen effektiv behandling. Medianöverlevnaden för dessa patienter är i dag kortare än ett år.
Vid melanom i huden är immunterapi med PD-1-hämmare och andra så kallade checkpointhämmare i många fall effektiv. Immunterapin ökar aktiviteten hos kroppens egna immunceller och får dem att angripa tumörcellerna. Men vid ögonmelanom har dessa nya läkemedel tyvärr inte haft samma goda effekt. Det anses kunna bero på att dessa melanomceller är mer dolda för immuncellerna.
Utvecklar kombinationsbehandling
Forskare och läkare vid Göteborgs universitet och Sahlgrenska universitetssjukhuset undersöker nu om det går att förbättra effekten av PD-1-hämmaren pembrolizumab genom att lägga till ett annat läkemedel. Det läkemedel som prövades som tillägg i den aktuella studien var entinostat. Det är en så kallad HDAC-hämmare med förmåga att förändra cancercellers epigenetiska tillstånd.
– Vår förhoppning var att HDAC-hämmaren skulle omprogrammera dolda cancerceller så att de blir synliga för immuncellerna och på så vis göra att immunterapin med PD1-hämmare verkar, förklarar studiens försteförfattare Lars Ny, universitetslektor vid Göteborgs universitet och specialistläkare i onkologi på Sahlgrenska universitetssjukhuset i ett pressmeddelande.
– På det stora hela uppfylls våra förväntningar i den kliniska prövningen, även om inte heller detta verkar vara en botande behandling.
Forskningen går vidare
Alla utom en av de 29 patienterna i studien rapporterade biverkningar. Nitton hade allvarliga biverkningar där den vanligaste var påverkan på vissa blodvärden. Det var också vanligt med olika immunreaktioner varav en del behövde behandlas med immunmodulerande läkemedel.
För att ta reda på varför patienter svarade olika bra på kombinationsbehandlingen har forskarna gått vidare med genetiska analyser. De visade att behandlingen fungerade bättre mot de tumörer där genen BAP1 var aktiv och intakt. Forskargruppen fortsätter nu undersöka varför förlust av genen BAP1 ger resistens mot immunterapi och vilka förändringar som ytterligare kan förutspå bättre överlevnad efter immunterapi hos ögonmelanompatienter.
