Arkivering

Förra veckan kunde vi läsa ett digert antal artiklar om hur en sjuksköterska
i Staffanstorp hittat ett stort antal KOL-patienter med en enkät. I
både riks- och lokalmedia blåstes nyheten upp där det lyckade projektet
beskrevs i positiva ordalag. Ingenstans stod det att den enkät som
använts kom från läkemedelsföretaget Astrazeneca.

KOL, kronisk obstruktiv lungsjukdom, har kommit att bli den nya folksjukdomen. Har du det inte redan är det förmodligen för att du inte vet om det, eller så kommer du att drabbas av det endera dagen. I alla fall om man får tro sensationsartiklar och rapporter. KOL är ett hemskt tillstånd, ingen tvekan om saken, med obehagliga symptom som andnöd, slemhosta och trötthet. WHO spår att KOL kommer att vara den tredje största dödsorsaken 2030 och i Sverige är enligt Läkemedelsverket mellan 400 000 och 700 000 personer drabbade av den inflammatoriska sjukdomen.

Det luriga är att så många kan ha den utan att veta om det. Lika lurigt är att läkemedelsföretag står bakom flera av de kampanjer som syftar till att hitta fler oupptäckta patienter. Ett exempel är Astrazeneca som förser vårdcentraler med en smidig enkät. Enkäten som sjuksköterskan på vårdcentralen i Staffanstorp lät alla besökande patienter över 45 fylla i. Av 277 som svarade visade sig 14, efter vidare utredning, ha KOL. Inte alla, men någon, kan nog tänkas ha fått behandling med Oxos, Pulmicort eller Symbicorte. Preparat som tillverkas av Astrazeneca.

I hela landet pågår sedan ett par år den stora kampanjen Andasut.nu som drivs gemensamt av Hjärt-Lungfonden och Astrazeneca. Genom aktiviteter landet runt är målet att få svenskarna att testa sin lungfunktion och försäkra sig om att de inte i onödan lider av KOL. På hemsidan kan man läsa att var femte person som testade sig 2008 hade nedsatt lungfunktion. Samtidigt har Läkemedelsverkets nya behandlingsrekommendationer från förra året börjat sätta sig, riktlinjer som rekommenderar underhållsbehandling med antikolinerga preparat redan i tidiga stadier av sjukdomen.

Jag undanhåller ingen en adekvat läkemedelsbehandling men kan inte tycka att det är helt oproblematiskt att företagen bakom produkterna samtidigt ordnar kampanjer som ökar antalet diagnostiserade fall. Och även om sjuksköterskan i Staffanstorp bedyrar att det inte föreligger några krav från företagets sida skaver något. Det är bara att hoppas att de behandlande sjuksköterskorna och läkarna har ett stort sunt förnuft och att de arbetar först och främst för att få de nyupptäckta patienterna att sluta röka.

Handla för 150 kronor och få en handdesinfektion på köpet. Det var ett
av premiärerbjudandena som fanns på Medstops apotek vid invigningen.
Erbjudanden och rabatter kommer med all säkerhet ingå i batteriet av
knep som apotekskedjorna tar till för att locka kunder. Men det är inte
okej att prångla ut läkemedel som kläder i mellandsgsrean. 

Den som gick in på en av Apoteket ABs apotek för en tid sedan kunde mötas av ett lockande erbjudande – ?Köp 4 förkylningsprodukter och få en bok?. En liten present för den som lade ner en hostmedicin i korgen förutom värktabletterna och nässprayen. Problemet var bara att det var fel. Enligt lagen ska marknadsföring av läkemedel ske på ett sätt som bidrar till en bra läkemedelsanvändning och de tyckte inte Läkemedelsverket att erbjudandet gjorde. Apoteket AB fick på tassen och slutade med erbjudandet.

Enligt Lennart Forslund som arbetar med medicinsk information på verket kommer det bli klurigt att hålla koll på att försäljarna sköter sig. Det finns inga enkla regler utan bedömningarna görs från fall till fall. De nya apoteken kommer sannolikt att försöka, pröva reglerna och förhoppningsvis hittar man en balans. Många av apoteken kommer troligen att drivas av personer med farmacevtisk kompetens och i alla fall bland de stora kedjorna har kvalitetspratet ljudit högt.

Värre blir det med de med alla de andra försäljningsställena. Här får man, som Lennart Forslund uttrycker det, lita på deras sunda förnuft. För det är inte falukorv och lösgodis det handlar om även om försäljningsstället är Ica, Q8 eller närlivsen på hörnet. Att kränga ett sexpack folköl och få en laddning ibuprofen på köpet är inte okej. Frågan är vem som ska kontrollera hur de bedriver sin försäljning. Och vad som händer med de som missköter sig?

Eftersom butikerna inte har något tillstånd som kan dras in kan man undra vilka incitament som kommer att finnas för att de ska hålla sig inom regelverket? Ett regelverk som dessutom, tre månader efter försäljningsstarten, fortfarande innehåller frågetecken om till exempel kontrollprogram. Som det är nu hoppas myndigheterna på att handlarna ska arbeta enligt devisen ?fråga först? när de är osäkra om på om allergitabletter med kort datum får reas ut. Inte att de först testar gränserna för att se när någon säger stopp.

I USA har trenden med rabatter på läkemedel tagit hiskeliga proportioner. Där kan patienter med skral kassa printa ut rabattkuponger på nätet både för OTC och receptbelagda preparat.  För att möta den generiska konkurrensen kör flera av de stora företagen, bland andra Lundbeck och Wyeth, stenhårt med olika kunderbjudanden när patienter kan spara flera hundra kronor i månaden på att välja en viss sorts antidepressivt.

Det känns skönt att reglerna i Sverige inte tillåter något i närheten men det ska blir intressant att se hur mycket gränserna kommer att testas på det receptfria sortimentet.

När ett år är på väg att övergå till ett annat duggar årskrönikor
och nyårskarameller tätt. Listor som samlar de viktigaste eller de
bästa händelserna under 2009. Det gångna årets låtar, böcker, politiska beslut, sporthändelser och
egna val ger en bild av samhällets och de personliga prioriteringarna.
En lista som inte är lika uppmuntrande är den över läkemedelsindustrins
största neddragningar.

En titt i nyhetstjänsten Fierce Pharma:s sammanställning får en att undra hur många före detta anställda som inte har råd med julklappar i år.  I toppen ligger Pfizer som annonserat att 19,500 anställda får gå globalt. Efter köpet av Wyeth för 68 miljarder känns det logiskt att de måste dra ner på något. Ett annat företag som tar igen på gungorna vad de förlorat på karusellerna är Merck. Köpet av Schering-Plough kostade en hacka och med 16 000 uppsägningar hamnar de tvåa på listan. På tredje plats ligger Johnson & Johnson och på en stark fjärdeplacering ligger Astrazeneca som under året annonserat om neddragningar på omkring 7000 jobb. Enligt firman Challenger, Gray and Christmas handlar det om 59 000 jobb som gått förlorade inom läkemedels- och biotchindustrin i år. Och statistiken sträcker sig bara till oktober.

Tuffast är det som bekant för säljavdelningarna. Astrazeneca har erbjudit i princip hela säljstyrkan att gå mot betalning. Och tvärtemot det svenska dygnet lär det lär inte ljusna framåt våren. En analys i Reuters pekar på att ännu fler uppsägningar är på gång. Devisen är att när företagens marknadsstrategier förändras behövs inga konsulenter och säljare som åker ut och träffar läkare. Det är helt enkelt inte de som har makten över preparaten längre utan betalande stater och myndigheter.

Kanske är det inte bara av ondo. Enligt rapporten är det inte så lustfyllt på jobbet för de säljare som ändå skickas ut. En av dem, som nu slutat, berättar att skylten ?No reps allowed? kunde vara det enda han möttes av på klinikerna. Att makten över produktval flyttas till betalarna i form av myndigheter leder förhoppningsvis till bra och kostnadsmedvetna val.

Företaget Statoil har tagit sitt eget grepp om julstressen. I en reklamfilm som börjar rulla i helgen presenterar de sin egen lösning. Den heter värktabletter på macken. Kanske något för säljare, och för den delen, alla andra, som känner att huvudvärken sprider sig i takt med grötdoften.

Det pratas mycket om ansvar nu. Ansvar för patienter, för
läkemedelsbehandling, för ekonomi och för helheten. På Medicinska
riksstämman som gick av stapeln i Älvsjö i förra veckan var ansvaret
närvarande i många av de föreläsningar och seminarier som pågick.

 Under vinjetten ?Ökad kunskap och klokare vård – för patientens bästa? belystes temat på flera sätt på mässans scener, hallar och salar.

 På fredagen arrangerade Svensk förening för medicinsk information, SFMI, ett symposium om it-stöd och läkemedelsanvändning. Under ledning av Göran Petersson från eHälsoinstitutet i Kalmar och Svenska Läkaresällskapets it-kommitté dryftade en namnkunnig panel om it-stöd kan bidra till en optimal läkemedelsanvändning.

I en oturligt avlägsen belägen salen, dit bara ett femtontal mässbesökare hittade, vilade ansvarsfrågan tung. Ansvarig för läkemedelslistan, ansvarig för behandlingsmål, ansvarig för it-system. När panelens deltagare hade presenterat dagsläget med idel bilder av journalsystem, interaktionsdatabaser, ordinationslistor, receptregister, expeditionsstöd, Fass och ett eller annat stöd som den enskilda vårdcentralen använder kändes det som när jag skulle trassla fram ljusslingan till balkongen i helgen. Den som sin låda knutit i hop sig med påskpynt, paketsnören och ett bortglömt halsband ? det här går aldrig.

Vi svenskar må vara duktiga på it och stödsystem men att vi i vårt lilla land har sju-åtta journalsystem och en till synes oändlig mängd stödsystem som inte är kompatibla känns inte som den bästa av världar. Att ta reda på vad en patient egentligen tar för läkemedel beskrevs levande av läkaren Henrik Ljunggren som ett detektivarbete som tar mer tid i anspråk än vad gemene läkaren anser sig mäkta med. Det ser olika ut i hela landet, vissa landsting har gemensamma läkemedelslistor men inga beslutsstöd. I Stockholm till exempel har man många beslutsstöd men ingen gemensam läkemedelslista .

I ljuset av detta är de resultaten som beteendevetaren Pia Bastholm kommit fram till inte så förvånande. I sin forskning om allmänläkares uppfattning om vem som bär ansvaret för patienternas läkemedelsbehandling visar hon att en betydande andel tycker att ansvaret ligger på patienten själv. Det är ju bara de som har hela bilden, lyder argumentet. Andra menar att ansvaret dumpas på dem.

Knappast en tillfredsställande attityd. Om gemensamma system skulle kunna bidra till att läkaren får tillgång till en aktuell och uppdaterad lista av vad patienterna verkligen tar tror jag det skulle minska känslan av maktlöshet. Som Lars L Gustafsson från Läkemedelscentrum mycket riktigt påpekar så löser inte it alla problem och det väcker många nya frågor. Vem ska granska informationen, vem ska stå som avsändare, ska systemet kunna varna och ska varningar i så fall kunna blockeras? Ska vi söka på indikation eller substans? Lars L Gustafsson, som tillsammans med Anders Rane lyfter fram vikten av kunskapsdatabaser och samlat ansvar i en debattartikel i SvD nyligen, betonade att organisationen kring elektroniska stödtjänster är lika viktig om inte viktigare än systemet själv. Han förespråkade ett oberoende medicinskt råd som värderar informationen som ska ingå, något som kräver en förordning från Socialstyrelsen.

Till sist gick frågan till Håkan Nordgren, avdelningen för vård och omsorg på SKL. När? Det är prioriterat den kommande treårsperioden, svarade han. Vem som blir ansvarig återstår att se. Men man kan konstatera att betydelsen av farmacvter i vården inte diskuterades den här gången.

Vi har hört det ett tag nu. Läkemedelsindustrin måste byta strategi. De
kan inte knata på i de gamla ullstrumporna länge till när världen runt
omkring ändras. När gamla säljknep inte håller får de tänka nytt för
att betalarna ska välja just dem.

Patent som går ut och dalande
försäljningssiffror. Inga nya blockbusters och kräsnare betalare. Det
är vad rapporter och analytiker basunerat ut om läkemedelsmarknaden
under vad som börjar kännas som ett bra tag nu. Men det lär arbetas för
fullt inne på labben och misstankar finns att det under de närmaste
åren faktiskt kommer att dyka upp nya typer av läkemedel, eller
varianter av gamla, som kommer att säljas.

En av de utmaningar
som läkemedelsindustrin står inför är de allt högre kraven från
betalarna. Fler länder får organ som likt vårt TLV ska bedöma om
preparatet är värt sitt pris. Den gamla tidens läkemedelskonsulent som
bjöd på räkmackor och golf känns i Sverige nu mest som en lustig
anekdot. Rapporter visar att antalet säljrepresentanter i USA minskat
med tio procent sen 2007 och trender är liknande i andra delar av
världen. Men marknadsavdelningarna ligger knappast på latsidan.

När
nu de enskilda läkarna är mer och mer beroende av rekommendationer och
riktlinjer från myndigheter så är det dit man vänder sig. För nya
resultat måste ju rimligtvis ut från företagen till kunderna. I en
artikel i Scrip från i somras redogör Steve Arlington och Jennifer
Colapietro från Pricewaterhouse Cooper för olika tänkbara vägar att gå,
en slags tipslista för marknadsavdelningarna.

Ett genomgående
tema bland tipsen är att säljarna från och med nu bör börja ägna sig åt
att marknadsföra ett helt paket. Träningstips och kostråd till
patienten, instrument till sjukhusen och uppföljande studier för
framtiden med applikationer för rapportering av biverkningar, är några
av dessa. Företagen ska inte bara kunna visa ett bra resultat av sitt
piller utan en hälsoekonomisk analys som får myndigheterna att känna
sig övertygade. Författarna uttrycker att det blir ett mer holistiskt
tänk.

Ett annat område som man kan vänta sig att säljarna dyker
upp är det berömda nätet. Bland forum, chatter, twittrar och mejllistor
finns enligt författarna guldgruvor. På så sätt kan man nå både
patienter, förskrivare och politiker, dygnet runt och så fort det finns
något nytt att berätta. Experter på företagen kan finnas tillgängliga
24 timmar om dygnet 7 dagar i veckan för att svara på frågor om doser
eller biverkningar.

Det ska bli spännande att se hur dessa
sociala medier kommer att hanteras av industri, köpare och användare.
Hur ska läsaren känna sig trygg med att den bloggande hemmappappan
egentligen inte är en före detta läkemedelskonsulent med ny titel,
anställd att marknadsföra? Kanske var den portföljbärande mannen som
kom till praktiken mer trygg ändå. Han gick i alla fall att känna igen.

Det är inte första gången vi hör det. Men varje gång känns det mer påtagligt. Inget läkemedelsföretag som vill överleva efter 2020 kan ägna sig åt att utveckla enbart läkemedel. Budskapet är mycket tydligt i en konsultrapport från Pricewaterhousecopers om hur företagen ska klara sig i framtiden.

Det duger inte längre att utveckla ett par molekyler, köra stenhård marknadsföring och hoppas på att det blir kioskvältare av pillret. Tiden då läkemedelsföretagen kunde jobba så är förbi enligt rapporten “Pharma 2020: Challenging buissness models. Wich path will you take?? som nyligen släpptes.

Rapporten är den fjärde i en serie som konsultföretaget arbetat fram om läkemedelsmarknaden 2020. Denna gång handlar det om affärsmodeller och hur företagen ska satsa sina kort för att överleva det kommande decenniet. Att fortsätta på samma vis som de senaste åren verkar vara en dålig idé, något som flera analyser har visat på en längre tid. Det är dags för läkemedelsektorn att byta strategi.

