Pandemin och antroposofer är undantagen som utmanar

Ställer våra myndigheter höga krav på dokumenterad effekt och säkerhet innan de godkänner ett läkemedel? Frågan kan tyckas basal och svaret ett enkelt ja. Men läser du två av reportagen i det här numret av Läkemedelsvärlden blir det uppenbart att svaret på frågan snarare är ett svävande det beror på… Den 11 juni förra året […]

28 apr 2010, kl 12:19
0

Ställer våra myndigheter höga krav på dokumenterad effekt och säkerhet innan de godkänner ett läkemedel? Frågan kan tyckas basal och svaret ett enkelt ja. Men läser du två av reportagen i det här numret av Läkemedelsvärlden blir det uppenbart att svaret på frågan snarare är ett svävande det beror på…

Den 11 juni förra året deklarerade WHO att världen drabbats av en pandemi. Därmed sattes många av de grundläggande regelverken åt sidan. I februari i år fick antroposoferna i Järna besked om att regeringen gett dem dispens från läkemedelslagen och att de även i år kan fortsätta att behandla patienter med sina tusentals icke kontrollerade läkemedel. En världsomfattande pandemi och antroposofiska läkemedel. Två händelser som båda leder till omfattande undantag från reglerna.

Den ena är logisk, den andra är förbryllande.
Godkännandeprocessen för läkemedel finns där för att skydda medborgarna. Men ibland skyddar det medborgarna mer när man släpper på kraven. Pandemisituationen är en sådan situation. Inför hotet att miljontals människor riskerar att dö om ett vaccin inte blir tillgängligt är det rimligt att släppa på dokumentationskraven. Besluten kan visa sig felaktiga i efterhand, men det går att förstå förutsättningarna som leder till undantagen.

När det kommer till antroposofernas ständiga undantag från regelverken är omständigheterna de motsatta. Ingen akut situation föreligger som kräver dessa läkemedel. Inte heller finns det någon tidsbrist. De här läkemedlen har fått dispens från regelverket sedan 90-talet, företagen som står bakom preparaten har därmed haft gott om tid på sig att visa på dess effekt och säkerhet. Men det har de inte gjort. Ändå får de i praktiken samma ok-stämpel som de läkemedel som testats och utvärderats på tusentals patienter i kontrollerade prövningar. Detta undantag är svårt att förstå.Om man ändå försöker göra det hittar man argument som att många patienter mår bra av antroposofernas behandling. Ok. Ett annat är att de antroposofiska läkemedlen är så svaga att de inte kan skada någon. Ok. Men nöjer man sig med de två förklaringarna bidrar man också till att underminera myndigheternas ok-stämpel på vanliga läkemedel.

Patienter ser inte skillnaden mellan det kontrollerade godkännande som präglar de vanliga läkemedlen och det undantags-godkännande som gäller för de antroposofiska läkemedlen. Det kan därför vara lätt att tro att de är två likvärdiga behandlingsmetoder där tycke och smak avgör vilket man väljer. Om man som myndighet eller politiker tycker att undantaget är oproblematiskt accepterar man också synen att vetenskaplig
dokumentation inte bidrar när en metod ska jämföras med en annan. Den största faran med dessa alternativa läkemedel är inte att patienter tar dem, utan att patienter på felaktiga grunder väljer okontrollerade behandlingar framför kontrollerade.

Om medlen ska få existera bredvid den kontrollerade medicinen måste de få en tydlig varudeklaration som visar att detta är betydligt mindre studerade preparat än de vi normalt godkänner som läkemedel.  
Tyvärr står den här frågan helt still i EU. Ingenting händer förrän något lands regering börja driva frågan under sitt ordförandeskap och mycket lite tyder på att det kommer ske. Diskussionen är allt för laddad.

Både pandemin och antroposofin utmanar de vanliga regelverken. Det är bra att de kan utmanas, särskilt om nyttan är stor för samhället. Men de två exemplen visar att undantag kan uppstå på olika sätt med olika syften. Det kan vara ett aktivt beslut av forskare och experter med syftet att rädda liv. Men det kan också bero på politisk undfallenhet vars enda syfte är att undvika en konflikt.