?Etikavtalet kräver nytänkande kring utbildningar?

Per Lundström, konsult vid Medical Competence & Resources, tycker att det bästa med etikavtalet är att landstingen nu tvingas ta över ansvaret för läkarnas fortbildning. Han hoppas att parterna ser nya möjligheter till samarbete och inte inriktar sig på kreativa lösningar att komma runt avtalet.
Vilken är den viktigaste förändringen i det nya etikavtalet?
? Det är två saker som jag tycker är riktigt viktiga. Det ena är den ökade transparensen, att båda parter nu är överens om öppenhet och att tillåta en allmän granskning.
? Men den allra största skillnaden är att landstingen nu har börjat ta sitt arbetsgivaransvar. Där har man brustit tidigare och låtit industrin ta en orimligt stor del. I andra branscher skulle man inte drömma om att låta leverantörerna stå för huvuddelen av de anställdas utbildningar. Att det har fortsatt år efter år är mest en ekonomisk fråga, det har helt enkelt inte funnits pengar för vidareutbildning.
? En av svagheterna i avtalet är att så få landsting verkar ha avsatt pengar för att kompensera för detta.
Var finns de största riskerna för feltolkningar och missuppfattningar?
? Jag tycker att begreppet sponsring som det används i avtalet är mycket olyckligt. Det finns en skatterättslig definition av sponsring, men här har man har gjort en helt egen tolkning av begreppet. Om ett företag bidrar till finansieringen av olika aktiviteter, som till exempel att köpa en monter eller utställning, så är det inte sponsring utan snarare köp av marknadsföring.
? I avtalet har man också försökt skilja på utbildning och produktinformation på ett sätt som gör det svårt att veta vad som är det ena eller andra. Där hade man vunnit på en större öppenhet.
? Ett företag arrangerar inte en utbildning om de i förlängningen inte har möjlighet att sälja sina produkter. Man skulle ha försökt hitta en form där båda parter fått sina intressen tillgodosedda på ett bättre sätt. Det hade man till exempel kunnat göra genom att tillåta en kortare produktinformation som är klart avskild från den övriga informationen.
Förekommer det många medvetna feltolkningar av avtalet?
? Eftersom avtalet är så nytt är det en omställningsprocess för alla parter. Under den perioden kommer det att göras misstag och det är svårt att bedöma hur medvetna dessa är.
? I en del fall är avtalet inte helt lätt att följa, till exempel när det gäller kursinbjudningar. En katalog för läkemedelsutbildningar får skickas direkt till enskilda läkare, men inte om det finns med en anmälningsblankett. Om det däremot finns med en mer allmän intresseförfrågan går det bra.
? En direktinbjudan på en unik utbildning måste alltid skickas till huvudmannen. Här har man tagit bort möjligheten att kunna skicka direktreklam på en fri marknad. Mig veterligt är det ingen annan grupp som har den här regleringen.
? När det däremot gäller resor har jag full förståelse för att inbjudningarna inte ska skickas direkt till enskilda läkare.
När det nu är landstingen som bestämmer behovet av utbildning, kommer företagen fortfarande att vara intresserade?
? Jag tror att avtalet skapar nya möjligheter för företagen. Det kommer att bli ett annat sätt att jobba och en annan kompetens som efterfrågas. De som tidigare varit ute och marknadsfört läkemedel måste nu arbeta på ett mer kvalitetsinriktat sätt.
? Det gäller att hitta former för att närma sig varandra. Företagen måste ta kontakt med utbildningsansvariga på landstingen och ta reda på vilka utbildningsbehoven är på kort och på lång sikt. Här tror jag att man har allt att vinna på att vara öppen, företagen vill naturligtvis inte utbilda inom områden där man inte är aktiv.
Vad är måttfullhet när det gäller förtäring?
? En normallunch bör helst ligga runt 100 kronor och definitivt under 200 kronor. Sedan säger avtalet att man kan bjuda på en enklare måltid på kvällen och då kan det vara okej med ett glas vin till maten. Då bör man sträva efter att inte gå över 400 kronor.

Är det bra att Lif och landstingen har enats om en gemensam tolkning av avtalet?
? Det är jättebra att man har fört de här diskussionerna och kommit fram till en gemensam tolkning. Men ibland har man tolkat in saker som inte står i avtalet och att tolkningen går före avtalet är ju lite intressant.
? Men jag tycker att det är oroväckande att det finns två avtal. Förutom det centrala avtalet mellan Lif och SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) finns det ett Stockholmsavtal med i huvudsak samma regler, dock inte på alla punkter. I Stockholm ska företagen alltså bete sig på ett sätt och i landet i övrigt på ett annat sätt. Dessutom har ett antal landsting kommit ut med lokala riktlinjer som man förväntar sig att företagen ska följa.
? Det ökar inte möjligheterna för företagen att göra rätt