Månads arkivering februari 2017

Magnesium inte bättre än placebo

Magnesiumtillskott marknadsförs i hög grad för att ge lindring åt besvär med nattliga benkramper. De studier som finns ger dock inte en tydlig bild av dess effekt.

I en klinisk randomiserad, dubbelblind och placebokontrollerad studie har israeliska forskare undersökt effekten av magnesium jämfört med placebo vad gäller effekten på benkramper hos äldre. I studien, som är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Jama Internal Medicine, ingick 94 personer med en medelålder på 65 år.

Innan studien påbörjades bekräftades att personerna led av minst fyra episoder av ofrivilliga benkramper, oftast på natten, under två veckor. De som redan åt magnesium fick sluta göra det tio dagar innan studien påbörjades för att alla deltagare skulle utgå på samma nivå.

Deltagarna lottades sedan till att få antingen tillskott med magnesiumoxid motsvarande 520 mg magnesium eller placebo. Tillskott och placebo som togs som kaplsar en gång om dagen i fyra veckor innan sänggående. Antalet nattliga krampepisoder per vecka innan studien startade var jämförbara i respektive grupp (7,84 i magnesiumgruppen och 8,51 i placebogruppen).

Det primära effektmåttet var effekt på antal benkramper med magnesium jämfört med placebo.

Deltagarna fick själva notera antal tillfällen med kramp, hur länge de varade samt svårighetsgrad i ett standardiserat formulär. För att öka följsamheten fick deltagarna ett påminnelse-sms varje morgon.

Resultaten visade att gruppen som fick magnesium inte hade signifikant färre antal benkramper än gruppen som fick placebo. Gruppen som fick magnesium hade i genomsnitt 4,44 episoder av nattliga kramper per vecka jämfört med 5,48 i gruppen som fick placebo, vilket inte var en statistiskt signifikant skillnad (p=0,67).

Däremot minskade antalet benkramper för båda grupperna när man jämförde antal krampepisoder under screeningperioden med antalet efter testperioden.

Under screeningfasen hade magnesiumgruppen i genomsnitt 7,84 kramptillfällen per vecka jämfört med 4,44 efter testperioden. Motsvarande siffror i placebogruppen var 8,51 respektive 5,48.

Forskarna tolkar förändringen som en placeboeffekt, vilket de också menar kan förklara den spridda användningen av magnesiumtillskott för egenbehandling av benkramper.

Baserat på studiens resultat konstaterar forskarna att det tycks osannolikt att äldre vuxna med nattliga benkramper har något att vinna på att äta tillskott med magnesium i syfte att lindra sina besvär.

”Vi är äventyrliga och testar nya angreppssätt”

”Vi ska försöka göra det omöjliga”. Så beskriver Alzecures vd Jonas Ekstrand forskningsstiftelsens förutsättningar och mål. Mer konkret handlar det om att utveckla läkemedelskandidater och tekniker inom alzheimerområdet bortom de redan etablerade.

– Branschen har haft svårighet att lyckas ta fram nya läkemedel och man måste göra på ett annat sätt för att nå framgång. Därför är vi äventyrliga och fokuserar på att testa nya angreppssätt, säger Jonas Ekstrand.

I dag har Alzecure två läkemedelskandidater som närmar sig kliniska studier. Ingen av kandidaterna går dock direkt på proteinet beta-amyloid eller enzymet Bace, vilket majoriteten av de projekt som befinner sig i klinisk utveckling gör. Den ena, en symtomatisk behandling med potential att även påverka sjukdomsförloppet, används redan för att behandla djur.

– Det är ett existerande veterinärmedicinskt läkemedel för en helt annan indikation, vilket innebär att det redan finns en hel del data och gör att vi kan komma snabbare och billigare till klinik, säger Jonas Ekstrand, som beskriver kandidaten som ”banbrytande”.

Den andra substansen påverkar själva bildningen av beta-amyloid, och därmed utvecklingen av sjukdomen, via en mekanism som troligen ger färre sidoeffekter än mer traditionella angreppssätt.

– Förhoppningen är att inleda kliniska studier med båda substanserna nästa år.

Jonas Ekstrand är en av talarna på mötet Jakten på en bot mot Alzheimer den 15 mars i Stockholm.

Vad ska du tala om?
– 
Jag tänker prata om hur vi på Alzecure försöker göra det omöjliga, både hur man hittar nya biologiska koncept och hur man sedan finansierar tidiga projekt inom Alzheimer. Nyckeln till framgång tror vi är att testa ny biologi och hitta sätt att finansiera den.

Vilka ser du som de största utmaningarna för utvecklingen av alzheimerområdet
– För oss och för de flesta andra är det finansieringsfrågan. Rent biologiskt är det att man måste gå på de mekanismer som har relevans för sjukdomen, och där behöver man tänka nytt. Sedan skulle det behövas ett Center of excellens inom demens som omfattar alla inblandade, säger Jonas Ekstrand.

Jakten på en bot mot Alzheimer äger rum den 15 mars i Stockholm. Välkommen att läsa mer och anmäla dig här.

Hormonbehandling får tummen upp av CHMP

Hypoparathyrodism är en ovanlig endokrin sjukdom som beror på att bisköldkörtlarna i nacken inte producerar tillräckligt mycket parathormon, PTH. Sjukdomen ger en obalans i kalcium- och fosfornivåerna i blodet som i sin tur påverkar funktionen hos nerver och muskler. Symtomen är stickningar och muskelspasmer. I allvarligare fall kan det även orsaka kramper och hjärtrytmrubbningar och okontrollerad hypoparathyrodism kan öka risken för frakturer och kalkavlagringar i njurarna, hjärnan och i ögats lins.

Sjukdomen behandlas med tillskott av kalcium och vitamin D, men alla blir inte hjälpa. Den europeiska läkemedelsmyndighetens vetenskapliga kommitté, CHMP, gav vid sitt senaste möte positivt utlåtande till ett läkemedel baserat på parathormon, med läkemedelsnamnet Natpar. Hormonet ska ges som injektioner en gång per dag och rekommendationen gäller behandling av patienter med kronisk hypotparahyrodism där standardbehandling med kalcium och vitamin D inte har tillräcklig effekt.

Rekommendationen gäller ett så kallat villkorat godkännande, vilket används för läkemedel för sjukdomar där det saknas tillräcklig behandling. Läkemedlet kan på så sätt komma patienterna tillgodo utan att all dokumentation finns tillgänglig under förutsättning att risk/nytta-balansen är tillräckligt bra och att företaget bakom läkemedlet följer upp med kliniska studier i takt med att läkemedlet används. I detta fall ska bolaget bakom Natpar, irländska Shire, genomföra en 26 veckor lång klinisk studie för att ytterligare utvärdera läkemedlet.

Ytterligare tre nya substanser fick tummen upp och rekommenderades godkännande vid CHMP:s februarimöte. Natrium zirconiumcyklosilikat, med läkemedelsnamnet Lokelma, rekommenderas godkännande för behandling av hyperkalemi (höga kaliumnivåer i blodet). En förebyggande behandling för illamående och kräkning, rolapitant, med läkemedelsnamnet Varuby rekommenderades också godkännande, liksom edoxaban, Roteas, för förebyggande av stroke och systemisk embolism, det vill säga ”vandrande” blodproppar, hos vuxna med förmaksflimmer. Rekommendationen gäller också för behandling och förebyggande av djup ventrombos och lungemboli.

Innan läkemedlen finns på marknaden ska CHMP:s rekommendationer godkännas formellt av EU-kommissionen.

Hjärnstimulering kan fungera vid anorexi

Det är en kanadensisk studie som publiceras i The Lancet Psychiatry som visar lovande resultat för behandling av svår anorexi. Krav för att ingå i studien var bland annat att man skulle ha haft kroniska besvär av sjukdomen eller visat sig vara behandlingsresistent mot tidigare behandlingar.

Sexton personer, alla kvinnor, mellan 21 och 57 år gamla som haft sjukdomen under lång tid, i genomsnitt 18 år, deltog i studien. Medelåldern var 34 år och deras genomsnittliga BMI var 13,8. (BMI under 16 räknas som kraftig undervikt eller svält.)

Deltagarna fick elektroder inplanterade i en central del av hjärnan, subcallosala cingulate. Det är en del av hjärnan som ingår i det limbiska systemet, den del som framför allt styr våra känslor. I detta område har man sett en förhöjd aktivering hos patienter med anorexi, och att serotonin, en neurotransmittor med stor påverkan på sinnesstämning, binds i högre grad.

Elektroderna satt under ett helt år och stimulerade området med en ström som ökades på under årets gång, från 2,5 volt till som mest 6,5 volt, var nittionde mikrosekund.

Det primära effektmåttet var metodens säkerhet. De sekundära effektmåtten var BMI, psykisk status och beteendemönster förknippade med anorexi, samt förändringar i neurala kretsar i hjärnan.

Alla effektmått nåddes med gott resultat.

Ingreppen tolererades överlag väl av patienterna. Två deltagare bad om att få elektroderna borttagna före studiens slut. En stor andel, 44 procent, hade allvarliga biverkningar, men de relaterades till den underliggande sjukdomen och handlade bland annat om elektrolytrubbningar. En person fick en infektion i samband med implanteringen, som ledde till att elektroden fick tas ut och reimplanteras.

Inga intrakraniella blödningar eller biverkningar kopplade till den elektriska stimuleringen rapporterades.

Efter ett års behandling var det genomsnittliga BMI-värdet 17,34, jämfört med under 14 vid studiens start. Sex av de 14 deltagarna som fullföljde studien hade ett normalt BMI på minst 18,5 vid studiens slut. Viktuppgången började inte förrän tre månader in i behandlingen.

Symtom av både depression och oro blev signifikant förbättrade hos en majoritet av patienterna.

– Studiens resultat är försiktigt lovande, kommenterade Andres Lozano, professor vid universitetet i Toronto, i en kommentar till studiens publicering. Mer forskning behövs innan det här kan bli ett möjligt behandlingsalternativ för patienter med anorexia.

Förändringarna i hjärnan mättes med PET-kamera vid studiens start samt efter sex och tolv månader. Här såg forskarna tydliga förändringar, vid mätningen efter sex månader och tolv månader noterades en minskad metabolism i flera delar av hjärnan.

Förändringarna i hjärnan och det faktum att viktökningen skedde först tre månader in i behandlingen, tyder på att förbättringar av dysfunktionen i det limbiska systemet kan vara det som möjliggjort en viktuppgång, skriver forskarna.

Det antagandet styrker också teorin att det är kretsar i det limbiska systemet som driver sjukdomen anorexia, och alltså inte de delar av hjärnan som har med mer basala behov som hunger att göra.

Studiens begränsningar är det lilla antalet deltagare och avsaknaden av jämförande kontrollgrupp. Eftersom alla deltagare var medvetna om ingreppet, kan placeboeffektens påverkan inte heller utvärderas. Den långa tid som resultaten varade talar dock för att effekten inte är placebo, resonerar forskarna.

Djup hjärnstimulering är en metod som används vid neurologiska tillstånd som till exempel Parkinsons sjukdom. Det pågår även studier av metoden vid svår depression och tvångssyndrom. Metoden har tidigare förknippats med risker för svåra biverkningar. Den aktuella studien föregås av en fas 1-studie där också säkerhetsaspekten bedömdes, och som också visade att metoden är relativt säker.

En halv procent av befolkningen lider av anorexia världen över. Det är den dödligaste av alla psykiatriska sjukdomar. Den största patientgruppen är unga kvinnor.

Ingen vinst med intensifierad strålning

Däremot fick de i högre grad akuta biverkningar. Det visar en avhandling som presenteras denna vecka vid Umeå universitet.

Det är uppföljningen av en studie vid namn ARTSCAN, som pågått mellan åren 1998 och 2006, som nu presenteras i en avhandling. I studien har 750 patienter på tolv region- och universitetssjukhus i Sverige ingått, och följts upp i fem år efter avslutad behandling.

– Vi publicerade preliminära resultat 2012, när patienterna hade följts i två år, berättar Karin Söderström, som är författaren till avhandlingen och överläkare på strålbehandlingsenheten på Norrlands universitetssjukhus i Umeå. Men det är först nu vi har det mogna resultatet.

I studien har en intensifierad strålbehandling testats och bedömts. Vanligen får patienterna sin strålning under sju veckors tid, för att den friska vävnaden ska få tid att reparera cellskador från strålningen. En teori finns då att även snabbväxande tumörceller hinner reparera sig i någon grad. I studien har därför deltagarna lottats mellan två grupper, en som fått den konventionella behandlingen på sju veckor, och en som fått en kortare behandlingstid på 4,5 veckor, men med samma totaldos av strålning.

Resultatet av en långtidsuppföljning på fem år, visade ingen vinst med den intensifierade behandlingen. Överlevnaden såg likadan ut i båda grupperna. Risken för svåra akuta biverkningar, framför allt i form av smärtsamma brännskador i slemhinnan i mun och svalg, ökade dock i gruppen som fått den kortare behandlingen.

– Studiens resultat har medfört att den intensifierade typen av behandling i stort sett fasats ut i Sverige, vilket både besparar patienten onödigt lidande och minskar belastningen på strålbehandlingsavdelningarna, säger Karin Söderström.

I studien har även resultatet av förebyggande strålbehandling analyserats. Lymfkörtlar i närheten av tumören behandlas ofta med en lägre dos strålning, för att eliminera eventuell mikroskopisk tumörutbredning. I studien upptäckte Karin Söderström och hennes kollegor att strålningsområdet för den förebyggande lågdos-strålningen inte korresponderade med tumörernas utbredning hos patienterna, utan snarare följde olika praxis på olika sjukhus.

De såg också att återfall av tumör som låg utanför strålbehandlat område eller fått lågdos-strålning, inte ledde till någon ökad dödlighet.

– De enda återfallspatienterna som fick högre dödlighet var de som fick återfall i det område som var mest strålbehandlat, det vill säga där tumören suttit vid diagnostillfället, säger Karin Söderström.

Storleken på området som fick förebyggande strålning hade också samband med en kraftigare viktnedgång hos patienterna, och en högre risk för svåra sväljningsbesvär över lång tid.

Man såg också att två andra faktorer spelade in när det gällde risken för att få långvariga sväljningssvårigheter: patientens ålder och huruvida patienten genomgick en så kallad neck dissection, då man kirurgiskt utrymmer lymfkörtlar på halsen för att få bort tumörutbredning.

– Detta illustrerar vikten av att noga överväga riskerna med förebyggande behandling mot riskerna för biverkningar hos patienten, säger Karin Söderström.

Huvud- halscancer drabbar cirka 1400 personer om året  i Sverige. De utgör bara drygt två procent av alla cancerformer, men är några av de diagnoser som ökar mest. Mellan åren 2008 och 2011 skedde en ökning på 11 procent för huvud- halscancer. Dubbelt så många män som kvinnor drabbas, även om det skiljer sig åt mellan de olika diagnoserna.

Rökning och alkohol är de absolut största bakomliggande faktorerna för huvud- halscancer, och beräknas orsaka 75 procent av alla sjukdomsfall.  Den största ökningen av huvud- halscancer beror dock på en annan faktor, nämligen humant papillomvirus, HPV. Patienter som har HPV-inducerad huvud- halscancer är vanligtvis yngre och har inte varit rökare. Prognosen för denna typ är bättre än för icke HPV-inducerad huvud- halscancer.

För en månad sedan skrev Läkemedelsvärlden.se om en studie som presenterades under European Cancer Congress, som visade att strålning två gånger om dagen istället för en, ledde till en längre överlevnad för huvud- halscancerpatienter.

Stor oro för forskningens framtid i USA

– Jag är orolig för de amerikanska medborgarnas hälsa och säkerhet.

Den som säger det är John Holdren, Barack Obamas senior advisor i vetenskapsfrågor under Obamas tid som president, och tidigare chef för Vita husets departement för vetenskap och teknologi. På vetenskapskonferensen AAAS tredje dag sitter han i en panel i en sent insatt programpunkt.

Sessionen har rubriken ”Att försvara vetenskapen och den vetenskapliga integriteten i Trumps tid” och har fyllt konferenssalen till bristningsgränsen.

President Donald Trump har talat om att dra ner på budgeten för ”regulatory science”, det vill säga det vetenskapliga arbete som bedrivs för att underlag och beslut i Vita huset ska baseras på fakta och vetenskap.

– Det gör mig orolig, säger John Holdren. Om budgeten minskas för den verksamheten, blir det till nackdel för hälsan och säkerheten hos den amerikanska befolkningen.

Presidenten har också uttryckt en önskan om att lätta på regelverk, inklusive de som rör den amerikanska läkemedelsmyndighetens, FDA:s, arbete.

– Att dra ner på regelverken som rör effekt och säkerhet kring läkemedel är en mycket dålig idé, säger John Holdren.

Ännu har ingen vetenskaplig rådgivare utsetts av Trumpadministrationen. Inget har över huvud taget sagts från Trumps stab om vetenskapens betydelse eller plats i politiken. Rush Holt, vd för AAAS och tidigare politiker i representanthuset i kongressen, tolkar tystnaden som olycksbådande.

– Oron som forskare och vetenskapsmän känner just nu är något helt annorlunda jämfört med andra presidentskiften, säger han. Att en representant för regeringen använder en term som ”alternativa fakta” utan att skämmas, som om det vore ett helt accepterat koncept, har gjort många människor väldigt oroliga, både inom vetenskapen och utanför.

Men vetenskapens degradering och tendensen att vetenskapligt baserade fakta börjar ses som likvärdiga med enskilda åsikter, är en trend som funnits före Donald Trump, menar Rush Holt, och nämner Brexit som ännu en händelse som visar på åsikters och känslors företräde framför fakta i samhällsdebatten.

Andrew Rosenberg från organisationen Union of Concerned Scientists, som anordnat paneldebatten om hotet mot vetenskapen, skickar en hälsning till svenska forskare:

– Sluta inte samarbeta med oss. Vi behöver ert stöd. Vi kan inte ge efter för de här isolationistiska påtryckningarna. Om våra utländska kollegor skulle sluta samarbeta med oss för att det inte går att bedriva effektiv forskning här, så skulle det göra allt mycket värre.

Trodde du någonsin att du skulle be forskare från andra länder att inte sluta samarbeta med USA?
– Jag trodde inte att jag skulle behöva det. Men olyckligtvis är det den politiska situationen vi är i, säger Andrew Rosenberg.

Men oron för vetenskapens ställning och förutsättningarna för forskningen, har också lett till mobilisering. Att ”låta fakta tala för sig själva” och stanna kvar i laboratoriet, är inte längre något alternativ, det säger flera talare under konferensen. Bland andra Naomi Oreskes, historieprofessor vid Harvard och författare till boken Merchants of Doubt, som handlar om hur ett fåtal personer lyckats kasta tvivel över vetenskapligt bevisade fakta kring tobakens hälsofaror och klimatförändringar.

– Forskare måste bli bättre på att förmedla till allmänheten vad de gör och varför, delta i samhällsdebatten och hjälpa folk att förstå betydelsen av vetenskap i deras dagliga liv, säger hon, och får medhåll från en rad andra.

Temat går som en röd tråd genom vetenskapskonferensens fem dagar. Forskningens osäkra framtid, föraktet för evidens och ett vetenskapligt förhållningssätt nämns i seminarierum och utanför.

Och kampviljan finns. Under konferensens näst sista dag anordnas en demonstration. Skyltar med texter som ”Make America smart again” och ”vaxxed” (vaccinerad) nerstucken i barnvagnen, fyller torget Copley Square i centrala Boston. En större internationell uppslutning väntas den 22 april, då “March for science” anordnas internationellt.

Rush Holt säger att det engagemang han nu ser bland forskare, är något han inte sett under sina femtio år i yrket.

– Tidigare har folk tagit ställning i sakfrågor, som till exempel i kärnkraftsfrågan. Aldrig har jag sett forskare ställa sig upp på det här viset för vetenskapen i sig.

På hans eget kavajslag sitter en stor brosch där det står “Ask for evidence!”.

Dags att komma i kapp för patienternas skull

0

Många förändringar inom läkemedelsområdet tar lång tid att genomföra. Ofta för lång tid. Det vet alla som är verksamma i branschen, där vi nu bland annat väntar på en nationell läkemedelslista.

Men hos allmänheten finns en berättigad tro på att mycket av det vi från läkemedelsområdet efterlyser redan är på plats.

Det är med andra ord hög tid att ”komma i kapp” allmänhetens förväntningar och krav inom läkemedelsområdet.

Läs hela Karin Meyers blogginlägg här.

Genteknik i fokus på jättekonferens

Genteknik var ett av de hetaste ämnena under den stora, tvärvetenskapliga konferensen AAAS2017 som avslutades i veckan. I alla fall om man frågar Jeremy Berg. Som chefredaktör för Science, en av de största och mest prestigefyllda internationella vetenskapliga tidskrifterna, har han inte bara koll på konferensens program, utan över hela forskningsfältet som bevakas i Science.

Det är ”gensaxen” Crispr-Cas9, metoden som har revolutionerat gentekniken, som gör ämnet aktuellare än någonsin.

– De tidigare metoderna hade redan visat potentialen för gentekniken, säger Jeremy Berg.

Han berättar att man till exempel hos patienter med lymfom kunnat ta ut celler ur blodet, redigera dem och ge tillbaka dem till patienten. Försök har också lyckats med att göra patienter resistenta mot hiv.

– Men Crispr-teknologin är så mycket mer effektiv, så jag skulle tro att den tekniken kommer ligga bakom några av de tillämpningar vi kommer se först, säger Jeremy Berg. Det är en väldigt spännande tid just nu när det gäller genteknik, med patentstriden och rapporten från National Academy of Sciences.

För bara några dagar sen avgjorde den amerikanska domstolen för patent och varumärken, US Patent and Trademark Office, i en uppmärksammad juridisk tvist mellan universitetet i Kalifornien och Broad Institute i Cambride om rättigheterna för Crispr-Cas9, till Broad Institutes fördel. Men de juridiska turerna väntas fortsätta.

Den nationella vetenskapsakademin i USA, National Academy of Sciences, kom också nyss med en rapport om vetenskap och etik när det gäller genmanipulering av mänskligt genom.

Med Crispr-Cas9 har stora möjligheter öppnats för gentekniken, inom ett brett område som inte bara handlar om medicin. En rad programpunkter handlade också om genteknik. Bland annat talade Emmanuelle Charpentier, en av de två kvinnorna bakom Crispr-Cas9, och som även är gästprofessor vid Umeå universitet.

Flera andra forskare berättade om sitt arbete där genteknik ingår, bland annat i analyser av tumörcellers genom, som kan göra det möjligt att förutse vilken behandling som bör ges vid olika typer av cancerformer.

När tror du att vi ser gentekniken tillämpad kliniskt för större patientgrupper?
– Jag vill inte spekulera, säger Jeremy Berg. Men potentialen är stor, även om det är mycket kvar att göra i utvecklingen av teknologin. Jag skulle vara förvånad om genteknik inte hade en större roll inom sjukvården inom fem eller tio år. Det kan gå snabbare, men det kan också dyka upp hinder på vägen.

Ett annat ämne som togs upp vid flera sessioner var de nya möjligheterna och utmaningarna med big data, stora datamängder. När en majoritet av den vuxna befolkningen i en stor del av världen går omkring med en smartphone i fickan, är det en ny värld av information som forskare kan få tillgång till, med rätt instrument och metoder.

Orla Smith är redaktör för Science Translational Medicine, en av publikationerna inom Science tidskriftsfamilj.

– Det har varit en väldigt intressant konferens, säger hon. Ett av de viktigaste ämnena för mig har varit hur man kan hantera big data och integrera olika typer av data för att möjliggöra analyser.

Mobiltelefonen finns med i en stor del av den forskning som presenterades under konferensen, både som verktyg för datainsamling men även med andra funktioner.

Forskare vid Icahn School of Medicine i New York berättade bland annat om hur man med hjälp av en astma-app har kunnat samla ny värdefull information om astmatiker i USA.

Med hjälp av innovativa metoder kan data samlas in och samköras, vilket ger stora möjligheter att nå ny kunskap om både enskilda sjukdomars beteende och genetiska utseende, men även över epidemier och sjukdomars utbredning och förlopp.

Vad tror du kommer att vara nästa stora medicinska genombrott?
– Det är väldigt svårt att förutse, säger Orla Smith. Vem hade kunnat förutse Crispr och genteknikrevolutionen? Den kom från ingenstans, och är redan på väg in i sjukvården. Så det går inte att säga.

Andra ämnen som togs upp på konferensen var bland annat tarmflorans betydelse för viktuppgång och blodsockerreglering, nya röntgenmetoder och den senaste forskningen kring Zikaviruset.

Ny myndighet ska hantera forskningsfusk

0

I dag onsdag lämnade Margaretha Fahlgren, som lett utredningen om hantering av misstänkt forskningsfusk, över sina förslag till regeringen.

Bland annat föreslår utredningen att det inrättas en ny nationell myndighet som på ett oberoende sätt ska utreda alla misstankar om forskningsfusk. Myndigheten ska vara en självständig nämndmyndighet med förslaget namn Oredlighetsnämnden, och ligga under Vetenskapsrådet.

– Vi menar att ett fristående organ bäst kan garantera att utredningar om oredligheter görs på ett tillförlitligt sätt, sade Margaretha Fahlgren, i samband med att utredningen presenterades.

I dag hanteras misstänkt forskningsfusk av forskningsutförarna själva och det saknas en tydlig definition av vad som menas med oredlighet i forskning. En oberoende myndighet som granskar och utreder skulle lösa delar av problemet, men utredningen vill också att en tydlig definition av oredlighet tas fram och lagfästs.

– Definitionen omfattar alla led i forskningsprocessen och vi har medvetet valt en snäv definition. Det är viktigt att nämndens arbete präglas av tydlighet, rättssäkerhet och förutsägbarhet, sade Margaretha Fahlgren.

Frågor som inte omfattas av definitionen som till exempel personalkonflikter och forskningsproblem i arbetsmiljön ska inte utredas av den nya myndigheten utan av forskningsutförarna själva.

Däremot är det inte bara forskning som utförs vid statliga högskolor och universitet som omfattas av utredningens förslag utan även annan forskning som utförs av till exempel myndigheter, utbildningsanordnare och stiftelser ska granskas på samma sätt. Likaså  forskning av någon av dessa aktörer som bedrivs utomlands.

Den nya oredlighetsnämnden föreslås ska ledas av en ordförande och bestå av tio ledamöter med vetenskaplig kompetens och dokumenterad erfarenhet av arbete med god forskningssed. Nämnden ska utreda alla misstankar om oredlighet och det ska finnas en skyldighet från forskningsutövarna att anmäla misstänkt forskningsfusk. Dessutom ska enskilda personer kunna gå direkt till nämnden med sina misstankar och nämnden själv ska kunna inleda en utredning om skäl finns för det.

Margaretha Fahlgren poängterade att nämnden inte bara ska utreda utan också fatta beslut om forskningsfusk förekommit eller inte och kommentera eventuella brister.

– Om det föreligger oredlighet ska forskningsfinansiärerna informeras liksom andra aktörer som berörs, till exempel vetenskapliga tidskrifter. Forskningsutförarna ska sedan återrapportera till nämnden vilka åtgärder man har vidtagit.

Utredningen fokuserar också på vikten att förebygga forskningsfusk och menar att arbetet med god forskningssed behöver stärkas. För att göra det menar man att det ska finnas ett lagfäst krav på enskilda forskare och forskningsutföraren i stort att forskningen genomförs enligt god forskningssed.

– Vi vill också samla det svenska forskningssamhället kring en gemensam uppförandekod för god forskningssed – ett slags symboliskt dokument som man undertecknar, sade Margaretha Fahlgren.

Om mängden forskningsfusk ökar eller inte är svårt att svara på. I dag finns ingen samlad dokumentation inom området. Även här vill utredningen se en förändring och vill att mer medel avsätts till forskning om oredlighet i forskning. Hur mycket anges dock inte i utredningen.

Utredningen lämnades över till utbildnings- och forskningsminister Helene Hellmark Knutsson som menade att förslagen rimmar väl med uppdraget.

– Det känns som ett välarbetat förslag och i linje med regeringens uppdrag. Det ska nu skickas på remiss, men min bedömning är att det utgör en god grund för hantering av misstänkt forskningsfusk, sade Helene Hellmark Knutsson.

Inrättandet av den nya oredlighetsmyndigheten och lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2019. Utredningen föreslår också att de reformer som införs ska följas upp och utvärderas efter fem år.

Så går arbetet med att försöka få EMA till Sverige

0

 

Caroline Törnemo, kansliråd på finansdepartementet, är den sista att ansluta sig till det formella sekretariat som ska organisera och leda arbetet med att få den europeiska läkemedelsmyndigheten, EMA, till Sverige.

Sekretariatet består av tre personer och leds av ambassadör Christer Asp medan kommunikationsarbetet sköts av Peter Nygren. Även life science-samordnaren Anders Lönnberg är knuten till arbetet.

– Men det är inte bara vi på sekretariatet som arbetar med detta utan det pågår även arbete på folkhälsoavdelningen på socialdepartementet och på internationella avdelningen på finansdepartementet, säger Christer Asp.

Han påpekar också att det sker ett arbete mellan departementet, i Bryssel och på ambassaderna runt om i Europa. På hemmaplan har länsstyrelserna i Stockholm och Uppsala fått i uppdrag att ta fram olika alternativ för lokaliseringen av EMA.

Hur ser arbetet ut mer konkret?
– Vi arbetar efter två spår. Dels internt i Sverige ihop med alla berörda aktörer för att ta fram ett landspaket som svarar upp mot de kriterier vi tror att medlemsländerna tycker är viktiga. Den andra biten handlar om extern påverkan. Just nu kartlägger vi hur konkurrensen ser ut i de olika medlemsländerna och från vilka länder vi kan tänkas få stöd, säger Christer Asp.

Hittills har en handfull länder förutom Sverige officiellt meddelat att man kandiderar för att få EMA, men enligt Christer Asp kommer konkurrensen att bli betydligt hårdare än så.

– Så gott som alla medlemsländer är mer eller mindre intresserade och bland de som redan anmält sin kandidatur finns många starka alternativ.

I samband med att Storbritannien lämnar in sin utträdesansökan kommer EU att presentera en officiell lista med kriterier som man vill att det nya värdlandet ska uppfylla. Men även om listan inte är känd ännu går mycket att gissa sig till redan nu, enligt Christer Asp.

– Det handlar bland annat om att visa att vi kan ta emot 900 anställda och deras familjer vad gäller till barnomsorg och skola. Man räknar med att cirka 650 barn i förskole- och skolåldern kommer med. Vi ska också kunna visa att vi kan ta emot 40 000 expertbesök varje år och ha tillräckligt med internationella flygförbindelser och lokal infrastruktur.

I samband med att regeringen anmälde sin kandidatur för EMA angav man att myndigheten ska ligga i Stockholm/Uppsala-regionen, men mer exakt än så har man inte preciserat lokaliseringen. Både länsstyrelsen i Uppsala och i Stockholm arbetar nu med att ta fram olika förslag på tänkbara platser och utformningar av byggnaden och hur regionen ska möta de krav ett tillskott av EMA skulle innebära.

– De olika förslagen kommer att presenteras internt och sekretariatet kommer att föra fram ett trovärdigt alternativ som Sveriges kandidat.

När är det klart var EMA kan tänkas placeras?
– Så fort Storbritannien undertecknat artikel 50, vilket väntas ske i mars, och kriterielistan gjorts officiell kommer diskussionen om EMA:s lokalisering på allvar börja diskuteras mellan medlemsländerna, och tills dess ska vi ha en tydlig kandidatur.

Det formella beslutet om EMA:s framtid sker sedan på högsta politiska nivå av EU-ländernas stats- och regeringschefer i Europeiska-rådet. De förhandlingarna kommer med säkerhet att handla om mer än lokaltrafik och skolor.

– Det blir sannolikt ett liknande förfarande med röstbyten och så vidare som när kandidaturen till FN:s säkerhetsråd avgjordes förra året, säger Christer Asp.

Vad har du för känsla för Sveriges chanser att få EMA?
– Vi har en stark kandidatur och en stark ställning när det gäller forskning och utveckling och life science, vilket innebär en bra miljö för EMA:s verksamhet. Dessutom har vi en öppen och transparent dialog mellan forskning, akademi och näringslivet, som inte alla länder har, och en stark nationell läkemedelsmyndighet i form av Läkemedelsverket som har mycket got renommé i EU.

På minussidan nämner Christer Asp Sveriges geografiska position och karga klimat, men konstaterar att det inte är något vi kan göra så mycket åt.

– Å andra sidan har vi god levnadsstandard, ren miljö och en unik tillgång till naturen som vi framhåller.

Allra närmast på agendan står att leverera ut en broschyr till EMA och de länder som konkurrerar om myndigheten som visar hur Sverige möter upp till ett antal av de förmodade kriterierna för EMA:s nya hemland.

 

Alla patienter rekryterade i svenska Bioarctics alzheimerstudie

Tillsammans med det japanska läkemedelsbolaget Eisai utvecklar svenska Bioarctic immunoterapuetiska läkemedel i form av antikroppar mot Alzheimers sjukdom. Längst har man kommit med antikroppen BAN2401 som riktar sig mot de lösliga och toxiska förstadierna till beta-amyloidplack, så kallade beta-amyloid protofibrillerna.

– För vår del har det hela tiden varit viktigt att inte sikta in oss på monomererna av beta-amyloid. Protofibrillerna bildas troligtvis tidigt i sjukdomsförloppet och en viktig del när vi har designat våra kliniska studier har varit att få in personer så tidigt som möjligt i sjukdomsprocessen, säger Bioarctics vd Gunilla Osswald.

Hur har ni gjort för att hitta patienterna?
Vi har använt amyloid PET som ger en avbildning av förekomsten av amyloida plack i hjärnan. Vi har också en adaptiv design på den kliniska studien vilket innebär att vi gör interimsanalyser efter var 50:e patient för att optimera doserna. Nu har vi rekryterat alla 800 som ska ingå i studien och vi hoppas kunna presentera resultat inom två år.

Du ska tala på mötet Jakten på en mot Alzheimer den 15 mars. Vad ska du prata om?
– Jag ska berätta mer om BAN2401, som är den läkemedelskandidat vi kommit längst med. Både mekanismen och studiedesignen är innovativa och gör att vi skiljer oss från andra inom alzheimerområdet. Jag kommer också att dela med mig av de lärdomar vi har gjort längs vägen och ser fram emot att ta del av andras erfarenheter.

Vad anser du krävs för att en potentiellt ny alzheimerbehandling ska ha så god effekt som möjligt?
– Vi behöver bygga ut minnesmottagningarna runt om i landet. För att en sjukdomsmodifierande behandling ska ha bra effekt måste man börja behandla tidigt. Då måste patienterna  komma till en minnesmottagning och träffa en specialist i ett tidigt skede av sjukdomen.

Missa inte Jakten på en bot mot Alzheimer den 15 mars! Läs mer och anmäl dig här.

Acetylsalicylsyra kan öka chansen att bli gravid

Amerikanska forskare har undersökt effekten av behandling med låg dos acitylsalicylsyra, ASA, på möjligheten att bli gravid och att behålla barnet hos kvinnor som tidigare haft missfall.

Resultaten visar att ASA ökar chansen att bli gravid och föda ett levande barn, hos de kvinnor i den aktuella gruppen som dessutom har en kronisk låggradig inflammation.

I studien, som är publicerad online i Journal of endocrinology and metabolism, ingick 1 228 kvinnor i åldern 18-40 år som tidigare haft ett eller två missfall. Deltagarna inkluderades i studien mellan åren 2007 och 2011 och följdes sedan upp till år 2012.

Kvinnorna randomiserades till två grupper där den ena gruppen fick 81 mg ASA och 400 mg folsyra och den andra gruppen fick placebo och 400 mg folsyra. Läkemedlen och placebo togs dagligen under sex menscykler med försök att bli gravida, eller till och med vecka 36 i de fall kvinnorna blev gravida.

Forskarna mätte även inflammationsgraden hos kvinnorna med hjälp av analys av C-reaktivt protein, CRP, i blodplasma, där ett värde på mindre än 0,73 mg/l klassificerades som lågt CRP, värden mellan 07,3 mg/l och 2,24 mg/l som medel och CRP över 2,24 mg/l klassades som högt.

Totalt sett blev 67 procent, 732 stycken, av kvinnorna i ASA-gruppen gravida jämfört med 55 procent, 597 stycken, i gruppen som fick placebo.

I grupperna med lågt respektive medelhögt CRP fann forskarna ingen effekt av ASA jämfört med placebo på vare sig antalet graviditeter eller levande födda barn.

I gruppen med högt CRP blev dock de kvinnor som fått ASA gravida i 71 procent av fallen, jämfört med 54 procent av kvinnorna i gruppen som fått placebo, vilket innebar en ökad chans för graviditet med 31 procent.

Även chansen för fullgången graviditet och levande fött barn ökade i gruppen med högt CRP som fått ASA jämfört med de som fått placebo. Här var skillnaden 54 procent jämfört med 44 procent, vilket innebar en 35 procents ökad chans. Gruppen med högt CRP och som fick placebo hade den lägsta andelen levande födda barn i samtliga grupper medan andelen i gruppen som fick ASA var i paritet med siffran i den totala gruppen, det vill säga 55 procent.

Forskarna menar att resultaten belyser två helt nya koncept för första gången: dels att systemisk, låggradig inflammation kan ha en allvarlig negativ påverkan på förmågan att bli gravid och dels att detta kan återställas genom behandling med antiinflammatorisk behandling i form av låg dos ASA.

Det primära effektmåttet i studien var kliniskt bekräftad och fullgången graviditet med födsel av ett levande barn. För studien som helhet innebar det att minst 19 kvinnor behöver behandlas för varje ytterligare levande fött barn, vilket inte var ett statistiskt signifikant resultat.

I gruppen  med högst CRP var motsvarande siffra sju behandlade kvinnor per ytterligare levande fött barn, vilket var statistiskt signifikant.

Forskarna konstaterar att antalet medverkande är en studiens styrkor. En svaghet som nämns är dock att studien var begränsad till sex menscykler, vilket gör att resultaten inte är applicerbara på långvariga svårigheter att bli gravid eller infertilitet. I studien ingick också enbart kvinnor med en historik av ett eller två missfall, men eftersom upp till 30 procent av alla graviditeter slutar i missfall, är resultaten relevanta för en stor del av kvinnor som försöker bli gravida, menar forskarna.

I nästa steg vill forskarna samla in ytterligare data för att undersöka om inflammation kan kopplas till både förmågan att bli gravid och att fullfölja graviditeten. Den typen av information skulle enligt forskarna vara värdefull som underlag för framtida diskussioner om utökad användning av ASA inom reproduktionsmedicin, liksom för möjligheterna till screening för låggradig inflammation med hjälp av CRP.

Rotavaccin tillräckligt bra för nationellt program

0

Mag- och tarminfektion orsakad av rotavirus är mycket smittsam och drabbar i första hand barn. Viruset ger diarré och kräkningar, vilket kan leda till uttorkning och i allvarliga fall behov av sjukhusvård.

I dag erbjuds vaccin mot rotavirus i fyra landsting. En utredning som Folkhälsomyndigheten har gjort visar dock att vaccinet uppfyller de krav som ställs i smittskyddslagen för att kunna ingå i det nationella barnvaccinationsprogrammet.

– Vi har bedömt vaccinet utifrån hur effektiv det är gällande påverkan på sjukdomsbörda och cirkulering av virus, hur kostnadseffektivt det är och hur medicinetiskt försvarbart det är. Det handlar till exempel om risk/nytta-balansen och hur jämlik tillgången är till vaccinet, säger Ann Lindstrand, chef för enheten för vaccinationsprogram på Folkhälsomyndigheten.

I de landsting vaccinet ges redan nu har man efter ett år med vaccinering sett en stor minskning av antalet sjukhusinläggningar av barn på grund av rotavirus.

– Siffrorna är i paritet med de i Finland där man vaccinerat mot rotavirus sedan 2009 och där man sett en minskning av antalet sjukhusinläggningar av barn på grund av viruset med 80 procent, säger Ann Lindstrand.

Vaccinet kan dock ge upphov till en liten men ökad risk för invagination vilket innebär att en del av tarmen trär upp sig på en annan del. Upp till 6 barn av 100 0000 vaccinerade löper risk att drabbas av biverkningen.

Invagination gör att det blir stopp i tarmen med smärta och ibland blodig avföring som följd och kan drabba även barn som inte vaccinerats – ofta efter en magsjuka eller luftvägsinfektion. Tillståndet är dock behandlingsbart på sjukhus med få komplikationer som följd.

Just på grund av den minimala riskökningen för invagination har det enligt Ann Lindstrand varit särskilt viktigt med den etiska bedömningen av risk/nytta-balansen.

– Där har Statens medicinsk-etiska råd, Smer, gjort en gedigen etisk genomgång och både de och andra remissinstanser ställer sig bakom vår bedömning att rotavirusvaccinet bör kunna införas i barnvaccinationsprogrammet, säger Ann Lindstrand.

Hon poängterar också vikten av att informera föräldrar och sjukvård om den ökade risken och att man ska vara uppmärksam på symtom som skrik och blod i avföringen som oftast uppkommer inom en vecka efter första vaccinationen.

– Information om detta är något vi kommer att arbeta mycket med om vaccinet tas in i barnvaccinationsprogrammet, säger Ann Lindstrand.

Resultatet av Folkhälsomyndighetens utredning har nu lämnats till regeringen som fattar beslut om vaccin mot rotavirus ska införas i det allmänna barnvaccinationsprogrammet. Om det gör det innebär det att alla barn i Sverige kommer att erbjudas vaccinet kostnadsfritt och att regeringen ersätter landstingen för kostnaden.

På Folkhälsomyndigheten utreder man också om vaccin mot humant papilomvirus, hpv, ska ges även till pojkar inom ramen för barnvaccinationsprogrammet. I dag erbjuds alla flickor i årskurs 5 och 6 vaccinet, men frågan är alltså om vaccinet uppfyller smittskyddslagstiftningens krav för att även omfatta nationell vaccinering av pojkar.

– Vi har goda erfarenheter av hpv-vaccinet till flickor där det visat mycket god effekt i kombination med en god biverkansprofil. Än så länge är det för tidigt att säga hur det ser ut för pojkar och den utredningen kommer att vara klar efter sommaren, säger Ann Lindstrand.

Ny teknik kan scanna hjärnans mitt

Det är en hjälmliknande sak som forskaren Julie Brefczynski-Lewis från universitetet i West Virginia glatt tar på sig gång på gång för att visa den intresserade publiken.

Den medtagna modellen visar sig vara just en vanlig hjälm, med tomma aluminiumburkar påsatta som en krans. Men den ser ut precis som den som visas på en kort film. På filmen är det en femårig flicka som har den riktiga hjälmen. Flickan har en medfödd skada på hjärnan som gör att hon inte kan kontrollera sina ben. Det är för patienter som hon, men även en rad andra stora patientgrupper, som människor som fått stroke eller traumatiska hjärnskador, som i framtiden kanske kan bli hjälpta med den nya pet-kameratekniken.

– Detektorernas placeringar runt om gör att vi kan avbilda mitten av hjärnan, vilket är svårt med dagens teknik, säger Julie Brefczynski-Lewis. Det blir till och med bäst signal i mitten. Vid till exempel traumaskador uppkommer ofta skador i hjärnans centrum, så det är mycket värdefullt.

Men den största nyheten med kamerahjälmen är dess bärbara funktion. För första gången kan hjärnan avbildas samtidigt som en person rör sig, går, talar och gestikulerar. Med vidare forskning på djur och människa hoppas Julie Brefczynski-Lewis, som själv är neurolog, att tekniken kan bidra till ökad kunskap om hur den mänskliga hjärnan fungerar.

– Kameran väger drygt 2,5 kilo, berättar Julie Brefczynski-Lewis. Men i dagsläget avbildas inte riktigt hela hjärnan. Den övre delen, som ligger ovanför kransen av detektorer, kommer inte med. Men det handlar bara om hur mycket finansiering forskarna har haft för att göra kameran fram tills nu, förklarar Julie Brefczynski-Lewis. En hjälm som kan avbilda hela hjärnan skulle väga ungefär 4,5 kg.

Pet-tekniken, som bygger på miniatyrversioner av dagens petkameror, går hand i hand med utvecklingen av skräddarsydda läkemedelsbehandlingar. Genom hjärnscanning skulle man kunna studera hur ett läkemedel verkar eller påverkar i hjärnan, för att kunna utvärdera och utforma en behandling med hjälp av den informationen, berättar Julie Brefczynski-Lewis.

– Nu ska vi låta andra forskare ”leka” med den här tekniken, för att ytterligare få fram vad som behöver utvecklas, säger hon.

Att ta fram en bärbar lösning för strömförsörjning ligger lite längre fram i tiden. Men redan inom några år tror Julie Brefczynski-Lewis ändå att den bärbara pet-kameran kan vara verklighet i sjukvården.

Pet står för positronemissionstomografi och är en avbildningsteknik som kan skapa tredimensionella bilder av inre organ genom att registrera isotopers strålning efter att ett radioaktivt spårämne injicerats i blodbanan.

Pet-kamera används bland annat vid tumörutredning och diagnosticering av Alzheimer. Pet-kamerorna som finns idag är så stora att patienten åker in i dem.

 

Många osäkra på den farmaceutiska rollen

0

I stiftelsen NEPI:s samverkansprojekt har syftet varit att lyfta fram diskussionen kring vilka hinder olika aktörer ser i läkemedelskedjan och vad som kan göras åt dem.

En av projektets viktigaste slutsatser från är att det saknas en gemensam och organisations- och yrkesöverskridande beskrivning av processen läkemedelsordination – beredning/expedition – administrering/egenadministrering.

Många i projektet upplevde också en stor osäkerhet kring den farmaceutiska rollen, både inom öppenvårds- och sjukhusfarmacin. Utan gemensam bild av verkligheten är det svårt att samverka.

Läs hela Mikael Hoffmanns blogg här.

Pilotstudie visar lovande resultat för diabetes typ 1

Vid diabetes typ 1 är det kroppens eget immunförsvar som attackerar de insulinproducerande cellerna. Forskningen kring diabetes typ 1 kretsar därför kring att hitta fungerande antikroppar mot kroppens egna betaceller. Ett sådant protein är GAD65, som forskargrupper i Sverige under lång tid försökt utveckla till att bli ett fungerande läkemedel vid diabetes typ 1.

Men ingen har tidigare försökt behandla genom att spruta in ett antigen direkt i lymfsystemet. Tidigare administreringssätt har varit subkutant, det vill säga under huden. I den aktuella studien har GAD65 injicerats i en lymfknuta i ljumsken hos försökspersonerna.

– Det är första gången överhuvudtaget som ett autoantigen sprutats in i en lymfkörtel i behandling av en autoimmun sjukdom, och givetvis något helt nytt vid diabetes typ 1, säger Johnny Ludvigsson, professor vid Linköpings universitet och huvudledare av studien.

I pilotstudien, som publiceras i New England Journal of Medicine, har sex patienter mellan 20 och 22 år som alla nyligen fått diagnosen diabetes typ 1, ingått. Vid tre tillfällen fick de injektionerna. Under hela studietiden fick de också vitamin D, som kan fungera inflammationshämmande mot immunsystemet.

Studiens resultat visar att långtidsblodsockret (HbA1c) sjönk hos de sex patienterna. Även behovet av att injicera extra insulin minskade.

– Det är ett mycket lovande resultat, säger Johnny Ludvigsson. Vid diabetes typ 1 förlorar man gradvis förmågan att producera insulin. Patienterna i studien har behållit sina nivåer.

Patienterna, som i studien följts under minst sex månader och i fyra fall över 15 månader, ska nu följas under en längre tid. Fler patienter ska också inkluderas i större studier.

– Vi ökar antalet patienter och tar även in yngre, ner till 12 års ålder, säger Johnny Ludvigsson.

Redan är tio nya patienter inkluderade, varav två är 12 och 13 år gamla.

Den aktuella studien var oblindad, och innefattade ingen kontrollgrupp. Jämförelser har i stället gjorts med patienter i andra studier.

Hur går ni vidare nu med forskningen?
– Nu siktar vi mot att göra en mer omfattande, dubbelblind, randomiserad och placebokontrollerad fas II-studie, säger Johnny Ludvigsson.

Proteinet GAD65 har som sagt testats i kliniska studier tidigare. År 2011 presenterade det svenska läkemedelsföretaget Diamyd Medical negativa resultat från en fas III-studie där GAD65 testades som ett vaccin mot diabetes typ 1, men inte visade någon bevarande effekt på betacellerna.

Johnny Ludvigsson var kliniskt ansvarig läkare vid Diamyd-studien och har trots de då negativa resultaten fortsatt att studera GAD65.

–GAD65 föreföll ha viss effekt, men inte tillräckligt god, och därför prövar jag nya regimer, säger Johnny Ludvigsson.

Vi använder cookies för att ge dig den bästa upplevelsen på vår webbplats. Mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng