Annons

Följsamheten inte bättre bland cancerpatienter

Cancerpatienter i öppenvård har oväntat inte bättre följsamhet till läkarens ordinationer än patienter med mindre allvarliga sjukdomar. I genomsnitt är det bara hälften av patienterna som följer läkarens ordination.

26 sep 2006, kl 19:06
0

Annons

Enligt en ny studie från Nepi, Nätverk för läkemedelsepidemiologi, publicerad i European Journal of Cancer Care (2006, 15, 235-237), är det bara ungefär hälften av cancerpatienterna som får perorala läkemedel som har en acceptabel följsamhet. Det betyder att hälften av patienterna inte följer läkarens ordination, ett resultat som ligger i linje med andra, mindre allvarliga sjukdomar.

Dessutom visar studien att runt 14 procent av patienterna som hade en följsamhet lägre än 80 procent, saknade läkemedel under en tredjedel av behandlingstiden.

– Många tror, även cancerläkare, att ju allvarligare sjukdom desto bättre följsamhet. Men vår studie visar att det inte är så, säger Lars G Nilsson, tidigare ordförande i Nepi och en av dem som gjort studien.

?Siffran kan inte stämma?

Nepi undersökte följsamheten hos patienter med cancerläkemedel genom att från receptkopior avgöra om patienterna hämtat ut läkemedel så att de haft mediciner tillgängliga under behandlingstiden. Studien, som utfördes på tre sjukhusapotek och omfattade 141 itererade recept, visar ingen skillnad mellan cancerpatienter och patienter med andra läkemedel.

– Bakgrunden är att vi har haft svårt att övertyga främst läkare att följsamheten vid långtidsmedicinering är högst 50 procent. Många sa att åtminstone vid allvarliga sjukdomar kan den siffran inte stämma, säger Lars G Nilsson.

– Men detta hade dock aldrig testats. Det fanns fram tills nu inga data som stödde denna åsikt.

– Vi ansåg att det borde testas. Vi valde cancer som är den typ av sjukdom som man snabbt kommer att tänka på som en ?allvarlig sjukdom?, och vi valde oral cancerterapi bland patienter i öppen vård.


Lars G Nilsson tror att följsamhetsbristerna för orala cancermedel orsakas av samma anledningar som bristerna vid annan terapi; en kombination av rädsla för biverkningar, upplevda biverkningar, bristande förtroende för vårdgivarna, en föreställning om att ?nu är jag nog bra? samt ytterligare samverkande faktorer.

– Det mest sannolika är att det är ett medvetet val från patientens sida, säger han.

Studiens viktigaste budskap, enligt Lars G Nilsson, är att man inte finner någon signifikant skillnad mellan cancerterapi och annan långtidsbehandling.

– Följsamhet handlar om att patienten får tillräckligt med information men också att man förstår konsekvenserna med ordinationen. Och att man ska ha förtroende för såväl läkare som sköterska.