"Apoteket får inte bli dominerande"

Är det alltid bra med konkurrens?
– Nej. Vissa tjänster ska bara undantagsvis vara föremål för konkurrensutsättning. Myndighetsutövning det vill säga kontroll- och tillsynsfunktioner ska normalt vara i samhällets regi. Jag skulle till exempel inte drömma om att vi i framtiden skulle ha en privat tillsyn över apoteken.

Kan apoteken konkurrera med de receptbelagda läkemedlen när marknaden omregleras?
– Man måste skilja mellan pris- och kvalitetskonkurrens. Den receptbelagda delen kan näppeligen utsättas för priskonkurrens, med hänsyn till att de är subventionerade av samhället, ingår i ett förmånssystem och att det ska vara samma priser inom landet.

Det finns inte någon möjlighet till priskonkurrens?
– Jo, man kan konkurrera med egenavgiften. Det gör man på Island. Men det bör inte tillåtas från början.

Varför inte?
– Om du som kund ska få rabatt på egenavgiften, kräver ju apoteket någon form av motprestation från din sida, till exempel att du ska hämta ut alla dina läkemedel på det apoteket. Eftersom Apoteket AB kommer att dominera marknaden i början skulle de kunna ?låsa in? kunderna vilket gör det svårare för nya aktörer.

Men inget annat sätt?
– Inte vad jag vet. Det viktiga är att kunderna får fler apotek att välja mellan. Omregleringen skapar också en helt annan branschdynamik, med kanske ett helt annat produktutbud på apotek.

Hur menar du då?
– Går du till England, säljer de hur mycket som helst på apotek. Det receptbelagda läkemedlen är kanske inte det man gör vinst på i apoteksvärlden.
– Idag kan Apoteket AB med stöd av sitt monopol få in folk på apoteket och sedan sälja andra varor till dem. Det är inte konkurrens på lika villkor. Det är som när bilprovningen erbjuder motortester som konkurrerande aktörer erbjuder.
– Har man ett monopol ska man inte låta det spilla över på andra marknader då blir det inte lika villkor.

Vilken är den största faran när apoteksmarknaden omregleras?
– Att en dominant, i det här fallet Apoteket AB, släcker ut konkurrensen. Apoteket AB skulle till exempel genom att starta partihandel eliminera konkurrensen i det ledet och därmed försvåra etableringen av nya apotek eftersom de skulle ha svårt att få tillgång till de tjänsterna då.
– Därför är det oroande att Apoteket AB inlett samtal med det amerikanska grossistföretaget Medco om ett framtida samarbete. Vårt råd att man inför regler som hindrar företaget att göra det.

– Det ser vi som en sista åtgärd; om staten efter en lång tid inte fått en fungerande konkurrens så får man väl fundera på det. Men jag tror inte det blir nödvändigt.

Så för Konkurrensverket är det inget hinder att Apoteket AB finns kvar i statlig ägo?
– Nej vi har inga synpunkter på det. Vårt jobb är att underlätta en väl fungerande konkurrens, det vill säga att få många konkurrenter till Apoteket AB. Jag är övertygad om att många företag är intresserade om de får avkastning på sitt kapital och att etableringshindren inte blir för många.

Men det kommer inte att bli en småföretagarmarknad?
– Säkert kommer det att finnas inslag av det. I Norge ägs cirka fyra procent av apoteken av enskilda farmacevter. Men handelskedjor kommer att dominera, eftersom det finns samdriftsfördelar på området.

Det utbytessystem vi har idag är ju väldigt effektivt. Det blir väl svårt när marknaden omregleras?
– Väldigt effektivt vill jag inte hålla med om.

Men man har sparat en hel del pengar?
– En halv miljard om året, två procent av den totala läkemedelskostnaden, så vi ska inte överbetona betydelsen av reformen. Men det är ett ändamålsenligt och effektivt system som bara fungerar inom ramen för ett monopol.

Så det måste slopas i och med omregleringen?
– Ja, men vi har ett förslag som är minst lika bra. Vårt förslag är att när man bestämmer apotekens handelsmarginal tar med den vinst apoteken bör göra i framtiden på utbytet. Idag skulle den kanske sänkas från 16.5 till 14.5 procent. Sedan får apoteken behålla den vinst man gör på utbytena. Samhället tar alltså in den förväntade vinsten i förväg. Det innebär att apoteken har ett incitament att göra så många utbyten som möjligt.

Ett av Konkurrensverkets viktigaste förslag, som skiljer sig från regeringens direktiv till utredaren, är att i ett första steg tillåta receptfria läkemedel i dagligvaruhandeln. Varför är det så viktigt?
– För det första skapar det en ökad dynamik, långsiktigt ger det möjlighet för nya aktörer att satsa på ett apotek med hela sortimentet. Det andra skälet är att det är på de varorna vi kan få en priskonkurrens. Kunden kan välja om man vill köpa billigt utan rådgivning eller gå till apotek och betala lite mer för att få rådgivning.

Vem ska avgöra vilka läkemedel som ska säljas utanför apotek?
– Läkemedelsverket har ett betydande inflytande.

Betydande?
– Det betyder att någon måste göra en avvägning mellan vikten av en säker läkemedelsanvändning och konsumenternas intresse av en fungerande konkurrens och tillgänglighet.

Du ser ingen fara för att felanvändningen ökar?
– Du verkar definiera tillgänglighet som att man sänker säkerhetskraven! För mig är tillgänglighet att varorna finns i fler butiker. Jag utgår från att säkerhetsfrågorna löser sig. Det får specialistmyndigheter ta hand om, precis som på kärnkraftsområdet.

Har du några synpunkter på vilka varor som ska tillåtas och hur de marknadsförs i butiken?
– Nej. Vi har sagt att det är den kompetenta myndigheten, Läkemedelsverket, som beslutar om sådant, men det ska vara väl motiverat.
– Jag tycker till exempel att man idag närmast slentrianmässigt hävdar, som gjorts i några nyligen publicerade statliga utredningar, att det ska finnas tillgång till farmacevtisk kompetens. Det finns inte sådan kompetens hos dagens apoteksombud. Och det finns inga rapporter vare sig från dessa eller från länder där man har försäljning i dagligvaruhandeln om att det skulle vara några problem.

I rapporten skriver du att försäljning inom detaljhandeln kan minska kostnaderna för sjukvården. Har du läst eller sett någon sådan forskning?
– Nej. Men vi vill peka på att människor då kan öka sin egen friskvård vilket kan minska samhällets sjukvårdskostnader.

Är det något land som idag har en apoteksmarknad som du ser som en förebild?
– Nej. Många länder har regler som begränsar konkurrensen, apotekare med speciella privilegier till exempel eller områdesskydd, som ju är ett monopol. Ofta liknar det systemet vi hade innan detaljhandelsmonopolet infördes 1971. Kommissionen har ju börjat titta på det här eftersom det är ett etableringshinder av stora mått.

Ska vem som helst få äga apotek?
– Vem som helst utom läkemedelsföretag och förskrivare. I Norge har man också förbjudit entreprenadföretag inom sjukvården. Vi har ännu inte analyserat om sådant ägande kan vara kostnadsdrivande på läkemedelsnotan som ju måste hållas i schack.

Kan det bli dyrare med konkurrens?
– Ja, därför bör man sätta upp klara mål för regleringen.
– Vi vill ju att statsmakterna klart uttalar vad man vill uppnå med reformen. Regeringen har sagt att man vill ha ökad tillgänglighet och bättre servicenivå, vilket i praktiken måste betyda fler butiker och bättre öppettider. Det kan kosta pengar. Men det ska vägas mot samhällsnyttan. Tänker man sig för och sätter upp rätt regler behöver det inte bli dyrare.
– Regeringen säger också att man vill ha ökad prispress och det ser vi i första hand bara som möjligt på det receptfria sortimentet. Men då gäller det att inte behålla dem på apotek.
– Det är viktigt att inte ställa upp mål som är motstridiga.

Men det har väl regeringen gjort i så fall? – Ja, men de uttalandena gjordes i ett läge då man ännu inte tittat på det här. Nu får man lösa det inom ramen för apoteksmarknadsutredningen. Men det kan vara en tulipanaros vissa av de här sakerna.