Mer intresserad av
människor än molekyler

Glöm burken för ett ögonblick och se kunden! Det är Astrid Kågedals mission efter många år på apotek. I sin nya befattning på Apoteket AB
vill hon bidra till att det synsättet realiseras vid fler apoteksdiskar.

19 sep 2002, kl 18:54
0

Astrid Kågedal föreläser på Nordisk läkemedelskonferens. Samlingsrubriken den här eftermiddagen är bättre läkemedelsanvändning, hon berättar om ett projekt med så kallade läkemedelsprofiler som nyligen startat på elva apotek.
Den här eftermiddagen, precis som när vi träffas några veckor senare, är det i farmacevtens möte med kunden hon uppehåller sig. Hur viktigt det mötet är, vilka möjligheter det finns att utnyttja den farmacevtiska kunskapen vid apoteksdisken. Något som i sin förlängning, är hennes övertygelse, också innebär en bättre läkemedelsanvändning.

? Vi har en tendens att informera utifrån den burk vi har, inte utifrån den kund vi har, säger hon. Men det är oftare än vi anar som kunderna inte vet varför de fått medicinen.

Man måste börja i rätt ände är hennes budskap. Det är ingen idé att tala om hur medicinen ska tas om kunden inte förstått varför den ska tas eller vilken nytta den gör.

? Om vi expedierar Vibramycin, så är den information vi ger helt inriktad på burkens innehåll. Jag vill utveckla vår information utifrån vem det är jag möter. Men det kräver ett annat tänk och en annan attityd.

Detta som Astrid Kågedal i snart femton år funderat över, och varit engagerad i på lokal nivå, har hon nu fått en plattform för centralt inom Apoteket AB.

Hon hade arbetat på apotek i 25 år då hon förra hösten tillfrågades om hon var intresserad av ett arbete på huvudkontoret. Det var hon.

Efter tio år som apotekschef på apoteket Nordstjärnan i Skellefteå är hon nu en kugge i Apoteket AB:s organisation, där hon ingår i Affärsområde Hälsas ledningsgrupp. Det är den
del av företaget som arbetar mot de cirka 800 öppenvårdsapoteken med sina närmare 90 miljoner kundbesök varje år.

Inte så enkelt

Även om jag anar att hon nog inte tycker det alltid är så enkelt att hitta formen för arbetet, och hur hennes kugge ska passa in i det stora hjulet, går det inte att ta miste på hennes engagemang. Hon berättar ivrigt och entusiasmerande, hämtar många exempel från egen erfarenhet.

? Och så är det mycket uppmuntrande att man kan börja om, göra något nytt när man är 55 år .
Hon var också ivrigt påhejad av sina vuxna barn. Och maken var, även om han kanske var den minst entusiastiska inför flytten, beredd att följa med.

Å andra sidan var det Astrid Kågedal som i början på 70-talet lämnade Stockholm för makens hemort. 25 år som satt sina spår i tonmelodin.

? Jo, svarar hon på inandningen.

? Så är det nog.

En petnoga farmacevt

Att Astrid Kågedal blev farmacevt beskriver hon som en tillfällighet mer än ett medvetet val.

? Mamma trodde det skulle passa mig eftersom hon tyckte jag var så noggrann. I hennes ögon faktiskt petnoga.
Något mamman hade hört var en förutsättning för yrket.

? Den noggrannheten som jag verkligen har all respekt för gäller hela vägen från forskningen över de kliniska prövningarna, distributionen och expedieringen. Men där någonstans, när läkemedlet väl är expedierat har kravet på noggrannhet upphört. Man har brytt sig förvånansvärt lite om vad som sedan händer, när läkemedlet väl hamnat hos kunden.

Den länken, den sista i läkemedelskedjan, hakade Astrid Kågedal tag i när man i slutet av 80-talet skulle införa dosdispensering i kommunens äldreboenden. Inför den förändringen begärde kommunen också en genomgång av läkemedelsanvändningen.

? Så för varje nytt hem som införlivades i dosdispenseringen hade vi från apoteket en sittning med vårdpersonalen där vi gick igenom varje patients läkemedelsbehandling. Förutom en mängd praktiska saker om läkemedel som skulle passa i maskinerna och liknande krävde vi att det skulle finnas en indikation för varje läkemedel.
Genomgångarna resulterade kort sagt i att behandlingen av de gamla förbättrades.

Men om läkemedelsbehandlingen kunde se ut så här på ett vårdhem med regelbundna läkarbesök och med vårdutbildad personal, hur fungerar den då för alla andra som bor hemma funderade Astrid Kågedal.

? Det var i de diskussionerna och de här erfarenheterna som mitt intresse för samtalet med kunden vid disken började.

? Vilket var vårt ansvar vid apoteksdisken för att förbättra och göra läkemedelsanvändningen säkrare.

I takt med tiden

Vid den här tiden föddes begreppet farmacevtisk omsorg utifrån en amerikansk studie som diskuterade de här frågorna; farmacevtens möjlighet och ansvar för att läkemedel som expedieras används rätt.

? När jag började arbeta fick man i princip inte säga någonting om behandlingen.

Astrid Kågedal refererar en av förgrundsfigurerna inom pharmaceutical care, professorn i farmakologi Linda Strand på universitetet i Minneapolis, som påpekat att den viktigaste förutsättningen för en lyckad läkemedelsanvändning är att patienten förstår varför man blivit ordinerad ett visst läkemedel.

Det praktiska runt ett läkemedel; det vill säga hur ofta, på fastande mage eller inte, hur man öppnar förpackningen och så vidare blir intressant för kunden först när hon eller han förstått indikationen, nyttan och effekten.

Det faktum att man räknar med att felanvändningen av läkemedel idag kostar nästan lika mycket som användningen är ett mycket gott argument för att utveckla den sista länken i läkemedelskedjan, menar Astrid Kågedal. Och här har farmacevterna på apoteken en viktig uppgift och möjlighet att visa på betydelsen av farmacevtisk kompetens.

? Har du haft den här medicinen tidigare, är standardfrågan sedan vi började med behandlingsanvisningar och delar ut informationsblad till den som inte haft det.

? Men att kunden svarar ja innebär inte självklart att hon också använder medicinen rätt, tycker den fungerar eller ens vet riktigt varför den ordinerats.

Tycker du den fungerar bra mot din värk, sover du bra på den är exempel på följdfrågor som Astrid Kågedal började ställa.

? Får man då svaret att ?Ja, de här är de bästa jag haft, nu mår jag så bra, men det tog lång tid innan jag fick dom,? behöver jag inte lägga mer tid på den kunden.

Men ibland är det inte så.

? Då får man gå vidare, utreda lite mer.

Men var går gränsen för den farmacevtiska omsorgen, när är kundens eventuella problem en fråga för farmacevten och när blir det en fråga för den förskrivande läkaren?

Där, säger Astrid Kågedal kommer professionalismen in. Men vid apoteksdisken kan många frågetecken rätas ut.

Hon sticker inte under stol med att det inte är gjort i en handvändning. Erfarenheten från åren som apotekschef säger henne att det bland farmacevter såväl som bland anda yrkesgrupper finns både de som snabbt välkomnar förändringar och andra, som Astrid Kågedal uttrycker det, mer reflekterande.

Men Astrid Kågedals övertygelse är att många farmacevter som valt att arbeta på apotek, precis som hon själv, är minst lika intresserade av människor som molekyler.

? Själv är jag numer mer intresserad av människorna.

På de apotek som ingår i projektet med läkemedelsprofiler, en sammanställning över de enskilda patienternas totala läkemedelsanvändning, genomgår farmacevterna nu ett speciellt träningsprogram där deras egna kundmöten utgör stommen.

Och till nästa år då Apotekets temaår ska handla om hälsa planerar Astrid Kågedal för utbildningar i motivationssamtal; hur man, utan pekpinnar, samtalar med kunder om metoder att förbättra sin hälsa som inte alltid innefattar läkemedelsbehandling.

? Vi har ju redan idag, i och med att vi säljer till exempel nikotinersättningsmedel, en del sådana samtal. Och i takt med att allt fler läkemedel blir receptfria, till exempel diskuteras ju att göra bantningsmedlet Xenical receptfritt, kommer det rådgivande samtalet att flyttas från läkaren till farmacevten.

Den egna attitydens betydelse

Beslutet om utbytbarhet, det vill säga att apotekspersonal från den 1 oktober alltid ska expediera det billigaste tillgängliga läkemedlet, ställer också högre krav på farmacevternas förmåga att kommunicera med kunderna.

? Vår förmåga att göra det begripligt tror jag till stor del handlar om vår egen attityd till reformen.

På samma sätt som kunden måste förstå varför läkaren förskrivit ett läkemedel för att också ta det enligt ordinationen, på samma sätt behöver apotekspersonalen förstå och i viss mån omfatta läkemedelsreformen för att göra utbytbarheten begriplig för kunden.

Gilla läget

Själv ser Astrid Kågedal fördelar med beslutet om utbytbarhet; det kan på sikt bli kostnadsbesparande för samhället, och kanske framför allt, farmacevtens yrkeskunnande blir viktigare. I dagsläget tror hon dock att det finns en skepsis mot reformen och att många nog ser den som en ytterligare pålaga från regeringen.

Själv skulle hon gärna gå vidare till generisk förskrivning, det vill säga läkaren förskriver substansen, medan farmacevten och kunden tillsammans kommer fram till vilken produkt som är lämpligast.

Den utbildning om läkemedelsförmånen som personalen går under hösten, och som Astrid Kågedal har ett finger med i, syftar bland annat till att fler ska se reformens möjligheter.

Missionerande föräldrar

För en del år sedan läste Astrid Kågedal u-landsfarmaci.

? Vi hade lite planer på att åka ut och arbeta med bistånd, jag och min man.

Men vips hade barnen kommit i skolåldern och planerna las på hyllan.

Själv växte hon upp i Indien där hennes föräldrar arbetade som missionärer. Hon var några månader när de flyttade ?ut? och nästan tretton när de återvände till Sverige. Under hela skoltiden i Indien bodde hon och hennes syskon hundratals mil från föräldrarna som de träffade under jul- och sommarloven.

? När vi flyttade hem till Sverige var jag verkligen en främmande fågel den första terminen. Mina klasskamrater hade börjat sin frigörelse från hemmet. Själv var jag så oerhört tacksam att äntligen få ha mamma och pappa hos mig.

? Kanske är det ett av skälen till att jag var hemma under barnens uppväxt.

Nu när barnen är utflugna är det inte omöjligt att planerna till sist realiseras. Om tillfälle ges.

Intresset för de internationella sammanhangen har hon nu kanaliserat via den farmacevtiska organisationen, FIP. Där har hon under senare år suttit med i styrelsen i sektionen för öppenvårdsfarmaci.

Den kontaktytan är en anledning till att hon ser fördelar med det apoteksmonopol vi har i Sverige, säger hon.

? I många länder tvingas apoteken av konkurrensskäl att mer eller mindre fungera som vilken detaljhandel som helst.

? Risken är ett den farmacevtiska kunskapen drunknar i utbudet av allehanda krafs som apotekaren tvingas sälja för att överleva.

Den sektion inom FIP där Astrid Kågedal verkar har som ett syfte att vara en motkraft till den utvecklingen och stödja de apotekare som vill konkurrera med sin farmacevtiska kunskap.

? Idag är FIP också en oerhört västdominerad organisation. Jag önskar verkligen att fler apotekare från länder utanför väst kunde komma med.

Inför FIP:s kongress i början av september lobbades det för att nominera Astrid Kågedal till ordförande i sektionen. Apotekarsocieteten där hon är vice ordförande, vill gärna se henne på den posten.

? Jo jag hörde ryktas om det, säger hon.

Men Astrid Kågedal sa nej.

Det skulle inte fungera nu, tyckte hon. Ett tag framöver är det de 90 miljoner kundbesöken här hemma hon ska lägga ned sitt engagemang på.

Sen får vi se.

Vi använder cookies för att ge dig den bästa upplevelsen på vår webbplats. Mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng