Emmanuelle Charpentier (mitten) under diskussionerna vid Young scientist day 2019.

Scheelepristagaren mötte unga forskare i Stockholm

Scheelepristagaren Emmanuelle Charpentier inledde sitt Stockholmsbesök med att träffa 13 unga forskare.

28 Nov 2019, kl 07:30
0

Sandra Wimberger.

I dag, torsdag, tar professor Emmanuelle Charpentier emot Scheelpriset 2019 vid en högtidlig ceremoni på Scheelesymposiet, arrangerat av Apotekarsocieteten. Hon får, som Läkemedelsvärlden tidigare har rapporterat, priset för den upptäckt av de molekylära mekanismerna i Crispr/Cas9-systemet som öppnat vägen för helt nya möjligheter med genredigering.

Men redan på onsdagen var gensaxens upptäckare i Stockholm för att möte 13 unga doktorander och postdoc-forskare från lärosäten runt om i Sverige. Det var andra gången som Apotekarsocieteten bjöd in till Young scientist day i samband med Scheelesymposiet. Syftet är att låta unga forskare få möta Scheelepristagaren och varandra, för att inspireras, utbyta erfarenheter, diskutera forskning och knyta kontakter.

Pristagare utsågs

De unga forskarna arbetar inom fält som är närbesläktade med Scheelepristagarens och hade valts ut ut genom ett ansökningsförfarande. Under mötet hos Apotekarsocieteten fick de presentera sina projekt med hjälp av posters och muntliga presentationer.

En jury, där Emmanuelle Charpentier flankerades av Umeåprofessorerna Sun Nyant Wai och Bernt Eric Uhlin, hade det grannlaga uppdraget att välja ut den bästa presentationen och på så sätt utse vinnaren av Young scientist award 2019. Priset innehåller en prissumma på 10 000 kronor och gick till Sandra Wimberger från Göteborgs universitet.

Viktigt vara flexibel

Dagen präglades av en informell stämning där Emmanuelle Charpentier på ett öppet och personligt sätt delade med sig av sina erfarenheter under forskarkarriären. Hon berättade hur hon redan under uppväxten i Frankrike var intresserad av livsvetenskaperna och fast besluten att en dag arbeta som forskare vid Pasteurinstitutet – där hon så småningom disputerade.

Hon berättade också om hur hon efter disputationen 1996 trotsade trygghetsbehovet och lämnade de inrutade forskarsystemen i Frankrike för att flytta till USA. Där kom hon att genomföra tre postdoc-perioder vid olika universitet under fem år.

– Som forskare, och särskilt som ung forskare, är det viktigt att vara rörlig, flexibel och öppen för att snabbt ta olika möjligheter, sade hon.

– Jag har haft ögon och öron öppna och tagit mig an möjligheter som jag aldrig i förväg hade trott att jag skulle hoppa på.

Hon satsade på postdoc-projekt som fyllde på hennes kunskapsbank så mycket som möjligt. Fokus låg på mikrobiologi och bakterieinfektioner och i ett projekt om musmodeller blev behovet av fler molekylärgenetiska verktyg tydligt för henne, vilket kom att forma hennes fortsatta arbete.

År 2002 återvände hon till Europa, till Max F Perutz-laboratoriet och universitetet i Wien, där hon fick en post som docent och startade en egen forskargrupp. Sex år senare rekryterades hon till Umeå universitet som docent och gruppledare vid laboratoriet för molekylär infektionsmedicin. 2014-2017 var hon gästprofessor vid Umeå centre for microbial research.

Transformativ upptäckt

Det var i Umeå som Emmanuelle Charpentier och hennes forskargrupp 2009 upptäckte hur bakterien Streptococcus pyogenes utnyttjade enzymet Cas9 i sitt försvar mot virusangrepp och gensaxtekniken kunde börja utvecklas.

– Det var en transformativ upptäckt och vi såg en stor potential som forskare på olika håll nu är på väg att förverkliga, sade hon.

Från Umeå bar det 2013 i väg till en professorstjänst i vid Hannover medical school Tyskland och sedan 2015 är hon chef för en forskningsavdelning som hon byggt upp vid Max Planck-institutet i Berlin (Max Planck unit for the science of pathogens).

Förutom att vara rörlig och öppen rådde hon de unga forskarna att vara uthålliga och realistiska. Som kvinna i en manlig forskarvärld har det varit särskilt viktigt för henne att våga gå sin egen väg och hålla fast vid det hon vill göra även när det inte har premierats av akademiska tjänstesystem och system för anslagsgivning.

– Forskningsintresset är drivkraften som gör att man ändå fortsätter trots sådana faktorer i omgivningen som man inte själv kan påverka, sade hon.

Emmanuelle Charpentier är fortfarande i högsta grad aktiv som forskare, men har med tiden även fått andra tidskrävande roller i vetenskapssamhället, bland annat som chef, mentor, engagerad i vetenskapliga organisationer och sakkunnig. Hon sade vid mötet med de unga forskarna att det viktigaste för henne nu är att på olika sätt ge tillbaka till forskningen.

– Jag vill vara där jag kan göra skillnad.