Rapportförfattarna presenterar att antal olika alternativ som de anser att företagen har att välja mellan. I grunden för dem ligger det gamla mantrat ?tillsammans är vi starka?. När företagen ska möta de allt högre krav som ställs från betalarna på att en viss produkt verkligen ska tillföra nytta krävs bredd. Den bredden kan uppnås genom samarbeten, inte bara om att knyta till sig biotechföretag eller generikaproducenter utan genom att ta sig an hela hälsoregistret. Det är igenom brobygge mellan sjukhus, akademi, dietister och hälsocoacher som lösningen ligger.

Två plus två blir fem, resonerar man i rapporten och presenterar två modeller för att nå dit, the ?federated?, eller den sammanslagna och the ?fully diversed?, eller den delade. I den delade modellen utgörs samarbetet av ett nätverk som bildas av de separata enheterna. Enheterna kan vara de ovan nämnde, läkemedelsföretag, sjukhus, universitet och gym. Till detta kommer tekniklösningar och analysverktyg som kan bygga de infrastrukturer som behövs. Enheter ska ha gemensamma mål och delad tillgång på alla information som patientdata och resultat för att driva utvecklingen snabbare framåt och ta lärdom av varandra.

I den delade modellen finns i stället ett moderföretag som utvidgar sig genom förvärv och därigenom får en större bit av marknadskakan. Ett av de mest kända exemplen är Johnson & Johnson som är stora både inom läkemedel och annan typ av hälsovård. Företaget har till exempel webbaserade hälsocoacher och program för förebyggande hälsovård. Där nämns också Vodafone som tillsammans med spanska Medicronic Salud och Aerotel Medical Systems för att leverera trådlösa lösningar för hälsokontroll i hemmet.

Läser man rapporten förstår man att en image som signalerar hälsa och friskvård innebär en blinkning till konsumenterna som kommer ligga företagen till gagn. Att som Pfizer hålla i utbildning av personal på vårdcentral låter som ett steg i rätt riktning. Men det gäller att kunna parera mellan konsumentflirtar och regelverk. Skulle det vara okej med ett gym á la Astrazeneca eller Gsk?

Men någonting lär hända, för som konsultrapporten säger i sin slutsats – läkemedelsföretagen har hittills fokuserat på vad de kan få ut av de 10 procent av hälsobudgetar som går till läkemedel. Det återstå att se vad man kan få ut av de övriga 90 procenten.

I veckan presenterades en studie om ett så kallat multipiller på en hjärtkonferens i USA. Pillret innehåller fem olika aktiva substanser och enligt författarna är det ett enkelt och smidigt sätt att minska risken för hjärt-kärlsjukdomar hos riskgrupper. Men drömmen om universalpillret har funnits i många år och än har inget klarat trycket.

Ett piller, en lösning. Tanken på att slippa hantera flera olika läkemedel och riskera att tappa bort ett, glömma eller blanda ihop är tilltalande. Tänk på alla mulitsjuka äldre vars dosetter skulle förses med ett par piller i stället för tvåsiffriga antal. Drömmen om en multitablett, eller ett polypiller är inte ny och starkast har drömmen varit inom hjärt-kärlforskningen.

Redan 2003 publicerade Nicholas Wald och hans kollega Malcolm Law från London´s Wolfson Institute of Preventive Medicine, en artikel i BMJ där de menade att en kombination av blodtrycks- och blodfettssänkande preparat som ges till alla över 55 år skulle kunna minska risken för hjärtattack och stroke med hela 80 procent. En smått euforisk stämning följde bland anhängarna av idén som menade att detta var betydligt mer effektivt och lätt att implementera än att få människor att äta mindre fett och salt och börja motionera.

Men trots positiva profetiorna har resultaten under de fem år som gått varit skrala och det finns en hel del betänkligheter med ett kombinationspiller. Lennart Forslund, chef för medicinsk information på Läkemedelsverket tar upp en del av problemen i en artikel i Nature Clinical Practice Cardiovascular Medicine. Han frågar sig bland annat vad som händer med den individuella doseringen av de ingående substanserna när plösligt alla ska få samma. Den gemensamma nämnaren är ett antal riskfaktorer. Vilka regler och krav som ska gälla för att ta fram ett polypiller är inte heller helt enkelt eftersom det rör sig om substanser med olika indikationer och där risk-nyttavärderingen skiljer sig.

På marknaden finns idag preparat som kombinerar två olika substanser och ansökningar om att marknadsföra kombinationer av tre. Detta tillsammans med studien som presenterades i Orlando där fem substanser kombinerats, visar att mulitpillren kan vara på väg till oss.

I BMJ, där det publicerats ett antal artiklar på temat polypiller, finns också redogjort för en annan variant ? polymåltiden. Under titeln ?The polymeal: a more natural, safer and probably tastier (than the polypill) strategy to reduce cardiovascular disease by more than 75%? beskriver en grupp nederländska forskare hur en noga sammansatt måltid är den bästa medicinen. Med tanke på dagens datum hann jag undra om det rörde sig om en lustighet, men artikeln är från 2004 och grundar sig på ett antal studier om kost och sjukdom. Med vin, fisk, mörk choklad, frukt, grönsaker, vitlök och mandel skapas den ulitmata rätten som minskar riskerna för hjärt-kärlsjukdom. Så i väntan på mulitpillret är det kanske den typen av prevention vi får ägna oss åt.

Läkemedelsbolagen fular sig en del på nätet. I alla fall om man får tro
statistiken från industrins informationsgranskningsman, IGM. Vid en
titt i högen av anmälningar är övervägande många fall av hemsidor med
tveksamt eller otydligt innehåll. Genom att bli mer interaktiva hoppas
några av företagen på att deras trovärdighet ska öka.

Flera läkemedelsföretag har redan börjat använda medier som YouTube för att marknadsföra sina produkter.  Men att klivet ut i de sociala medierna där läsare och tittare själva kan bidar med alster till hemsidor och kampanjer har än länge varit mest prat. Men nu tar två av de stora jättarna klivet ut i den interagerande världen.

Först ut är Sanofi-Aventis som dragit igång en egen kanal på YouTube där information varvas med berättelser från patienter. Satsningen är en del av hälsokampanjen GoInsulin, som inte flaggar för några speciella läkemedel men som serverar inslag och information om insulin och diabetes. Bland annat kan besökaren göra ett frågetest som avslöjar myter och sanning i diabetesvärlden. Den orolige kan där lära sig att insulinbehandling är ganska harmlöst och definitivt inte får dig att gå upp några extra kilo.

Än så länge kör Sanofi en fegisvariant och låter inte besökaren själv bidra med egna filmklipp och kommentaren. En av företagets marknadsansvariga Lynn Crowe säger till nyhetstjänsten Pharmaceutical Executive att de ?tittar på den möjligheten att använda mediets möjligheter till fullo?.

Astrazeneca i USA har gått ett litet steg längre med sin YouTube-kanal  ?my asthma story?. Där ligger delvis ett antal välregisserade lyckohistorier om patienter som fått ett bättre liv efter att ha börjat använda företagets Symbicort (budesonide/formoterol) men även information om biverkningar och risker. Dessutom tänker Astrazeneca till fullo utnyttja YouTube´s möjlighet att släppa in betraktaren genom att lägga upp filmklipp från allmänheten som kan berätta om sin astma. Genom denna mer kommenterande information hoppas företaget att slippa undan anklagelser om att bedriva ensidiga och onyanserade kampanjer.

Hur många som ska jobba med att granska de inskickade ärendena, som kommer att finnas till allmän beskådan från den 20 mars, innan de läggs ut framgår inte. Framgår gör däremot att det inte går för sig att skrävla om andra behandlingar än just Symbicort som gjort susen. På den svenska marknaden är liknande grepp för marknadsföring inte
tillåtna och det som sker på YouTube är
gör det utifrån den amerikanska regelverket. Ingen svensk motsvarighet att vänta alltså.

Tanken med patientberättelser är fin men det frågan är hur trovärdiga de insända bidragen egentligen är. Jag har länge frågat mig när företagen ska ta till fejkade bloggar där någon, till synes verklig person, i dagboksform liksom i förbifarten beskriver hur bra den mår med hjälp av ett visst läkemedel. Förmodligen finns de redan där ute på behörigt anstånd från IGM;s skyddande armar.

Riksdagshuset är egentligen ganska dumt placerat. I alla fall om man som medlemmarna i Apotekarsällskapet står utanför för att demonstrera mot låg kompetens på svenska apotek.

Där, precis på gränsen mellan stadskärna och gamla stan, går Stockholms mest intensiva turiststråk och följaktligen är det denna kalla och soliga förmiddag en hel del kart- och kameraförsedda semesterfirare som flanerar förbi.

Men det är trots allt inte högsäsong och en del andra, vanliga och stressade medborgare, rör sig också mellan byggnaderna dit solen inte når. Redan efter en timme har de åtta apotekarna på plats börjat se en smula frostbitna ut. Utrustade med plakat med budskapet ?Läkemedelsansvarig SKA VARA en apotekare? och högar med flygblad är de hoppfulla. Hoppfulla över att de genom ett sista försök ska få landets beslutsfattare att föra in ett krav på apotekarkompetens för läkemedelsansvariga på apoteken efter omregleringen den 1 juli. Men tiden är bråd för ryktet säger att regeringens proposition ska komma i nästa vecka, kanske till och med denna.

?Det känns lite som att tåget har gått och det utan att politikerna lyssnat alls på oss utan böjt sig helt för kraven från de stora kedjorna?. Det är Apotekarsällskapts entreprenörsombud Johan Olofsson som pratar. Efter att ha jobbat i Skottland en tid såg han fram emot den nya marknaden och har längtat efter att få starta eget i Sverige. Nu har han börjat tappa lusten. ?Om små egenapotekare inte kan konkurrera med tjänster har de inte mycket att sätta emot de stora jättarna?, menar han

Men entusiasmen är trots allt stor utanför maktens boning. Ju närmare lunchtid det blir, desto fler stannar och pratar med demonstranterna, många förvånade över att apoteksmonopolet ska försvinna. Lite märkligt mindre än fem månader innan allt rullar igång.

Plötsligt blir det dramatik. En av vakterna vid entrén börjar frenetiskt vifta och peka på ett par väskor som placerats farligt nära dörren. Hon vill köra bort apotekarna men de lyckas förhandla sig till ytterligare en stund. För det var ju trots allt bara papper i de två stora bagarna och ingen bomb.  Men kanske hade det varit ett bättre knep för att få Göran Hägglunds uppmärksamhet. Nästa vecka ska representanter för Apotekarsällskapet träffa Sofia Wallström, ansvarig tjänsteman för omregleringen, på socialdepartementet. Har de tur är proppen inte lagd än.

I Stockholm pågår årets Läkemedelskongress anordnad av Läkemedelsakademin i samarbete med Lif och Apoteket. I kongresshallen som samlat apotekare, representanter från läkemedelsindustri, myndigheter och fackliga organisationer råder en smått euforisk stämning.

Misstänker snart att det inte bara är effekten av gratis reklamgodis och kaffe som gör deltagarna uppspelta. Efter att ha suttit på ett par föreläsningarna går det inte att värja sig för att det råder en nästintill religiös stämning. Tron på att farmacevternas tid är här.

Vid ett seminarium diskuterades vad som kommer att hända med läkemedelsinformation på en omreglerad marknad. Av vem och hur kommer det kontrolleras vad som är producentneutral information och inte propaganda från ett penningsuget företag?  Hur ska patienterna få den information de behöver? Representanter från Apoteket menade på att det är här farmacevterna kommer att bli ovärderliga. På en konkurrensutsatt apoteksmarknad kan yrkeskåren med sin gedigna utbildning och erfarenhet inte bara bli entreprenörer utan också en unik länk mellan industri, vård och patient. Som liknelse målade de upp bilden av marknaden som ett fotbollslag där apoteken likt spelare blir specialister inom olika områden. Vissa apotek är folkliga och går hem hos alla, andra vill bara ta hand om de allra tyngsta fallen med specialiserade läkemedel.

