Det nya avtalet som reglerar umgänget mellan läkemedelsindustrin och hälso- och sjukvården kostar pengar för landstingen.
Ungefär 10 miljoner kronor räknar landstinget i Halland att det nya avtalet kostar landstinget i uteblivna konferenser och kurser bekostade av industrin.
De pengarna har nu landstinget tagit ur egen kassa som kompensation för bortfallet. Den största satsningen som något landsting gör under det här året, enligt landstingsdirektör Mona Boström.
? Tio miljoner är förstås en uppskattning, företagen har inte velat säga hur mycket de använt. Men vi tror att det är en rimlig insats för att möta det som uteblir.
? Nu kan vi göra en rejäl satsning på sådan utbildning som verkligen är relevant för patientnyttan och för de anställda.
Totalt satsar landstinget ungefär 100 miljoner kronor per år på utbildning och kompetensutveckling.
Årlig arkivering 2005
Halland satsar 10 miljoner på läkemedelskunskap
Kineser skapade vaccin för djur mot fågelinfluensa
Forskarna säger sig ha skapat ett vaccin som de tror är effektivt för såväl däggdjur som fåglar, genom att förändra en av virusets gensekvenser.
I fältförsök ska fågelarter efter vaccinering ha utvecklat antikroppar mot den farligaste varianten av fågelinfluensa.
Vaccinet uppges redan ha godkänts som veterinärt läkemedel i Kina och ska nu distribueras i landet.
Planer på nytt centrum konkretiseras
Enligt vad Läkemedelsvärlden erfar får den nya centrumbildningen formen av ett aktiebolag, med landstingen och Apoteket som ägare. Huvuduppgiften blir att utveckla metoder och genomföra uppföljningsstudier inom läkemedelsområdet.
I mitten av januari presenterades planerna för samtliga landstingsdirektörer av Mikael Hoffmann och Bodil Ericsson vid läkemedelsenheterna i Östergötlands läns landsting respektive Region Skåne, på uppdrag av den så kallade 4-länsgruppen. Förslaget har också framlagts för LFN, Lif, Lok, Nepi och Apotekarsocieteten.
I torsdags hölls ett möte på Socialdepartementet om initiativet där bland annat representanter från läkemedelsindustrin deltog.
Bakgrunden är bland annat att det inom landstingen finns olika grupper som arbetar med läkemedelsanvändningsfrågor ? bland annat bestående av läkare, apotekare och statistiker ? utan större samordning. Landstingens system för bearbetning och analys av regional läkemedelsstatistik har inte heller samordnats mellan huvudmännen.
Satsningen förutsätter samverkan med myndigheter, universitet, professionsorganisationer och läkemedelsindustri.
Arne Melander, chef för stiftelsen Nepi som är tänkt som en av den nya centrumbildningens samarbetspartners, är positiv till initiativet.
? Det är glädjande att man satsar på detta och att man slutar uppfinna hjulet gång på gång ute i landstingen. Liknande tankar fanns redan när Nepi bildades, men då var inte landstingen intresserade eftersom staten hade kostnadsansvar fullt ut för läkemedlen, säger han.
Läs mer i Läkemedelsvärlden 3/05.
Dextropropoxifen dras tillbaka i Storbritannien
Läkemedlet uppskattas ha bidragit till 300-400 dödsfall per år på grund av överdosering i Storbritannien.
Orsaken är att riskerna med preparaten nu bedöms som större än fördelarna, mot bakgrund av att de förbättringar av varningsmärkningen som genomförts inte varit tillräckligt effektiva vad gäller att förhindra dödsfallen som kopplats till läkemedlet.
Beslutet, som meddelades i måndags, innebär att preparaten gradvis fasas ut från marknaden. Från den 1 februari får preparaten inte skrivas ut till nya patienter.
I Sverige skärptes förskrivningsrutinerna för läkemedel som innehåller dextropropoxifen 2001. Preparaten får bara förskrivas på särskild receptblankett.
