Adekvat smärtlindring är inte bara en humanitär åtgärd utan har en mycket stark medicinsk indikation. Det är fortfarande dåligt känt, inte minst när det gäller barn. Inom smärtfoskningen vet man att smärtstimuli är skadligt eftersom det aktiverar smärtsinnet så att det blir mer och mer känsligt.
Cancer och smärta innehåller ett stort antal komponenter. Mycket kan vinnas genom en noggrann smärtanalys. Barn kan redan från 6 års ålder ganska klart tala om varifrån smärtan kommer. Det finns sedan länge som rutin i landet att använda olika analysinstrument med skattningsskalor.
Skattning av smärta hos barn måste bli rutin vid varje kontakt med sjukvården, menar docent Staffan Arnér, smärtspecialist vid Karolinska sjukhuset.
– Smärtskattning är inte lätt och rymmer många fallgropar, huvudsaken är att man försöker bygga in det i sina rutiner, säger han.
Nalle kan inte ersätta smärtlindring
En viktig del i hur smärtan upplevs är individens tolerans mot smärtsignalen.
? Toleransökande åtgärder kan inte ersätta behovet av smärtlindring, säger Staffan Arnér.
Man har gjort en intervjuundersökning på 100 barn som nyligen genomgått smärtsamma procedurer på sjukhus. Barnen fick välja mellan olika åtgärder som hjälp mot smärtan; mamma och pappa, nalle, smärtlindrande mediciner osv. En majoritet av barnen valde smärtlindrande läkemedel.
Analysera smärtan
Det är viktigt att analysera smärtan eftersom all smärta inte kommer från själva cancertumören. Barnen genomgår många smärtsamma behandlingar och undersökningar och därför är det viktigt att komma ihåg att smärtsinnet redan är mer känsligt.
? Varje procedur som skapar en smärtsam upplevelse är därför av ondo, säger Staffan Arnér.
Differentieringen bör relatera till smärtans ursprung i termer av nociceptiva eller neurogena mekanismer. Den neurogena smärtan är relativt okänslig för morfingruppens läkemedel och där måste rutindiagnostiken skärpas.
Behandla offensivt
WHO har gjort en pedagogisk analgetikastege och man kommer ganska långt med NSAID och lätta analgetika, menar Staffan Arnér. I upptrappningen bör man behålla basterapin och man skall inte vänta för länge med att gå över till opioider eftersom man vet smärta föder smärta.
? Det steget tar man som regel för långsamt, säger han. Man vet att variationen i behov är stor. Där finns inte några max-doser eller gränser utan det är barnet själv som talar om när smärtan försvinner.
En gammal fördom är att morfineffekten potentieras av neuroleptika, men det finns inget vetenskapligt bevis för det. Neuroleptika skall ges på rätt indikation om barnet har ångest.
? Det är viktigt att förstå att även barnet behöver vara mentalt kapabel att kunna bemästra sin situation och den möjligheten förstör man genom att ge en massa dämpande medel, säger Staffan Arnér.
Slow releasepreparat med opioider har förbättrat barnens situation men dess plats är övervärderad när det gäller genombrottssmärtor, menar Staffan Arnér. En professionell upptrappning av smärtbehandlingen bör även innefatta moderna tekniker som spinal terapi och att utnyttja pumpteknik. Det ger större möjligheter för barnet att vistas hemma.
Vi i vuxenvärlden har ofta så stor respekt för läkaren att man visar ett modigt ansikte. Det gäller också många barn.
? De inser ganska snart att de har en allvarlig sjukdom, säger Staffan Arnér. Barnet uppvisar också en fasad som det gäller att tränga bakom.