Fetmabomben briserar

I princip alla större läkemedelsföretag med självaktning har idag preparat mot fetma under utveckling. En rad kliniska studier har dock stoppats på senare tid på grund av allvarliga biverkningar.

25 apr 2002, kl 17:54
0

Den genomsnittliga västerländska människokroppen växer, liksom läkemedelsindustrins intresse för att hitta nya preparat mot fetma. Industrin spenderar för närvarande gigantiska belopp på en palett av tänkbara läkemedelskandidater.

? Företagen ser ingen ände på möjligheterna att göra vinster på framtida läkemedel mot fetma. Visst kan läkemedel utgöra en viktig del i behandlingen, men ska man nå framgång krävs förstås även livsstilsförändringar, säger Jarl Torgerson, överläkare och fetmaforskare vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg.

? Sett i ett behandlingsperspektiv är det viktigt att inse att det sannolikt finns flera typer av fetma. I takt med att fetmans genetik nystas upp kan vi lära oss att skilja mellan olika fetmor, vilket gör att framtidens fetmabehandling kommer att kunna individualiseras och bli mer effektiv.


Nya medel måste bli bättre


De två omskrivna fetmapreparaten på den svenska marknaden, orlistat (Xenical) och sibutramin (Reductil), har en relativt blygsam effekt. Man uppnår i genomsnitt en viktnedgång på omkring tio procent på ett år, förutsatt att man kombinerar behandlingen med omläggning av kostvanor och motion.

? Ungefär hälften av denna effekt kan tillskrivas läkemedlen. Effekten är visserligen bättre än om man bara förändrar livsstilsparametrarna, men sämre än fetmakirurgi. Framtidens läkemedel måste bli bättre än så här och så blir nog också fallet, säger Jarl Torgersson.


Hysteri


Den mediala uppmärksamheten kring orlistat nådde nästan hysteriska proportioner i samband med lanseringen på den svenska marknaden 1999. Preparatets begränsade effekt och den borttagna statliga subventioneringen har dock gjort att intresset svalnat och förskrivningen har sjunkit drastiskt (se LMV 9/01).

Sibutramin hamnade nyligen i rampljuset efter att två dödsfall gjorde att preparatet tills vidare drogs in i Italien. Svenska Läkemedelsverket tog del av fallrapporterna och bedömde att ett samband mellan läkemedel och dödsfall sannolikt fanns i det ena fallet. En kontraindikation förelåg i detta fall, och efter kontroll av de dispensansökningar om subventionering av sibutramin som inkommit till verket kunde man konstatera att många ansökningar gällt patienter med kontraindikationer.
Läkemedelsverket har därför uppmanat läkarkåren att ta hänsyn till de gällande kontraindikationerna för att undvika onödiga risker.

Orlistat och sibutramin har ungefär likvärdig effekt, men olika verkningsmekanism och därmed olika biverknings- och effektprofil.

? Patientgrupperna är inte helt överlappande. Sibutramin kan till
exempel vara mer lämpat för individer som har ett ständigt sug, medan orlistat ofta passar patienter med ett mer passivt överätande, säger Jarl Torgerson.


Aptithämning huvudspår


Ett av huvudspåren i utvecklingen av nya läkemedel mot fetma är inriktat på central dämpning av aptiten.

? Den här är den mest lovande forskningsinriktningen i ett kortare perspektiv. Aptitregleringssystemet är mycket komplext och här finns många möjligheter till farmakologiska nedslag, säger Jarl Torgerson.

Dessa läkemedel har gemensamt att de ökar tillgängligheten i centrala nervsystemet av diverse neuronala signalsubstanser, exempelvis noradrenalin, serotonin eller dopamin.
I USA finns ett flertal noradrenerga substanser med begränsade effekter registrerade för korttidsbehandling, exempelvis MAO-hämmaren fentermin (Adipex P, Fastin) och dietylpropion (Tenuate). Två serotonerga medel, fenfluramin (Pondimin) och dexfenfluramin (Redux), fanns tidigare på samma marknad men drogs tillbaka 1997 efter ett antal dödsfall på grund av hjärtklaffsfibros.


Synd på bra effekt


Den kombinerade serotonin-, dopamin- och noradrenalinåterupptagshämmaren sibutramin finns alltså redan på den svenska marknaden. Sibutramin är dock inte bara en aptitdämpare utan har även en termogen effekt (se LMV 6/01).
Flera företag, exempelvis svenska Biovitrum (se artikel på sidan 35), har nya aptithämmande läkemedelskandidater i klinisk prövning. Rökavvänjningsmedlet bupropion (Zyban) utvärderas också i kliniska prövningar som aptithämmare.
Samma sak gällde till nyligen även epilepsimedlet topiramat (Topimax). Studierna, som bland annat genomförts vid Jarl Torgersons enhet på Sahlgrenska universitetssjukhuset, fick dock avbrytas på grund av negativa kognitiva effekter.
? Det var synd eftersom topiramat visade sig ha en god viktreducerande effekt. Biverkningsnivån är förmodligen svårare att acceptera vid fetmabehandling än vid tung epilepsibehandling. Möjligen skulle en annan beredningsform eller dosering kunna fungera bättre, säger Jarl Torgerson.

Fler andra tilltänkta fetmaläkemedel har mött samma öde. Studierna av Schering Ploughs dopaminantagonist ecopipam stoppades exempelvis under fjolåret på fas III-nivå. Medlet visade sig ge depressioner och en svensk patient som deltog i prövningarna begick självmord (se LMV 10/01).


Enorm renässans


Ett annan angreppspunkt i läkemedelsutvecklingen är upptaget av kalorier i mag-tarmkanalen. Den etablerade absorptionshämmaren orlistat (Xenical) binder till lipaser i tarmkanalen och hindrar att triglycerider i födan omvandlas till fria fettsyror som kan absorberas.
? Visst finns potential för nya läkemedel även här, men möjligheterna är större på aptitregleringssidan där det finns fler farmakologiska angreppspunkter, säger Jarl Torgerson.
Diabetesmedlet acarbose (Glucobay) verkar genom att påverka absorptionen av kolhydrater och används ofta hos överviktiga diabetiker. Ett annat diabetespreparat, metformin (Glucophage) har visat sig sänka kroppsvikten hos vissa patienter och utvärderas nu även på överviktiga icke-diabetiker.
? Metformin har fått en enorm renässans i behandlingen av diabetes. Man kan också tänka sig att medlet minskar risken för överviktiga att få diabetes, säger Jarl Torgerson.


Dött leptinspår


Såväl möss som människor som på grund av mutationer saknar hormonet leptin blir onormalt feta. 1994 upptäcktes genen för leptin och stora förhoppningar knöts till denna forskning.
Framställning av rekombinant leptin inleddes och kliniska prövningar påbörjades med så kallad LRT (Leptin Replacement Therapy). Personer som saknar defekter i leptingenen har dock hittills inte visat sig ha någon större nytta av behandlingen. Viktnedgångarna har varit blygsamma, till skillnad från biverknings- och administreringsproblematiken.

? Upptäckten av genen för leptin 1994 var en stor grundvetenskaplig framgång men forskningen blev inte det behandlingsgenombrott som man hoppats på. Spåret känns litet dött just nu men via modifierade molekyler eller nya administreringsformer är det inte uteslutet att man kan komma framåt, säger Jarl Torgerson.


Vallfärd till Danmark


En annan inriktning inom utvecklingen av fetmaläkemedel handlar om att öka den perifera förbränningen av fett. En del av sibutramins effekt beror på en sådan så kallad termogen effekt (se LMV 6/01).
? Tanken är tilltalande även om det nog är väl så bra att röra på sig. Det har visat sig vara svårt att påverka förbränningen läkemedelsmässigt, säger Jarl Torgerson.
I USA finns liksom i Sverige ännu inget fetmaläkemedel med denna effekt, förutom sibutramin, på marknaden ? men väl i Danmark. Nycomeds kombinationspreparat Letigen (efedrin och koffein) ökar ämnesomsättningen och har fått överviktiga västsvenskar att vallfärda över Kattegatt.
I Sverige bedriver bland andra bioteknikföretaget Karo Bio läkemedelsforskning med inriktning på att öka ämnesomsättningen.

En annan inriktning går ut på att via läkemedel skapa en omfördelning av kroppsfettet. Fragment av humant tillväxthormon utvärderas exempelvis i kliniska prövningar.
? Man kan kanske uppnå en mer gynnsam fördelning av fettet men frågan är om man får någon total minskning, säger Jarl Torgerson.


Nedvridning av termostat


En förklaring till uppkomsten av fetma kan vara en för högt inställd så kallad set point. Kroppen signalerar då att den är i balans först när den är rejält överviktig.
? Man skulle kunna leta rätt på ?termostaten? och vrida ner den med hjälp av läkemedel. Det återstår dock mycket grundforskning om fetmans genetik och fysiologi innan man kan komma vidare på detta spår. Men i en avlägsen framtid kan kanske potenta sådana läkemedel bli verklighet, säger Jarl Torgerson.

Vi använder cookies för att ge dig den bästa upplevelsen på vår webbplats. Mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng