Referensprissystemet slog undan benen för Generika

När referenspriser infördes på läkemedel togs samtidigt generikatillverkarnas enda starka argument bort det lägre priset. Sedan 1980 har andelen generika minskat från 44 procent till 30 procent av samtliga registrerade läkemedel.

18 jul 2002, kl 22:00
0

Annons

När referenspriser infördes på läkemedel utan patentskydd var syftet att minska kostnaderna för läkemedelsförsäljningen. Sedan länge har generika haft samma roll ? rekommendationer för användande av generika har setts som ett sätt att spara pengar i läkemedelsanvändningen.
Men nu visas i en aktuell rapport att referensprissystemet visserligen lett till besparingar på uppemot en miljard kronor sedan 1993 ? men samtidigt hotar referenspriserna lönsamheten i generikabranschen.
? Försäljning av generika är en riskfylld ekonomisk verksamhet. Det är sällan generika når stor försäljningsframgång. Och det paradoxala är att referenspriserna skapat lönsamhetsproblemen, säger J Lars G Nilsson.
Han är en av författarna till en aktuell rapport, ?Användningen av generiska läkemedel i Sverige?, som tagits fram av Nepi, Nätverk för läkemedelsepidemiologi, där Lars Nilsson är ordförande.
För effekten av referenspriser är att generikafabrikanternas enda bra försäljningsargument fallit ? ett lågt pris. Referensprissystemet tvingar originalläkemedlets tillverkare att sänka sitt pris kraftigt när patentet löpt ut. Vill inte originalföretaget sänka sitt pris får man ställa preparatet utanför läkemedelsförmånen.


Rekommendation
upphörde

Före referensprissystemet mynnade ofta diskussioner om läkemedelskostnader ut i en rekommendation om att använda mera generika på originalläkemedlens bekostnad.
? Med referenspriserna upphörde praktiskt taget dessa rekommendationer. En åsikt var att man nu hade en metod att skära ner kostnaderna, säger Lars Nilsson.
Effekterna av referensprissystemet har redan efter några år klingat av. Utöver en besparing av engångskaraktär på cirka en halv miljard kronor kan den årliga besparingen uppskattas till cirka 100 miljoner kronor per år.
Men trots detta har generika en stark ställning i Sverige jämfört med omvärlden.
I internationella uppskattningar anges ofta att generika svarar för 10?15 procent av värdet på läkemedelsförskrivningen. Men det är ofta oklart vilka definitioner som använts vid uppskattningarna.


Stor andel generika
? År 1996 stod generika för 70 procent av läkemedelsvolymen och 38 av kostnaderna för den totala läkemedelsförsäljningen. Om enbart receptförskrivna medel tas med sjunker andelen med några procent-enheter. I en prognos för Europa antas generikaandelen bli 14 procent vid sekelskiftet, säger Lars Nilsson.
Även om man skulle räkna bort originalläkemedel utan patent från den svenska försäljningen (8 procentenheter) så ligger Sverige klart över det europeiska genomsnittet.
Ett annat sätt att presentera att generikaanvändningen fortfarande är stark är att ta reda på hur mycket som kan sparas om förskrivarna alltid väljer det billigaste alternativet.
I rapporten har författarna jämfört situationen 1990 med den som rådde 1996. Den teoretiska besparingen var 776 miljoner kronor år 1990, (7,8 procent av den totala kostnaden 10,0 miljarder kronor). 1996 var den teoretiska besparingspotentialen 2,5 procent (510 miljoner kronor av totalkostnaden 20,0 miljarder kronor).
Att den potentiella besparingsmöjligheten sjunkit tillskriver Lars Nilsson den ökade kostnadsmedvetenheten under 1990-talet.
? I slutet av 1980-talet fanns inget intresse av att begränsa kostnaderna, konstaterar han.
Hittills har slutenvården kommit längst i att använda de billigare alternativen. Lars Nilsson tror att det är läkemedelskommittéernas förtjänst.
? Deras rekommendationer har hittills haft större genomslagskraft på sjukhusen. Nu har turen kommit till primärvården, säger han.


Klar definition saknades
Ett av de första problemen när rapporten skulle sättas samman var att det inte råder en samstämmighet i hur generika definieras. ?Alla? pratar om generika men frågan är om man menar samma sak.
? Av olika definitioner stannade vi för följande: generika är läkemedel utan patentskydd. Andra definitioner är sämre; med dem är det svårare att dra gränsen mellan generika och icke-generika, säger Lars Nilsson.
Sedan gick man vidare och delade in dessa läkemedel i tre undergrupper: namngenerika, substansgenerika och originalläkemedel utan patentskydd.
Tagamet (cimetidin) är numera ett exempel på originalläkemedel utan patentskydd. De konkurrerande medlen Aciloc och Acinil innehåller samma aktiva substans och utgör exempel på namngenerika (på engelska ?branded generics?). Cimetidin SmithKline Beecham är ytterligare ett läkemedel med samma verksamma substans och detta är ett substansgenerikum.
Totalt säljs 1 000?1 100 generika på svenska apotek. Antalet har varit tämligen konstant sedan 1980. Namngenerika är den dominerande undergruppen med 800?900 stycken preparat. Samtidigt har totalantalet läkemedel ökat från drygt 2 400 stycken till 3 600 stycken 1997. Andelen generika har därmed minskat från 44 procent till 30 procent.


Kortlivade generika
I rapporten har man också studerat vad som händer med nya registrerade läkemedel. Under 1991 godkände Läkemedelsverket 63 helt nya läkemedel: 32 originalläkemedel, 18 namngenerika och 13 substansgenerika. Av dessa 63 läkemedel fanns 47 kvar på marknaden fem år senare. Endast två av originalläkemedlen hade försvunnit medan 8 namngenerika och 7 substansgenerika inte längre marknadsfördes.
? Referensprissystemet sänkte generika. Nästan hälften av de generika som registrerades 1991 hade försvunnit 1996. Utan referensprissystemet hade säkert fler funnits kvar. En förhoppning är att ansvariga politiker läser rapporten och tar till sig budskapet när framtida beslut som berör generika fattas, säger Lars Nilsson.
Samtidigt ska man ha klart för sig att det inte är prisutvecklingen bland generika som lett till stadigt ökade läkemedelskostnader. Det är de nya originalläkemedlen som driver upp kostnaderna.
Ett sätt att motverka de nya läkemedlens kostnadsdrivande effekt, som diskuteras i Lars Jedings utredning är att göra ingrepp i läkarnas fria förskrivningsrätt.
? I en del länder använder man så kallad stepped therapy, det vill säga att läkarna alltid ska börja med det billigaste läkemedlet och inte ta ett dyrare förrän det visat sig att det billiga inte fungerar tillfredsställande, säger Lars Nilsson. 

Vi använder cookies för att ge dig den bästa upplevelsen på vår webbplats. Mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng