Stress kan orsaka fetma

Vi borde äta bättre, stressa mindre, minska på TV-tittande och bilåkande för att i stället promenera och cykla mer. Det är knappast någon idé att hoppas på det ultimata bantarpillret som låter oss ligga i soffan och bli smala. Läkemedelsvärlden har samtalat med professor Per Björntorp om stressfetma, en kommande SBU-rapport och överviktens genetik.

25 apr 2002, kl 18:01
0

Per Björntorp, 71 år och professor emeritus på hjärt-lunginstitutionen vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg, var en av ett tiotal forskare som ingick i WHO:s International Obesity Task Force (IOTF).

Gruppens rapport 1997 slog fast att världen ? främst i-länderna, men även delar av u-länderna ? står inför en fetmaepidemi. Sedan dess erkänns fetma som en av världens tre-fyra allvarligaste hälsorisker.
Motmedlen är, lite tillspetsat, två alternativ:
? Vi kan äta bättre, stressa mindre, minska på TV-tittande och bilåkande för att i stället promenera och cykla mer.
? Eller hoppas på det ultimata bantarpillret, som låter oss ?ligga i soffan och bli smala?.
Vilket kan få Per Björntorp att bli pessimistisk:
? Vi vet av lång erfarenhet att det är väldigt svårt att ändra människors livsstil. Folk tar hellre en tablett än ger sig ut och springer i skogen.
? Men jag är ändå optimist. För äntligen inser politikerna allvaret, att sjukvården kommer att utsättas för enorma påfrestningar om inget görs.


SBU skyndar på


Redan idag är cirka 800 000 svenskar för feta (BMI över 30). Kostnaderna för denna övervikt ? sjukvård och förtidspensionering ? ligger på runt sex miljarder kronor per år.
? Det är mer än för all cancer och aids, säger Per Björntorp och konstaterar att om utvecklingen inte bryts, kommer antalet svenskar som drabbas av fetmans vanligaste följdsjukdom, åldersdiabetes, att öka med 10 000-20 000 personer per år.
Närmast hoppas Per Björntorp på projektet ?Åtgärder mot fetma? från SBU (Statens beredning för medicinsk utvärdering). Sedan 1998 har SBU arbetat med att klarlägga de vetenskapliga bevisen för vilka förebyggande åtgärder och behandlingar som har effekt mot fetma och vad de kostar samhället. I slutet av maj ska rapporten presenteras.
? Socialminister Lars Engqvist har sagt till SBU att skynda på. Han har insett att det måste hända något, berättar Per Björntorp som sitter med i projektgruppen.
? Med ledning av rapporten hoppas vi att hälsovårdsmyndigheterna ger bestämda rekommendationer. Några av oss i gruppen ser gärna att man forcerar fram det arbetet.
? Stäng av rulltrappor och stäng stadskärnorna för biltrafik, så folk blir tvungna att cykla eller gå!
? Det handlar inte om att man måste ut och skubba i skogen eller cykla tre mil om dagen. För de flesta räcker det gott med en promenad på 15-20 minuter per dag, säger Per Björntorp, som själv varit mycket fysiskt aktiv.
? Jag har sprungit Göteborgsvarvet och åkt Vasaloppet. Numera nöjer jag mig med att spela golf ibland och påta i trädgården.


Stressätning


Per Björntorps grupp har lämnat viktiga bidrag i forskningen kring det metabola syndromet (övervikt, insulinresistens, förhöjda blodfetter och högt blodtryck), till exempel hur en rad hormon ? kortisol, testosteron, östrogen och tillväxthormon ? är inblandade och växelverkar.
I början av 90-talet började gruppen koppla ihop det metabola syndromet med psykosociala faktorer som stress, ensamhet, depression, dålig ekonomi.
Stresshormonet kortisol utsöndras av binjuren som en försvarsmekanism. Men lång negativ stress ?sliter ut systemet?, vilket leder till bukfetma och insulinresistens.
Troligen kan kortisol också sabotera aptitregleringen. Och då har vi en fysiologisk förklaring till ?tröstätning? ? som kanske borde kallas stressätning.
? När man ger kortisol i överskott till försökspersoner, så äter de mer. Deras mättnadsmekanismer slås ut, säger Per Björntorp.
? Jag tycker vi börjar se varför och hur olika samhällsfaktorer via stressreaktioner ger hormonella förändringar som i sin tur leder till sjukdom.


Sparsamma gener


Forskare världen över söker nu fetmagener, så kallade ?thrifty genes?. Per Björntorp skrev nyligen i The Lancet om sin teori att dessa gener inte är defekta, utan helt normala konsekvenser av evolutionen:
? De som överlevde svältkatastroferna i Skandinavien på 1700- och 1800-talen var människor med ?thrifty genes? som vi nu för vidare.
? Men vi behöver ju inte stora fettdepåer i kroppen, vi har tillgång till kalorität föda på ett sätt människor aldrig haft tidigare. Samtidigt rör vi oss nästan inte alls, utan sitter mest framför TV:n eller datorn ? och då blommar de här generna ut i full kapacitet.
? Jag tror att man kommer att hitta en mycket komplicerad bild, med kanske 200 olika gener som är kopplade till fetma.


Small baby syndrome


En hypotes som Björntorps grupp nu samarbetar med brittiska forskare kring, tar avstamp i professor David Barkers ?small baby syndrome?, att barn med låg födelsevikt redan i livmodern ?programmeras? till ohälsa senare i livet.
? Engelsmännen har sett att barn med låg födelsevikt blir stresskänsliga som vuxna och det ser vi också i vårt material, de får hormonförändringar och metabolt syndrom. Vad som händer under graviditeten är sannolikt att fostret, när det inte får tillräckligt med näring, försöker skydda sig genom att programmera stressaxlarna så att de blir känsligare, säger Per Björntorp.
? Och det finns säkert andra faktorer involverade, som stress och infektioner hos den gravida kvinnan.
Han ritar pilar och linjer kors och tvärs mellan ?small babies?, kortisol, bukfett och stress ? och sjunker ner i sin stol.
– Jo, nu börjar vi få en ganska bra bild av hur världens ondska hänger ihop, skrattar han.

Vi använder cookies för att ge dig den bästa upplevelsen på vår webbplats. Mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng