Bättre effekt än väntat av kritiserade läkemedel

En svensk behandlingsstudie, den så kallade SATS-studien, visar bättre effekt av acetylkolinesterashämmarna än väntat. Men fortfarande har läkemedlen svårt att visa kostnadseffektivitet.

24 jan 2007, kl 17:28
0

Effekten av de så kallade bromsmedicinerna eller acetylkolinesterashämmarna vid Alzheimers sjukdom har varit starkt ifrågasatt under de senaste åren.
Nyligen presenterades de första resultaten av SATS-studien (Swedish Alzheimer Treatment Study) som är världens största naturalistiska behandlings- och uppföljningsprogram vid Alzheimers sjukdom. Ett nätverk av mer än tio minneskliniker har följt Alzheimerpatienter i tre år. Bakgrunden var att man ville studera läkemedlens effekt under längre tid än i de av företagen finansierade studierna.
Totalt har gruppen samlat in data från över 1 000 patienter som behandlats med kolinesterashämmarna donepezil (Aricept), galantamin (Reminyl) och rivastigmin (Exelon). Under Riksstämman i november 2006 presenterades resultaten från de första 217 patienterna som fått behandling i två år. Studien visar att minnesfunktionen hos patienterna försämrades betydligt mindre än förväntat och signifikant bättre än hos obehandlade patienter. Ansvarig för programmet är överläkare Lennart Minthon vid Universitetssjukhuset MAS i Malmö.
I början av 2006 kom också SBU:s demensrapport där de konstaterar att acetylkolinesterashämmarna kan göra en viss nytta för patienter med lindrig eller måttlig Alzheimers sjukdom. Ett motsvarande stöd finns enligt rapporten för att svårare alzheimersjuka kan få effekt av NMDA-receptorantagonisten memantin (Ebixa).

Olika syn från myndigheter
I Sverige räknar man med att mindre än en tredjedel av de Alzheimerpatienter som skulle kunna bli hjälpta av kolinesterashämmarna verkligen får dem. Den låga förskrivningen kan bero på att man i många landsting är tveksamma till läkemedlens kostnadseffektivitet.
SBU-rapporten ger inga svar på denna fråga.
– När analysen gjordes fanns det bara fyra empiriska studier med den typen av data och det var för lite för att bedöma kostnadseffektiviteten, säger docent Anders Wimo, som ingick i SBU:s projektgrupp.
Däremot finns det många hälsoekonomiska modeller, men i SBU:s perspektiv har de inte tillräckligt bevisvärde för att grunda slutsatser på.
Där skiljer sig SBU från Läkemedelsförmånsnämnen, LFN, som har en mer positiv inställning till hälsoekonomiska modeller.

– Det är intressant att två statliga myndigheter har så olika uppfattning, säger Anders Wimo. Och det kan få betydelse när LFN så småningom ska ta ställning till subventioneringen av läkemedlen.
För att kunna göra en samlad bedömning av nyttan för ett läkemedel måste man väga in alla typer av studier, påpekar Anders Wimo.
– En observationsstudie som SATS är principiellt designmässigt sämre än en randomiserad studie, men fördelen är att den återspeglar verkligheten på ett bättre sätt än andra studier och man kan följa patienterna under mycket längre tid. Vanliga kliniska prövningar på dementa är svåra att göra under lång tid, säger han.

Även för grav demens
Tidigare under våren 2006 publicerades resultaten av en annan svensk studie som visade att donezepil kan förbättra den kognitiva funktionen hos patienter med svår Alzheimers sjukdom. Under ledning av professor Bengt Winblad vid Huddinge sjukhus randomiserades sammanlagt 194 patienter till att få donepezil eller placebo. Studien kan på sikt leda till att grav demens blir en godkänd indikation för donepezil.
– Frågan är om man ska fortsätta med behandlingen för en person som redan står på medlen när han eller hon blir gravt dement. Där har man gjort olika bedömningar från fall till fall har jag en känsla av, säger Anders Wimo.

För läkemedlet memantin ligger evidensdata enligt honom klart lägre än för kolinesterashämmarna och medlet har ett annat indikationsområde, måttlig till grav demens.

Socialstyrelsens riktlinjer på demensområdet väntas komma 2008.