Bättre resultat för Apoteket
Apoteket ökade sina intäkter med 991 miljoner kronor, till totalt 34 111 miljoner kronor. Det är en ökning med tre procent jämfört med 2003. Däremot ökade försäljning av läkemedel på recept med endast 0,2 procent.
Under 2004 förbättrade Apoteket det räntabilitetskrav som staten ställer och soliditeten förstärktes. Resultatet kan härledas till förbättrade marginaler, en positiv utveckling inom egenvårds? och tjänsteområdet och ett kontinuerligt effektivitetsarbete.
? Jag är mycket nöjd över att vi både kunnat förbättra vårt resultat samtidigt som samhällets kostnader för läkemedel ligger på en oförändrad nivå. Apoteket klarar att balansera på den knivsegg som det innebär att ha mindre än en procents vinstmarginal på en omsättning på över 34 miljarder kronor, säger vd Stefan Carlsson i ett pressmeddelande.
Europeisk strategi för bättre säkerhet på väg
Lönngren efterlyste, enligt tidningen SCRIP, i en presentation vid den europeiska egenvårdsorganisationen AESGP:s möte häromveckan två typer av förbättringar; dels en mer proaktiv biverknings- och säkerhetsövervakning på central och nationell myndighetsnivå, dels implementering av befintliga förändringar i den nya europeiska läkemedelslagstiftningen som ska införlivas i medlemsländerna senast den 31 oktober.
EMEA och nationella myndigheter i EU analyserar nu säkerhetsfrågan gemensamt och utformar en ny strategi, och enligt Lönngren kommer denna att finnas på pränt inom några månader.
Lönngren aviserade förutom denna strategi flera andra åtgärder med syfte att förbättra säkerheten, bland annat tar EMEA nu fram nya riktlinjer för hur säkerhetsaspekter ska kunna analyseras optimalt före ett godkännande.
På en fråga om de successivt ökande regulatoriska kraven på industrin, svarade Lönngren:
? Om vi inte förbättrar detta kommer såväl myndigheternas som industrins rykte att försämras.
Positivt resultat för Astrazeneca
Höstens bakslag för Astrazeneca avspeglas ännu inte i företagets räkenskaper. I den bokslutsrapport som kom igår är det idel positiva siffror. Under fjärde kvartalet 2004 ökade försäljningen med 16 procent och rörelseresultatet med 68 procent. Försäljningen för hela 2004 ökade med nio procent jämfört med 2003, till 21,4 miljarder USD.
Resultat före skatter stannade på 5,1 miljarder USD, jämfört med 4,2 miljarder USD för 2003. Till glädje för aktieägarna höjs utdelningen med 18,2 procent till 0,94 USD per aktie för hela året.
Vinsten per aktie var 2,28 USD för 2004, att jämföra med 1,78 USD för 2003. För 2005 spår företaget en vinst på mellan 2,40 och 2,55 USD. Dessutom spår man en god resultattillväxt de två därpå följande åren. Dock spår analytiker att tuffa tider väntar runt 2007-2008.
? Astrazeneca har haft en utmärkt ekonomisk utveckling under 2004, trots vissa besvikelser med nyligen introducerade produkter. Vi är fast beslutna att återupprätta aktieägarnas förtroende och uppnå god resultattillväxt under de kommande åren genom stark försäljningstillväxt för de viktiga tillväxtprodukterna, fortsatta produktivitetsförbättringar och fortsatt utveckling av forskningsportföljen, kommenterar koncernchefen Tom McKillop resultatet i ett pressmeddelande.
?Vi vänder upp och ned på SBU-konceptet?
I sin senaste ledare (nr 12/04) fokuserar Nils Bergeå på läkemedelskommittéernas verksamhet och skriver bland annat ?Trots Sveriges litenhet värderar över 30 instanser samma flöde av nya läkemedel?. Detta är dock en sanning med modifikation, eftersom de stora regionerna Skåne och Stockholm redan har gemensamma regionala terapirekommendationer (?reklistor?) och Västra Götaland följer efter nästa år. Då täcks drygt 50 procent av riket av endast tre reklistor. Sannolikt kommer övriga landsting att följa efter och samordna sina insatser på ungefär samma sätt som redan idag sker vid upphandling av läkemedel.
Bergeås ledare är i övrigt välinitierad, särskilt uppskattar vi att han som få andra debattörer har greppat att förmånsnämnden (LFN) och kommittéerna har helt olika roller. Han skriver: ?LFN bedömer vilka läkemedel som är tillräckligt bra för att samhället ska subventionera dem, medan kommittéerna värderar vilka läkemedel som bör användas i normalfallet?. Detta har inte ens hälsoekonomerna Bengt Jönsson och L-Å Lewin förstått, vilket framgår av den nyligen publicerade SNS-rapport som de båda medverkar i.
Bergeås huvudpunkt i ledaren är ett förslag att frigöra kommittéerna från arbetet med terapirekommendationerna så att de istället kan fokusera på att förmedla obunden läkemedelsinformation. Han menar att nationella experter borde kunna utforma generella rekommendationer om läkemedelsval för hela landet ungefär på samma sätt som SBU gör. I förstone kan kanske detta tyckas logiskt men SBU:s huvudproblem är ju att få ut sina budskap. Deras förtjänstfulla rapporter får inte det genomslag de förtjänar. Folk i vården gör inte som de nationella experterna i SBU säger.
Läkemedelskommittéerna har vänt upp och ner på SBU-konceptet. Vi utgår från regionalt framtagna rekommendationer av regionalt verksamma experter och hoppas med den modellen få bättre genomslag i vården än vad nationellt framtagna expertrapporter får.
Till detta kommer att kommittéerna sedan några år samarbetar med SBU och gör konsensusuttalanden i breda terapifrågor som till exempel hypertonibehandling. Vår bedömning är att denna modell hittills fungerat väl för vår del.
Vi ser också som en av våra viktigaste uppgifter att förmedla obunden läkemedelsinformation och därigenom bidra till en rationell läkemedelsanvändning. Bergeå kan känna sig lugn även på den punkten.
Sten Iwarson
Professor/överläkare
Ordförande i Läkemedelskommittéernas ordförandekollegium (Lok)
?På hemmaplan är vi oslagbara?
Aldrig har väl debatten varit så intensiv om läkemedelskommittéerna som nu, beroende på deras ökande betydelse och inflytande inom läkemedelsområdet. Läkemedelskommittén har ju gått från att vara en ?förening för de sanna entusiasterna? till att vara en välorganiserad och etablerad gruppering i landstinget med egen personal och budget, låt vara att dess placering i landstingsorganisationen kan skilja sig från landsting till landsting.
Det är förståeligt att en sådan utveckling leder till ökade aktiviteter från inte minst läkemedelsindustrin och andra aktörer. Det ställer också mycket stora krav på transparens och kvalitet i vad läkemedelskommittén företar sig. Och ska då också självklart tåla en närgången granskning.
Men som påpekas i ledaren i Läkemedelsvärlden 12/04 så skjuter man oftast på pianisten istället, då pianot är ostämt. Det är därför som jag själv tillsammans med många kollegor i läkemedelskommittéerna landet över med bestörtning ser hur vissa ?sanningar?, som den om ?överprövning?, upprepas och upprepas i olika sammanhang. Det blir till slut en självuppfyllande profetia, som om den upprepas tillräckligt ofta blir sann eller åtminstone väldigt onyanserad.
Läkemedelskommittén i Örebro har en mycket tydlig plats som oberoende och självständig rådgivare i landstingsorganisationen. Vi har sålunda ingen plats i den så kallade linjen (driftorganisationen). Läkemedelskommitténs roll och plats i landstingets organisation skiljer sig från landsting till landsting, varför man inte kan klumpa ihop argumenten mot eller för läkemedelskommittéer att gälla samtliga. Det gagnar inte debatten att varken utge kollektivt beröm eller kollektiv bestraffning.
Jag vill ge några kommentarer till den senare delen av ledaren, där följande fråga ställs: ?Är då dagens svenska system för värdering av nya läkemedel det optimala?? .
Nej, det vore övermaga att påstå att så är fallet, men för att förstå processen fram till den enskilde förskrivarens receptpenna måste man dela upp denna process i olika faser, som var och en kräver sina överväganden. Det som debatten ofta handlar om är värderingsfasen, vilket för vissa då har lett till påståenden om ?överprövning? och bristande kvalitet eller olika ställningstaganden hos kommittéerna. Ingen läkemedelskommitté kan börja från ?scratch?, när det gäller de stora läkemedelsområdena. Läkemedelskommittéerna stödjer sig på SBU:s rapporter (exempelvis de senaste om depression och hypertoni), Läkemedelsverkets workshops och värderingar, Läkemedelsförmånsnämndens bedömningar, Social-
styrelsens rapporter etcetera. Härvidlag är alla beroende av att insamling av dokumentation, evidensbaserad värdering etcetera sker på nationell nivå.
Dock är den nationella vägen idag alltför långsam, när det gäller omvärderingar och kompletterande information om såväl enskilda preparat som hela läkemedelsgrupper. Det är bara att se vad som hänt under hösten, där det snabba informationsflödet innehåller allt från indragningen av Vioxx och metaanalys av atenolol till många nya studier inom exempelvis hjärta-kärlområdet. I avvaktan på att den ideala situationen infinner sig får läkemedelskommittéerna tills vidare enskilt eller via sina nätverk söka den evidens som finns och översätta den till praktiska råd för vården.
Vad som däremot sällan framgår av debatten är de faser i processen, som leder till ett förändrat beteende och förskrivnings- ningsmönster:
?övertygande-/acceptansfas (kan leda till full acceptans, helt förkastande eller omformulering)
?implementerings-/förmedlingsfas (pedagogisering/argumentation/motivering)
?uppföljnings-/kvalitetsfas (självrannsakan)
Dessa faser ligger alltid nära verksamheten/förskrivaren/patienten. De bygger på relationer, förtroende och kännedom om de verkliga förhållanden. Det här är läkemedelskommittéernas hjärtefrågor.
På hemmaplan är vi ?oslagbara?. Ingen vinner ett ?krig? genom att bomba uppifrån, det behövs marktrupp.
Leif Kronberg
Apotekare/Farm dr
Ledamot i läkemedelskommittén vid Örebro läns landsting
?Industrin tillåts köra över LFN i rätten"
Det är märkligt att läkemedelsindustrin med hjälp av skickliga och dyra advokater har möjlighet att köra över den myndighet som av regeringen utsetts för att göra dessa bedömningar! Skattebetalarnas pengar kan tydligen användas till vad som helst!
Det är också uppenbart att det inte är tillverkarnas omsorg för alla impotenta män som driver dessa processer. Skandal!
Laszlo Sinkvist
Allmänläkare
Norrköping
?Skandal att SSRI inte kontraindiceras till barn?
Jag skulle vilja säga: Har vi inte hört den förut? Anne-Liis von Knorring måste anses vara den person i Sverige som mest bidragit till att över 10 000 svenska barn och ungdomar får antidepressiva medel. Hon har i många år propagerat för utökad behandling med icke godkända antidepressiva.
Hon har, som Lundbeck säger, rest land och rike runt för att upplysa om behovet. Hon har pratat om ?underförskrivningen?. Och det har gett resultat.
Eftersom Läkemedelsverket med Beerman och von Knorring bundit upp sig för att SSRI-preparat är bra för barn och ungdomar kan man inte följa MHRAs exempel och kontraindicera dessa medel för barn och ungdom; man kan inte heller ge ut någon motsvarighet till FDAs ?black box-varning?. Det är en skandal!
Jag tackar för att tidningen låtit läsarna ta del av nyheterna från England och USA. Det kan man inte ?beskylla? andra media för att ha gjort.
Janne Larsson
Lärare, Hägersten
?FF:s eget argument för monopolet faller?
Det verkar som att kompetensen i Apotekets egenvårdsshoppar har blivit en fråga om huruvida man ska ha personal med god lägstanivå ELLER om man ska ha närvarande farmacevt. Själv förstår jag inte att det skulle finnas en motsättning: Det går att ha både farmacevt och annan personal med hög lägstanivå!
Argumentet bakom Apotekets monopol bygger på att det krävs farmacevtisk kompetens för att sälja även receptfria läkemedel, och det faller ju helt med Farmaciförbundets förslag. Men det kanske var Farmaciförbundets avsikt?
Teoretiskt sett kanske man kan lösa tillgången på farmacevter genom en telefonlinje, men empiriska försök skulle nog ganska snart visa att det inte fungerar i praktiken. Varför? För att tröskelvärdet är betydligt högre för ett telefonsamtal än för en snabb blick eller ordväxling kollegor emellan. Det behövs en hög lägstanivå på personalen, men dessa behöver stöd av en fysiskt närvarande farmacevt.
Erika Petersson
Stockholm
?Varför används inte medicinlistorna oftare??
De senaste åren har vi ofta hört i debatter, sett i artiklar, utredningar och massmedia att bara läkemedelsprofiler/ gemensam läkemedelslista kommer för patienten så kommer läkemedelsanvändningen/ nyttan att kunna förbättras mycket.
Inom äldreomsorgen/Apodossystemet har det sedan många år, 15-20, funnits en medicinlista som upptar patientens hela tillsvidaremedicinering och dessutom läkemedel som tas
vid behov. Nu även elektroniskt.
Under de senaste tio åren har det genomsnittliga antalet läkemedel hos dessa äldre, boende i särskilda boenden i Sverige, ökat från i genomsnitt 5-6 till 10-12 läkemedel. Detta inger en viss oro för hur det skall gå med användandet av de kommande läkemedelsprofilerna i öppenvården. Visst har antalet läkemedel ökat för att ge en bra behandling för vissa diagnoser, till exempel hjärtsvikt och högt blodtryck. På många andra områden medicineras äldre år ut och år in utan att det finns en diagnos, till exempel depression, eller att läkemedlet ger någon synlig nytta.
Varför har inte Apodosordinationerna/medicinlistorna använts oftare och med synliga resultat? Vad kan vi lära oss av detta inför införandet av läkemedelsprofiler?
Jan-Erik Ögren
Apotekare
Läkemedelsrådet och Läkemedelskommittén i Skellefteå
?Sanslös medicinering av min mamma?
Även jag har fått erfara hur en gammal förälder medicineras på ett rent sanslöst sätt och hur läkare skriver ut Risperdal, bensodiazepiner och SSRI till gamla och dementa på mycket lösa grunder, ja på ett rent ansvarslöst sätt, och hur de inte ens bryr sig när åldringarna börjar ramla bara några dagar efter att medicinerna satts in.
Trots att min gamla mamma slutade falla direkt efter att man satt ut medicinerna igen, efter bestämt krav från mig, vägrar man att inse att ramlandet beror på medicinerna. I hennes fall har det dessutom skett flera gånger, in med medicin, börjar ramla, bort med medicinen (på begäran av mig), slutar ramla.
Första gången hon drogades ner, då hon var ganska lätt dement, förklarade hon för mig att hon kände sig ?stupfull?. Då kunde hon bara ta några steg innan hon tappade balansen! Och ingen i vårdpersonalen trodde att det hade med medicinerna att göra!
Kunde inte föreställa mig något liknande innan jag erfarit det själv. Jag är också tacksam för att ni tar upp frågan.
Kerstin Berminge
Svenljunga
?Nu har man fyllt på igen…?
Min pappa har nu varit patient inom vården/äldreomsorgen i snart 17 månader och han har fått smaka på ytterligare ett läkemedel.
Förutom den medicinering jag räknade upp
i förra numret; Seloken Zoc; Plavix; Remeron; Zopiklon; Aricept; Risperdal; Oxascand; Haloperidol; Losec; Zoloft; Novaluzid; Alvedon; laxermedel i parti och minut; vitamindrycker; samt Behepan och Folacin; har man nu fyllt på med Buronil var sjätte timme och för säkerhets skull fördubblat dosen Zoloft…
Britt Andersson
Anhörig
Hur behandlar vi egentligen våra gamla?
Har med intresse läst artikeln ?Många äldre får olämpliga läkemedel? i Läkemedelsvärlden och tackar för att ni tar upp detta viktiga ämne.
Enligt Jan Håkansson, ordförande i Jämtlands läns landstings läkemedelskommitté, visar indragningen av Vioxx på riskerna när nya oprövade läkemedel lanseras i jättestora kampanjer. ?Jag skulle önska att läkarkåren var litet mer kritisk och försiktig med nya mediciner?, säger han.
Jag håller helt och fast med honom, men med ett tillägg ? det gäller även vissa mediciner som har getts i åratal.
Jag tänker på min 95-åriga pappa, som avled före jul, och hans sista halvår i livet. Han hade turen att få bo hemma ? om man bortser från de ideliga ambulansfärderna till Östersunds lasarett, en rehabiliteringsvecka på ortens sjukhem samt två så kallade ?avlastningsveckor? på ortens äldreboende för att min beundransvärda gamla mamma och jag skulle få sova ut.
Jag glömmer aldrig i vilket tillstånd min pappa kom hem efter en ?avlastningsvecka?. Vrak är en bra beskrivning och jag insåg omedelbart att vi inte skulle klara av pappas vård hemma. Jag beslöt mig för att gå igenom hans medicinlista. Ändringar igen ? och efter närmare informationssökning på internet och bibliotek beslutade jag jag att dessa tillkommande mediciner, Aricept (demensmedicin) och Mallorol (neuroleptika ? ?det blir man tyst och snäll av?) , skulle inte min pappa behöva genomlida.
Jag skrev tre brev till stafettläkaren och fick efter ett tag stopp på Aricept-medicineringen, men inte den andra, Mallorol. Jag begärde en läkemedelsgenomgång, men någon sådan blev det inte. Detta utspelade sig förra hösten och i somras var båda dessa mediciner nyhetsstoff! ?Demensmedicin värdelös? och ?Livsfarlig psykosmedicin stoppas? kunde jag läsa på text-tv!
Nu stoppade äntligen Läkemedelsverket Mallorol på grund av att den kan orsaka allvarliga hjärtrytmrubbningar och plötslig hjärtdöd förutom alla andra biverkningar.
Hur skall gamla anhörigvårdare som min mamma kunna känna till biverkningar ? inte ens en bipacksedel följde med den extra dosa som Mallorolen låg i. Aricept kom i Apodosförpackning och inte heller där fanns någon information.
Jag skriver inte för att skrämmas, inte heller för att jag hade önskat min pappa evigt liv utan för att jag tycker att människor bör informeras. Jag vill uppmana vuxna barn till gamla föräldrar med flera att söka information om läkemedel på internet, i böcker och så vidare. Var inte rädd för att ställa frågor och ifrågasätta!
Jag håller inte med den sjuksköterska som sa till min mamma: ?hälsa din dotter att man inte ska tro på det som står på Internet?.
Ifrågasättande ?besvärlig? dotter