Alla landsting förutom Sörmland och Örebro, är nu klara med sina första upphandlingar av vårdens läkemedelsförsörjning. Och i Kronoberg, Kalmar och Blekinge har förberedelserna inför nästa upphandlingsomgång hunnit börja.
Upphandlingarna i Sörmland och Örebro har överprövats, Men till skillnad från upphandlingen av dosförpackade läkemedel, där det varit en mängd överprövningar, tycks upphandlingarna på sjukvårdsfarmaciområdet flutit relativt smärtfritt.
Resultatet av den första omgången upphandlingar av sjukvårdsfarmacin är att ett landsting, Jönköping, beslutade sköta läkemedelsförsörjningen till vården helt i egen regi. På den andra extremkanten finns Stockholms läns landsting som valt att lägga ut sin försörjning på tre olika leverantörer, ApoEx, APL och Apoteket AB. De flesta övriga landsting har slutit avtal med en leverantör. Skillnaderna kan sammanfattas med att mindre landsting har valt en aktör medan landsting med större volymer har olika aktörer inblandade.
Att Jönköping bestämde sig för att ta över läkemedelsförsörjningen i egen regi var en följd av att landstinget inte fick in några anbud när förfrågan gick ut.
– Vi hade satt ett takpris på vad vi var beredda att betala och villkorat att den leverantör som fick upphandlingen skulle vara beredd att lämna över dokumentation vid en ny upphandling. Det gällde till exempel kundregister, dokumentation av tillverkning och validering av lokaler, berättar apotekaren Ann-Sofie Fyhr som är områdeschef för läkemedelsförsörjningen i Jönköpings landsting.
– Vi ville helt enkelt inte att leverantören skulle kunna ta med sig all kunskap om man förlorade nästa upphandling.
Kraven resulterade i noll anbud. Men i stället för att förhandla om villkoren beslutade landstinget i Jönköping sig för att ta över i egen regi.
Efter bara tre månader i skarpt läge, övertagandet skedde 1 november, är erfarenheterna inte så gedigna. Även om det varit mycket arbete med att ta över från Apoteket AB som här liksom i övriga landet i flera decennier skött landstingens läkemedelsförsörjning, har det varit mödan värt, menar Ann-Sofie Fyhr.
– Det är mycket arbete med upphandlingar också. Ta ett område som beredningsfarmaceuter till cytostatika till exempel. Det är en kompetens som det tar tid att bygga; hur intresserad är den leverantör som kan bli av med uppdraget om några år att långsiktigt satsa på sådana utbildningar? Så behöver vi inte tänka. Vi vet att vi kan bygga kompetenser långsiktigt, något jag tycker man glömmer i upphandlingsdiskussionerna, då handlar det främst om att spara pengar. Men just kompetensförsörjningen tror jag är lättare att arbeta med själv, i alla fall för mindre landsting.
Just i Jönköping har man nu ett 30-tal, främst farmaceuter och apoteksassistenter, anställda i den nya verksamheten med läkemedelsförsörjningen.
Flera landsting ska snart påbörja en ny upphandling av sjukhusfarmacin. Flera av dem funderar nu över om man ska göra som Jönköping. Ett av dem är Kronoberg. Landstinget var tillsammans med Blekinge och Kalmar först ut att efter omregleringen göra en upphandling. Som för de flesta mindre landsting blev det då en leverantör, Vårdapoteket/Hjärtat, för såväl distribution som tillverkning.
Inför den nya upphandlingen, som ska gälla 2016, har de tre landstingen intresserat sig för Jönköping för att se vilka erfarenheter man kan dra.
– Generellt tror jag det är bra för professionen om landstingen driver så mycket som möjligt i egen regi. Ser man farmacin som en viktig del i sjukvården blir det underligt om just den delen köps av en extern part, menar Magnus Munge, apotekare i Kronobergs landsting.
Att upphandlingarna skett utan de många överprövningar man haft på dossidan har flera orsaker menar de som arbetar med upphandlingarna.
-Flera av oss gick från att vara leverantör hos Apoteket AB till att bli beställare på landsting. Det gör väl att vi hade god kännedom om vad upphandlingen gällde, säger Magnus Munge.
Landstingsapotekarna är en grupp som växt ordentligt sedan omregleringen. 2008 uppgav 34 apotekare i fackförbundet Sveriges Farmaceuter att de var anställda av landstingen. Idag är de landstingsanställda farmaceuterna närmare 250 enligt fackförbundets siffror.
Magnus Munge beskriver också upphandlingarna som avskalade och därmed enkla, det vill säga skallkrav kopplade till lägstapris. Kritiken från leverantörssidan handlar bland annat om att man riskerar att tappa i kvalitet.
– Många leverantörer vill att vi ska enas om en gemensam utveckling. De vill inte bara vara leverantör utan också en partner, man vill liksom tajta till sig med landstingen, säger Magnus Munge, som är skeptisk till en sådan utveckling, främst för att det gör det svårt den dag man eventuellt byter leverantör.
Hur uppdelningen mellan landstingsanställda och entreprenörsanställda påverkar sjukvårdsfarmacins framtid funderar Sari Frigård, ordförande i Apotekarsocietetens sektion för sjukvårdsfarmaci, men också anställd vid Apoteket AB, på.
– Hur öppen kan man vara med sina respektive strategier, vi behöver jobba mer för att hitta rollerna. Kan man till exempel medverka i en öppen professionell organisation som Apotekarsocieteten och vad kan man prata om där, vad är yrkesgemensamt och vad är hemliga företags eller landstingsstrategier?
Inom öppenvårdsfarmacin pågår debatten om farmaceuternas yrkeskunskap kontra apotekskedjornas vinstintressen och konkurrens på en omreglerad marknad. Inom sjukvårdsfarmacin är det betydligt tystare, anser Sari Frigård.
– Precis som farmaceuter inom öppenvårdsfarmacin nu diskuterar sin yrkesroll är det dags för sjukvårdsfarmaceuterna, att börja diskutera sin på den omreglerade marknaden menar hon.
