Strid om värdet påApoteket AB

Kommer staten att detalj-reglera apoteksverksamheten i framtiden? Får apotek vara vinstmaximerande? Det är två frågor som har stor betydelse när värdet på det forna Apoteksbolaget ska fastslås.

18 jul 2002, kl 21:58
0

Sedan lång tid är det meningen att staten ska överta den tredjedel av aktierna i Apoteket AB (före detta Apoteksbolaget) som företagets pensionsstiftelse fortfarande äger. Egentligen får pensionsstiftelser inte äga aktier i det egna företaget, men det är bara en formsak att få dispens från denna regel.
Regeringen gav den 7 mars 1996 riksdagen i uppdrag att se till att staten blir hundraprocentig ägare till Apoteksbolaget. Sedan dess har frågan dragits i långbänk. Parterna, pensionsstiftelsen och staten (socialdepartementet), ser varandra i ögonen men ännu har slutförhandlingar inte kommit igång, åtminstone inte i offentligheten.
Förra sommaren uttalade Barbro Fischerström, ordförande i styrelserna både för Apoteket AB och dess pensionsstiftelse, att ambitionen var att lösa frågan under hösten 1997. Men bland annat arbetet med besparingsplanen i bolaget medförde att ägarfrågan sköts upp.
Det är lätt att se parternas olika principiella ståndpunkter. Stiftelsen vill självfallet ha så bra betalt som möjligt för aktierna. Och staten vill köpa billigt.


Välfylld pensionskassa
Å andra sidan är pensionsstiftelsen väl kapitaliserad idag. Det betyder att tillgångarna väl täcker de framtida pensionsutbetalningarna. Får pensionsstiftelsen bra betalt för aktierna blir kassan överfylld, överkapitaliserad. I ett sådant läge kan ägaren begära få en utbetalning av överflödet.
Detta innebär teoretiskt att staten kan betala ett par miljarder för aktierna. Senare konstateras att pensionsstiftelsens kassa är överkapitaliserad och staten begär en så kallad gottgörelse på 1?2 miljarder kronor.
Företrädare för arbetstagarsidan har talat om att pensionsstiftelsen tidigare fått ett bud från staten som man betraktar som ?skambud?. Man vill dock inte tala om vilka nivåer man anser vara ?skambud?.
Visserligen förhandlar socialdepartementet med pensionsstiftelsen om att köpa aktierna, men det är formellt sett ingen garanti för att staten kommer att köpa dem. Det finns inga hembudsregler som tvingar stiftelsen att sälja till staten.
I Dagens Industri, 11 november 1997, citeras Rune Brandinger, som på uppdrag av stiftelsens styrelse sköter förhandlingarna med staten: ?Vi är helt fria att sälja våra aktier till vem vi vill.?


Den knepiga värderingen
En viktig förklaring till att affären inte slutförts är svårigheten att bestämma värdet på Apotekets aktier. Hade bolaget varit ett ?vanligt? kommersiellt bolag hade det varit enklare. Då hade man frågat ?marknaden? vad den är beredd att betala.
Aktien har ett nominellt värde, men det är lågt. Vid bolagsstämman i februari 1996 fanns det 175 000 aktier à 1 000 kronor. Det ger ett nominellt värde på 175 miljoner kronor. Pensionsstiftelsens 58 333 aktier är sålunda värda drygt 58 miljoner kronor.
Dessa 58 miljoner kronor kan betraktas som ett golv. Att hävda att bolagets värde understiger det nominella aktiekapitalet  vore knappast seriöst i dagsläget.
Pensionsstiftelsen övertog aktierna från Apotekarsocieteten 1985. Priset bestämdes redan 1970 när Apoteksbolaget bildades. Då var priset för en tredjedel av aktierna 15 miljoner kronor. Detta belopp räknades enligt avtal sedan upp med penningvärdesföränd- ringen till 53 miljoner kronor 1985.
Vid sidan av det avtalsmässiga priset gjordes värderingar 1985, byggda på avkastning och substans i Apoteksbolaget. Dessa uppskattningar hamnade på 500?1 000 miljoner kronor för en tredjedel av företaget.
En modell för värderingen idag vore att använda samma mall, det vill säga att räkna upp priset från 1970 till dagens penningvärde. Då hamnar man på knappt 100 miljoner kronor för en tredjedel av aktierna.


Är 4 eller 8 miljarder rimligt?
Det finns åtminstone två aktuella värderingar som utförts av fristående konsultföretag, KPMG Bohlins och Siar Bossard. Enligt Dagens Industri, 11 november 1997, har dessa sommaren 1997 uppskattat värdet på dåvarande Apoteksbolaget till mellan 4 och 8 miljarder kronor.
En tredjedel av bolaget skulle alltså enligt dessa bedömare vara värd 1,3?2,6 miljarder kronor.
Dessa belopp ligger i samma storleksordning som den värderingen 1985 som landade på 0,5?1 miljard kronor. Visserligen har aktiebörsen stigit avsevärt snabbare, men enligt bedömare är det rimligt att bolagets värde ökat med en faktor 2?3 under de gångna tolv åren. Med hänsyn taget till den allmänna prisutvecklingen motsvarar 0,5?1 miljard kronor år 1985 0,9?1,8 miljarder kronor idag.
Men så länge det råder osäkerhet om och hur mycket den framtida läkemedelsförsörjningen kommer att regleras av staten ? så länge kommer Apoteket AB:s värde att vara osäkert.
Det räcker inte att apoteksväsendet avmonopoliseras för att värdet på bolaget ska stiga. Om inte apoteksverksamhet får fritt spelutrymme att generera rejäla vinster åt sina ägare kommer det privata kapitalets strömmar att flyta åt annat håll och då begränsas självfallet värdet på pensionsstiftelsens aktier.
Finns det inga privata köpare är det inte längre särskilt  intressant att pensionsstiftelsen kan sälja sina aktier till vem som helst.