Årlig arkivering 2006

Bör restriktioner införas för inköp av receptfria läkemedel, gällande till exempel speciella läkemedel, åldrar, viss mängd eller annat?

Ingmarie Skoglund, ordförande i läkemedelskommittén i Södra Älvsborg
– Man löser inte problemet enbart genom att införa åldersgräns för köp. En sådan påverkar inte tillgången på läkemedel i hemmet. Receptfritt är inte detsamma som ofarligt. Att följa doseringen och att ha säker förvaring hemma är viktigt. Skulle vi påverkas av varningstext på paketet? Jag kan också tänka mig en åldersgräns, kanske på 18 år, för läkemedel där riskerna är stora. Med paracetamol räcker ett paket för överdosering.

Richard Bergström, vd Lif
– Jag är inte övertygad att en åldersgräns är lösningen. Om problemet är att personer medvetet försöker ta livet av sig hjälper det inte att »visa att medlen inte är ofarliga« som förespråkarna säger. Det kanske snarare får motsatt effekt. Det är viktigt att Anders Lönnbergs utredning går igenom litteraturen och ser hur man gjort i andra länder och vad det lett till.

Carina Jansson, ordförande Farmaciförbundet
– En åldersgräns skulle knappast undanröja risken för överdosering och missbruk. Skulle receptfria läkemedel få säljas fritt i handeln bör en åldersgräns övervägas. Det är mycket oroande att så många unga överdoserar och kombinerar med alkohol. Det kan ge bestående leverskador. Läkemedel är inte vilken vara som helst. De ska säljas av kompetent personal på apotek. Det behövs en upplysningskampanj riktad till ungdomar om riskerna med receptfria läkemedel, särskilt värktabletter med paracetamol.

Kennert Lenhoff, ordförande, Läkemedelskommittén, Landstinget Blekinge
– Även receptfria läkemedel är aktiva substanser! De har effekter men även bieffekter vid överdosering, typexempel paracetamol, men allt kan överdoseras även nässprayer. Åldersgräns bör därför införas för inköp. Lämplig ålder 18 år som stämmer med inköpsgräns för nikotinläkemedel. Även förpackningsstorlekar bör begränsas liksom tidigare. Självfallet löser detta inte alla problem med feldosering hos barn o ungdomar! Är ändå en aktiv markering från samhället att receptfria läkemedel är potentiellt farliga och ska handhas med respekt.

Lars L Gustafsson, ordförande Läksak, Stockholms läns landsting
– Receptfria läkemedel skall vara säkra även i höga doser. Jag anser därför att det är klokt att införa en åldersgräns, till exempel 16 år, vid köp av receptfria läkemedel som i höga icke-terapeutiska doser ensamt eller i kombination ger livshotande symptom. Tillgången på läkemedel påverkar användningen. Det är inte etiskt försvarbart att läkemedel som används riskfyllt är fritt tillgängliga, även för ungdomar 12-16 år gamla som missbrukar dessa. Läkemedelsverket bör få i uppdrag att utreda för vilka receptfria läkemedel som en åldersgräns bör införas.

Föräldrar positiva till studier på barn
Svenska föräldrar är villiga att låta sina barn delta i läkemedelsstudier. Det visar en enkät som forskare vid Karolinska institutet och Uppsala universitet skickade ut till 863 förstagångsföräldrar och föräldrar som redan hade barn. Mest intresserade av att låta barnen delta var föräldrar vars barn var sjuka och som skulle kunna hjälpas av forskningen. Men majoriteten sa sig vara villiga att låta barnen delta även om det inte direkt skulle gynna det enskilda barnet.

OECD-rapport om läkemedel
Den svenska regeringen har sagt ja till att delta i en OECD-studie som ska jämföra olika länders lagstiftning och annan reglering på läkemedelsområdet. Den ska bland annat jämföra olika länders regelverk för forskning och utveckling, försäkringslösningar, prisreglerings- och subventionssystem. I slutet av det här året förväntas rapporten vara klar.

Studier som marknadsföring
Allmänläkare som deltog i en Symbicortstudie var betydligt mer benägna än kollegor som inte deltagit i studien att skriva ut astmaläkemedlet. Andelen av läkemedlet ökade med sex procent, mätt i definierade dygnsdoser, vid de vårdcentraler som deltagit i studien. Analysen baseras på receptdata från 65 000 astmatiker, av dessa var drygt
5 000 listade vid de tio vårdcentraler som medverkade i studien. Men eftersom bara 69 var patienter som deltog i studien, framgår det att effekterna på förskrivningen främst berört andra patienter än de som deltog i studien. Studien publicerades nyligen i JAMA ( 2006;295).

Silverax kan ge leverbiverkningar
EMEA, den europeiska läkemedelsmyndigheten, varnar för att växtbaserade läkemedel som innehåller Comicifuga racemosa, silverax, kan ge allvarliga leverskador. Silverax används främst för att behandla lindriga klimakteriesymtom. I Sverige finns två godkända produkter, Remifenim och Menofem. Varningen baseras på 42 rapporter av misstänkt levertoxicitet av Cimicifuga racemosa.

Stora doser paracetamol
Forskare vid Guy´s and St Thomas´ Hospital i London fann att närmare hälften av 107 patienter som vårdats på grund av överdoser med paracetamol hade kunnat köpa större förpackningar av läkemedlet än vad lagen föreskriver. Bara en av dessa patienter hade inhandlat läkemedlet på apotek, övriga hade köpt det på andra försäljningsställen.

Tillåtet handla via internet
En tysk domstol har gett klartecken för tyskar att beställa hem receptbelagda läkemedel från Nederländerna via internet. Tyska farmacevter har försökt stoppa distributionen med hänvisning till säkerheten.

Experter på blodfett
LFN, Läkemedelsförmånsnämnden, har utsett vilka medicinska experter som ska delta i genomgången av gruppen läkemedel mot höga blodfetter. De tre är professor Annika Rosengren, verksam vid medicinkliniken på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg, Jan Håkansson, distriktsläkare vid Krokoms hälsocentral, ordförande i Jämtlands läns läkemedelskommitté och Peter Nilsson, docent vid Klinisk forskningsenhet/Institutionen för Kliniska vetenskaper medicin på Universitetssjukhuset MAS i Malmö.

Receptfritt inget för Pfizer
Pfizer har sålt sin anläggning i Helsingborg till det amerikanska företaget Johnson & Johnson. Som skäl till försäljningen, som skedde i somras, angav Pfizer att receptfria läkemedel inte är något prioriterat område inom koncernen. I Helsingborg tillverkades bland annat nikotinplåster. Pfizer har tidigare sålt tre fabriker som följde med när man för drygt tre år sedan köpte Pharmacia. Idag är personalstyrkan en fjärdedel av vad den var innan köpet.

För den som följer den svenska läkemedelsdebatten och Apoteket AB hände det mycket under första halvan av 2006 som är motsägelsefullt och som inte går ihop hur man än funderar.
Några av de paradoxer som jag behöver hjälp av med att hitta logik i är:

Å en a sidan pratar Apoteket i debatten om OTC-läkemedel varmt om vikten av farmacevtisk kompetens, å andra sidan föreslår man att en lösning på tillgänglighetsproblemet är att utöka ombudsverksamheten (där ICA-handlarna redan finns och där det dessutom handlar om Rx).
Å ena sidan pratar man om att Apoteket har 90 miljoner kundbesök per år, underförstått då att landstingen kan nå, informera och påverka sina medborgare via Apotekens kvalitativa samtal. Å andra sidan säger man att 90% av besöken är besök där man kan langa över en burk över en disk, ta betalt och ta nästa kund, det vill säga de besök som kan gå via snabbkassan.

Å ena sidan anför man kvalitet och oberoende som argument för att vi behöver ett apoteksmonopol i Sverige, å andra sidan slimmar man bolaget och gör de mest kommersiella satsningarna i bolagets historia.
Jag har under sommaren legat i hängmattan och försökt att reda ut de här motsägelserna men inte lyckats. Jag har dock hittat en ledtråd. Att de andra medlemmarna i monopolklubben är Nordkorea och Kuba har vi hört från många håll under en längre tid nu och det är en uttjatad propaganda, men möjligen kan man via den liknelsen hitta en förklaring på paradoxerna. I dessa enväldes stater är inte ledningen särskilt van att bli motsagd vilket gör att man kan ge order och skriva lagar som går emot varandra utan att bli uppmärksammad på det.

Det finns många historier som sprids kring hur samhället i de kommunistiska diktaturerna blev galet, traktorfabriker i Sibirien som var beroende av motorer tillverkade i Östtyskland, skofabriker där sulorna fraktades 800 mil et cetera; även här har vi paradoxer.
Apoteket är inte en diktatur, det vet alla som jobbat i och med organisationen. Däremot är det en organisation som kan göra mycket utan att bli motsagd. Såväl personal inom organisationen som kunder, leverantörer och samarbetspartners utanför den är beroende av monopolet och upplever i många fall att det är lättare att hålla med än att uppmärksamma en brist. Lägg till detta att vi farmacevter är noggranna individer som tar sina uppgifter vi får på yttersta allvar så har vi en miljö där paradoxerna och de motsägelsefulla projekten kan leva sitt eget liv och växa sig starka.

Det som är skrämmande i detta är att det knappast går att påverka, att ja-sägandet och dess konsekvenser frodas i enväldiga stater och företag är ett faktum. Historien lär oss ju vad som hände med de kommunistiska staterna; sammanbrott inifrån. Om paradoxerna ökar i antal och fler och fler uppmärksammar dem tappar staten/företaget förtroendet hos sina medborgare/kunder och den enda vägen att hålla fast vid systemet blir lagstiftning och mer ja-sägande tills dess att implosionen kommer. Systembolaget ligger några år före Apoteket och några år efter Nordkorea och Kuba i detta race mot sammanbrottet men det är samma väg de färdas på. I samtliga dessa exempel är det ideologi och prestige som går före funktion och förstånd, och ju närmare slutet vi kommer, desto mer kommer paradoxerna att anhopas.

Äldres läkemedel

Många äldre i den kommunala omsorgen får sina läkemedel via dosetter. Ibland ligger det för många, ibland för få piller i facken. Det beror på att sjuksköterskorna saknar entydiga rutiner – Sop:ar – samt tillräcklig tid och avskildhet för delningen. Dessutom ökar olika generikavarianter felmedicineringen, vilket nyligen även uppmärksammats inom sjukvården. De gamla själva är oftast ur stånd att avgöra om de får rätt medicin. I slutändan leder det till förlängd sjuktid och kostnader för biverkningar hos landstingen.

Fantasinamn
Sjukvårdpersonal skäller ibland varumärken på läkemedel för fantasinamn och förespråkar generiska namn. Men konsumenterna anser nog inte att Otrivin och Nexium är mer fantasifullt än xylometazolin respektive esomeprazol. Varumärket definierar förutom produktens egenskaper även stödet bakom: patientservicen, äktheten och produktutvecklingen. Det är det som gör att vi har förtroende för en speciell kaffesort eller en viss bilverkstad. Att förskrivarna slipper lära sig olika varumärken är inget skäl för övergång till generiska namn. De senare borde dock få en mer framträdande plats på förpackningen och vara sökbara på apoteket.se. Läkemedelsföretagen bör dessutom övergå till samma varumärke i alla länder för en produkt.

Bunden information
En länge spridd ramsa var ?För varje dollar på läkemedel kostar biverkningar och felanvändning ytterligare en dollar?. Ursprunget var en artikel – producentbunden information – av amerikanska apoteksägare för att få en större del av sjukvårdsbudgeten för att utveckla tjänster, som skulle minska de ytterligare kostnaderna. I Sverige omräknades myten att motsvara en kostnad på drygt 27 miljarder kr per år. Successivt har svenska makthavare på läkemedelsområdet dragit ner på miljarderna till mindre än hälften. British Medical Association, engelska läkarsällskapet, uppskattade nyligen kostnaderna för att behandla läkemedelsbiverkningar hos landets 50 miljoner invånare till sex miljarder svenska kronor. Fyra procent av sjuksängarna uppskattades hysa ett biverkningsfall. Apoteksägarna angav 28,2 procent!

För första gången har forskare systematiskt kartlagt hur och varför företag inom läkemedelsindustrin och bioteknikbranschen arbetar med etiska frågor. Det är forskare vid University of Toronto i Kanada som genomfört ett hundratal djupintervjuer med företrädare för 13 bolag i Europa, USA och Kanada. De har även granskat företagshandlingar och nyhetsartiklar om företagen, för att få en bild av vilket roll etiken spelar i deras verksamhet. Inget svenskt bolag ingick i studien.
De granskade företagen är valda utifrån att de sedan tidigare är kända för att arbeta med etiska frågeställningar. Syftet var att lyfta fram mekanismer som andra företag kan ta till sig. Studien publicerades i Public Library of Science (Plos) i maj i år.

Månar om gott rykte
Vid intervjuerna framgick att bolagens rykte bland allmänheten var en viktig orsak till att de prioriterade etiska frågeställningar. Men det var också ett sätt att attrahera och behålla duktig personal och skapa riktlinjer för ett arbete som ofta sker i vad som benämns som ?okända vatten?.
Ju mer företaget växer, desto mer systematiskt kommer frågor om etik in i verksamheten. Flera av de större bolagen har utvecklat särskilda avdelningar vars enda uppgift är att arbeta med etik. Det gäller exempelvis Novo Nordisk, Merck och Millennium Pharmaceuticals. Mindre och medelstora bolag låter hellre nyckelpersoner i organisationen få de etiska frågorna som ett separat ansvarsområde. Vissa anlitar en etikkonsult redan då man startar verksamheten. Det gäller det engelska bolaget Sciona med ett tiotal anställda och som utför genetiska analyser. Konsultens uppgift var bland annat att se till att företagets verksamhet skulle gå i linje med vad som etiskt accepteras bland allmänheten.
Medelstora bolag bildar i vissa fall etiska råd. Det gentekniska bolaget Affymetrix, med 900 anställda, har ett råd med externa experter inom medicin, juridik, religion och etik. Rådets uppgift är bland annat att upptäcka brister i avtal företaget vill teckna.

Etikfrågor vid nyrekryteringar
Sex av de 13 granskade bolagen inkluderar intervjufrågor om etik, då det sker nyrekryteringar. Vid åtminstone två av företagen, Millennium och Maxim, är de etiska värderingarna tunga faktorer vid sidan av teknisk skicklighet och yrkeserfarenhet då man avgör vem som ska anställas.
För redan anställda används bland annat filmvisning som utgångspunkt för etiska diskussioner. Ett exempel är dramat Inherit the Wind som handlar om konflikten mellan vetenskap och religion, som hos anställda på Millennium fick utgöra grund för en etikdiskussion med inbjudna experter. Förutom att den interna utbildningen för forskare, säljare och marknadsförare ofta innehåller betydande etikinslag, så har stora bolag som Millennium, Genzyme och Merck dessutom ?etiska hjälptelefoner? för anställda, som de anonymt kan ringa för att få etisk vägledning i sitt arbete.
Av de 13 bolagen hade sju, såväl mindre som stora bolag, utvidgat de egna etiska riktlinjerna till att även gälla samarbetspartners. Bolag som samarbetar med exempelvis danska Novo Nordisk måste uppfylla vissa sociala och miljömässiga krav som företaget ställer. Bryter partnern mot reglerna går Novo Nordisk själva in för att åstadkomma förbättringar.

Osäkert om effekterna
Krav på samarbetspartners finns även i Sverige. Vid exempelvis Active Biotech med ett nittiotal anställda, och som forskar kring immunsystemets sjukdomar, saknas såväl etiska råd som externa etikkonsulter. Men krav på sina partners har de.
– Vi gör noggranna undersökningar av såväl våra partners som deras egna underleverantörer, och har en avdelning för regulatoriska kvalitetskontroller som hela tiden försöker följa upp att kraven efterlevs, säger Cecilia Hofvander som är kommunikationschef på Active Biotech.
– Etik är ständigt närvarande hos oss. Vi var ju tidigare en del av Pharmacia och etikfrågor har följt med som en viktig del i verksamheten sedan dess.
Huruvida ett ambitiöst etikarbete, med konsulter och råd, ger önskade resultat är oklart. Åtminstone visade den kanadensiska studien att bristen på utvärderingar var så omfattande, att det inte gick att dra några slutsatser om eventuella effekter.

En av den senare tidens stora läkemedelsframgångar utgörs av monoklonala antikroppar och andra biologiska läkemedel som målinriktat angriper nyckelkomponenter i olika sjukdomsprocesser. Genomslaget har varit störst för TNF-alfahämmarna vid autoimmuna sjukdomar som reumatoid artrit och psoriasis. Olika monoklonala antikroppar får också allt större betydelse inom onkologin.
De första av dessa biologiska läkemedel har nu tagit steget upp bland de verkliga storsäljarna. I Sverige toppades förra året försäljningen av slutenvårdsläkemedel av tre preparat baserade på monoklonala antikroppar: TNF-alfahämmaren Remicade (infliximab), lymfommedlet Mabthera (rituximab) och bröstcancermedlet Herceptin (trastuzumab).
De kliniska och kommersiella framgångarna med antikroppsläkemedel har banat väg för en intensiv forskningsaktivitet inom läkemedelsindustrin. Enligt en genomgång från september 2005 fanns då fler än 150 antikroppsbaserade läkemedel i olika skeden av klinisk prövning runt om i världen.

Mer förutsägbara biverkningar
Svensken Lars Ekman är forskningschef på det amerikanskirländska företaget Elan, som bland annat står bakom det omskrivna antikroppsbaserade MS-medlet Tysabri (natalizumab). Han ser flera bakomliggande skäl till varför monoklonala läkemedel blivit så attraktiva inom läkemedelsutvecklingen.
– Först och främst har det visat sig att man kan angripa måltavlor som är svåra att komma åt med lågmolekylära substanser. Specificiteten som går att uppnå med protein-proteinbindningar är svårt att åstadkomma med syntetiska molekyler. Tillsammans med det faktum att proteinläkemedel inte metaboliseras på samma sätt som syntetiska läkemedel leder det till ett biverkningspanorama som är mer relaterad till verkningsmekanismen än okända faktorer.
– Det har också konstaterats att betydligt högre andel av antikroppsbaserade läkemedel överlever genom de olika utvecklingsfaserna jämfört med konventionella läkemedel. En annan fördel gentemot syntetiska substanser är att den tidiga utvecklingen går förhållandevis snabbt efter att du definierat en måltavla. Samtidigt finns det förstås nackdelar, som att man bara kan slå på extracellulära måltavlor och administrationssättet är begränsat till parenteral tillförsel, säger Lars Ekman.

Astrazeneca storsatsar
Fram tills nyligen har utvecklingen av monoklonala antikroppar drivits av mindre läkemedels- och bioteknikföretag som marknadsfört sina produkter i samarbete med större bolag. Men nu börjar även de stora läkemedelsbolagen att storsatsa på området. Under det senaste året har flera affärer gjorts där mindre bioteknikföretag inriktade på antikroppar har köpts upp av större läkemedelsföretag.
Ett aktuellt exempel är att Astrazeneca, som traditionellt varit inriktat på lågmolekylära substanser, i maj lade ett bud på det brittiska företaget Cambridge Antibody Technology. Kring det uppköpta företaget ska den svenskbrittiska läkemedelsjätten nu bygga en utvidgad kapacitet att utveckla monoklonala antikroppar och nya typer av biologiska läkemedel. I och med affären räknar Astrazeneca med att en fjärdedel av alla substanser i sen fas II-prövning år 2010 utgörs av biologiska läkemedel.

Större betydelse i framtiden
Mycket pekar på att målinriktade biologiska läkemedel kommer att få större betydelse också inom andra indikationsområden än autoimmuna sjukdomar och cancer.
– Jag tror att vi kommer få se utveckling vid svåra och kroniska tillstånd, som till exempel neurodegenerativa sjukdomar. Vi själva ligger i fas II-studier med en antikropp mot beta-amyloid som kan bli den första sjukdomsmodifierande behandlingen vid Alzheimers sjukdom. Det är få områden inom framtidens diagnostik och terapi som inte kommer att påverkas av monoklonala antikroppar på något sätt, säger Lars Ekman.
En trend är antikroppsbehandlingar som nu utvecklas mer och mer består av helt humana antikroppar (se faktaruta). Ansträngningar görs nu också för att förbättra funktionen av antikroppar genom olika modifikationer av proteinstrukturen.
– Den konstanta delen av antikroppen kan till exempel förändras så att antikroppen binder bättre till effektorcellen vid cancerbehandling. Här pågår mycket arbete men som ännu inte är kliniskt validerat. Något som jag tror är helt givet att vi får se framöver är olika typer av antikroppsfragment som har bättre penetrationsförmåga i kroppen och är lättare att producera. Hur starkt terapeutiskt genomslag detta kommer att få får framtiden utvisa, säger Johan Wallin, som är ansvarig för utveckling av biologiska läkemedel inom CNS- och smärtområdet på Astrazeneca.

TGN1412 sätter spår
Ett problem vid utveckling av biologiska läkemedel jämfört med konventionella läkemedel är att prekliniska modeller är förhållandevis dåliga på att förutsäga farmakodynamiska effekter på immunsystemet i människa. Denna svårighet blev bistert aktuell i och med det mycket uppmärksammade försöket med den monoklonala antikroppen TGN1412 i mars 2006.
I djurmodeller hade antikroppen, som var tänkt att användas vid reumatoid artrit och lymfom, inte gett upphov till toxiska reaktioner. Men när den för första gång prövades på människa fick sex friska frivilliga försökspersoner intensivvårdas sedan deras immunförsvar börjat löpa amok bara minuter efter att läkemedlet administrerats. Två personer var mycket nära döden men kunde till slut räddas.
I läkemedelsbranschen finns nu en oro för att försöket med TGN1412 ska leda till skärpta dokumentationskrav för biologiska läkemedel som för första gången prövas på människa, något som i sin tur skulle kunna bromsa utvecklingen. Bengt Danielsson, som är professor och ämnesområdeschef för farmakologi och toxikologi på Läkemedelsverket, menar att händelsen sannolikt kommer att sätta spår i regelverket.
– Exakt vad som kommer att ske är för tidigt att säga. Men det ligger förstås nära tillhands att man inte kommer att tillåta samtidig dosering till flera försökspersoner, vilket var fallet med TGN1412. Det är också möjligt att regelverket mer kommer att betona uppskalning av farmakologisk effekt av biologiska läkemedel vid sidan om traditionella toxstudier, säger Bengt Danielsson.

Under 90-talet talades det mycket om kombinatorisk kemi och high throughput screening som metoder för att öka produktiviteten i läkemedelsutveckling. I backspegeln, hur tycker du att de här teknikerna har levt upp till förväntningarna?
– Kombinatorisk kemi ser jag som ett mycket långt experiment som pågått i bortåt 15 år. Under de tidiga åren gick mycket fel. De substanser som då kom fram anser man i dag inte ha särskilt stort värde, bland annat på grund av orenheter och dåliga fysikalkemiska egenskaper. Eftersom utvecklingstiderna är så långa lever vi med dessa misstag än i dag. Men nu är metoderna helt annorlunda med fokus på att ta fram mindre bibliotek av substanser med högre diversitet.
– Beträffande high throughput screening var man sett till biologin rätt ute. Problemet var en svårighet att hitta kemiska substanser som kunde interagera med många av de måltavlor man screenade mot, till exempel fosfataser som är involverade i kaskadreaktioner. Men också här har man dragit lärdom. I dag screenar man mot ?bättre? måltavlor som till exempel olika kinaser, även om det har visat sig svårt att hitta riktigt selektiva kinashämmare.
Vad anser du vara den största utmaningen i den tidiga läkemedelsutvecklingen i dag?
– Det är att förstå vilka nya måltavlor man ska försöka angripa. Denna typ av forskning är mer lämpad för akademiska institutioner snarare än kommersiella företag. Utmaningen är att underlätta att forskningsresultaten förs från biologer i akademin till kemister inom industrin.
I dag satsar industrin mycket på biologiska läkemedel. Vilken betydelse tror du att detta får på utvecklingen av konventionella orala läkemedel?
– Jag tror att det kommer få mycket liten betydelse. Ett nytt oralt läkemedel kostar kanske 1 500 dollar per år, medan ett nytt biologisk läkemedel kan kosta 15 000 dollar om året. Redan i dag klagas det över att folk tvingas betala 1 500 dollar. Så jag tror att det alltid kommer att finnas en marknad för orala läkemedel.
– Etiskt sett vore det inte heller hållbart om industrin bara utvecklade dyra biologiska läkemedel som bara den rika världen har råd med. De biologiska läkemedlen har dock hjälpt oss att validera många måltavlor, som vi kanske kan lära oss att angripa med lågmolekylära föreningar.

FAKTA

Lipinski’s rule of five säger att oralt aktiva läkemedelsmolekyler i allmänhet har lägre molekylmassa än 500 Dalton, har lägre lipofilicitet än logP-värdet 5 samt inte har mer än 5 donatorer eller 10 mottagare av vätebindningar.

Kraven ökar på att nya läkemedel ska vara så fria från biverkningar som möjligt. Det har lett till en försiktigare inställning vid godkännande av nya substanser, som begränsning av indikationer och krav på uppföljningsstudier.
En av de viktigaste trenderna i läkemedelsutvecklingen är nu att säkerhetsaspekter också får en allt större betydelse vid utvärdering av nya substanser i den tidiga läkemedelsutvecklingen. Det menar Jan Lundberg, global chef för discoveryforskningen inom Astrazeneca.
– Tänkandet kring säkerhet har ändrats väldigt mycket de senaste fem åren. Tidigare började man i princip först att studera säkerhet när man valt ut kandidatläkemedel för djurstudier. Men vi har nu gjort en omfördelning så att nästan hälften av resurserna för säkerhetsutvärdering ligger i den tidiga discoveryforskningen.
– Det innebär att vi till exempel har infört cellbaserade tester för att studera levertoxicitet och risk för hjärtarytmier. Och när vi tar fram ledstrukturer för nya substanser använder vi oss av olika kemiska serier för att öka chanserna att någon ska klara toxtesterna. I slutändan hoppas vi att detta ska leda till att säkrare substanser prövas på människa, säger Jan Lundberg.

Bättre tester via samarbete
I våras tillkännagavs att fem av de största läkemedelsföretagen med verksamhet i USA bildade ett konsortium för att utveckla bättre tidiga säkerhetstester. Initiativet har beskrivits som att vara utan motstycke i en bransch som annars präglas av hemlighetsmakeri kring olika forskningsmetoder.
Ursprungligen ingick bland andra Pfizer, Merck och Glaxosmithkline i konsortiet. Under sommaren har även Astrazeneca gått med. Planen är nu att företagen ska utvärdera varandras tester för att man i slutändan ska komma fram till vilka metoder som kan rekommenderas av kontrollmyndigheten FDA. Initiativet är en del i större satsning, ?Critical path?, som FDA nyligen lanserat för att göra läkemedelsutvecklingen mer effektiv.
– I framtiden tror jag att vi får se ökat samarbete mellan företagen på säkerhetssidan. Här är konkurrensskälen inte lika stora hinder för att arbeta tillsammans som inom andra områden, säger Jan Lundberg.
En annan trend inom läkemedelsutvecklingen som han lyfter fram är tidig utvärdering av nya läkemedelsmåltavlor i människa.
– Djurmodellerna för olika sjukdomar blir visserligen bättre och bättre. Men till syvende och sist måste man testa läkemedel med nya angreppssätt på människa. Här blir tidiga studier på friska frivilliga allt viktigare för att se om man påverkar en aktuell mekanism, till exempel genom användning av olika biomarkörer. Sådana studier måste dock förstås ske under väl kontrollerade betingelser och föregås av rätt prekliniska studier och in vitro-tester på humant material, säger Jan Lundberg.