Lättnaden var stor när beskedet kom. Den här gången hade diskussionerna varit ovanligt utdragna. Den förra dispensen hade gått ut i december och tillfälligt förlängts i januari. Så i mitten av februari i år kom beskedet. Regeringen gav Vidarkliniken ytterligare ett års dispens för att använda sina antroposofiska läkemedel. Men mitt i den lättade sucken fanns en besvikelse.
– Vi hade hoppats på en längre dispens än ett år. Det här är ingen hållbar lösning att hela tiden ha den här osäkerheten och inte veta mer än ett år framåt, säger Ursula Flatters, styrelseledamot och utbildningschef på Vidarkliniken i Ytterjärna.
Ursula Flatters är en av ett tiotal legitimerade läkare som arbetar på den antroposofiska kliniken 15 kilometer söder om Södertälje. Där i byggnader med ovanliga former med mjuka linjer och färger i rosa och varmt gult tar de sedan 1985 emot patienter med sjukdomar som cancer, smärta och utmattning och bedriver också palliativ vård. Den böljande arkitekturen är tänkt att vara en del i den läkande processen som antroposoferna arbetar med. Här arbetar de med vad de kallar ett helhetsperspektiv där metoder som konstterapi, massage och rörelseterapier ingår. En hörnsten i vården är det batteri av tusentalet antroposofiska läkemedel som används tillsammans med konventionella preparat. Det är dessa medel som gång på gång gör att Ursula Flatters och hennes medarbetare måste ansöka
om dispens från läkemedelslagen hos regeringen.
– Våra läkemedel är en viktig del av vår behandling, vi som läkare kan inte tänka oss att arbeta utan dem, säger Ursula Flatters.
De som liksom Ursula Flatters företräder den antroposofiska läkekonsten menar att den till skillnad från den traditionella västerländska skolmedicinen ser till hela människan och dess behov. Därför går den inte att pressa in den i de system som vi normalt använder för att testa och utvärdera läkemedel enligt vetenskapliga principer. Argumentet är att de antroposofiska preparaten inte låter sig studeras i kontrollerade kliniska studier där deras effekt jämförs med placebo.
Enligt antroposoferna själva beror detta dels på att behandlingarna är individuella och att fixa doser sällan tillverkas, dels på att det inte handlar om isolerade aktiva substanser utan blandningar som tillsammans med andra terapier ger ett resultat. Ursula Flatters beskriver det som att medlen hjälper till och förstärker människans inneboende vitalitet och läkekraft. Därför kan de inte inlemmas under den vanliga läkemedelslagstiftningen menar man. Det är just detta som får kritikerna att gå i taket.
– Jag tycker inte man kan säga att en viss typ av behandling inte ska utvärderas bara för att den är alternativ. Det är väldigt märkligt att regeringen kan fortsätta med den här dispensen till läkemedel som inte är granskade, säger Mats Reimer.
Mats Reimer är barndistriktsläkare och en av dem som ställer sig skeptisk till att de antroposofiska läkemedlen får användas av vårdgivare som får landstingsbidrag.
– Jag ifrågasätter att en husläkare i Vårdval Stockholm får skiva ut medel som innehåller spikklubba, korsspindel och flugsvamp. Även om det kanske inte är farlig så är det bluff att säga till en patient att det hjälper om man inte kan visa att det gör det, säger Mats Reimer.
Han är inte ensam i sin kritik. Med jämna mellanrum kommer det artiklar av både debatt- och vetenskaplig karaktär som anser att antroposofiska medel, liksom andra alternativa behandlingar som homeopati och ayurvedisk medicin, är oseriösa behandlingar som inte ger annan effekt än placebo. I Sverige är utbredningen av just antroposofisk vård relativt liten där Vidarkliniken med 400-500 patienter inneliggande per år och cirka 5?000 som besöker vårdcentralen är dess centrum. Nere i antroposofins hemländer ser det annorlunda ut.
I Tyskland till exempel där den antroposofiska medicinen en gång skapades av Rudolf Steiner på 20-talet är vårdfilosofin väl utbredd med flera större sjukhus och många utövare.
Men även om behandlingarna är mer accepterade i Schweiz och Tyskland än i Sverige lever de på undantagstillstånd även där. I en globaliserad värld är frågan om alternativmedicin inte längre är en nationell angelägenhet utan en europeisk, något som blev tydligt med en dom från Europadomstolen 2007.
