Hela världen möts på apoteket

Amadou Jallow drar ut en stor papperskasse som står under skrivbordet. Den är proppfull med läkemedel från världens alla hörn.? Det här är en månads skörd, berättar han. När människor lämnar sina hemländer tar de med sig kryddor, mat, kläder och sina mediciner. Det kan få stora konsekvenser för den behandling deras svenska läkare skrivit ut åt dem.

24 apr 2007, kl 16:17
0

Till det yttre är det inte mycket som skiljer Apoteket Källan i Hallunda centrum från vilket annat apotek som helst. Hostande människor sitter tålmodigt och väntar medan personalen tar hand om kund efter kund. Men den som stannar upp och lyssnar förstår snart att apoteket har en annorlunda uppgift. Mumlet i salen är ett lågmält sammelsurium där olika språk glider in i varandra.
? Vi är ett mångfaldsapotek, både framför och bakom disken, berättar apotekets chef Amadou Jallow en stund senare när hälsningsfraserna är avklarade. 


I siffror kan mångfalden sammanfattas med att sjuttio procent av befolkningen i Hallunda är födda i utlandet och representerar över hundra olika länder.
? Om det är oroligt någonstans i världen märker vi det med en gång. Antingen kommer flyktingarna till mottagningen i Fittja eller så flyttar de hem till sina släktingar som också bor här.
Bakom disken består mångfalden av tretton personer från tio olika länder. Tillsammans behärskar personalen tjugotalet språk.
? Det är mycket som är speciellt med att jobba i ett sådant här område, fortsätter Amadou Jallow.  Vi möter hela världens sjukdomar här. Människor har tuberkulos, malaria och hiv. Men befolkningen här är också överrepresenterad bland  sjukdomar som diabetes typ 2 och hjärt-kärlsjukdomar. Dessutom är det mycket vanligt med psykisk sjukdom. Vi möter allt och vår verksamhet måste anpassas till det.


Ett annat utmärkande drag är den aldrig sinande strömmen av utländska läkemedel som människor tagit med sig från sina hemländer. Apoteket Källan arbetar aktivt för att samla in dessa och under en månad fick de in 47 olika preparat. Det är resultatet från en sådan samling som nu ligger i den stora papperskassen under skrivbordet. För Amadou Jallow är kassen mer än bara läkemedel som samlats in för destruktion.
? Jag gillar läkemedel och tycker det är fina förpackningar, svarar han först skrattande på frågan om vad han ska göra med dem.
Men snabbt följer ett mer allvarligt resonemang.
? Jag vill veta vad det är folk äter. Jag kartlägger det systematiskt och hoppas att det ska kunna bli användbar information för bland annat läkare längre fram.
? Och rent medicinskt och farmacevtiskt är kunskapen om de gamla läkemedlen viktig, många frågor handlar just om övergången från de utländska till de svenska medicinerna.
? Eftersom vi har apotekare från alla världens kontinenter så kan vi ofta förklara skillnaden mellan de gamla läkemedlen och de nya. I vissa fall när det är extra viktigt frågar vi kunden om de tar några mediciner från hemlandet, allt för att minska risken för felbehandling.


När Amadou Jallow pratar om mångfald beskriver han det som en förutsättning för att deras apotek ska fungera. Den oro som finns för att många kulturer också ska innebära många konflikter har han väldigt lite förståelse för.
? Man ska inte försöka likrikta mångfalden, det är då det blir problem. Är verksamheten likriktad så kommer den krascha till slut. Den blir alldeles för sårbar eftersom man lagt alla ägg i en korg. Och mångfald handlar inte om att sätta en vit människa bredvid en blå och en brun. Det handlar lika mycket om olika åldrar, olika status och klass och olika humör. Så länge man har samma intressen och samma mål så är det inget problem.
Amadou Jallow försvinner ut i sorlet, men i ett litet rum längre ner i korridoren sitter Rose Otto. Hon är född i Uganda, utbildade sig till apotekare i Ryssland och bor i Sverige sedan 1989. På Källan jobbar hon som hälsocoach och kompetensutvecklare och just denna måndagseftermiddag är hon mycket stressad inför den kurs om nya läkemedel som hon ska hålla för sina kollegor dagen därpå. Ändå tar hon sig tid att berätta om sina erfarenheter. För tillfället är hennes ryska eftertraktad.
? Vi märker att det är många som har flyttat hit ifrån Ryssland den senaste tiden. Jag får ofta hjälpa till, särskilt med de äldre, de unga lär sig svenskan fort.


Efter några första ord om att jobbet är väldigt stressigt kommer historierna som gör att Rose Otto trivs på sitt jobb.
? Ofta känner man sig väldigt uppskattad här. Det kommer in kunder och säger ?Hej Rose, jag ville bara säga hej?. Det är klart att när någon tittar in så där och tilltalar en med namn så känner man sig verkligen som deras personliga farmacevt. Vi har alltid väldigt mycket karameller bakom disken som olika kunder kommer och lämnar till oss.
Och det är inte bara de farmacevtiska kunskaperna som kunderna uppskattar.
? För ett tag sedan kom en svensk kvinna in som hade fått ett brev på ryska från sina släktingar i Ryssland. Hon hade hört att vi kunde många olika språk här och ville få hjälp med att översätta brevet, och det är klart att det är svårt att säga nej till en sådan sak. Hon var verkligen jättetacksam efteråt och är alltid väldigt glad när hon kommer in.


Medan Rose Otto fortsätter med förberedelserna inför morgondagens kurs sitter apotekaren Inger Jörnstad och apoteksteknikern Nurten Haddad ute i lunchrummet. De pekar på siffertavlan som visar hur många besökare som just nu står i kö och hur lång väntetiden är. Inte så bra för matron konstaterar de. Hela förmiddagen har väntetiden varit uppåt fyrtio minuter vilket tar på krafterna.
? Det tar ofta mycket tid med kunderna när de inte förstår språket. Men det får vi inte så stor förståelse för från företaget, säger Inger Jörnstad.
Hon tar ett exempel från förmiddagen som visar att personalen ibland får acceptera att deras uppdrag inte går att fullfölja helt och hållet.
? Det kom in en kvinna som inte förstod svenska. Hon hade med sig en liten kille på åtta år som försökte översätta det jag sa. Och det är klart att det inte är en ideal situation. Jag vet ju inte hur mycket han förstod och vilken information kunden fick i slutändan. Och även om det finns någon här som kan språket så går det inte att hela tiden gå och fråga, det hinner vi inte.
Telefonen ringer, Nurten Haddad svarar, lyssnar en stund och reser på sig.
? Du får ursäkta, säger hon samtidigt som hon håller för luren och snabbt rör sig ut mot sorlet igen, jag måste hjälpa en kund.

Vi använder cookies för att ge dig den bästa upplevelsen på vår webbplats. Mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng