Läkarförbundets policy i läkemedelsfrågor

Sveriges Läkarförbund har antagit ett policyprogram för läkemedelsfrågor ?Läkemedel i fokus?.Förskrivning av läkemedel blir en allt mer krävande uppgift, konstaterar Sveriges Läkarförbund. Fortbildning i farmakoterapi måste därför kraftigt förstärkas, menar förbundet. När det gäller allmän fortbildning bör det ske genom ökat stöd till läkemedelskomittéerna. I den specialistorienterade delen av fortbildningen ska aktuella forskningsfronter diskuteras och […]

5 jul 2002, kl 05:57
0

Sveriges Läkarförbund har antagit ett policyprogram för läkemedelsfrågor ?Läkemedel i fokus?.
Förskrivning av läkemedel blir en allt mer krävande uppgift, konstaterar Sveriges Läkarförbund.
Fortbildning i farmakoterapi måste därför kraftigt förstärkas, menar förbundet. När det gäller allmän fortbildning bör det ske genom ökat stöd till läkemedelskomittéerna. I den specialistorienterade delen av fortbildningen ska aktuella forskningsfronter diskuteras och marknadsföringsargument för nya preparat kritiskt granskas.
Förbundet avstyrker alla planer på nationella vårdprogram, man menar att all erfarenhet pekar på att lokala initiativ har störst genomslagskraft.


Läkarrollen värnas
Policyprogrammet handlar mer om läkarnas ställning inom läkemedelsområdet än om att se läkemedel ur ett bredare samhällsperspektiv. Liksom tidigare avvisas alla inskränkningar i den fria förskrivningsrätten.
Generisk förskrivning kan inte accepteras av Läkarförbundet. Om det finns flera likvärdiga alternativ ska läkaren skriva ut det preparat som Läkemedelskommittén rekommenderar. Information om den aktuella listan ska finnas tillgänglig för läkaren vid förskrivningen ? helst på dataskärmen. Genom att läkaren har tillgång till aktuella rekommendationer minskas behovet av att byta ut läkemedel mot ett billigare på apoteket.
Generisk substitution kan dock accepteras om den är aktivt godkänd av förskrivare och om utbytet sker enligt läkemedelskommittén rekommendation.
När det gäller läkemedelsinformation betonar Läkarförbundet att kärnan i informationsgivningen till patienter är mötet patient/läkare. Den information patienten kan behöva vid apoteksexpedieringen eller från annan vårdpersonal ska vara av kompletterande natur, t ex upplysningar om administreringssätt eller rent praktiska råd.