Nya möjligheter att behandla osteoporos

Omkring hälften av alla som får en höftfraktur efter 80 års ålder dör inom ett år från skadetillfället. För kvinnor över 65 år är risken att dö i sviterna av en höftfraktur högre än risken att dö av bröstcancer.Men att vi skulle ha mer osteoporos i Sverige än i andra länder är en myt. Däremot […]

4 jun 2012, kl 18:04
0

Omkring hälften av alla som får en höftfraktur efter 80 års ålder dör inom ett år från skadetillfället. För kvinnor över 65 år är risken att dö i sviterna av en höftfraktur högre än risken att dö av bröstcancer.
Men att vi skulle ha mer osteoporos i Sverige än i andra länder är en myt. Däremot har vi fler kot- och höftfrakturer orsakade av benskörhet och
risken att drabbas av en höftfraktur i Sverige och Norge är högst i världen. Orsaken till det är fortfarande inte klarlagd.
– En förklaring kan vara att vi är ganska långa i Sverige, där finns en positiv koppling till frakturer, det blir en större häv-arm när långa personer faller. En annan tänkbar förklaring kan vara att vi har fler äldre i Sverige som är ensamboende, men det är bara en spekulation, säger Karl Michaëlsson, överläkare i ortopedi vid Akademiska sjukhuset och professor vid Uppsala universitet.

De specifika orsakerna till sjukdomen har varit till största delen oklara. Osteoporos har starka genetiska samband,
även om de specifika generna har varit i stort sett okända. Men nu börjar det klarna allt mer.
En stor internationell studie som publicerades i Nature Genetics i mitten av april, där forskare från Göteborg, Umeå, Uppsala, Lund och Malmö har ingått, visar bland annat att kvinnor med en större andel genetiska variationer kopplade till benskörhet har över 50 procent större risk att drabbas av frakturer. Man har också lyckats kartlägga totalt 56 genetiska regioner (loci) som styr bentätheten hos människor. 14 av dessa ökar risken att drabbas av frakturer visar studien.
– Det är första gången som någon har identifierat genetiska varianter som är så starkt förknippade med en ökad frakturrisk, säger Claes Ohlsson, professor och överläkare vid Sahlgrenska akademin i Göteborg och en av de seniora författarna till studien.

Studien ingår i det EU-finansierade projektet Genetic Factors of Osteoporosis (Gefos), och har undersökt genuppsättningen hos totalt 100?000 människor varav 30?000 med frakturer, vilket gör den till världens största genetiska studie inom det här forskningsfältet.
– Vi kan bland annat visa att kvinnor som har ett stort antal genetiska varianter kopplade till låg bentäthet har upp till 56 procent högre risk för benskörhet, jämfört med kvinnor som har en normal uppsättning av samma genetiska varianter, säger Claes Ohlsson.
Resultaten har medfört ett flertal nya upptäckter inom benbiologi, bland annat har forskarna kartlagt flera viktiga molekylära signalvägar för bentäthet som kan bli mål för nya behandlingsmetoder.

Förutom att identifiera de 24 proteiner och signalvägar som används i existerande behandling, vilket bekräftade validiteten i studiens metoder, lyckades man också identifiera 32 nya för kommande läkemedelsutveckling.
– Vi har nu lyckats identifiera flera nya viktiga molekylära signalvägar som kan vara kandidater för olika terapeutiska tillämpningar. Det bekräftas av identifieringen av gener som kodar för proteiner som för närvarande är föremål för nya osteoporosläkemedel, till exempel denosumab, säger Claes Ohlsson.
Han menar att de nya resultaten är som att ha fått fram en karta där man kan se både terrängen och krysset där skatten ligger.
– Nu går vi ner på djupet i terrängen och gör funktionella studier för att studera mekanismer och bekräfta att det stämmer.
För att lyckas med det är kunskapen kring vilka loci som är associerade med benmassa och vilka som är associerade med ökad frakturrisk oerhört viktig.
– Det ger oss en bättre kunskap kring hur sjukdomen fungerar, samt kännedom om nya targets och markörer som i sin tur kan ge oss nya läkemedel som är mer specifika utan biverkningar. För att lyckas med det krävs först funktionella studier. Det har vi redan gjort inom ett område vilket snart kommer att publiceras i en separat studie, säger Claes Ohlsson.
För att gå vidare krävs också att vi känner till hela genomet hos ett stort antal människor med och utan benskörhet. Och det gör vi om 5-10 år.
– Då kan vi genom helgenom-sekvensering titta på en människas hela genom och förklara mycket mer kring olika fenotyper som vi inte kan förklara idag.
Fram till nu har man framför allt studerat benmassa, som är en stark prediktor för frakturer. Inom Gefos-projektet har man bestämt att gå vidare med frakturer som nästa viktiga fenotyp att förklara.

