Annons

Arkivering

Att tolka reglerna för licensläkemedel

0

Hanteringen av licenser för olicensensierade läkemedel på apotek är ett
område som behöver samordnas. Det få känner till är att licensen inte
beviljar läkarens behandlingsstrategi utan en apotekskedjas rätt att
försälja ett olicensierat läkemedel. Som jag förstått det betyder det
att en licens INTE måste motiveras på nytt av en läkare om en ny
apotekskedja ska ansöka om att få försäljningstillstånd av en patients
olicensierade läkemedel.

Den kortsiktiga lösningen som jag hoppas alla apotek och förskrivare känner till är att om en licens är beviljad inom exempelvis Apoteket AB och patienten beslutar sig att gå till Apotek Hjärtat så måste INTE en ny licensmotivering skickas från förskrivaren.

Det vill säga det finns inga hinder mot att flera apotek har ?samma? licensmotivering (undantaget ett fåtal preparat där det kan ses som olämpligt samt tillfällen då Läkemedelsverket vill begära in kompletterande information).

Apotek Hjärtat kan hänvisa till redan beviljad licensmotivering i deras ansökan till Läkemedelsverket och behöver inte blanda in förskrivaren (om licensen inte är äldre än 1 år). Samarbete mellan Läkemedelsverket och apoteken måste prioriteras istället för att gå omvägen via förskrivaren som redan skrivit en licensmotivering.

Hoppas sedan på mer hållbara lösningar som samordnas digitalt där alla beviljade licenser ses och kan åberopas av den aktuella apotekskedjan. Apotekens servicebolag säger att de är medvetna om denna problematik och för en dialog med Läkemedelsverket kring hur de skulle kunna hjälpa till att lösa den, exempelvis med en central lagringsplats av godkännanden av licensläkemedel för patienter.

Det som är skrivet enligt ovan är min tolkning av situationen. Jag har vidarebefordrat den till Apotekens servicebolag, Läkemedelsverket och Apoteksföreningen för att få reda på om liknande information tidigare gått ut. Så verkar inte vara fallet. Min tolkning är dock att det går att hänvisa till tidigare sökt licens, man kan ju inte annat än att få nej från Läkemedelsverket. Detta skulle verkligen underlätta för förskrivare som då kan slippa att behöva duplicera en redan skriven motivering.  

Håller förstudien till Nationell läkemedelsstrategi?

0

En förstudie till en Nationell läkemedelsstrategi publicerades i slutet av våren på nätet och refererades här på Läkemedelsvärlden den 22 juni. Förstudien föreslår följande vision för strategin: Rätt läkemedelsanvändning till nytta för patienter och samhälle.

Den påminner om Apotekarsocietetens ändamålsparagraf, som dock har ett vidare anslag: ?en för individ och samhälle gynnsam utveckling och användning av läkemedel.

Att förstudiens vision saknar utveckling av läkemedel är en följd av projektgruppens sammansättning, som bestått av personer med svag eller ingen anknytning till sådan verksamhet. Kanske kan utvecklingsaspekten tas med om gruppen utökas med personer från industrin eller läkemedelsutvecklare från andra forskningsmiljöer.

Studien saknar skärpa och alltför många självklarheter parat med en viss självgodhet återkommer på sidorna. Min huvudkritik gäller emellertid slutsatserna i studien. I denna uppskattas kostnaderna för felaktig läkemedelsanvändning till uppemot 10 miljarder ? inte drygt 25 som många debattörer kring millennieskiftet påstod. Hälften av de närmare 10 miljarderna bedöms bero på bristande följsamhet, en fjärdedel av felaktig förskrivning och resten på undvikbara biverkningar. I en debattartikel, som Andreas Furängen och jag fick publicerad i Läkartidningen i våras (Nr 22) inför förstudiens offentliggörande, prioriterade vi åtgärder mot dessa förhållanden.

I förstudiens fem mål ingår inga åtgärder explicit mot de nämnda problemen. Istället är två av målen jämlik vård och minskad miljöpåverkan, förmodligen dikterade av tidens allmänpolitiska tankegods. Förbättrad följsamhet hamnar istället som ett av nio s.k. strategiska fokusområden. Vad är det? – som det hette i Lilla katekesen.

Strategin skall vara klar under hösten. Det blir att klämma in några extra sammanträden för en redan sammanträdesmättad grupp. Mycket återstår nämligen för att konkretisera strategin, inte minst med en budget för dess genomförande. Utan resurser blir den välmenande prat. 

WHO och pandemiexperterna – en sorglig historia

0

WHO bestämde sig nyligen för att berätta vilka deras experter varit i
hanteringen av A(H1N1)-pandemin. När man ser listan över experter blir
det obegripligt att WHO valt att hemlighålla personerna fram tills nu.

16 experter satt i WHO:s råd som kom fram till att världen drabbats av en pandemi den 11 juni 2009. Fem av dem har redovisat kopplingar till läkemedelsindustrin. Att det är så fick resten av världen veta först när pandemin var över.

I tidskriften Scrip (nr 3510) har de i en artikel intervjuat flera av de nu tillkännagivna experterna för att höra hur de ser på sitt uppdrag och sina kopplingar till industrin. Ett par saker är värda att reflektera över.

En av experterna, professor Neil Morris Fergusson som tidigare varit konsult för Roche och Glaxosmithkline, säger att de i kommittén aldrig diskuterade vare sig vaccin eller antivirala läkemedel. De pratade bara om strikt epidemiologiska frågor och analyserade virusets spridning. Och eftersom det bara var det de pratade om så behövde aldrig några experter lämna rummet, även om de haft kopplingar till industrin. Låter ju logiskt, men förklaringen haltar. I och med att en pandemiförklaring innebar att mängder av länder helt plötsligt hade bundna avtal med vaccintillverkarna så blev den strikt epidemiologiska diskussionen i allra högsta grad en diskussion om vaccin.

Tony Delamothe, redaktör på BMJ, säger till Scrip att han gärna skulle vilja se vilka kriterier WHO har när de väljer sina experter. Vilka intressekonflikter betraktar WHO som så starka att en expert skulle bli diskvalificerad från uppdraget?  Det är en rimlig fråga att ställa, särskilt när en talesperson för WHO, Gregory Hartl, säger till Scrip att det inte är konstigt att några av experterna också haft uppdrag för läkemedelsindustrin. ?Om du är den bästa fotbollsspelaren vill alla ha dig? säger han och förklarar sen att det inte finns så många influensaexperter i världen och att det är naturligt att de bästa varit anlitade av industrin.

Det luriga i det här är att Gregory Hartl har en poäng. Som medborgare ska vi nog vara glada att fokuset framförallt legat på att ha med de främsta experterna. Alternativet, att välja mindre kunniga forskare bara för att de aldrig fått en utbetalning från ett läkemedelsföretag, är sannolikt inte det bästa för folkhälsan. Och att fem experter av 16 har kopplingar (det handlar framförallt om olika konsultuppdrag) är kanske inte så uppseendeväckande,  låter det inte snarare ganska rimligt. Men självklart, väljer man den strategin måste man vara beredd att faktiskt diskutera intressekonflikterna.

Det är här som WHO:s agerande blir fullständigt obegripligt. De argumenterar som att alla som påstår att det här kan vara problematiskt har fel. Att de inte svarar på Tony Delamothes fråga är ett exempel på att de inte erkänner att problematiken med intressekonflikter ens existerar. När deras experter sen inte vill erkänna att besluten får enorma konsekvenser för läkemedelsindustrin är även det ett tecken på nonchalans. Listan på experterna och deras kopplingar till läkemedelsföretag är oförarglig. WHO:s argumentationsteknik är däremot direkt skadlig.

WHO säger sig värna folkhälsan och förväntar sig att världens medborgare ska lita på deras goda intention och omdöme. Det är precis som om de helt missat att deras arbete alltid kommer vara förgäves om ingen litar på dem. WHO har hela tiden argumenterat sitt agerande med att de ville värna experternas integritet. För folkhälsans skull är det synd att de inte valde att värna sin egen trovärdighet istället.

Felmedicinering alltmer en politisk fråga

3

Strax före sommaren fick jag Årsrapport 2009 från Patientnämnden i
Stockholms län. Till nämnden kan patienter och anhöriga kostnadsfritt
vända sig när det uppstått problem i kontakterna med offentligt
finansierad hälso- och sjukvård. Åtta procent (405 st) av den totala
ärendemängden utgjordes av läkemedelsrelaterade ärenden, vilket var en
ökning med hela 37 procent jämfört med 2008 och med 160 procent sedan
2006!

Allra mest ökade behandlingsärenden vid akutsjukhus, men även psykiatri och primärvård uppvisade starka ökningar. Nämnden hänvisar anmälaren till behandlande läkare, läkemedelsförsäkringen, patientförsäkringen eller lämplig myndighet.

Detta är givetvis en oacceptabel utveckling. Data från liknande kartläggningar nationellt och regionalt visar också nedslående resultat. Felmedicinering har därmed blivit politiskt intressant och tycks för första gången uppmärksammas i en valrörelse ? två helsidor i SvD 4/8. Under årets skall dessutom regeringens Nationella läkemedelsstrategi vara klar.

Nämnden tar i sin rapport upp ett par principärenden om läkemedel. Ett gällde en cancersjuk kvinna, som upplevde att man inte lyssnade till hennes anförda biverkningssymtom i samband med behandlingen. Hon hamnade slutligen på hjärtintensiven på grund av biverkningarna. En klinisk apotekare skulle troligen ha kunnat förhindra detta och sparat henne lidande och stora kostnader, som ett besök på intensiven innebär. Vare sig läkare eller sjuksköterskor har primärt sin uppmärksamhet på optimal läkemedelsbehandling. Kliniska apotekare har det, men de är dessvärre idag alldeles för få.

Efter apoteksmonopolets avreglering har strålkastarljuset satts på detaljhandeln och alla risker som kan inträffa om kunden inte får farmacevtiska råd. Det är fel belysning. Strålkastarna skall riktas mot de områden där läkemedelsskadorna redan finns, det vill säga inom hälso- och sjukvården. Då visar det sig att bristen på kliniska apotekare är ett huvudproblem, som landstingspolitiker måste ta tag i!

Apoteken kan ta ansvar för användning av homeopatika

0

Olaglig tillverkning av homeopatika har uppmärksammats i Sverige vilket lett till att Läkemedelsverket i början av sommaren skickade ut brev till 3000 terapeuter. I brevet påtalas risken med att använda produkter som står utanför Läkemedelsverkets tillsyn.

Homeopatika får säljas på apotek och skall enligt lag räknas som läkemedel men står långt ifrån de farmakologiska principerna. Föreställningen är att substanser som orsakar sjukdomssymtom hos friska individer kan bota samma symtom hos sjuka. Preparaten tillverkas genom potensering vilket innebär att en råvara som kan vara växt-, djur- eller mineralextrakt, men även kemikalier, svampar, gifter eller mikroorganismer, späds ut minst tiotusen gånger och skakas tills önskad styrka (potens) uppnåtts.

Bruket av dessa preparat ökar kraftigt och enligt Leverantörsföreningen för homeopati (LFfH) finns idag omkring 50 000 användare i Sverige. Inom EU finns uppskattningsvis 50 000 läkare som årligen förskriver homeopatika till 110 miljoner användare. Någon effekt och/eller indikation får inte anges för ett homeopatiskt läkemedel och det finns inga krav att genom kliniska studier eller litteraturreferenser vetenskapligt visa effekt. Läkemedelsverket bedömer homeopatiska läkemedel enbart utifrån bland annat kvalitet och säkerhet.

Att Läkemedelsverket gått ut och rekommenderat homeopatikaterapeuterna att se upp med olagligt tillverkade produkter gör att man kan anta att mer homeopatika kommer att försäljas från apotek framöver. Detta har som jag ser det, klara fördelar eftersom det ger en chans för de apoteksanställda att göra en insats för folkhälsan. Vi har här en god chans att kommunicera bra läkemedelsanvändning med kunder som vi kanske annars aldrig hade träffat.

Vid all egenvård finns risk för att fördröja en livsviktig diagnos och påföljande behandling och därför är det viktigt att egenvårdskunder träffar kunnig apotekspersonal som kan guida dem i vårdkedjan. Att förbehållslöst rekommendera homeopatika strider mot vetenskap och beprövad erfarenhet och därmed mot farmacevtisk etik.

Saga eller spökhistoria?

0

LEDAREN I LÄKEMEDELSVÄRLDEN NUMMER 4 2010.

Innan omregleringen debatterades frågan livligt av politiker. Men när en
svensk apoteksmarknad nu kommit på plats vill ingen prata om hur det
egentligen blivit.

Den 29 april förra året möttes socialminister Göran Hägglund (KD) och
Socialdemokraternas Ylva Johansson i en debatt i riksdagen. Det var
förmiddagen innan omröstningen av lagförslaget om en omreglerad
apoteksmarknad och retoriken var något tillspetsad. Ylva Johansson sa
att det lät som om socialministern berättade sagor när han beskrev alla
positiva
effekter av en avreglerad marknad.

Göran Hägglund replikerade
med att Ylva Johansson berättade spökhistorier när hon drog sina
farhågor om den nya marknaden. Idag, när en svensk apoteksmarknad
funnits i snart ett år, vill varken politiker eller myndigheter svara på
frågan hur de tycker att det gått. Mantrat som hörs nu är att det är
för tidigt att utvärdera. Märkligt, det går självklart att titta på det
här första året och konstatera vad som hittills hänt. Men svaret passar
sannolikt varken regeringen eller oppositionen.

I Göran
Hägglunds saga ingick en förbättrad tillgänglighet. Där fick han rätt,
åtminstone det här första året. Med tio nya apotekskedjor som expanderat
så har vi idag drygt 1000 apotek i Sverige jämfört med 920 innan
omregleringen, och fler är definitivt på gång (se tabellen på sidan 12).
Däremot vågar nog ingen i dagsläget hävda att kunderna fått bättre
service. Risken är överhängande att man då får höra om alla de patienter
som blivit irriterade när deras vanliga apotek haft slut på läkemedel
utan att kunna meddela vilket närliggande apotek som har varan i lager.

I
spökhistorien fanns en farhåga för patientsäkerheten. Men få upplever
nog idag att säkerheten blivit sämre på apoteken. Det är lika säkert att
gå in på ett nytt apotek som ett gammalt, både vad det gäller
läkemedelshantering och rådgivning. Däremot är det nära nog en
spökhistoria hur huvudkontoren för de nya kedjorna sköter
marknadsföringen. Regelverken för hur man får prata om läkemedel har
kommit till utifrån ett patientsäkerhetsperspektiv, när de bryts är det
helt klart en försämring av den information svenska medborgare får om
läkemedel.

Sen kommer vi till pengarna i statskassan. Regeringen
har genomfört stora förändringar i prissättningen och är nu stolta över
att de fått ner läkemedelspriserna (läs mer på sidan 16). Men det går
inte att komma ifrån att de besparingarna hade kunnat göras alldeles
oavsett omregleringen på apoteksmarknaden, vilket gör att oppositionen
har en klar poäng när de konstaterar att apoteken nu får kosta mer
pengar än tidigare. Ett faktum som sittande regeringen har försökt mörka
genom hela processen. Å andra sidan: Oppositionen hittade inte de
pengarna under sin regeringstid. Det var först när den borgerliga
regeringen tack vare apoteksomregleringen började rota i prismodellerna
som läkemedelsföretagens missbruk av regelverket blev synligt.

Återstår den
sista stora frågan: receptfria läkemedel i dagligvaruhandeln. Här finns
det gott om problem att debattera, kontrollen är obefintlig och
Läkemedelsverket har till och med sagt att de för tillfället tycker att
kunderna ska tänka en extra gång innan de köper läkemedel i
kvartersbutiken. Ändå drivs inte frågan särskilt hårt från något
politiskt håll. Antagligen för att de flesta väljare ändå uppskattar
möjligheten. Oppositionen och regeringen har dessutom hela tiden varit
överens om att huvudvärkstabletterna ska finnas i mataffären.

Många
i branschen har väntat på att apoteksfrågan ska debatteras inför
riksdagsvalet. Men om det inte händer något drastiskt är det nog en
väntan förgäves. Det är ju så mycket lättare att dikta ihop sagor och
spökhistorier när man debatterar inför en stor förändring. När
verkligheten väl är på plats och fakta kan kontrolleras verkar
politikerna tycka att de gör klokast i att hålla tyst.

Läkemedelsvärlden gör nu uppehåll i nyhetsrapporteringen här på webben under ett par veckor. Vi ser fram emot en spännande höst med val, läkemedelsstrategier och en apoteksmarknad som med all säkerhet kommer fortsätta bölja fram och tillbaka.

Partiernas syn på läkemedelsanvändningen

0

Inför höstens val har tidningen Pharma industry (nr 3/10) frågat
riksdagspartiernas företrädare i sjukvårdsfrågor om forskning,
användning, finansiering och uppföljning avseende läkemedel. Jag
begränsar mig till området användning.

Stor enighet råder bland partierna om att IT-system för förskrivning och uppföljning behöver förbättras. Detta är ju ett projekt i långbänk och Socialdepartementet har för att påskynda processen nyligen föreslagit att apotekens EES-system också skall göras tillgängligt för förskrivarna. Förslaget har dock mött motstånd från representanter för Läkarförbundet (Läkartidningen nr 23/10).

Socialdemokraterna slår in öppna dörrar när de vill införa ett interaktionsregister respektive att recept- och läkemedelsregistren görs tillgängliga inom hälso- och sjukvården. Detta är endera redan förverkligat eller under genomförande. Fler läkemedelsgenomgångar nämns av V, C och FP, men utan preciseringar av vilka som skall omfattas eller frekvensen. Kravet sammanfaller med motsvarande i Apotekarsocietetens nyss antagna policyprogram för läkemedelsområdet.

Mer och bättre utbildad personal lyfts fram av S och V. Partierna presenterar även mer specifika krav. C vill underlätta rapporteringen av biverkningar, KD öka följsamheten till förskrivningen och V satsa på forskning hur olika läkemedel fungerar tillsammans samt givetvis stoppa utförsäljningen av resterande statliga apotek. Mest specifika är MP, som vill ha en kommission för läkemedelssäkerhet och anmälningsskyldighet vid misstanke om ?läkemedelsvanvård?. Vad kommittén skulle tillföra utöver Läkemedelsverkets och Socialstyrelsens arbete är för mig oklart. Inte heller är det brist på inkanaler att anmäla vanvård, däremot på utkanaler att åtgärda den.

M och MP förenas i kravet på minskat lokalt inflytande i läkemedelsfrågor. M anser att landsting inte skall kunna undanhålla invånarna läkemedel, som godkänts och rekommenderas på nationell nivå och MP vill ha ett system i vilket behandlingsrekommendationer och riktlinjer blir obligatoriska och följda av ökad kontroll av förskrivarna. Jag delar inte dessa krav. Skall man överhuvudtaget ha landstingsval måste valen innebära val mellan olika politiska prioriteringar (lokaltrafik, läkemedel, mödravård osv.) och misstro mot de yrkeskunniga och tilltro till de politiskt oerfarna är inte i min smak.

Tankar från landet västerut

0

Dessa rader skriver jag på väg tillbaka från det stora landet i väster,
USA. En av de mest effektiva metoderna för att undvika trångsynthet och
för att bredda perspektiven lite är just att resa.

Gärna långt och till annorlunda platser. Nu kanske inte USA är det mest annorlunda av länder men hur Sverige fungerar sticker definitivt ut i amerikaners ögon.

Efter att ha spenderat ett antal timmar framför CBS, CNN och Fox News (där den sistnämnda kanalen har tydligt republikansk prägel) kan man konstatera att det tyvärr finns mycket som ser illa ut just nu. Oljekatastrofen i Gulfen, stagnerande aktiemarknader, faktiskt en ärlig oro för de federala finanserna samt en hetsig debatt om Arizonas nya immigrationslagar är alla stora nyheter.

President Obamas smekmånad är definitivt över och det verkar just nu osäkert om han kan bli omvald. Den generella sjukvårdsreform som nu drivs igenom är finansierad via lån, ovanpå redan rekordstor statsskuld. Här blir man som svensk rätt häpen över hur illa många amerikaner tycker om denna reform. ?Staten ska inte lägga sig i om jag inte väljer att betala för min sjukvård, basta!?

Som infödd svensk så är naturligtvis detta ett ganska främmande synsätt där en generell och generös sjukvård ingår i samhällets ryggrad. Men vi får inte glömma att när den infördes i Sverige i slutet av 40-talet så var debatten lika hätsk här och majoriteten för inte så stabil. Det verkar dock som att Obama ser detta som sitt bidrag till historien och kanske till och med offrar ett omval på detta.

På läkemedelsfronten så uppmärksammas just nu att flera receptfria produkter med paracetamol och ibuprofen har dragits in av bland andra GSK då myndigheterna just nu utreder ett ovanligt stort antal dödsfall och biverkningsrapporter. På TV rullar påkostade reklamfilmer för receptbelagda läkemedel.

En annan reflexion är att Sverige fortfarande är ett U-land vad gäller OTC-produkter mot förkylningssymptom. Kombinationer av NSAID, hostdämpande, uppiggande, slemlösande och avsvällande finns det gott om. Även inom EU finns många av dessa. Läkemedelsverket brukar inte vara så pigga på kombinationspreparat av gammal hävd men nu borde svensken vara mogen att själv avgöra om de vill ta risken. Lite individualist blev man allt på kuppen?

Konstig pudel från läkemedelsindustrin

0

I radions P1 förklarar läkemedelsindustrin att de är självkritiska mot de
spökskrivna vetenskapliga artiklarna. Men lyssnar man på resonemangen
hör man snarare en industri som dels vill förminska problemet, dels
slippa ta sitt ansvar. 

De senaste två lördagarna har radioprogrammet Medierna i P1 tagit upp problematiken med att läkemedelsföretag spökskriver vetenskapliga artiklar. I det första programmet berättar frilansjournalisten Fredrik Hedlund om sina slutsatser efter den research han gjorde till artikeln Manipulerad vetenskap som vi publicerade i Läkemedelsvärlden nummer 1 tidigare i år. Om du inte läst reportaget rekommenderar jag att du gör det nu (vi har nu låst upp artikeln så att även du som inte prenumererar kan läsa den).

Den viktigaste slutsatsen i Fredrik Hedlunds reportage är att spökskriveriet av vetenskapliga artiklar är systematiserat och utbrett. Vi som läser artiklarna ska tror att de är skrivna av oberoende akademiska forskare men i själva verket är det läkemedelsföretag och PR-företag som hållit i allt från databearbetning till att formulera slutsatserna.

Medierna i P1 har till uppgift att granska journalister, och deras frågeställning är därför hur landets medicinjournalister hanterar det faktum att mycket vetenskaplig publikation har en dold ekonomisk agenda. En viktig fråga eftersom rapporteringen i media är en informationskälla för både patienter och professioner. I Mediernas första reportage blir det uppenbart att de flesta journalister har mycket svårt att hantera frågan. Som medicinjournalister är vårt uppdrag att skriva oberoende journalistik om ny läkemedelsforskning. Men i dagsläget har vi svårt att bedöma vad som är bra och ärlig forskning och vad som är ett rent manipulerat budskap. Det är så klart problematiskt och djupt otillfredsställande. Men huvudproblemet är inte journalisternas arbetsmetoder utan det faktum att manipulationen pågår.

I lördags fick så Läkemedelsindustriföreningens vd Rickard Bergström ge sin syn på saken i Mediernas andra reportage om frågan. Vid en första lyssning kan det låta som att han medger att läkemedelsföretagen har gjort fel och att de nu ska arbeta för att göra annorlunda. Men en noggrannare lyssning väcker många frågor, för vad är det egentligen Rickard Bergström säger?

Till exempel:
?Den stora delen av spökskriveriet, där det alltså bara handlar om vem som håller i pennan men där innehållet fortfarande är korrekt, det spökskriveriet ser jag inte som något större problem.?

Bara håller i pennan? Som journalist vill jag hemskt gärna veta vem som hållit i pennan och jag vill veta vem det är som stått för tolkningen av data. Anledningen är enkel. Den data som står i en vetenskaplig artikel är ett urval. Texten är i sin tur en tolkning av data. Om urvalet gjorts av ett läkemedelsföretag och texten formulerats av ett PR-företag vill jag veta det. Om urval och tolkning istället gjorts av en akademisk forskare utan påverkan från ett företag, ja, då vill jag veta det. Först om jag får den informationen kan jag bedöma artikeln och fundera på vilka aspekter som eventuellt kan vara utelämnade, något som jag i min tur sedan kan rapportera vidare till mina läsare. Samma sak gäller för den läkare som läser den vetenskapliga artikeln och sedan använder sina kunskaper mot patienten.

Genom att hävda att det inte är så noga vem som står som författare så länge innehållet är korrekt förminskar Rickard Bergström problemet med spökskriveriet.

På samma sätt duckar han för läkemedelsföretagens ansvar för att situationen alls har uppstått. Flera gånger säger Rickard Bergström att de misslyckats med att förklara hur den här processen går till och att de nu ska bli tydligare. Det låter ju bra. Men genom säga så slipper han också svara på frågan VARFÖR de gör som gör. I reportaget i Läkemedelsvärlden sägs förklaringen vara att studierna är så stora att det är omöjligt för ett par akademiska forskare att hålla i forskningen och analysera all data.

Det är en fullt rimlig förklaring till varför läkemedelsstudier måste koordineras och analyseras på företagen. Men det är inte en förklaring till varför det sedan i Lancet, NEJM eller BMJ står ett gäng akademiska forskare som författare när de varken varit med att skriva texten eller bearbeta data.

Fortfarande har läkemedelsindustrin inte svarat på den frågan, varför skriver de inte sina egna anställda forskare som författare när det är de som har gjort allt?

Efter att ha vridit och vänt på den här frågan hittar jag bara en möjlig förklaring: de har velat att vi ska tro att det är de akademiska forskarna som står bakom. Hela syftet har varit att läkare, andra forskare och journalister ska tro att tolkningen av data är gjorda av oberoende, sanningssökande och fritänkande forskare med högt förtroende. Vad har syftet varit, om inte att manipulera? Finns det en annan förklaring skulle jag gärna höra den. Det är detta som läkemedelsföretagen måste ta ansvar för innan tillitsfrågan kan komma vidare.

Det här ämnet är trassligt. Det är enormt lätt att kritiken hamnar snett och därmed också försvaret. Men kärnfrågan, som handlar om att det måste till en full transparens på vem som står bakom vilken forskning, är mycket viktig.

Det är lite oklart vad Rickard Bergström menar när han säger att de ska bli tydligare med hur processen går till. Vi behöver inte mer information om hur spökskriveriet går till. Vi behöver att det försvinner. Vi kan bara hoppas att det är det Rickard Bergström menar när han säger att de ska jobba för ökad öppenhet.

Svårbedömd marknad även för proffsen

0

Att det skulle ske har ingen tvivlat på. Men att det sker redan nu
förvånar. Den första affären där en apotekskedja tar över en annan leder
lätt till spekulationer.

Tamros beteende är förvirrande. Vad hände egentligen? Först var de mycket aktiva under hela omregleringsprocessen. Dåvarande vd:n Jo Langmoen drev hård polemik mot regeringens olika förslag och det var ingen tvekan om att det här var ett företag som hade stora planer för den svenska marknaden.

Sen byggde de upp ett relativt stort huvudkontor för sin svenska apotekskedja. Sen budade de på apotek, men tyckte det blev för dyrt och köpte inga kluster. Istället kom beskedet att de skulle satsa expansivt på nya apotek. Och det har de gjort bäst av alla. Ingen av de andra nya kedjorna har lyckats etablera så många nya apotek med all den logistik och rekrytering som det innebär. Signalerna har varit att det gått bra för satsningen. Och nu säljer de alltihop till den största konkurrenten efter bara ett halvår.

Huvudargumentet som de anger idag är att de vill bli en neutral aktör i grossistledet. Märkligt argument kan tyckas, ingenting har ju ändrat sig i den frågan. Men ändå är det nog här någonting har hänt. Grossistsidan av den här nya marknaden har varit bland det mest svårbedömda. Vad vill de nya kedjorna ha för grossister? Ska enkanalsdistributionen finnas kvar eller ska kedjorna bli sina egna grossister och så vidare (är du prenumerant kan du logga in och läsa mer om den frågan här). Antagligen är det på den här nivån bilden har ändrats under det här första året. De nya apotekskedjorna har inte uppskattat att både Tamro och KD Pharma varit de enda grossisterna och samtidigt drivit egna apotekskedjor. Företagen har envist försökt hävda att grossistfunktionen och kedjorna är separata bolag, men argumenten har inte bitit. Nu har Tamro helt enkelt sett att det finns en efterfrågan på den nya marknaden efter en oberoende grossist och den marknaden vill de ha. Därmed gör de sig av med apotekskedjan.

Att Hjärtat satsar expansivt är det väl ingen som tvekat på heller. De har både sagt det och visat det och visst är de påtagligt lika Apoteket AB i allt vad de gör? Vi har snart två lika stora apotekskedjor i Sverige, det kommer bli en kamp dem emellan vilken som blir störst. Förhoppningsvis blir det också en kamp om att bli bäst på att driva smarta apotek när väl etableringshetsen har lagt sig.

Affären som blev klar igår leder som sagt till en hel del spekulationer. Och det kan ju vara kul så här till fredagskaffet. Men enda slutsatsen som egentligen går att dra är idag att den här marknaden är svårbedömd och kommer så vara ett bra tag framöver. Även för de internationella proffsen.

Nu när vi är konkurrenter ska vi sluta samverka då?

0

Jag har funderat mycket kring frågan om samverkan med gamla kollegor
efter omregleringen. Vad får eller får man inte hjälpa en kollega som
arbetar hos en annan apoteksaktör med?

Man ställer sig frågor i stil med: Bör man ha dåligt samvete för att man har hjälpt en kollega från en annan kedja och därmed kanske ?förbättrat förtjänsten? för kollegans kedja? Får man ta hjälp av en kollega från en annan kedja som man vet är expert inom ett terapiområde, utan att ställa till det för honom eller henne.

Vi söker ju inom apoteksvärlden dagligen information från flera källor och instanser; interna såväl som externa. Är det ok att söka information från en konkurrerande apotekskedja? Får man hjälpa och rådgöra med en kollega från en annan kedja? Jag tror att detta är frågor som alla vi farmacevter i dagsläget funderar över. Farmacevtiskt etiskt är ju rimligtvis svaret på samtliga dessa frågor ett rungande ?JA!?, självklart får och skall man hjälpa. Det är ju det vår legitimation faktiskt står för!

Som hälso- och sjukvårdspersonal förväntas farmacevten samverka med kollegor för säker läkemedelsanvändning och ökad patientsäkerhet. Man kan alltså fråga sig om vi verkligen är konkurrenter i traditionell mening? Ur en strikt affärsmässig synvinkel är vi naturligtvis konkurrenter – men kan läkemedelshantering verkligen ses som affärsverksamhet enbart?

Samverkan farmacevter emellan borde rimligtvis stärka den avreglerade marknaden. Nätverk för att utveckla och sprida kunskap inom olika terapiområden borde formas, farmacevter med olika typer av kompetens (även språk- och interkulturell) borde kunna ställa sina kunskaper till förfogande för att förbättra läkemedelsanvändningen. Allas vårt gemensamma mål torde ju vara att befrämja hälsa i första hand.

Virrvarret av vacciner består

0

Under det senaste dryga halvåret har jag vaccinerats mot svininfluensa,
säsongsinfluensa, lunginflammation och två gånger mot hepatit A+B. Vid
vaccinationen i januari fick jag upplysning på min vårdcentral att från i
år och som en följd av AH1N1-epidemin registreras alla vaccinationer i
ett nationell databas.

Denna, som fått namnet Svevac, efterlyste jag i en ledare i Läkemedelsvärlden redan 2005. För någon vecka sedan läste jag en krönika av statsepidemiologen Annika Linde i den utmärkta tidskriften Medicinsk vetenskap (1/2010) av vilken det framgick att det inte finns något sådant register, men att behovet är stort för att kunna göra uppföljningar. Det var ett annat besked och kanske var artikeln skriven före årsskiftet? För att få klarhet ringde jag Smittskyddsinstitutet. Jag blev avvisande bemött i växeln av en person, som upprepade gånger frågade om jag ville veta om jag var vaccinerad mot svininfluensan. När jag till slut sa att jag skulle skriva en artikel om Svevac sa hon: ?Är du journalist, det skulle du ha sagt med en gång?.

Jag blev sedan kopplad till en frånvarande handläggare, som trots lämnat meddelande aldrig ringde tillbaka. Skam den som ger sig, så jag chansade på ett mail till Linde själv och fick ett klargörande svar. Det saknas en lag, som möjliggör registreringen. Socialdepartementet leder en vaccinationsutredning, som kan bli proposition och så småningom lag. Annat var det med avmonopoliseringen. Den skulle vara klar till 1/7 2009 och så fick jurister och andra handläggare rätta sig därefter.

Det är en skandal att det ännu inte finns ett heltäckande vaccinationsregister i ett land vars självbild är att vara bland de ledande på dataområdet. 2006 startade försöksverksamhet i fyra län med Svevac. På Internet hittar jag en pp-presentation från SMI-dagen i mars i år varav framgår att det alltjämt är fyra län nu med totalt 2,5 miljoner vaccinationer. Ett forskningsregister för HPV-vaccinationer har dock tillkommit. Bankerna började redan på 1950-talet samordna betalningar över hela världen via betalkort så att jag, liksom miljarder andra användare, när som helst kan se när, var och för hur mycket jag köpt på mitt kort. I offentlig sektor finns ingen motsvarande drivkraft för utveckling.

I likhet med Linde tror jag att uppföljning av vaccinationer är ett eftersatt område. Dels vet vi för lite om effekten av vaccinationer. Nya uppgifter från Cochrane pekar på att vaccin mot säsonginfluensa är värdelöst ? är det så? När det gäller interaktioner mellan övriga läkemedel vet vi ganska mycket och bra databaser finns, men interaktioner mellan och med vaccin är relativt okända liksom hur andra sjukdomar påverkas än de som vaccinet avser.

Vi står inför en kraftig ökning av nya vacciner mot allt fler sjukdomar och behovet av ett nationellt vaccinregister är skriande. Virrvarret får inte bestå ? lagstifta nu.

Tjurig handel och trötta myndigheter

0

Dagligvaruhandeln tjurar över regelverken och myndigheter och kommuner
klarar inte av sitt inspektionsansvar. OTC i handeln har blivit till den
vilda västern som Göran Hägglund hela tiden sagt sig motverka.

Dagligvarubutiker har fått sälja läkemedel i fem månader nu. När jag pratade med Läkemedelsverkets inspektionsenhet förra veckan berättade de att de hittills fått in en handfull avvikelserapporter från kommunernas inspektioner av hur OTC säljs i handeln. Fint, låter ju som att allt flyter på bra då.

Bara det att ingen tror att de få avvikelserapporterna beror på att få fel begås. Snarare är det ett uttryck för att ingen kontroll görs.

Lagarna och reglerna finns på plats. Men förståelsen för dem och kontrollen av dem gör det inte. Med andra ord är det i praktiken i dagsläget helt fritt fram för butikerna att göra hur de vill med läkemedel. Och de gör det också. Det faktum att en väldigt liten del av butikerna rapporterat in sin försäljningsstatistik kan nog ses som ett tecken på handelns ointresse eller oförmåga av att följa regelverket.

Hemköps Alvedonaskar i stora högar under skylten ”Matglada varor” inför påskhelgen är förhoppningsvis en ytterlighet och inte ett tecken på hur handeln i stort sköter försäljningen av läkemedel.  Men det väcker tankar ändå. När väl den första fascinationen lagt sig över att någon överhuvudtaget kunde tycka det var en bra idé att slänga Alvedonaskar i högar framför Gott och blandat-hyllan kan man få syn på den problematik som nog kommer att prägla diskussionen om OTC i handeln en tid framöver.

När tidningen Resumé frågar Axfoods presschef Ingmar Kroon om den märkliga Alvedon-skyltningen är hans första reaktion helt sund, nämligen att det här verkar inte bra. Men när han en stund senare hunnit prata med sina kollegor på Axfood är responsen en annan: vi följer visst reglerna. Läkemedlen ska vara under uppsikt och det är dem.

Ja men då så.

Här har ni problematiken. I dagsläget finns ingen som helst samsyn på vad det här med vad läkemedel är och varför de inte ska behandlas som vanliga varor. 

Lite tillspetsat kan man beskriva situationen så här:
Handeln beter sig som tjuriga ungar som tycker de fått för stränga regler på sitt barnkalas. Läkemedelsverket och kommunerna beter sig som sönderstressade föräldrar som inte orkar vara pedagogiska och förklara varför reglerna ser ut som de gör utan istället desperat skriker ”Ni måste göra som vi säger!”.

Låst läge med andra ord. Men långsiktigt kommer ingen av strategierna hålla.

Om handeln fortsätter betrakta regelverket som något idiotiskt som hela tiden ska utmanas kommer de mycket snart tappa så mycket i trovärdighet att de mest troligt kommer att få ännu mer regler.

Om myndigheterna inte lyckas stanna upp och förklara bakgrunden till egenkontrollprogram och annat kommer de snart få skapa ytterligare regler som de inte heller kommer hinna kontrollera.

Från politiskt håll har det hela tiden framhållits att läkemedel inte är som vilken vara som helst. För apoteks- och läkemedelsbranschen är det här en självklarhet och konstaterandet grundar sig på den enkla sanning att läkemedel ofta består av potenta substanser som ska användas rätt. Annars kan det bli farligt. 

Handeln har mycket att vinna på att sätta sig ner och försöka förstå de avvägningar som ligger bakom regelverket. Först då kan de föra den debatt med Läkemedelsverk och politiker som de efterfrågar för att få regelverket att fungera i praktiken.

EES ska ses som ett nytt arbetssätt

2

Elektroniskt Expert Stöd (EES) kan snart vara tillgängligt för alla
apoteksaktörer. Men är det bra?

Det har tidigare saknats enkel och entydig information för att kunna hantera läkemedelsinteraktioner i det dagliga apoteksarbetet. Kliniskt relevanta interaktioner kan innebära utebliven effekt eller allvarliga biverkningar som kan leda till ökad sjuklighet, lidande för individen och ökade kostnader för samhället.

Farmacevten bör därför vid varje expeditionstillfälle ställa sig frågorna:
Är en eventuell interaktion kliniskt relevant? Har de interagerande läkemedlen skrivits av samma läkare vid samma besökstillfälle? Har kunden tidigare använt de aktuella läkemedelskombinationerna? Bör förskrivaren kontaktas eller inte?

I vardagsarbetet på apotek är det vanligt att farmacevter kontrollringer förskrivare för att försäkra sig om att denne är medveten om en interaktion. Detta är högst aktuellt när en apotekskund använder sig av flera förskrivare. Detta viktiga arbete tar tid och resurser i anspråk i form av väntetid för kund, arbetstid för förskrivaren samt en tidskrävande arbetsinsats från farmacevten.

EES tillhandahålls i nuläget kostnadsfritt från Apotekens Service AB. För att kunna använda EES krävs dock kontinuerlig IT- och farmacevtisk support. Det kan uppfattas som om EES blir kostnadsdrivande för apoteksaktören, men så är inte fallet enligt min åsikt. Istället skall EES ses som ett nytt arbetssätt som i förlängningen ger hälsovinster, skapar nöjda kunder samt sparar tid för farmacevten.

Vad tycker du?

Nu börjar prövningens tid för apoteken

0

Efter att OAB annonserat vilka köparna är av apoteksklustren så sattes
den sista spiken i kistan för Apoteket AB som dominerande samhällsägd
spelare på den svenska apoteksmarknaden. Inte ens de mest inbitna
monopolkramare kan med någon trovärdighet nu plocka politiska poäng på
att hota med en återmonopolisering. Samtidigt börjar prövningens tid för
de nya aktörerna.

En detalj i medierapporteringen kring apoteksförsäljningen som jag tycker fick alldeles för lite fokus var de vinstnivåer som OAB uppgav för sålda enheter. På en total årlig omsättning på lite över 7 miljarder låg vinsten på 300-400 miljoner. Det motsvarar alltså ungefär 5-6 % marginal. Låt mig upprepa: För varje satsad hundring kan man vänta sig 5 kr och en snart avskaffad 50-öring tillbaka. För alla er som frågat mig varför jag inte startar apotek själv så är detta den enkla varianten av svaret. Det går helt enkelt inte ihop.

Nu kanske det är tur för statskassan att inte jag la några bud på kluster för tydligen har de nya ägarna en annan, och mer positiv, bild av den framtida lönsamheten. Den totala köpeskillingen pekar på att värderingen legat på 15-20 gånger vinsten, vilket torde vara ganska högt i sammanhanget. Det betyder också, och detta är mer intressant, att alla nya aktörer räknar med att kunna göra stora förändringar för att lyfta lönsamheten till den nivå som investerarna räknat med att nå.

Vilka åtgärder som kommer att vidtas är inte svårt att förutse. Det handlar om i första hand att öka försäljningsandel och marginaler på egenvårdssortimentet och att ta marknadsandelar från annan detaljhandel på detta område. Recepthanteringen slimmas ännu mer då fokus hamnar på snabb service men också på grund av att receptvolymerna späds ut rejält på kanske 25-50 % fler apotek inom 2-3 år. Inköps- och logistikfunktioner vässas.

Åtgärderna till trots så blir den stora frågan på  fem års sikt vilka av de nya spelarna som verkligen lyckas profilera sig på ett sätt som tilltalar de framtida kunderna. Med en befarad överetablering blir marknadsandelarna än viktigare. Själv funderar jag på hur lojala majoriteten av receptkunderna är med sitt lokala apotek. Är verkligen ?bättre service? och ?mer kvalificerad rådgivning? tillräckligt för att locka över stora receptvolymer till nya apotek? Prövningens tid väntar…

Det behövs en nationell standard för farmaci på svenska apotek

3

God apotekssed är något som jag som farmacevt värnar högt. I takt med att apoteken privatiseras och nya aktörer går in på marknaden blir det än viktigare att vi farmacevter har en gemensam svensk standard som rättesnöre.

1993 introducerade den svenske apotekaren Nils-Olof ”Nippe” Strandqvist, i egenskap av president för FIP (The International Pharmaceutical Federation) Good Pharmacy Practice, GPP, God apotekssed på svenska. Riktlinjerna för GPP uppgraderades fyra år senare och antogs av Världshälsoorganisationen (WHO). Utifrån dessa har ett flertal länder utarbetat egna nationella standard för GPP. Denna standard utgör bland annat en viktig del av nivån på kvaliteten av apoteksservice till apotekskunder.

Med denna stolta historia inom GPP tycker jag att det är sorgligt att vi i Sverige ännu inte har en gemensam nationell GPP-standard för våra apotek. I den bästa av världar skulle den första versionen av ett svenskt GPP-dokument ha varit på plats redan. Det är hög tid att skapa ett svenskt dokument som talar om vad som förväntas av farmacevter och apoteksverksamhet. Jag tycker att ribban bör sättas högt. Det innebär bland annat att farmacevternas information om läkemedel till allmänheten ska vara evidensbaserad och vara i harmoni med övriga hälso- och sjukvården så att det svenska samhällets hälsopolitiska mål kan uppnås.

Fördelarna med att ha en svensk GPP skulle vara många för oss alla som arbetar kring läkemedlet och de som konsumerar dem. Detta är inte minst viktigt när det nu finns en mångfald av apoteksaktörer. För myndigheten kan bedrivandet av förebyggande tillsyn (observera förebyggande) för att säkerställa att regelverk, kvalitetsföreskrifter och krav på apotekens kvalitetsarbete bedrivas. Aktörerna kan lättare harmoniera med patientorganisationernas, myndigheten och övriga hälso- och sjukvårdens krav på god apotekssed.

Riktlinjer för FIP:s GPP är baserade på den farmacevtiska omsorgen. Riktlinjerna rekommenderar upprätthållandet av nationell standard. Det handlar bland annat om att samtliga apoteksfarmacevter har ansvar för att försäkra sig om att den service de erbjuder apotekskunder är av rätt kvalité. God apotekssed är ett verktyg och ett tillvägagångssätt för att uppfylla detta och kan sammanfattas enligt nedan:

– Att farmacevtens främsta mål är apotekskundens välbefinnande.
– Att apoteketsverksamhetens huvudsakliga mål är tillhandahållandet av läkemedel och andra hälsobefrämjande produkter av försäkrad kvalitet, korrekt information och råd till apotekskunder, samt uppföljning av behandlingsresultaten.
– Att farmacevter bidrar till kostnadseffektiv läkemedelsanvändning, det vill säga att apotekskunder ska få ut så mycket hälsa som möjligt för de pengarna de betalar på apotek.
– Att all verksamhet på apotek är relevant för kunden, är väl definierad och ordentligt kommunicerad till alla inblandade.

Det är viktigt att arbetet med en svensk GPP samordnas så att vi får en nationell standard som myndighet, läkemedelsindustri, patientrepresentanter, apoteksaktörer samt övrig hälso- och sjukvård står bakom. Farmacevter och apoteksverksamhet finns i ett sammanhang där hela hälso- och sjukvården ingår och vi måste arbeta för att vara en stark länk i denna vårdkedja.