Årlig arkivering 2013

Läkemedelschefen Maria Landgren har bråda dagar. Region Skåne är mitt uppe i en flytt av 19 000 dospatienter samtidigt som hon väntar på besked om regionens prisavtal med företaget UCB-Pharma strider mot lagen. Ett kritiserat avtal som hon själv menar ger fler patienter möjlighet till behandling.

Hade ni anat att den återbäringsöverenskommelse ni gjorde om TNF-alfahämmare skulle väcka så mycket känslor och uppmärksamhet?
– Vi visste att vi utmanade systemet men jag trodde inte att det skulle bli så stort som det blivit. Vi trodde inte heller att det skulle vara TLV som skulle sätta sig i mot avtalet eftersom de, när vi frågade dem, mer eller mindre uppmanade oss att göra pris-volymöverenskommelser med företagen. Nu anser TLVs jurister att vi bryter mot lagen men vi tycker inte att vi gör det.

Ni har fått en hel del kritik bland annat från apotekshåll, hur ser du på den?
– Jag är förvånad eftersom vi inte vill påverka flödena utan vill att patienterna fortsatt ska kunna gå och hämta sina preparat på vilket apotek som helst. Vi vill att de ska få sin farmacevtiska rådgivning och apoteken kommer att få sin handelsmarginal. Men visst, de kan tjäna på att förhandla med priser med parallellhandlare och jag kan förstå att de är oroliga för att förlora intäkter. Jag tror personligen att de förlorar mer på dålig tillgänglighet. Men jag skulle samtidigt vilja se en mer öppen redovisning av deras avtal med parallellimportörerna.

– En del i den rättsliga process som pågår mellan oss och TLV handlar om huruvida det är rätt att våra läkare kryssar på receptet att patienten ska ha Cimzia från UCB. De menar att vi kryssar av ekenomiska skäl vilket inte är tillåtet. Men enligt oss är det av medicinska skäl eftersom detta gör att leder till att fler patienter får tillgång till behandling.

– Cimzia är också det preparat som är upphandlat till slutenvården och vi betraktar det som en fördel att de reumatiska patienterna slipper byta när de medicinerar i öppenvården. Att vi skulle tvinga läkarna att kryssa som Sveriges apoteksförening påstått är också fel. Våra reumatologer och berörd patientförening är helt med på detta. Om medicinska skäl talar för ett annat läkemedel väljer förskrivaren självklart detta istället.

Frågan om avtalet ligger nu hos Förvaltningsdomstolen i Stockholm och väntar på ett avgörande. Har ni andra avtal på gång eller står allt på paus?
– Vi har diskussioner med andra företag. TLVs förbud mot avtalen inhiberades vilket ger oss den möjligheten. Men faktum är att just TNF-alfahämmarna var det relativt enkelt att formulera ett avtal om eftersom det finns fem produkter som är medicinskt likvärdiga på gruppnivå. Andra produkter väcker många frågor så gör vi det blir det med stor eftertanke. Vi vill ju inte heller runda TLV och inte heller ha 21 olika prismyndigheter.

– Man arbetar just nu inom ramen för Elisprojektet med att ta fram en strategi för landstingsförhandlingar. Denna ska vara klar i slutet av juni och det är bra. Det kan vara så att vissa läkemedel passar att upphandla nationellt och andra görs bättre på regional eller lokal nivå och här är det bra med en nationell strategi.

– Men om Förvaltningsrätten kommer fram till att vi har fel och att vårt avtal strider mot lagen anser jag att man måste se över lagen. Då har vi ett föråldrat system som inte har hängt med. I Läkemedels- och apoteksmarknadsutredningen föreslår Sofia Wallström att landstingen ska göra liknande avtal, hon nämner TNF-alfahämmare och MS-läkemedel som exempel. Om det visar strida mot lagen hamnar vi i en konstig situation.

En annan kritik mot den här typen av avtal är att de inte blir offentliga. Hur ser du på det?
– Det är problematiskt av flera skäl. Det försvårar jämförelser, budgetberäkningar och det försvårar för TLV när de gör sina bedömningar om det finns hemliga rabatter. Det är företagen som ställer kraven men vi måste ha en dialog med dem och försöka hitta vägar där man inte behöver ha det hemligt.

Finns det andra sätt att få ner priset på läkemedel än med dessa typer av rabattavtal?
– Det beror på vilket område man tittar på. När det kommer nya läkemedel som man behöver skaffa mer kunskap om tror jag det är bättre med någon form av pay-for-performance. Då delar man på risken mellan landsting och företag och kan se vilken patientgrupp som har mest nytta av en viss behandling, det blir som en noggrann uppföljning av ett nytt läkemedel.

Ni är också mitt uppe i byte av dosleverantör där nästan 19 000 patienter flyttas från Apoteket AB till Svensk Dos. Även här var ni först ut – är ni en offensiv region?
– För dos var det faktiskt inte meningen att vi skulle vara först men ett antal överklaganden har lett till andra landsting ligger efter. Men visst, det är vad jag vet första gången detta sker någonsin och har hållit mig vaken vissa nätter. Efter en första pilotflytt av 200 patienter när vi fick dra i nödbromsen på grund av ett fel i lagersaldot så har det gått jättebra.

– Det är speciellt eftersom ingen äger hela processen och alla inblandade gör detta för första gången. Det är svårt att skriva ett avtal och formulera kravspecifikation första gången. Vi har fokuserat på att upphandla det som vi tidigare köpte från Apoteket AB och börja så.

– Men Region Skåne har många projekt inom läkemedelsområdet och läkemedel är ett prioriterat område. 2010 bestämde man sig för att satsa och anställde mig som läkemedelschef och ett antal apotekare. Vi jobbar nära både tjänstemannaledningen och den politiska ledningen vilket ger oss korta beslutsvägar. Hade vi inte haft med oss ledningen hade vi till exempel aldrig fått till avtalet om TNF-alfahämmarna.