I den aktuella studien utgick man från ett chip om cirka 500?000 polymorfier (olika genvarianter), för att sen räkna fram till det normala 2,5 miljoner polymorfier utifrån hur de brukar sitta i en normal population.
– När vi har sekvensen för hela genomet, inklusive alla exoner, då kommer markörer och prediktionsmodellerna att vara mycket bättre. Då tror jag att vi kommer att kunna förklara upp-emot 30-40 procent av många fenotyper jämfört med enbart 5-10 procent idag.
Arbetet pågår för fullt, bland annat på isländska Decode och i det brittiska tvillingregistret TwinsUK.
Av de 32 nya möjliga behandlingsmål som identifierades i studien ser Claes Ohlsson möjligheten till en verkligt målstyrd behandling av osteoporos.
– Det optimala vore en anabol substans, som bygger upp benmassa i kortikalt ben, utan biverkningar och som inte påverkar andra system i kroppen. Vi har bland annat identifierat en ny gen inom den så kallade WNT-familjen som verkar kunna möjliggöra en sådan behandling. Ett sådant läkemedel är realistiskt önsketänkande och ligger 10-12 år fram i tiden, om det fungerar som vi tror.
Som en direkt följd av studiens resultat finns också möjligheten att utveckla olika genetiska test som kan ge ytterligare information.
– Om 5-10 år tror jag att vi har det tillgängligt i kliniken för att hjälpa till att identifiera vem som ligger i riskzonen för frakturer och har störst nytta av behandling.
Menopaus är en starkt bidragande orsak till osteoporos. Nu visar en ny långtidsstudie från Lunds universitet och ortopedkliniken vid Skånes universitetssjukhus, som publicerades online den 25 april 2012 i British Journal of Obstetrics and Gynaecology, att kvinnor i tidig menopaus löper nästan dubbelt så stor risk som andra kvinnor att drabbas av benskörhet och 70 procent ökad risk att drabbas av frakturer senare i livet.

Studien följde kvinnorna prospektivt i över 30 år, ända upp i 80-årsåldern. Till skillnad från tidigare studier kunde denna visa att tidpunkten när menstruationen upphörde spelade en stor roll för uppkomsten av benskörhet och frakturer även högt upp i ålder.
– Studien visar att tidig menopaus är signifikant förknippat med osteoporos, frakturer och mortalitet sett över lång tid, säger Ola Svejme, doktorand vid institutionen för kliniska vetenskaper i Malmö, Lunds universitet och ST-läkare vid ortopedkliniken vid Skånes universitetssjukhus i Malmö.
Kaffedrickning har länge diskuterats som en bidragande orsak till osteoporos. Det har länge ansetts att en hög konsumtion av kaffe kunde öka frakturrisken genom att öka exkretionen av kalcium via urinen och att det kalkade ur skelettet. Senare studier visar att så inte är fallet och en studie som presenterades på ECTS-kongressen i Stockholm i slutet av maj visar att man kan dricka upp till ungefär fyra koppar kaffe per dag utan ökad frakturrisk.
– Vi studerade 60?000 kvinnor varav 15?000 drabbades av minst ett benbrott under uppföljningstiden. Vi gjorde dessutom bentäthetsmätningar på 5?000 och hittade att 1?000 hade benskörhet. När vi analyserade höft- och andra frakturer såg vi ingen som helst koppling till kaffekonsumtion, säger Karl Michaëlsson.

Vi använder cookies för att ge dig den bästa upplevelsen på vår webbplats. Mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng