Lif ifrågasätter prisförhandlingar

Menar att landstingen bromsar introduktionen av nya läkemedel i vården.

21 aug 2013, kl 08:30
2

Robert Ström från Lif ifrågasätter landstingens vilja att förhandla ner priserna.

Jonas Rastad från Region Skåne slår ifrån sig argumentet att landstingen är ovilliga till nya läkemedel.

"Att det skulle vara stopp är delvis en skröna genererad av de stora företagen."

Det största problemet med dagens fokus på läkemedelskostnaderna är att patienterna inte får del av nya behandlingar anser Robert Ström, ny ordförande i Läkemedelsindustriföreningen, Lif.
– Vi har ett sensationellt dåligt upptag av nya läkemedel i Sverige.

Robert Ström skräder inte orden när han beskriver dagens situation för den innovativa läkemedelsindustrin. Han redovisar siffror från Socialstyrelsens senaste rapport från april i år där det framgår att 34 nya läkemedel godkändes under 2012. Dessa användes under året till en sammanlagd kostnad av 16 miljoner kronor.
– I jämförelse med den totala läkemedelsnotan på över 30 miljarder kronor är det ju ingenting. Men det mest anmärkningsvärda är att de nya läkemedlen som godkändes under 2012 användes inom förmånen för bara 14 000 kronor. I praktiken innebär det ett totalstopp för användning av nya läkemedel i Sverige idag, säger han.

Han ifrågasätter därför landstingens vilja att förhandla ned läkemedelspriserna ytterligare. Särskilt som de totala läkemedelskostnaderna under de senaste åren har legat stilla och till och med minskat.
– Varför landstingen har detta fullständiga fokus att ytterligare trycka ned läkemedelskostnaden utöver det som vi uppnår inom värdebaserad prissättning, det förstår inte jag. Jag tycker att man borde oroa sig över vårdkvaliteten istället för att diskutera ytterligare förhandlingar om läkemedelspriserna. Svenska patienter får ju inte tillgång till nya läkemedel. Och vi oroar oss för detta inte bara kommersiellt utan för kvaliteten på svensk vård, säger han.

Men Jonas Rastad, regiondirektör för Region Skåne, slår undan påståendet om något totalstopp.
– Det där är delvis en skröna genererad av marknadsbolagen för de stora läkemedelsbolagen. Vi är absolut inte bäst i världen på att introducera nya läkemedel, det kan naturligtvis bli bättre. Men nya läkemedel har både för och nackdelar – de innebär ju också en ökad risk, säger han.

Att det tar lite tid innan nya läkemedel börjar användas är istället en del i processen med att utvärdera dem, menar han.
– Jag har aldrig hört i någon region eller landsting att det finns ett generellt förbud mot att använda nya läkemedel, men däremot finns det inte ett fritt nyttjande heller, för det är vi inte betjänta av. Vi vill ha ett ordnat införande där vi kan ta ställning till om vi ska sanktionera förskrivningen av ett läkemedel bland våra anställda läkare, säger han.

Siffrorna från Socialstyrelsen visar också att det inte är ovanligt att det tar lite tid innan användningen av nya läkemedel kommer igång. Första året för nya läkemedel har användningen varit väldigt låg åtminstone under de senaste fem åren. Sedan 2008 har försäljningen inom förmånen av läkemedel godkända under innevarande år legat på 1, 3, 0, 7 och slutligen 0 miljoner kronor för 2012.

Åren efter tar sedan försäljningen fart och uppgår i regel till flera hundra miljoner kronor.
– Jag kan tycka att det här systemet har både för och nackdelar. Nackdelarna är naturligtvis att om läkemedlen är effektiva så kommer några patienter inte att få dem som kanske skulle ha nytta av dem, samtidigt som även det motsatta sker att vissa patienter som inte skulle ha läkemedlen slipper dem, säger Jonas Rastad.

Det är dock lätt att tänka sig en cancerpatient som väntar förgäves på att få ett nytt cancerläkemedel som kanske skulle ha gjort skillnad.
– Det är ju särskilt väsentligt i de fall där det inte finns något alternativ. Där blir ju en fördröjning smärtsam och där kommer systemets nackdelar fram, säger han.

Men, Jonas Rastad, som tidigare har arbetat som vice forskningschef inom Astrazeneca, har även viss förståelse för industrins synpunkter.
– Jag kan tycka att det ur innovationssynpunkt är ett problem om vi är för långsamma med att introducera nya läkemedel, absolut. Samtidigt som det är svårt att acceptera tonläget i debatten eftersom de som för fram de här argumenten hårdast är de bolag som säljer läkemedlen. Då blir argumentationen inte fullt ut trovärdig, säger han.

Men utifrån ett patient- och vårdperspektiv är det naturligtvis inte bra om det tar för lång tid innan nya effektiva läkemedel kommer till användning i vården. Därför driver Sveriges kommuner och landsting, SKL, ett projekt som involverar myndigheter, landsting och industri för att nya läkemedel som är kostnadseffektiva och innebär en förbättrad behandling, ska kunna användas så snabbt som möjligt. Även här handlar det om att hålla läkemedelspriset nere så att ett nytt läkemedel inte får för stora konsekvenser på annan vård.
– Men då handlar det inte om huruvida vi ska välja tillverkare A, B eller C utan om vi ska rekommendera det nya läkemedlet över huvud taget eller om det är så dyrt att det inte är kostnadseffektivt och därför inte bör användas, säger Jan Liliemark, professor och projektledare för projektet Ordnat införande i samverkan.
– Sedan får tillverkaren komma in med ett annat pris som gör att medlet blir kostnadseffektivt för att man ska rekommendera användning, säger han.
 

Artikeln är del 2 i en artikelserie om den svenska prismodellen för läkemedel.
Del 1 om rabattavtalen som kringgår TLV från 20 augusti hittar du här.

Del 3 där en ekonomiprofessor vill se ett nytt prissättningssystem från 22 augusti finns här.

2 Kommentarer

Skribenten är själv ansvarig för det hen skriver i kommentatorsfälten på www.lakemedelsvarlden.se. Läs mer

  1. Läkemedel godkända UNDER 2013 har i genomsnitt mindre än 6 månader på marknaden att säljas för innan året är över.
    Läkemedel som ska användas som rekvisitionsläkemedel belastar inte läkemedelsförmånen alls.
    För läkemedel som avses förskrivas på recept ska TLV bedöma kostnadseffektivitet m m vilket i genomsnitt tar 4-5 månader (och reducerar den genomsnittliga tiden på marknaden i praktiken till 1-2 månader).

    Det enkla och publik(politik?)-friande siffrorna 16 miljoner kr totalt och 14 000 kr inom läkemedelsförmånen säger inte mycket … eller ger en ganska vinklad bild över situationen. Det framgår också delvis av artikeln i övrigt.

    Jag håller med LIF om att det finns problem i portföret för nya läkemedel, i Sverige och i många andra länder. Det finns många skäl till att studera och försöka förbättra hur nya läkemedel introduceras och följs upp inom vården. Man kan också fråga sig om godkännande av LV och ansökan/förberedande av utredning av TLV skulle kunna synkas bättre. Men så illa som uttalandet från LIF ger sken av är det inte. Det är en partsinlaga och siffrorna fördes också fram i Almedalen i somras. Varför vinkla siffrorna så, LIF? Det är väl en tillräcklig stor och viktig fråga för att vi ska få diskutera den utifrån ett bra underlag?

    Arbete sker också i frågan inom ramen för den nationella läkemedelsstrategin kring detta under punkt 6 Ordnat införande http://www.lakemedelsverket.se/overgripande/Om-Lakemedelsverket/Nationell-lakemedelsstrategi/

  2. Bra Mikael! Saknar också en definition av hur många av de nya läkemedlen som egentligen var nya? Fanns det verkligen ett behov av dem eller var de mest av typen “me too-preparat”. Detta har förstås en stor betydelse för introduktionstakten.