Ett steg i rätt riktning. Så kan remissvaren på regeringens förslag till vilken vård papperslösa ska ha rätt till sammanfattas.
Enligt förslaget, som om det tas av riksdagen ska börja gälla till sommaren 2013, ska vuxna som vistas i Sverige utan tillstånd få rätt till vård som inte kan anstå, samt subventionerad mödrahälsovård, preventivmedelsrådgivning och hälsoundersökning.
Papperslösa får också, enligt förslaget, rätt till subventionerade läkemedel som förskrivs i samband med den vården. Papperslösa under 18 år, det vill säga barn, får rätt till vård, tandvård och läkemedel utan restriktioner.
Sverige har beskrivits som unikt restriktivt ur ett europeiskt perspektiv när det gäller tillståndslösas rätt till vård. Idag, alltså innan någon ändring sker, har papperslösa laglig rätt till akut vård om man betalar kostnaden själv och för papperslösa barn gäller samma villkor, enligt lagen. I praktiken har många landsting gjort egna åtaganden när det gäller de gömdas vård.
De förslag som regeringen lagt tillsammans med miljöpartiet innebär att personer utan godkända handlingar får rätt till vård på samma villkor som asylsökande vuxna och barn har idag. Den vården är för vuxna subventionerad enligt särskilda regler, idag är det en patientavgift på 50 kronor. Patientavgift gäller också när en asylsökande hämtar ut förskrivna läkemedel på ett apotek. Men för läkemedel som förskrivs enligt smittskyddslagen, till exempel hiv-läkemedel, ska inte någon patientavgift tas ut.
Med ett steg i rätt riktning menar de organisationer som yttrat sig, till exempel Läkarförbundet, Läkare i världen och Röda korset att det är positivt att de papperslösa nu får lagstadgad rätt till vård. Men man är kritisk till att regeringen inte går hela vägen och ger såväl asylsökande som papperslösa rätt till vård på samma villkor som andra. Att enbart ge vård som inte kan anstå ställer vårdprofessionen inför etiska dilemman som man undvikit genom att istället gå på den betydligt liberalare linje som föreslogs i utredningen ”Vård efter behov och på lika villkor – en mänsklig rättighet” som dock hamnade i iskyla och aldrig varit ute på remiss, anser flera remissinstanser.
Sveriges Apoteksförening yttrar sig inte över själva möjligheten för papperslösa att mot en avgift få såväl vård som receptförskrivna läkemedel. Däremot anser organisationen att det behövs tydligare uttalat hur man i praktiken ska tolka avgiften 50 kronor för receptförskrivna läkemedel. Finns det till exempel begränsningar i vilka läkemedel som subventioneras eller vilken mängd som får subventioneras undrar organisationen. Föreningen förordar enligt remissvaret att det också här ska gälla samma regler som för asylsökande; det vill säga subventionen gäller till exempel enbart läkemedel som ingår i läkemedelsförmånerna och högst tre månaders förbrukning. Att subventionen bara ska gäller de av staten subventionerade läkemedlen trycker även TLV på i sitt remissvar.
För de kostnader som överskrider patientavgiften ska apoteken fakturera det landsting där den tillståndslösa personen hämtat ut sitt läkemedel.
Det tycker en del landsting att de bör kompenseras för av staten.