Bantningsmedel gör myggor osugna på blod

Forskare kan vara ett nytt myggmedel på spåren som skulle kunna minska spridning av myggburna sjukdomar.

8 Feb 2019, kl 13:14
0

Honmyggor av olika arter suger blod för att få den näring de behöver för att kunna producera ägg. För oss i Sverige är myggstick fram för allt förenat med irritation och klåda, men i många länder sprider blodsugande myggor farliga sjukdomar av olika slag. Malaria, denguefeber och zikainfektioner är några myggburna sjukdomar som orsakar stora hälsoproblem i stora delar av världen.

Amerikanska forskare vid Rockefeller University i New York har studerat och testat ett sätt att få myggor, i detta fall av sorten Aedes aegypti, mindre intresserade av att sticka för blod – vilket också innebär mindre spridning av sjukdomar. Studien är publicerad i the Cell.

Tidigare forskning har visat att myggors aptit och vilja att suga blod styrs av neuropeptider i det centrala nervsystemet. Forskarna misstänkte därför att neuropeptid Y-receptorer (NPY) kunde vara särskilt intressanta i sammanhanget eftersom de är involverade i mekanismen som styr hunger och letande efter mat hos många djur, inklusive människor.

Eftersom flera aptitreglerande läkemedel är riktade mot NPY-receptorn testade forskarna att ge myggorna en lösning med NPY-aktiverande läkemedel i. Vid jämförelse med myggor som inte fått bantningsmedlet visade det sig att ”bantarmyggorna” var betydligt mindre benägna att sticka än de obehandlade myggorna.

Forskarna undersökte också olika proteiner från myggorna för att förstå exakt var läkemedlet, som ju var utvecklat för människor, verkade. Av de 49 undersökta proteinerna stod NPY-liknande receptor (NPYLR7) ut.

Med CRISPR-Cas9-teknik skapade man också myggor med en mutation i NPYLR7 som gjorde proteinet defekt, och då hade bantningsmedlet inte längre någon effekt i myggorna, vilket bekräftade att proteinet verkligen är inblandat i myggornas hungerbeteende.

Men att ta labbresultaten till verkliga livet kräver en hel del. För det första kan inte myggorna få bantningsmedel utvecklat för människor eftersom det skulle kunna få oönskade effekter i befolkningen.

För det andra måste man hitta ett sätt att få myggor i det vilda, och endast dem, att få i sig substansen.

För att komma till rätta med det första problemet screenade forskarna massor av substanser i jakt på någon som aktiverade NPYLR7 i myggor men inte i människor. De hittade sex molekyler som hade önskad effekt och som de arbetade vidare med.

– Om vi kunde få övertyga varenda mygga på jorden att dricka vår molekyl skulle alla myggor förlora sin aptit i två till tre dagar, säger Leslie Vosshall, neurobiolog på Rockefeller University och en av forskarna bakom studien, i en kommentar i Nature.

I nuvarande form krävs dock hög koncentration av molekylen för att åstadkomma önskad effekt och forskarna vill därför försöka modifiera molekylen för att göra den mer potent.

Att hitta ett sätt att administrera molekylen till vilda myggor verkar dock svårare. För att enbart locka myggorna måste man locka dem med något som efterliknar människor vad gäller lukt och koldioxidkoncentration, påpekar Oliver Brady på London School of Hygiene and Medicine, till Nature.

– I slutänden blir det en väldig komplicerat och väldigt dyr “myggfälla”.