– Den domen gjorde klart att de ansöknings- och registreringsvägar som finns för läkemedel gäller alla läkemedel, inklusive de alternativa. Det betyder att även de antroposofiska medicinerna måste inlemmas i det befintliga europeiska regelverket så länge ingen särreglering har beslutats, säger Johan Lindberg, kansliråd på socialdepartementet som bevakar frågan.
För att klargöra vilka alternativ som konkret finns för de antroposofiska medlen inom gällande regelverk tog Läkemedelsverket på uppdrag av regeringen fram tre förslag. Enligt deras utredning ska medlen antingen bedömas enligt samma krav som vanliga läkemedel, att de tillverkas som extempore läkemedel i samarbete med apotek eller att de importeras via licens. De två sista alternativen såg de dock som mindre realistiska vilket gör att de vanliga ansökningsprocesserna återstår. Från Vidarkliniken och Weleda, det tyskbaserade företaget som står för den huvudsakliga produktionen till Sverige, är detta en orimlig lösning med tanke på det stora antal produkter som finns. De har länge satt sitt hopp till att EU centralt ska ändra reglerna.
Men det verkar inte vara något som EU-politikerna är så sugna på. Drygt ett år efter EU-domen formulerade EU-kommissionen ett så kallat meddelande om växtbaserade läkemedel i allmänhet. I det finns en passus om de antroposofiska läkemedlen där det konstateras att lagen som den ser ut nu med traditionellt växtbaserade läkemedel eller växtbaserade läkemedel inte fungerar optimalt för de antroposofiska medlen.
– I och med att kommissionen skrev meddelandet sköt de över frågan till ministerrådet. Det betyder att det nu är upp till medlemsländerna att ta tag i den men hittills har de inte gjort det, säger Johan Lindberg.
För att frågan om de antroposofiska medlen ska behandlas krävs alltså att ett land flaggar för att det är angeläget. Ett alternativ skulle vara att ett ordförandeland lyfte frågan, men inget land prioriterar den. Under tiden förskrivs medel med spikklubba, flugsvamp och destillerat silver mot allehanda diagnoser. Utan att vare sig vara registrerade eller testade med vanliga vetenskapliga metoder. Den starka ställning som den antroposofiska medicinen har i flera av EU-länderna pekar på att det skulle bli en hård kamp för den som vill införa tuffare regler.
Detsamma tycks gälla i Sverige där både borgerliga och socialdemokratiska regeringar sedan 90-talet gett Vidarkliniken sin dispens. Men den nuvarande regeringen har skärpt tonen en aning. De senaste två årens dispenser har varit villkorade där Weleda fått som krav att de ska ansöka om att registrera några av sina produkter hos Läkemedelsverket. Under 2009 var kravet fem produkter och i slutet av förra året skickade Weleda in ansökan om att få registrera fem preparat som traditionellt växtbaserade läkemedel. Ansökningarna utreds nu och svar väntas komma innan årsskiftet. För 2010 var kravet bara en produkt. Villkoret är att den är ett mer potent medel för oralt bruk. Men att det här skulle vara den rätta vägen är det få som tycker.
– Det handlar om över tusen produkter så i den här takten kommer vi inte att få ordning på de antroposofiska medlen, säger Stefan Berggren på Läkemedelsverket.
Men enligt regeringen är det just den här vägen man kommer att gå.
– Inriktningen är klar från regeringens sida, läkemedlen ska registreras. Rent principiellt är det en märklig ordning att regeringen ger dispens för läkemedel på det här sättet. Men kraven på registreringar måste vara realistiskt ställda så att den verksamhet som berörs, och som många uppskattar, ges förutsättningar att leva upp till dem. Att först inte ställa krav alls och sedan införa ett regelverk som de inte har förutsättningar att leva upp till är inte schysst, säger Joakim Pettersson, politisk sakkunnig åt socialminister Göran Hägglund.
På ett bord i den ljusa receptionen på Vidarkliniken ligger en lista med namn-underskrifter. Med en miljon underskrifter hoppas man att EU ska lyssna. För Ursula Flatters är hoppfull inför framtiden.
– Uppriktigt sagt vill jag inte känna oro, det är en övning för mig. Det är en gedigen uppgift att se positivt på framtiden men jag hänger mig åt den.
