Strax före sommaren fick jag Årsrapport 2009 från Patientnämnden i
Stockholms län. Till nämnden kan patienter och anhöriga kostnadsfritt
vända sig när det uppstått problem i kontakterna med offentligt
finansierad hälso- och sjukvård. Åtta procent (405 st) av den totala
ärendemängden utgjordes av läkemedelsrelaterade ärenden, vilket var en
ökning med hela 37 procent jämfört med 2008 och med 160 procent sedan
2006!
Allra mest ökade behandlingsärenden vid akutsjukhus, men även psykiatri och primärvård uppvisade starka ökningar. Nämnden hänvisar anmälaren till behandlande läkare, läkemedelsförsäkringen, patientförsäkringen eller lämplig myndighet.
Detta är givetvis en oacceptabel utveckling. Data från liknande kartläggningar nationellt och regionalt visar också nedslående resultat. Felmedicinering har därmed blivit politiskt intressant och tycks för första gången uppmärksammas i en valrörelse ? två helsidor i SvD 4/8. Under årets skall dessutom regeringens Nationella läkemedelsstrategi vara klar.
Nämnden tar i sin rapport upp ett par principärenden om läkemedel. Ett gällde en cancersjuk kvinna, som upplevde att man inte lyssnade till hennes anförda biverkningssymtom i samband med behandlingen. Hon hamnade slutligen på hjärtintensiven på grund av biverkningarna. En klinisk apotekare skulle troligen ha kunnat förhindra detta och sparat henne lidande och stora kostnader, som ett besök på intensiven innebär. Vare sig läkare eller sjuksköterskor har primärt sin uppmärksamhet på optimal läkemedelsbehandling. Kliniska apotekare har det, men de är dessvärre idag alldeles för få.
Efter apoteksmonopolets avreglering har strålkastarljuset satts på detaljhandeln och alla risker som kan inträffa om kunden inte får farmacevtiska råd. Det är fel belysning. Strålkastarna skall riktas mot de områden där läkemedelsskadorna redan finns, det vill säga inom hälso- och sjukvården. Då visar det sig att bristen på kliniska apotekare är ett huvudproblem, som landstingspolitiker måste ta tag i!
Skribenten är själv ansvarig för det hen skriver i kommentatorsfälten på www.lakemedelsvarlden.se. Läs mer
Kostnaderna och konsekvenserna av bristande följsamhet till ordinationerna och felmedicinering är stora. Men för att få en god följsamhet och undvika felmedicinering måste patienten ges rimliga förutsättningar att kunna genomföra behandlingen och en entydig och korrekt information om
vad/vilka läkemedel är det hon är ordinerad;
hur och när skall medicienringen genomföras och
varför ? vad är syftet/ändamålet med behandlingen samt
att hon får förutsättningar att rent praktiskt genomföra medicineringen på avsett sätt.
Eftersom vi alla ? mer eller mindre medvetet ? gör en nytta/risk-bedömning resp. en kostnads/nytta-bedömning, bör dessa bedömningar utfalla gynnsamt för den ordinerade behandlingen.
Kartläggningar, som jag i första hand gjort tillsammans med ett stort antal studenter – blivande receptarier och apotekare, under de senaste åren visar att det finns stora brister.
80% eller mer av de nyutskrivna recepten idag är e-recept, och mer än 70% av svenska befolkningen är anslutna till Receptregistret, RR – men eftersom inte alla har behandling med läkemedel och ApoDos-patienter inte ingår, innebär det att nästan 90% av patienter med konventionella recept är anslutna. Patienter som är anslutna till RR har inte några ?pappersrecept? eftersom de lagras digitalt i RR, Patienterna har istället i huvudsak tre informationskällor för sin ordinerade läkemedelsbehandling:
1/ Läkemedelslistan (LL) som är en utskrift av den ?aktuella? ordinerade behandlingen från vårdens patientjournal;
2/ ?Mina sparade recept på apoteket? som är en utskrift av vilka recept patienten har sparade i RR, samt
3/ Förpackningarna med tillhörande bipacksedlar och apoteksetikett som expedierats på recepten.
Läkemedelslistan ? kartläggningarna visar att
25% av ordinationerna i LL utgörs av antingen inaktuella ordinationer (ordinationer som ändrats eller en medicinering som avbrutits) eller dubblerade ordinationer;
10% av patientens aktuella ordinationer saknas i LL (ordinationer som gjorts vid annan vårdenhet eller skrivits på annat sätt än i journalsystemet);
Dessutom upptar LL namnen på det varunamn/varumärke som förskrivaren valt vid receptutfärdandet.
?Mina sparade recept på apoteket?, RR –
25% av recepten i RR utgörs av inaktuella ordinationer (ordinationer som ändrats eller medicinering som avslutats) eller receptdubletter och
20% av patientens aktuella recept saknas i RR (när ett recept är slutexpedierat försvinner det ur RR och finns därmed inte med på nya utskrifter av ?Mina sparade recept ..?). Precis som LL upptar listan ?Mina sparade recept på apoteket? det det varunamn/varumärke som förskrivaren valt vid receptutfärdandet.
De expedierade förpackningarna ? på grund av det generiska utbytet på apoteken har patienterna i många fall fått andra varunamn/varumärken expedierade än vad som står i Läkemedelslistan resp. ?Mina sparade recept på apoteket?. För patienter som själva besöker apoteket, kan apotekspersonalen ge kunden information om vilken ordinationer de expedierade förpackningarna motsvarar i LL eller RR. Men, 1/3-del av patienterna kommer inte själva till apoteken, utan har hjälp av ett ombud. Dessa patienter är i huvudsak hänvisade till den skriftliga informationen.
40% av patienterna med generisk substitution uppger att det medfört problem och resulterat i felmedicinering.
I de bipacksedlar som finns i förpackningarna presenteras ofta risken för att drabbas av biverkningar så att – den professionella vården, apotekspersonalen och patienterna ? tolkar risken som flera gånger större än vad som avsetts.
Information om syftet/ändamålet med behandlingen saknas på 1/3-del av recepten och därmed på apoteksetiketten.
!0% av alla receptordinationer på tablettberedningar i Sverige har en dosering som innebär att tabletterna måste delas – i de flesta fall alldeles i onödan eftersom de
Kostnaderna och konsekvenserna av bristande följsamhet till ordinationerna och felmedicinering är stora. Men för att få en god följsamhet och undvika felmedicinering måste patienten ges rimliga förutsättningar att kunna genomföra behandlingen och en entydig och korrekt information om vad/vilka läkemedel är det hon är ordinerad, hur och när skall medicineringen genomföras och varför ? vad är syftet/ändamålet med behandlingen samt att hon får förutsättningar att rent praktiskt genomföra medicineringen på avsett sätt.
Eftersom vi alla ? mer eller mindre medvetet ? gör en nytta/risk-bedömning resp. en kostnads/nytta-bedömning, bör dessa bedömningar utfalla gynnsamt för den ordinerade behandlingen.
Kartläggningar, som jag i första hand gjort tillsammans med ett stort antal studenter – blivande receptarier och apotekare, under de senaste åren visar att det finns stora brister.
80% eller mer av de nyutskrivna recepten idag är e-recept, och mer än 70% av svenska befolkningen är anslutna till Receptregistret, RR men eftersom inte alla har behandling med läkemedel och ApoDos-patienter inte ingår, innebär det att nästan 90% av patienter med konventionella recept är anslutna. Patienter som är anslutna till RR har inte några ?pappersrecept? eftersom de lagras digitalt i RR, Patienterna har istället i huvudsak tre informationskällor för sin ordinerade läkemedelsbehandling:
Läkemedelslistan ? kartläggningarna visar att 25% av ordinationerna i LL utgörs av antingen inaktuella ordinationer (ordinationer som ändrats eller en medicinering som avbrutits) eller dubblerade ordinationer 10% av patientens aktuella ordinationer saknas i LL (ordinationer som gjorts vid annan vårdenhet eller skrivits på annat sätt än i journalsystemet). Dessutom upptar LL namnen på det varunamn/varumärke som förskrivaren valt vid receptutfärdandet.
?Mina sparade recept på apoteket?, RR –
25% av recepten i RR utgörs av inaktuella ordinationer (ordinationer som ändrats eller medicinering som avslutats) eller receptdubletter och
20% av patientens aktuella recept saknas i RR (när ett recept är slutexpedierat försvinner det ur RR och finns därmed inte med på nya utskrifter av ?Mina sparade recept ..?). Precis som LL upptar listan ?Mina sparade recept på apoteket? det det varunamn/varumärke som förskrivaren valt vid receptutfärdandet.
De expedierade förpackningarna ? på grund av det generiska utbytet på apoteken har patienterna i många fall fått andra varunamn/varumärken expedierade än vad som står i Läkemedelslistan resp. ?Mina sparade recept på apoteket?. För patienter som själva besöker apoteket, kan apotekspersonalen ge kunden information om vilka ordinationer de expedierade förpackningarna motsvarar i LL eller RR. Men, 1/3-del av patienterna kommer inte själva till apoteken, utan har hjälp av ett ombud. Dessa patienter är i huvudsak hänvisade till den skriftliga informationen.
40% av patienterna med generisk substitution uppger att det medfört problem och resulterat i felmedicinering.
Tack Anders Ekedal för en beskrivning som ger en tydlig bild att tala kring. Det är fruktansvärt att tänka sig att så många människor saknar en läkemedelslista att lita på. För patienten själv är ju ofta en egenskriven lapp av de mediciner som man för tillfället har hemma det tryggaste att hålla fast vid. Vilket gör att man håller fast vid den även när man inte längre har de medicinerna. När förskrivarkåren vill ha tillgång till den aktuella läkemedelslistan, vilken är det då egentligen de vill ha? Om man kunde bygga ett system så att man kan se alla ordinationer gjorda överallt, och se för varje ordination om den blivit uthämtad eller ej, och om e-recept som ligger sparade i RR automatiskt kunde ändras när ordinationen som är kopplade till dem ändras i dosering, eller försvinna. Då skulle vi ju vara en liten, liten, liten bit på väg. Men det krävs samtidigt en väldigt stor insats från vårdens sida att tillhandahålla aktuella läkemedelslistor så fort de ändras, förtydliga vad som ändras, och i vissa fall när patientens autonomi är i förändring följa upp om förändringarna följs i praktiken. Samt som du också tar upp Anders, ett enormt pedagogiskt arbete för att förmedla nytta/risk, och söka återkoppling på hur pat verkligen uppfattar det och sedan agerar. Eller vems ansvar är det egentligen? Vårdens, vem i vården? Apotekets? Patient och anhörigas? Dina siffror förtjänar en större publik än de som läser kommentarerna på LMV-bloggen, en kort och tydlig sammanfattning som du här ger borde kunna väcka de flesta.
I de bipacksedlar som finns i förpackningarna presenteras ofta risken för att drabbas av biverkningar så att – den professionella vården, apotekspersonalen och patienterna ? tolkar risken som flera gånger större än vad som avsetts.
Information om syftet/ändamålet med behandlingen saknas på 1/3-del av recepten och därmed på apoteksetiketten.
10% av alla receptordinationer på tablettberedningar i Sverige har en dosering som innebär att tabletterna måste delas – i de flesta fall alldeles i onödan eftersom det oftast finns en styrka registrerad och tillgänglig som motsvarar den valda doseringen. 1/3-del av patienterna som har ordinationer med delade tabletter uppger att de har svårigheter med att dela tabletterna, och tablettdelaren är ingen hjälp för de flesta patienterna.
Sammantaget visar kartläggningarna att det finns mycket stora brister i den information som patienter har om sin läkemedelsbehandling och att riskerna för missuppfattning, förväxling och felmedicinering är uppenbara, framför allt för patienter med omfattande medicinering (många läkemedel) och frekventa ordinationsändringar. Är det någon som förvånas över att det blir fel?
Anders Ekedahl, leg apotekare, Docent (Pharmacy Practice Research)
LinneUniversitetet Kalmar.
tidigare Stab FoU, Apoteket AB
Tack Anders Ekedal för en beskrivning som ger en tydlig bild att tala kring. Det är fruktansvärt att tänka sig att så många människor saknar en läkemedelslista att lita på. För patienten själv är ju ofta en egenskriven lapp av de mediciner som man för tillfället har hemma det tryggaste att hålla fast vid. Vilket gör att man håller fast vid den även när man inte längre har de medicinerna. När förskrivarkåren vill ha tillgång till den aktuella läkemedelslistan, vilken är det då egentligen de vill ha? Om man kunde bygga ett system så att man kan se alla ordinationer gjorda överallt, och se för varje ordination om den blivit uthämtad eller ej, och om e-recept som ligger sparade i RR automatiskt kunde ändras när ordinationen som är kopplade till dem ändras i dosering, eller försvinna. Då skulle vi ju vara en liten, liten, liten bit på väg. Men det krävs samtidigt en väldigt stor insats från vårdens sida att tillhandahålla aktuella läkemedelslistor så fort de ändras, förtydliga vad som ändras, och i vissa fall när patientens autonomi är i förändring följa upp om förändringarna följs i praktiken. Samt som du också tar upp Anders, ett enormt pedagogiskt arbete för att förmedla nytta/risk, och söka återkoppling på hur pat verkligen uppfattar det och sedan agerar. Eller vems ansvar är det egentligen? Vårdens, vem i vården? Apotekets? Patient och anhörigas? Dina siffror förtjänar en större publik än de som läser kommentarerna på LMV-bloggen, en kort och tydlig sammanfattning som du här ger borde kunna väcka de flesta.
Jätteintressant artikel och tillägg.
Regler för kommentarer på Läkemedelsvärlden.se
Kommentarerna förhandsgranskas inte. Skribenten är själv ansvarig för det hen skriver i kommentatorsfälten på www.lakemedelsvarlden.se. Läkemedelsvärldens redaktion förbehåller sig rätten att stryka hela eller delar av inlägg som inte uppfyller våra regler. Läs mer här