Tankeväckande blev det när David Taylor från School of Pharmacy i London som ägnat mycket tid åt att titta på apoteksmarknader i hela Europa och studerat flera exempel med avregleringar fick ge sin syn på saken. Han log bakom skägget och sa lugnt att information är dyrt att ge, det kostar tid och det kostar personal. Han menade att kunderna antagligen inte kommer att vara det minsta intresserade av att betala för någon information. Industrin och Apoteket kontrade med att betalning kan skötas genom samarbete med staten eller kanske en eventuell framtida extern organisation som har hand om detta, men återigen visste ingen hur.

I den lycksaliga stämningen och pratet om apotekaren som nu äntligen ska få blomma ut och på allvar göra sitt jobb ligger liknelsen om en kalv på grönbete nära till hands. Men det verkar oklart vart kalven ska ta vägen när den skuttat runt ett tag. Med bara ett halvår kvar till omregleringen är aktörernas framtidsbild fortfarande mest fantasistoff. Och även om liknelser är skoj så kan man inte låta bli att undra hur det ska gå?

Men det kanske är som David Taylor säger. En omreglering är ingen stor grej, det löser sig.

Frågan om
vilka som ska få sälja läkemedel och när de ska få börja vilar fortfarande i
ovisshet. Många är oroliga för att det ska bli komplicerat att köpa sina apoteksvaror
i glesbefolkade områden. Nu gaddar
delar av socialdemokraterna ihop sig mot den nya apoteksmarknaden.

I en
motion signerad av sex socialdemokrater framkommer det att de motsätter sig
regeringens utförsäljning. De menar att omregleringen är ett direkt hot mot
tillgången på läkemedel i glesbygden. De höjer ett varnande finger till alla
som planerar att investera i den framtida apoteksmarknaden. Även om det är
svårt att tro att investerare drar öronen åt sig på grund av oppositionens
ogillande kan man tycka att det finns fog för en viss osäkerhet. Blotta
faktumet att regeringen hittills bara lämnat svävande besked i frågan borde vara
mer obehaglig än socialdemokraternas motion.

Och just
läkemedelsförsörjningen är uppenbarligen ett orosmoln bland svenskar ute i
landet. I en artikel i Ystads Allehanda vittnade häromdagen bekymrade
landsortsbor om hur framtida läkemedelsinköp kan bli ett riktigt gissel. När
besöken till trogna och hjälpsamma apoteksombud i den lilla presentbutiken
ersätts med otaliga knapptryckningar på tonvalstelefon och köp över internet är
det många som är missnöjda. Och jag kan förstå att en äldre person som aldrig
bekantat sig med en dator känner sig stressad. Alternativet är kostsamma
taxiresor till närmsta större stad.  ?Det
blir bara skit? som Sven Bergman i skånska Sankt Olof uttrycker det. 

I Indien,
där läkemedelsförsörjningen på landsbygden länge varit ett problem, pågår
förhandlingar mellan regeringen och posten om att låta receptfria läkemedel
säljas där. I The Economic Times 
beskrivs hur flera stora läkemedelsföretag är involverade i
projektet och tanken är att de ska dra fördel av postens distributionskanaler
och kontor. Enligt Marianne Dicander Axelsson vd på Apoteket privatkund AB är
kombinationen post och piller en möjlig utveckling även i Sverige.

Min
gissning är att innevånarna i Sankt Olof inte bli lugnare av det. Ett
postkontor har det inte funnits i staden på många år. De får hålla tummarna för
att andra, mer frekvent förekommande butiker, blir de som tillhandahåller
värktabletterna.

Att regeringen inte kommit med klara direktiv hur omregleringen ska ske oroar även ledarskribenter på en av landets stora dagstidningar.