Annons
Home 2007

Årlig arkivering 2007

VI TYCKER: Om nyutexaminerade kliniska farmacevter

Läkemedelsvärlden
-
0

Kerstin Hulter Åsberg, ordförande i läkemedelskommittén i Landstinget i Uppsala län och LOK
Kompetensen klinisk farmaci behövs i sjukvården likaväl som kompetensen klinisk farmakologi. Kunskapsområdet läkemedelslära är centralt i sjukvården, eftersom det är den vanligaste medicinska vårdåtgärden. Det är alltså huvudmannens ansvar att se till att kvaliteten på läkemedelshanteringen och patientsäkerheten är tillgodosedd.


Viktor Plato, ordförande, Farmacevtiska Studentkåren
Klinisk farmacevt är en relativt ny yrkesroll inom vården. Tanken med kliniska farmacevter är att förbättra läkemedelsanvändningen men även att minska kostnaderna inom vården. Då kliniska farmacevter kommer att tillhöra ett vårdteam är det lämpligt att de är anställda av samma arbetsgivare som övrig vårdpersonal, det vill säga landstinget. Eftersom landstinget har ansvaret för vården är det upp till dem att anställa kliniska farmacevter, om detta för vården innebär en ökad kvalitet.


Stefan Carlsson, vd Apoteket
Den kliniska farmacin behövs ute i vården, nära läkemedelsanvändarna inom både sluten- och äldrevården. Vården måste göra en egen bedömning av behovet och sedan anställa själva eller köpa tjänster av oss eller andra företag.
Vi börjar nu bygga upp kompetenscentra ute i landet och söker personal med den här kompetensen.
Att synliggöra behovet är ett gemensamt ansvar för vården, apoteket och läkemedelsindustrin, men också för högskolan.


Carina Jansson, ordförande, Farmaciförbundet
Jag tycker nog att Apoteket och landstingen kan dela på det här ansvaret, så vi får nytta av utbildningen. För det är ju otroligt viktigt att den här kompetensen tillvaratas inom vården.
Men jag ser att det kan bli problem beroende på apoteksmarknadsutredarens förslag. Jag har svårt tänka mig att apotekskedjorna som eventuellt kommer in på den svenska marknaden är beredda att betala för de här tjänsterna. I så fall får väl landstingen se till att betala för dem.

Från motvallskärring till konstruktiv kund

Esbjörn Börjesson
-
0

Nu har jag lämnat Apoteket. Det är bara att erkänna, jag höll på att bli en omöjlig motvalskärring. Nu har jag istället chans att bli en konstruktiv kund! Det jag önskar nu är att mina kollegor som arbetar kvar får möjligheten att skapa största möjliga patientnytta med de resurser som finns.

Mycket av det Apoteket gör idag är bra, men det finns också sådant som skulle behöva förändras. Och då menar jag förändringar som enligt min mening skulle öka patientnyttan signifikant. Dessa är idag inte alltid ?politiskt korrekta?, och det är sällan den typen av frågor lyfts i den allmänna debatten.
Ett exempel: Jag skulle önska att Apotekets ?Bokad rådgivning? kunde förläggas till näraliggande vårdcentral istället för i apotekets lokaler, om det enskilda landstinget så önskade. Den fördjupade rådgivningen på apoteken betalas ju ändå av landstingen via receptmarginalen.
Sjuksköterska eller läkare på vårdcentralen kan på så sätt styra farmacevternas engagemang till de patienter som bedöms ha störst nytta av ett möte med en farmacevt.
Farmacevten kan identifiera eventuella läkemedelsrelaterade problem och ge läkaren förmånen att inför läkarbesök få aktuell kunskap om vilka läkemedel patienten tagit, respektive avstått ifrån samt varför. Farmacevten kan också hjälpa patienten att formulera eventuella synpunkter på eller frågor runt medicineringen. På detta sätt kan läkarens tid med patienten i större utsträckning användas till att värdera läkemedlens effekter och sätta nya mål för eventuell fortsatt behandling. Dessutom kan de läkemedelsrelaterade problem som framkommit vid farmacevtens samtal åtgärdas direkt om besöket hos farmacevten genomförs strax före läkarbesöket.

Varför är inte denna förändring av apotekens verksamhet möjlig idag? Jag tror att Apoteket gärna vill leverera den service som beskrivs ovan till landstingen via affärsområde Avtal och man vill naturligtvis inte konkurrera med sig själv. På vårdcentralsapoteken finns dessutom ingen personal som tillhör affärsområde avtal, och att låna in personal mellan olika affärsområden blir så dyrt att det i praktiken inte skulle fungera.
Men, att ?spelreglerna? ser ut på detta sätt är kanske inte enbart Apotekets fel!
Det är politiska beslut som lägger grunden för hur verksamheten kan bedrivas, och rimligen behöver dessa beslut genomlysas då och då för att säkerställa att det som är nuvarande ?praxis? gynnar skattebetalarna i allmänhet och de patienter som har den mest komplexa medicineringen i synnerhet!
Nu är det så att läkemedelsrelaterade misstag och problem toppar förteckningar över iatrogena skador i hela världen. Vad kan göras i Sverige för att se till att läkares, sjuksköterskors och farmacevters gemensamma arbetsinsats leder till största möjliga förbättring av denna situation? Det hoppas jag att vi alla funderar på just nu!
Glad sommar!

Anne Hiselius är klinisk apotekare vid Landstingen i Jönköpings län

"Vi måste bara fortsätta pröva oss fram"

Ingrid Helander
-
0

Det finns idag inget bra exempel på ett fungerande tumörvaccin, slår Rolf Kiessling fast. Han är professor i experimentell onkologi vid Karolinska institutet och en av de många forskare världen över som försöker få tumörvaccin att fungera. Men trots detta grundläggande faktum konstaterar han att det finns fog även för optimism.
? Det finns minst ett par hundra tumörvacciner i kliniska prövningar nu, så intresset kring tumörvaccin har accelererat de senaste åren. Flera resultat är lovande, och tumörvaccin har visats kunna förlänga överlevnadstiden i exempelvis prostatacancer, men något riktigt genombrott när det gäller att bota cancersjukdomar med tumörvaccin har låtit vänta på sig.

För att inte dras med helt i den yra som råder kring HPV-vaccinet gäller det att skilja på förebyggande och terapeutiska vaccin. De förebyggande cancervaccin som finns idag, HPV-vaccin och Hepatit B-vaccin, förebygger i själva verket infektioner med det virus som inducerar cancern, och inte tumören i sig. De terapeutiska cancervaccinerna ska istället bota cancern. När det gäller immunterapi i allmänhet så är de monoklonala antikroppar som till exempel trastuzumab (Herceptin) och cetuximab (Erbitux) exempel på behandlingar som fungerar. Men för tumörvacciner går utvecklingen trögare. Ett tumörvaccin bygger på principen att T-celler aktiveras med ett tumörspecifikt antigen vilket leder till att immunförsvaret attackerar de sjuka tumörcellerna och på sätt botar cancern. En i grunden enkel princip som i verkligheten visat sig vara betydligt krångligare.
? Det grundläggande problemet med terapeutiska vaccin är att man vill få immunsystemet att attackera kroppsegna ämnen, och det är svårt eftersom kroppen i regel skyddar sig mot dessa autoimmuna reaktioner, säger Rolf Kiessling.

Immunförsvaret har utvecklat mycket effektiva mekanismer för att förhindra autoimmunitet genom att antingen eliminera de T-celler i immunförsvaret som kan känna igen kroppsegna antigen, eller genom att kontrollera dessa T-celler med olika regleringsmetoder ute i kroppens vävnader.
? En viktig fråga är alltså hur man ska övervinna kroppens naturliga tolerans mot kroppsegna ämnen. Och här finns det till exempel studier som visar att om man kombinerar en tumörvaccinbehandling med en låg dos av kemoterapi så finns förutsättningar att få bättre resultat, och det beror troligen på att kemoterapin har försvagat de här skyddande mekanismerna, säger Rolf Kiessling. Man tror att denna låga dos av kemoterapi motverkar de regulatoriska T-cellerna som normalt motverkar autoimmunitet.

Det faktum att ett fungerande tumörvaccin innebär att man också måste dämpa kroppens skydd mot autoimmunitet gör att det finns en risk för autoimmuna reaktioner som biverkan av behandlingen.
? Till exempel får en del patienter med melanom som behandlats med immunstimulerande medel och tumörvaccin vita fläckar på huden, och det beror på att immunförsvaret attackerat de celler i huden som tillverkar pigment, säger Rolf Kiessling.
? Men de här biverkningarna är i regel ganska lindriga vilket hela tiden setts som en av tumörvaccinernas fördelar. Fast det har förekommit en del allvarliga autoimmuna biverkningar också, till exempel inflammationer i tarmen och hypofysen. Men även dessa har man lyckats behandla med kortison.
Rolf Kiessling tycker inte heller att förra årets historia med TGN1412, då sex engelska män fick svåra men av galopperande immunologiska reaktioner vid en klinisk prövning, avskräcker från behandlingsmetoder som bygger på manipulationer med immunförsvaret.
? Nej, det finns gott om immunologiska preparat som används idag som är säkra. Problemet i England var utförandet av den kliniska prövningen, och inte att man använde immunsystemet. 
Samtidigt konstaterar han att biverkningsprofilen för tumörvaccin kan komma att ändras i framtiden.
? Det kan ju vara så att i samma stund som vi får tumörvaccin som faktiskt fungerar mer effektivt så får vi också betydligt svårare biverkningar. Det går inte att förutsäga idag.
Ett annat problem som omgärdar forskningen kring tumörvaccin är att många av studierna sker på svårt sjuka cancerpatienter där ingen annan behandling har fungerat. Och hos dessa patienter fungerar immunförsvaret ofta väldigt dåligt, vilket kraftigt försämrar förutsättningarna att testa ett terapeutiskt vaccin.
? Det här är problematiskt. När det gäller bröstcancerpatienter till exempel så finns det många olika behandlingar att testa i första hand innan man är beredd att gå in i en klinisk prövning med ett tumörvaccin. Därför är det oftast endast de mest sjuka patienterna som kan ingå i dessa studier.

Många knutar återstår alltså fortfarande att lösa innan väl fungerande tumörvaccin är ett faktum. Ändå vänder sig Rolf Kiessling mot alla resonemang i stil med att det är omöjligt att få tumörvaccin att fungera och att forskningen därmed är onödig.
? Det är väldigt svårt att få fram terapeutiska vaccin. Men det är märkligt att hävda att forskningen därmed inte är något värd. Vi lär oss hela tiden oerhört mycket om hur immunsystemet fungerar, kunskap som många olika fält har nytta av. Vi vet egentligen väldigt mycket om hur systemet fungerar nu, det som återstår är att prova oss fram för att få det att fungera på våra patienter.

 

Pengarna styr utvecklingen

Fredrik Hedlund
-
0

Under lång tid har nyheter om vaccin mest handlat om hur de gjort nytta för människorna i tredje världen.
De nya vacciner som nu kommer är dock ämnade för västvärlden även om de skulle göra mycket större nytta i u-länderna. Åtta av tio dödsfall av livmoderhalscancer som det nya HPV-vaccinet förhoppningsvis skyddar mot inträffar i tredje världen.
? Rotavirus-vaccin skulle ju också ha sin allra största effekt i u-världen för det är där barnen dör av sina diarrésjukdomar. Här är det ett relativt tveksamt vaccin, i ett hälsoekonomiskt perspektiv, eftersom sjukdomarna är relativt lindriga, säger Anders Tegnell, chef för Socialstyrelsens smittskyddsenhet.
Och det främsta hindret för att de nya vaccinerna ska kunna göra nytta i tredje världen är förstås ekonomiskt.
? Än så länge är de alldeles för dyra. En dos rotavirus-vaccin kostar 10-100 gånger mer än ett helt vaccinationsprogram i tredje världen, säger Anders Tegnell.
Detta är inget nytt och egentligen inte särskilt uppseendeväckande, menar de experter Läkemedelsvärlden talat med. Så fungerar det i ett system som bygger på de kommersiella drivkrafterna, och så var det även med vaccinerna mot polio, stelkramp och mässling på sin tid.
? De användes först i i-länderna och utvecklingskostnaden togs här. Det var ju därför som man kom ner på kostnadsnivåer så att man kunde använda dem brett i u-länderna, säger Anders Tegnell.
U-länderna ärvde helt enkelt våra vacciner när de väl var använda och betalda. Systemet kan kanske sägas fungera om de två till tre miljoner barn per år som dör under tiden inte räknas. Men för till exempel rotavirus-vaccinet kan till och med den groteska ekvationen bli svår att få ihop. De flesta experter menar att vaccinet inte gör så stor nytta i västvärlden och då blir det ju ingen som betalar utvecklingskostnaden här.

Men det finns en strimma av hopp. WHO, UNICEF, Världsbanken och Microsoftmiljardären Bill Gates och hans fru Melinda har tillsammans grundat GAVI som står för ? Global Alliance for Vaccines and Immunisation?. Syftet är att öka tillgången till vaccin för barn i fattiga länder.
? Tillsammans med ett stort antal regeringar har man för första gången lyckats mobilisera riktiga pengar, säger Jan Holmgren, som också är ordförande för GAVI:s styrgrupp för nya vacciner.
Sammanlagt handlar det om 6-7 miljarder kronor per år.
? Hälften ska användas för att köpa in gamla etablerade barnvacciner, medan den andra hälften används till att föra ut nya vacciner, säger Jan Holmgren. Och bland de nya vaccinerna är det just rotavirus-vaccin och pneumokock-vaccin som står först i kön berättar han.
Jan Holmgren var själv en av dem som tog fram det drickbara koleravaccinet för över 25 år sedan. Men inte heller det når ut i tredje världen av ekonomiska skäl trots att Jan Holmgren aktivt arbetar för att det ska bli möjligt.
? Det är tragiskt. Jag känner en frustration över att det tar så lång tid.

Strid ström av nya vacciner

Fredrik Hedlund
-
0

Vacciner är åter heta i läkemedelsvärlden. På Socialstyrelsens bord ligger redan sju aktuella vaccin för bedömning om de ska införlivas i det allmänna vaccinationsprogrammet.
De mest högprofilerade är vaccinerna mot humant papillomvirus, HPV, som orsakar livmoderhalscancer och kondylom och ett nytt vaccin till barn under två år mot pneumokocker.
Utöver dessa två diskuteras även vaccin mot influensa till barn under två år, mot meningokocker, mot rotavirus och mot vattkoppor (med en möjlig effekt även på bältros). Dessutom finns ett förslag om att alla barn ska få vaccin mot hepatit B som idag bara ges till vissa riskgrupper.
? Under många år har vi inte haft några nya vacciner över huvud taget. Och nu har det under relativt kort tid dykt upp ett ganska stort antal att ta ställning till, säger Anders Tegnell, chef för Socialstyrelsens smittskyddsenhet.
Och det är ingen slump. Enligt läkemedelsanalysföretaget IMS Health kommer den globala vaccinmarknaden trefaldigas under de kommande tio åren, från dagens nivå på 80 miljarder kronor per år. De stora läkemedelsbolagen har under de senaste åren köpt upp mindre bolag med kompetens på vaccinområdet. Det gäller
till exempel Glaxosmithkline, Merck, Sanofi-aventis, Novartis och nu senast Astrazeneca som köpte amerikanska Medimmune i våras.
Och utvecklingen välkomnas.
? I grunden är det väldigt positivt. Det är ju fantastiskt att vi får en chans att förbättra folkhälsan med den här typen av produkter. Vacciner är i de allra flesta fall väldigt kostnadseffektiva, säger Anders Tegnell.

Vaccinmarknaden har traditionellt fungerat helt annorlunda jämfört med resten av läkemedelsmarknaden.
? Den till volymen stora marknaden barnvaccinerna har haft en vinstmarginal kring 10 procent, vilket för läkemedelsindustrin är en närmast löjligt låg siffra, säger Ragnar Norrby, generaldirektör för Smittskyddsinstitutet.
Men inkluderas vaccinet i det allmänna vaccinprogrammet hålls kostnaderna nere så att det ändå har varit lönt för företagen.
? Marknadsföringen sköts då av myndigheter som försöker intala folk att de måste låta vaccinera sig och sina barn. Marknadsföringskostnaden för de vaccin som ingår i programmet är ju i princip noll, säger Ragnar Norrby.
Men nu har läkemedelsindustrin sett att det också går att få fram storsäljare på vaccinområdet.
? Det som startade utvecklingen var att industrin såg att hepatit-A-vaccinet blev en jättestor produkt ekonomiskt för nuvarande Glaxosmithkline, säger Ragnar Norrby.
Och de nya vaccinerna är ofta både aggressivt prissatta och marknadsförda. Det nya pneumokockvaccinet kostar till exempel cirka 1 500 kronor för tre doser vilket är lika mycket som hela det svenska vaccinprogrammet kostar per barn. Och HPV-vaccinet kostar mer än det dubbla, 3 300 kronor för de tre doserna. Riktig jackpot för företagen blir det förstås med ett högt pris och en inkludering i vaccinationsprogrammet.
Därför är företagens marknadsföring koncentrerad på att försöka skapa opinion för att få in vaccinerna i programmet, antingen via patientföreningar eller mera direkt via media eller annonser.
I USA har Merck marknadsfört sitt HPV-vaccin Gardasil så hårt att det har slagit bakut. I en stor annonskampanj med budskapet ?Du kan vara en av dem som slipper drabbas av livmoderhalscancer? har företaget propagerat för att vaccinet mot de sexuellt överförbara virusstammarna ska vara obligatoriska för flickor i 12-årsåldern. Detta eftersom vaccinet har visat sig ge ett mycket gott skydd om det ges till flickor som ännu inte har någon sexuell erfarenhet (och därför inte kunnat smittas av viruset), medan skyddet sedan minskar drastiskt med antalet sexpartners.
När vissa delstater har försökt införa Gardasil i obligatoriska program har det orsakat moralpanik hos den religiösa högern och hos många amerikanska föräldrar som anser att vaccinet sänder fel signaler och riskerar att uppmuntra till ett promiskuöst leverne. De menar att total avhållsamhet före bröllopet är ett bättre sätt.
Vetenskapligt och erfarenhetsmässigt finns det inget som talar för att avhållsamhetsprincipen skulle fungera eller att vaccineringen i sig skulle uppmuntra till ett tidigare, eller mer aktivt, sexliv, påpekar amerikanska experter. Men Merck har likafullt tvingats backa sina positioner.
När det sedan visade sig att en av de främsta förespråkarna för en obligatorisk HPV-vaccinering, Texasguvernören Rick Perry, hade fått kampanjpengar från Merck exploderade frågan. Nu sprids uppfattningen av patienträttsorganisationer i USA att Merck försökt få till en obligatorisk HPV-vaccinering med Gardasil för att kunna använda vinsterna därifrån till att betala rättsprocesserna i kölvattnet av det tidigare indragna smärtläkemedlet Vioxx.

Även om den amerikanska moralpaniken inte är aktuell här i Sverige så är det ingen självklarhet att HPV-vaccinet kommer att införas i det allmänna programmet. En av knäckfrågorna är om vaccinet verkligen skyddar mot cancer. Livmoderhalscancer utvecklas under lång tid varför det kommer att ta flera decennier att vetenskapligt visa vaccinets egentliga effekt.
? Vi har ju fortfarande inga data på att vaccinet i slutändan skyddar mot cancer, vi vet bara att det skyddar mot infektionerna. Det kan låta som hårklyveri, men det är inte riktigt så enkelt eftersom samband inte alltid är som vi räknar med, säger Anders Tegnell på Socialstyrelsen.
Till exempel har en analys, gjord av det amerikanska läkemedelsverket, FDA, funnit tecken som tyder på att de vaccinerade kvinnorna kan ha onormalt många förstadier av livmoderhalscancer orsakade av andra HPV-stammar än de fyra som vaccinet skyddar emot. Det finns alltså en risk att andra cancerframkallande HPV-virus fyller upp den biologiska lucka som vaccinet skapar.

HPV-vaccinet är ett paradexempel på flera nya trender på vaccinområdet. Dels är det ett vaccin som inte riktar sig till små barn, dels är det vad vissa kallar för ett välfärdsvaccin. Detta eftersom det angriper hälsoproblem som har sin orsak i livsstil och beteende. Andra välfärdsvacciner som är på gång är till exempel vaccin mot nikotin och kokain, vaccin mot fetma och vaccin mot karies, men de ligger fortfarande en bit in i framtiden.
HPV-vaccinet är också det första vaccin som utvecklats för att förebygga en cancer orsakad av virus. Hepatit B-vaccinet skyddar visserligen mot vissa former av levercancer, men det visste man inte när det utvecklades.
? Vi vet numera att åtminstone var femte cancer på jorden har en känd infektionsorsak, säger Jan Holmgren, vaccinspecialist och professor i medicinsk mikrobiologi vid Göteborgs universitet.
Förutom papillomvirus (HPV) och hepatit-virus är bakterien helicobacter pylori, som orsakar magcancer, en tydlig måltavla för dagens vaccinforskare. Jan Holmgren förutspår därför att det kommer att komma ytterligare cancervacciner i framtiden.
? Jag tror dels att vi kommer att hitta ytterligare mikrober som orsakar cancer och dels immunologiska ämnen som det går att vaccinera mot som skiljer tumörcellerna från normala celler, säger han.
Ett annat framtida vaccinområde som Jan Holmgren tror kommer är vacciner för att stänga av skadlig immunitet.
? Det kommer att handla om alltifrån att vaccinera mot allergier till multipel skleros, diabetes, reumatism och kanske till och med åderförkalkning, säger han.
Men dessa vacciner har ännu en bit kvar till klinisk verklighet.

Vi vill debattera de svårlösta frågorna

Läkemedelsvärlden
-
0

Häromdagen kom ett brev till redaktionen. Avsändaren var en skolelev som fått i uppgift att välja ett ämne för en uppsats. Hon ville skriva om läkemedel, och hamnade efter en sökning på internet hos oss. Skulle vi möjligen kunna hjälpa henne genom att svara på ett par frågor:

1. Hur påverkar läkemedel världen? (människor, djur osv…)
2. Hur har man i forskningen lyckats komma på så många olika läkemedel?
3. Vet forskarna hur alla läkemedel fungerar, eller är det så att de i vissa fall bara vet att de fungerar?
4. Är det tillräckligt eller ej?

När den egna kunskapen (och åldern) ökar är det lätt att glömma bort de grundläggande frågorna. Saken blir inte lättare om man arbetar mitt i det ständiga nyhetsflödet på en tidningsredaktion, där samtal från energiska pr-personer och en strid ström av pressmeddelanden pockar på uppmärksamhet ? ny studie, nytt beslut, snart kan vi förebygga både det ena och det andra?
Det är så viktigt att inte glömma bort att lyfta blicken och ta tag i de riktiga frågorna, sådana frågor som den här eleven ställer: Vet forskarna egentligen hur läkemedel fungerar?
Vad kan vi svara på det? Ok, att verkningsmekanismen inte är helt klarlagd är ju inte ovanligt. Beprövad erfarenhet kan ju räcka långt, man studerar läkemedlen noggrant på många patienter och så vidare. Men det är här eleven drämmer till med den i mitt tycke mest fenomenala frågan ? är det tillräckligt (att bara veta att det funkar)? Rimligen har läkaren inte så mycket att välja på om verkningsmekanismen fortfarande är okänd. Vetskapen att en patient blir/kan bli bättre får väl räcka tills någon listig forskare listat ut varför.
Men när den kunskapen finns, är det fortfarande okej att inte veta?
Kunskapen om läkemedel behöver ständigt uppdateras. Och här kommer vi till ännu en av de stora frågorna. Vem ska utbilda läkare om läkemedel? Och hur ska utbildningen gå till?

I tiden innan etikavtalet förlitade sig många läkare på företagens vilja att förklara hur de läkemedel de forskat fram egentligen fungerar. Kända specialistläkare kunde alltid räkna med att få åka ?gratis? på viktiga kongresser.
Eftersom repetition är all kunskaps moder stod ett gäng konsulenter till förfogande för att uppdatera med nya rön över en lunch eller golfrunda.
Men ska den part som till stora delar styrs av att generera vinst åt sina aktieägare också ha en dominerande ställning som fortbildare av läkarkåren?
I och med undertecknandet av etikavtalet återtog arbetsgivaren en stor del av fortbildningsansvaret.
Men kan man då lita på att arbetsgivare med begränsade skattemedel har ett genuint intresse av att utbilda i det senaste, och kanske effektivaste, om det också är det dyraste?
Det finns inga självklara svar, men en öppen dialog kan leda oss några steg vidare på vägen. Därför drar vi tillsammans med Läkemedelsakademin, Apotekarsocietetens utbildningsenhet, igång ett forum för debatt om de stora frågorna. Konflikt eller konsensus har vi kallat det. Den första debatten kommer att föras i Apotekarsocietetens bibliotek den 25:e september och är gratis för alla prenumeranter. Först ut är ett samtal om vem som är bäst skickad att fortbilda läkare om läkemedel.
Jag hoppas vi ses där!

Tradil ingen slipad diamant

Läkemedelsvärlden
-
0

Bara för att ett preparat enbart innehåller den aktiva stereoisomeren innebär det inte att läkemedlet har bättre klinisk effekt. Att påstå det i en annons är därmed felaktigt. Den slutsatsen drar IGM efter att på eget initiativ ha granskat en annons från företaget Nordic Drugs, publicerad i Dagens Medicin. Rubriken på annonsen, som gör reklam för det smärtstillande läkemedlet Tradil (dexibuprofen), var ?Nästa generation ibuprofen ? Slipad för snabb och effektiv smärtlindring?. Texten illustrerades med en bild på en glasklump som representerar vanlig ibuprofen och en slipad diamant för Tradil. I brödtexten kunde man läsa att Tradil enbart innehåller den aktiva formen av ibuprofen (S-ibuprofen) och inte behöver tävla med inaktivt R-ibuprofen om att binda till enzymet COX. Enligt IGM ger detta läsaren intrycket att även den kliniska effekten är betydligt bättre med Tradil än med vanlig ibuprofen.

Så är dock inte fallet. Bland annat skriver Läkemedelsverket i sin sammanfattande värdering av läkemedlet att tillgängliga data inte talar för att Tradil tillför något nytt till behandlingsarsenalen. I och med att det inte finns några bevis för ökad klinisk effekt med Tradil menar IGM att antydan till att så är fallet är ovederhäftigt och innebär en otillåten överdrift av ändamålsenligheten med Tradil. IGM tycker också att det är en kränkning av andra godkända läkemedel att framställa ibuprofen som en osofistikerad glasklump jämfört med Tradil som en skarpslipad diamant.


Företaget Nordic Drugs skriver i sitt svaromål att det är olyckligt att IGM har uppfattat bilden på ibuprofen som en osofistikerad glasklump. Avsikten var att framställa ibuprofen som ett läkemedel som är väldigt bra, och stenen skulle uppfattas som en oslipad diamant, som i stort sett har samma värde som en diamant. Företaget backar ändå helt och ska ta bort både bilden och den missvisande texten i framtiden. Trots det anser IGM att avstegen från gällande regler är av sådan karaktär att ärendet inte kan avskrivas. Därför fälls Nordic Drugs till att betala 80 000 kronor i straffavgift.

Blåst på konfekten

Läkemedelsvärlden
-
0

Apoteksmarknadsutredningen skapar förväntningar hos landets apotekare som i åtskilliga år gått och väntat på möjligheten att ha en annan arbetsgivare än staten. Men vad är det för bilder som skapar lockelsen? Ett hål i väggen i det stora köpcentret? Ett eget apotek i Fjällbacka på västkusten för sommargästerna? Många av alternativen har säkerligen intressanta kvaliteter för den som vågar ta steget. Men hur får man butiken att gå ihop rent ekonomiskt?

Den del av läkemedelssortimentet där de stora volymerna finns utgörs idag av läkemedel med hårt pressade priser. Det krävs stora volymer för att det ska vara intressant att saluföra dessa läkemedel som logistiskt alltmer påminner om de lågprisvaror som köpcentren cirkulerar i stora mängder. En framtida lösning med ett maxpris som enda prisbegränsning kommer ytterligare att försvåra kalkylerna för apoteksentreprenören.
Eller är de nya patentskyddade läkemedlen med höga priser lockbetet? Bra tanke men fel tajming, tror jag. Parallellt med utredningen har processen att flytta sig uppåt i värdekedjan kommit i gång på några läkemedelsföretag ? att tillhandahålla mer än enbart pillerburken. I bransch efter bransch har man de senaste åren genomgått en utveckling från att leverera en produkt till att tillhandahålla en lösning eller en funktion.

Med den snabba tekniska utvecklingen och de alltmer komplexa produkterna väljer inköparna i andra branscher att mer och mer låta leverantören ta ansvar för hela paketet. Det är inte möjligt för inköparna att vara uppdaterade på alla områden. Leverantören får ta ansvaret för miljöskyddet, logistikflödet och så vidare. De väl utvecklade relationerna mellan kund och leverantör bidrar till vinna-vinna lösningar som ska gynna de inblandade parterna.
Jag tror att vi inom en nära framtid kommer att se samma utveckling på läkemedelsmarknaden. Vi kommer att få se en tvådelad marknad med dels de prispressade läkemedlen på hyllan hos dem som klarar volymvillkoren och dels de dyrare och mer komplexa läkemedlen som läkemedelsföretagen själva hanterar fram till konsumenten, i samverkan med lämplig distributör. Alla utom apotekaren vinner. Läkemedelsföretagen får helt andra incitament att leverera kundnytta. Sjukvården får en partner som bidrar till effektiviseringen i en tid då den demografiska utvecklingen kräver påtagliga effektiviseringar i sjukvårdsarbetet. Patienten och hälsokonsumenten får en bättre service. En service som morgondagens konsument är beredd att betala för.

Och då är jag tillbaka till apotekarna. Det är nämligen där som deras framtida affärer ligger ? i att tillhandahålla de kvalificerade tjänsterna. Men jag är inte säker på att det är bakom en apoteksdisk det ska ske. Den alltmer tidspressade konsumenten i välfärdssamhället söker leverantörer som förstått att det handlar om att tillhandahålla det som underlättar tillvaron. Hälsotrenden växer sig allt starkare men den möter hela tiden ett motstånd i att vi inte hinner med det vi tänkt oss på dygnets vakna timmar. Det är de aktörer som löser den knuten som kommer att göra de stora affärerna.
Det är Baumols dilemma, eller det postindustriella dilemmat, som spökar även här. Baumols dilemma innebär att produkter är lättare att producera till ett lägre pris än vad tjänster är. Och priset är en av de stora framtida utmaningarna för sjukvården. Samtidigt stiger värdet på tjänster och därför är det de kompletta lösningarna som är framgångsvägen för de kommersiella företagen och apotekarna. En allt större del av värdet i den totala affären kommer från det väl utvecklade tjänsteutbudet som ingår i de alltmer omfattande leveransavtalen.

Framåt- eller bakåtsikt? Det är lätt hänt att förlora sikten när det sker flera stora förändringar samtidigt. När dimman har skingrats kan det visa sig att det endast var apotekarna med ett mycket påtagligt nytänkande som hängde med i svängarna. Det andra gänget hann aldrig få ner fingrarna i gottepåsen.

Mats Olsson är omvärldsanalytiker
på Kairos Future, konsult och författare.
Nyligen publicerades hans andra bok
?Från splittring till samverkan på morgondagens läkemedelsmarknad?.

Oaktsam utsättning av Waran

Läkemedelsvärlden
-
0

Efter en lungemboli behandlades en man i femtioårsålder sedan ett tiotal år tillbaka med Waran på grund av APC-resistens. I augusti förra året fick han besvär av svår ryggvärk och sökte därför hjälp på vårdcentral efter remiss från sjukgymnast. I ett brev från sjukgymnasten fanns en förfrågan om att behandla mannen med NSAID. Läkaren gjorde då en genomgång av mannens behandling och konstaterade att mannen initialt enbart skulle fått en tidsbegränsad behandling med Waran, men att man hade beslutat att låta behandlingen löpa på så länge det inte fanns någon kontraindikation. När mannen nu behövde smärtlindring gjorde läkaren bedömningen att det var viktigare att behandla smärtan än koagulationsrubbningen. Läkaren gjorde en riskbedömning och ansåg inte att risken för nya blodproppar var särskilt stor vid utsättning av Waranet i två veckor, och satte därför inte heller in låg-molekylärt heparin. Läkaren skrev ut diklofenak till patienten.

Mannen fick ett brev med information om riskerna och behandlingsplanen. Men eftersom mannen fick en förpackning med 100 tabletter fortsatte han behandlingen längre än de två veckor som var planen. Läkaren kan inte förklara hur det kommer sig att patienten fick betydligt fler tabletter än vad som behövdes, men menar samtidigt att mannen fått tydlig information om behandlingstiden i brevet. När mannen varit utan Waran i drygt tre veckor fick han en djup ventrombos i benet.
HSAN anser att det är synnerligen tveksamt att avbryta Waranbehandling för att kunna ge inflammationshämmande medel. HSAN anser att läkaren har varit oaktsam och utsatt patienten för fara, och varnar därför läkaren.

Antula fortsätter strunta i branschregler

Läkemedelsvärlden
-
0

Reklamfilmer från Antula Healthcare saknar sådan information om leverantörsnamn och kontaktuppgifter som skall finnas enligt branschens regelverk. Det noterar IGM i en anmälan mot företaget. Antula kör för närvarande tv-reklam för ett antal av sina produkter, däribland Calma, Eeze och Eox. Reklamfilmerna innehåller genomgående enbart bilder på förpackningar, och inte de andra uppgifter som ska finnas enligt praxis.


I sitt svaromål skriver Antula att det är få reklamfilmer idag som innehåller leverantörsnamn och kontaktuppgifter som adress och telefonnummer, varför det inte längre kan anses vara praxis att kräva att sådana uppgifter ska finnas med i tv-reklamen. De framhåller att konsumenter som söker på produktnamnet på internet snabbt finner denna kontaktinformation själva, och att hushållspenetrationen för internet är på god väg mot fullständighet. Internet har därmed i mångt tagit över telefonens och brevkorrespondensens tidigare roller, skriver de. Dessutom hänvisar företaget alltid till Apoteket, där konsumenterna kan finna ytterligare information.


IGM konstaterar att Antula regelmässigt undviker att uppge uppgifter som namn och telefonnummer i sina reklamfilmer. Därmed är filmerna i strid med artikel 105. Antula är inte medlem i vare sig Lif eller föreningen Innovativa Mindre Läkemedelsföretag och därmed saknas förutsättningar för att kräva företaget på någon avgift.

Stress ledde till vuxendos till barn

Läkemedelsvärlden
-
0

Föräldrarna till en ettåring sökte hjälp hos vårdcentral för barnets besvärliga hosta. Odlingsprov togs på barnet, och i väntan på provsvaret skickades familjen hem med löfte om att vårdcentralen skulle höra av sig. En vecka senare var ettåringen fortfarande dålig och föräldrarna ringde till vårdcentralen. Provsvaren hade då kommit och visade att barnet hade pneumokocker och moraxella. Via telefon skrev läkaren ut antibiotika. När föräldrarna kom till apoteket visade det sig att läkaren förskrivit erytromycin i vuxendos med kapslar.


Apotekspersonalen reagerade och hörde av sig till läkaren som då ändrade förskrivningen till flytande form i korrekt dosering. Läkaren medger att han skrivit ut fel dos och ber föräldrarna om ursäkt. Som förklaring till missen anger han den stora arbetsbelastningen. Han skriver också att han uppskattar att Apoteket fungerade som kontrollinstans och att inget allvarligt hade kunna inträffa även om barnet fått i sig full vuxendos. Men HSAN anser att den felaktiga förskrivningen är allvarlig och ger därför läkaren en erinran.

Kvinna dog efter läkemedelsgenomgång

Läkemedelsvärlden
-
0

I samarbete med läkemedelskommittén gjordes en genomgång av läkemedelslistor på kommunens särskilda boenden, bland annat behandlingen av en 82-årig kvinna som led av diabetes, hjärtbesvär, bensvullnad, depression och trötthet.
Genomgången utfördes av en specialistläkare från ortens geriatrik- och rehabklinik, en apotekare samt läkemedelsansvarig sjuksköterska. Ansvariga läkare på de aktuella boendena var inbjudna, men inga av dem närvarade. Detta innebar att man varken hade tillgång till journalanteckningar eller fullständiga diagnoser.

Enligt apotekaren hade man tillgång till labdata för vissa patienter.
Utifrån detta tog gruppen fram förslag till åtgärder. I apotekarens svaromål framhåller han att de bristfälliga bakgrundsuppgifterna innebar att genomgången endast kunde ses som en rekommendation. Han anser att åtgärdsförslagen var skäliga, men att ansvaret för eventuella åtgärder ligger helt på behandlande läkare.
Kvinnan behandlades innan genomgången med Furix mot bensvullnad utökat med Spironolakton, samt Digoxin på grund av förmaksflimmer, Verapamil som rytmreglerande samt Trombyl som proppförebyggande. Hon fick även citalopram mot depression och ett sömnmedel. Provtagning visade på för hög nivå av serum-kalium.

Specialistläkaren och apotekaren rekommenderade utsättning av Spironolakton, Digoxin, Verapamil och Trombyl, och att utsättningen skulle ske stegvis under uppföljning.
Den behandlande läkaren gjorde bedömningen att förslagen var motiverade och inte var förenade med någon större medicinsk risk, och satte ut dessa fyra läkemedel. Furix kvarstod i oförändrad dos.
Veckan efter förändringen fick patienten en akut hjärtinfarkt med försämrad hjärtsvikt, vilket läkaren anser är ett tillfälligt samband.

HSAN bedömer att det var riktigt att sätta ut Spironolakton, eftersom kreatininvärdet stigit och kaliumvärdet var förhöjt. Även Trombyl kunde sättas ut eftersom indikationen var tveksam.
Nämnden uppmärksammar också att uppgifter från EKG-undersökning innan utsättningen visar flimmer med frekvens på cirka 80 slag per minut och normalt blodtryck. Det hade varit en rimlig åtgärd att sätta ut Verapamil och behålla Digoxin för att förhindra hög hjärtfrekvens. EKG visar även tecken på infarkt, eventuellt några dagar gammalt. Hon hade även högt CRP-värde.

Nämnden anser att den behandlande läkaren handlat fel genom att sätta ut både Digoxin och Verapamil utan att besluta om uppföljning, och att det är anmärkningsvärt att han inte uppmärksammat EKG-förändringarna. Läkaren får en erinran.
Nämnden påpekar att det ter sig märkligt att läkemedelsgenomgång utfördes utan tillgång till patientens journal, och att det hade varit lämpligt om åtgärderna formulerats annorlunda.

Apotekaren kan dock inte hållas ansvarig för medicineringen och anmälan kan därför inte leda till disciplinpåföljd.
Specialistläkaren har avlidit, och anmälan mot honom prövas därför inte.

EMEA ska utvärdera Acomplia

Ewa Lundborg
-
0

Som Läkemedelsvärlden rapporterat tidigare i veckan är det den ökade risken för ångest, depression och självmordstankar som är anledningen till den negativa bedömning av säkerheten för rimonabant.
Acomplia blev godkänt på hela den europeiska marknaden i juni förra året, med ett så kallat centralt godkännande.
Men diskussionen om Acomplias säkerhet kommer att tas upp på nytt även i Europa.
– Vi kommer att ta upp det i ljuset av det som sker i USA. Det gör vi alltid när det blir ett annat utfall än vi haft här, säger Tomas Salmonson som är svensk delegat i den europeiska läkemedelsnämnden CHMP.

Diskussionen kommer att föras på CHMP:s ordinarie möte nästa vecka. Enligt Tomas Salmonson hade läkemedlet ändå varit uppe för diskussion i sommar eftersom man inväntar en sammanställning av säkerheten från det första året, en så kallad PSUR (periodic safety update report). Efter en första PSUR-rapport som kom i december görs nu en andra rapport som omfattar alla säkerhetsdata fram till den 18 juni.

Men det är inte sannolikt att mötet i nästa vecka resulterar i att läkemedlet dras in.
– I dagsläget ser det inte ut som att det är på väg att hända, men riskbedömning är hela tiden en färskvara som måste anpassas i takt med att vi får in nya uppgifter. I första steget kommer vi att titta på data från den andra PSUR-perioden.

Att man i USA gjort en helt annan bedömning av läkemedlets säkerhet kan ha flera orsaker tror Tomas Salmonson.
– Det är viktigt att komma ihåg att man har ett annat system med sådana här advisory committe möten. Men det är fortfarande lite oklart vad bedömningen grundar sig på. Om man tittar på den information som låg ute före mötet var det inte självklart att utfallet skulle bli så negativt.

Han anser att beslutet dels kan hänga samman med tidigare debatter om SSRI och risk för självmord, som gör att myndigheten är särskilt uppmärksam på den typen av biverkningar.
– Det finns flera exempel på senare tid som pekar på att man i USA är mer restriktiv när det gäller att ta risker. Det finns också ett enormt politiskt tryck. Här har man helt enkelt gjort en annan värdering, och anser att risken för självmordstankar inte vägs upp av effekten.

Men den  troligaste anledningen är att man sett en ökad risk för självmordstankar som en följd av felanvändning, att läkemedlet tvärtemot rekommendationen använts till patienter med pågående depression. Därför är det sannolikt att myndigheterna kommer att gå ut med skärpta varningar.

Vad som än diskuteras på mötet i nästa vecka är Tomas Salmonson säker på att det kommer att föras väldigt mycket diskussioner om Acomplia en lång tid framöver.

Äldreapotekare driver vinnande koncept

Fredrik Hedlund
-
0
Äldreapotekare driver vinnande koncept

Det är läkemedelsrond på äldreboendet Bukärrsgården i Särö, några mil söder om Göteborg. Den ansvarige läkaren Per Gyllén och äldreapotekaren Michael Borg har samlat samtliga sjuksköterskor och undersköterskor på en av äldreboendets sju avdelningar. Det handlar om ett 20-tal personer som sitter runt några ihopdragna bord i en lånad skolsal i Säröskolan, ett 50-tal meter från äldreboendet. Diskussionen handlar om en dement kvinna som nyligen fått sitt demensläkemedel borttaget.
? Hon är orolig och har svårt att klara ätandet. När jag ställer fram kaffe och macka så klarar hon det inte. Hon smular ner mackan i kaffet, eller så välter hon ut kaffet, säger Anna Petrén, undersköterska på äldreboendet.
? Det verkar som om hon nu bara kan göra en sak i taget för när jag dröjde med kaffet en gång så funkade det bra, säger hon.

Hon ifrågasätter beslutet att sätta ut medicinen och undrar om det inte vore bäst att sätta in den igen.
? Det är väl ett alldeles utmärkt sätt att ge henne kaffe och macka var för sig. Då kan hon ju både äta macka och dricka kaffe, bara inte samtidigt, säger Per Gyllén.
Och han fortsätter.
? Dementa blir ju aldrig bättre, bara sämre. Det finns en punkt när dessa läkemedel inte längre tillför något och tyvärr har denna patient passerat den punkten. Det vi kan göra är att servera de olika delarna i måltiden var för sig och för all del gäller det även när ni lägger fram kläderna, säger han.
? Men vad är vinsten med att inte få ett recept? frågar en annan undersköterska.
? Att slippa biverkningarna, som sömnstörningar och illamående. Vi vet sedan tidigare att vissa patienter faktiskt blir bättre när man sätter ut dessa mediciner, svarar Michael Borg.
? Jag är helt för att alla med Alzheimers sjukdom ska få prova dessa mediciner, men när de inte längre hjälper ska man prova att sätta ut dem. Många gånger gör man patienten en tjänst, fortsätter han.
Det är en mycket ledig stämning runt bordet medan diskussionen fortsätter om andra patienter. Undersköterskorna resonerar om hur det går för olika patienter, ställer frågor om behandlingarna och ifrågasätter dem ibland. Men skrattet är aldrig långt borta trots att det många gånger är allvarliga frågeställningar som tas upp.

Läkemedelsronden ingår som en del i projektet Modell Halland. Det kan enkelt beskrivas som en utvecklad variant av läkemedelsgenomgång på äldreboenden. Men den stora skillnaden jämfört med andra modeller är att undersköterskorna har en nyckelroll i Halland.
? Undersköterskorna måste vara med. Det är de som är närmast patienterna och vet hur patienterna mår. Inom den geriatriska vården kan de sina patienter som sina barn, säger Per Gyllén.
? På detta viset får vi fram informationen om patienterna helt ofiltrerad. Så har det aldrig varit tidigare, säger han.
Det första som görs när modellen ska införas på ett äldreboende är att alla sjuksköterskor och undersköterskor får gå en tre timmar lång utbildning. Där får de lära sig grundläggande farmakologi och famakokinetik, men också att skilja utsättningssymtom ifrån sjukdomssymtom och en hel del icke-farmakologiska metoder.
? Det är många som feltolkar utsättningssymtom och tror att patienten återinsjuknat och då åker läkemedlet som just tagits bort in igen, säger Michael Borg.
? Den här modellen lyfter undersköterskorna. Och de icke-farmakologiska metoderna håller doktorn borta och ger dem en yrkesstolthet i att de kan lösa vissa problem själva, säger han.
Och undersköterskorna på Bukärrsgården i Särö upplever också modellen mycket positivt.
? Jag tycker att jag har fått större inblick i varje patients behandling, jag känner att jag vet mer vad det handlar om, säger Angelica Lembäck.
Även den inledande utbildningen hade de en stor nytta av.
? Den gav mycket nytt kring vad läkemedlen gör i kroppen, säger Boel Järryd.

De öser lovord över de båda ledarna Per Gyllén och Michael Borg.
? Michael är som en levande FASS. Och så förklarar han på ett vanligt sätt, säger Angelica Lembäck.
? På ronden får vi svar på varför Per gör som han gör och han lyssnar väldigt mycket på oss, säger Gunilla Kallepruun.
? Det känns bra att vi alltid kan ifrågasätta en behandling och att han vågar prova våra idéer, säger Anna Petrén.
? Det här sättet ger så mycket inspiration. Det har blivit roligt att engagera sig. Och det är mycket tack vare Per och Michael. De är så engagerade och det smittar av sig, säger Boel Järryd.
Men har det haft någon effekt för patienterna?
? Ja, de är mer vakna nu. Vi har till exempel två kvinnor på vår avdelning som bara sov tidigare. Nu är de vakna och kan svara på tilltal, säger Anna Petrén.
? Ja, och magarna är bättre nu, tidigare använde vi mycket laxermedel, men det behövs inte längre, nu kör vi med Pajalagröt istället, säger Gunilla Kallepruun.

Före varje rond samlar äldreapotekaren Michael Borg in fakta om de aktuella patienterna och deras medicinering som sammanställs till ett protokoll och skickas ut till alla i personalen i god tid före ronden. Vid ronden diskuteras sedan upp till åtta patienter, deras situation och medicinering.
? Och vid diskussionen kring läkemedlen kommer också många andra bra idéer upp på bordet, säger Per Gyllén.

Förändringar som görs följs upp i två steg. Först görs en utvärdering efter fem till sex veckor. Då värderas de direkta effekterna av åtgärderna. En andra utvärdering görs efter tre till fem månader för att se på långtidseffekterna av åtgärderna.
? Som behandlande läkare känner jag mig väldigt trygg med protokollet som Michael gör. Tack vare de uppgifterna kan jag tryggt säga att försämringarna av den dementa kvinnan vi talade om beror på sjukdomen. Läkemedlet har inte längre någon plats i behandlingen av henne, säger Per Gyllén.
? Michael går också igenom journalerna på ett strukturerat och systematiskt sätt och kan påpeka brister som ?varför inte ACE-hämmare?? till en patient med hjärtsvikt. Det är jättebra för mig, säger Per Gyllén.

Modell Halland har, sedan den infördes i höstas, också inneburit andra förändringar i arbetet på äldreboendet.
? Det börjar märkas att sjuksköterskorna och undersköterskorna har anammat en ny arbetsmodell som de nu använder också i andra sammanhang. De har till exempel startat egna projekt, bland annat ett där de ska förbättra hygienen och utgår från Socialstyrelsen hygienrekommendationer, säger han.
Enligt Per Gyllén är det livsviktigt för landstingsanställda läkare att ta bort huvudmannaspärren, våga låta sig bli ifrågasatta av den kommunala sjukhemspersonalen och öppna kommunikationsvägarna till dem som är närmast patienterna, undersköterskorna.
? Det handlar så väldigt mycket om vår egen attityd till vårt arbete. Vi är ju här av en enda anledning, och det är patienterna. Det är så himla lätt att glömma det, säger han.
Michael Borg är nu apotekare, men har tidigare jobbat som undersköterska i 15 år, bland annat på äldreboenden. När han, direkt efter apotekarexamen 2004, fick Hallands läns landstings läkemedelschef Björn Johanssons uppdrag att ta fram en modell för läkemedelsgenomgångar var det självklart att börja med dem som är närmast patienterna, undersköterskorna.
? Eftersom jag själv jobbat i äldrevården vet jag hur det fungerar. Jag vet att undersköterskor är en duktig personalgrupp vars kompetens inte används fullt ut. Jag vet vad de kan, men också vad de inte kan, säger han.
Michael Borg är noga med att lyfta fram undersköterskornas betydelse, men utan hans eget engagemang och arbete skulle Modell Halland knappast fungera. Han håller i den inledande utbildningen och gör allt för- och efterarbete till ronder och uppföljningar och förser läkare och sköterskor med färdiga protokoll och rapporter.

Målet med projektet är att de halländska patienterna ska må bra och ha ett bra liv på landstingens äldreboenden. Det handlar inte om att spara pengar och inte heller om att minska antalet läkemedel.
? Det har varit för mycket fokus på antalet läkemedel när det gäller äldrevården. Det är inget bra mått på kvaliteten i behandlingen. En patient med 10-15 läkemedel kan ha en mycket bättre läkemedelsanvändning än en med fem läkemedel, säger Michael Borg.
? Men läkemedel kan också ibland minska livskvaliteten för patienterna, det vi försöker göra är att optimera behandlingen, säger han.

Om modellen är framgångsrik i ett objektivt perspektiv finns det inget svar på ännu. Projektet befinner sig fortfarande i ett uppstartningsskede och är inte utvärderat vetenskapligt. Men det finns klara tecken som tyder på att det fungerar. Undersköterskornas upplevelse av att patienterna är vaknare och mår bättre är ett sådant tecken. Ett annat är att antalet patienter som har behövt läggas in på sjukhus akut från Bukärrsgården i Särö har minskat rejält sedan modellen infördes i höstas. Det är ännu endast en observation i statistiken som inte har analyserats färdigt än.
? Men det är en indikation på att vi nu snabbare kan svara på patienter som mår dåligt, säger Per Gyllén.
I Hallands läns landsting är modellen hur som helst redan en succé. Alla kommuner är eniga om att detta är modellen de ska använda och utbyggnaden är i full gång.
? Vi har precis anställt fem nya äldreapotekare som jag ska lära upp och som ska göra samma jobb som jag, säger Michael Borg.
Andra landsting som har fått höra om modellen är också positiva och Michael Borg har förfrågningar från flera stycken om att komma och berätta hur han gjort. Men det finns en risk att de får vänta.
? Vi skickade ut en förfrågan i mitten av 2004 till alla läkarna på äldreboenden i vårt landsting om att delta i projektet och jag har ännu inte hunnit igenom listan på alla de som vill vara med, säger Michael Borg.

 

Fördomar styr patienters val

Ingrid Helander
-
0

Den slutsatsen drar tre kanadensiska forskare efter att de studerat hur olika beslutsunderlag påverkar patienters val av behandling. Forskarna lät 98 patienter över 65 år välja mellan tre olika blodförtunnande preparat namngivna som behandling A, B och C. Patienterna fick information om sannolikheten att drabbas av stroke respektive allvarlig blödning efter de olika behandlingarna. De olika behandlingsmetoderna var warfarin, aspirin eller ingen behandling alls. När patienterna valde enbart utifrån fakta valde 39 patienter warfarin, 41 valde aspirin och 18 stycken ingen behandling alls.

När de sedan fick samma fakta tillsammans med behandlingens namn ändrade sig 36 procent av deltagarna. Och strömmarna gick från warfarin och ingen behandling alls till aspirin. 78 procent av warfaringruppen ändrade sig till aspirin och från gruppen som först valde ingen behandling alls ändrade sig 48 procent.
? Studien bekräftar hur viktigt det är att läkare tar reda på vad patienterna har för tidigare erfarenheter av en viss behandling. Det är klart att inställningen till behandlingen blir annorlunda om patienten har en anhörig som har sluppit en stroke tack vare läkemedlet eller om en anhörig har dött av en kraftig blödning. Läkare måste ta patientens tidigare erfarenheter på allvar, säger Mikael Hoffmann, som tidigare skrivit en avhandling om hur risker förmedlas mellan läkare och patienter.
Den kanadensiska studien presenterades i majnumret av Canadian Medical Association Journal.

Hon höjer rösten

Ingrid Helander
-
0
Hon höjer rösten

Vad i Högskoleverkets rapport var det som gjorde dig så arg?
? Framförallt reagerade vi mot att de hade grundat sina slutsatser på gamla siffror. De påpekade själva att det fanns andra aspekter att ta med i bedömningen men de hade ändå inte gjort det i själva rapporten. Därför blev det inte hela bilden som kablades ut i media. Så vi var kritiska emot att det vinklades så negativt, trots att högskoleverket själva är medvetna om att efterfrågan på apotekare kan förändras i och med monopolets avreglering.

Var kommer framtidens apotekare att arbeta?
? Jag tror mycket på den kliniska farmacin, den behövs. Det här med patientsäkerhet är något som jag och mina kursare funderar väldigt mycket på. Och där behöver vi visa att vi finns och vad vi kan. Apotekare är lite av en hemlig yrkeskår. Vi har hemliga kunskaper som vi sitter på, men om vi visar dem kan vi få göra mycket.
? Och med omregleringen så kommer det komma en del nya roller. Antagligen lite mer som utbildare och stöd. Överhuvudtaget kommer vi bredda yrkesrollen. Utomlands har de ju ett helt annat sätt att se på apotekare. De integrerar till exempel sådant som rökavvänjning i apotekarens roll.

Det låter som en yrkesroll åt sjuksköterska?
? Ja. Men då krävs det också att man anpassar utbildningarna. Det går inte att lämpa över en massa nya roller på apotekare utan att förändra utbildningen.

Vad är det som behöver ändras i utbildningen?
? Det hade varit önskvärt att det var mer kliniskt. Överhuvudtaget behövs fler kopplingar till liknande utbildningar. Här i Göteborg hör vi inte ens till samma fakultet som receptarierna, och vi har ingen kontakt med läkarutbildningen förutom att vi befinner oss i samma lokaler. Och så behövs det fler valbara kurser inom till exempel entreprenörskap.
Vad är det inom entreprenörskap som ni behöver lära er?
? Det finns en väldigt stor osäkerhet på det här området. Man tror helt enkelt inte att man som apotekare kan vara egenföretagare. Men jag tror att det finns en stor marknad för olika tjänster, olika konsultuppdrag och liknande. Det finns mycket att vinna på att överhuvudtaget visa för oss studenter att man kan bli egenföretagare.

Du utrycker att ni är en hemlig yrkeskår, vad beror det på?
? Jag vet inte riktigt. Men det är kanske en självförtroendefråga. Det råder en stereotyp bild av apotekare, att man bara kan arbeta på apotek. Men jag tror att det kommer förändras. Vi kommer att höja rösterna.

Vad får du för respons från människor som inte är i branschen när du säger att du ska bli apotekare?
? Det är ju rakt av, till hundra procent, att de tror att man ska jobba på apotek. Och det kan jag absolut tänka mig att göra, men det finns även annat och det måste vi lyfta fram.

Hur då?
? Vi behöver synas mer, särskilt bland unga. Vi planerar ett projekt inom studentsektionen där vi ska besöka våra gamla gymnasieskolor och informera om vad man gör som apotekare. Och vi behöver synas mer i media. Jag tror att det ger resultat efter ett tag.

I en avhandling från Göteborgs universitet som jämför olika yrkens status så hamnar apotekare på plats 33, och läkare på plats 2. Hur tänker du kring det?
? Att ha hög status är inte det primära målet, utan vi vill få möjlighet att använda oss av det vi lär oss under utbildningen till fullo. Men jag tror inte att folk har insett vad det innebär att vara apotekare. Om det skulle bli bättre så skulle jag vara nöjd i alla fall. Sen var man hamnar på en statuslista är inte så relevant.

Högskoleverket har också gått igenom kvaliteten på farmacevtutbildningarna och kommit fram till att den är oroväckande låg på många ställen. Hur upplever du att kvaliteten är?
? Det är svårt att svara på den frågan eftersom jag inte har någonting att jämföra med. Men personligen tycker jag att det är alldeles för få apotekare som håller i föreläsningarna. Det är nästan ingen, och de externa föreläsarna kommer nästan uteslutande från Astrazeneca eftersom det ligger här i Mölndal. Så det blir lite ensidigt på det sättet.

Du efterfrågar också mer specialisering i utbildningen, vad tänker du på då?
? Det är framförallt att man ska ha möjlighet att specialisera sig efter grundutbildningen. Studentsektionen var nyligen på ett studiebesök i Skottland, och där såg vi att apotekare inom klinik och inom vårdsektorn hade specialiserat sig inom vissa områden, till exempel hjärta-kärl. Och det är ju att ta den kliniska farmacin ett steg längre, och det måste finnas en utbildning för att komma vidare även om man redan läst fem år.

Tror du att det finns en efterfrågan på specialiserade apotekare?
? Kanske inte just nu, men jag tror det kommer i och med att professionen utvecklas. Men man måste börja någonstans.
Pratar ni mycket om avregleringen av apoteksmonopolet?
? De som är aktiva inom SFF pratar mycket om det, men bland mina kursare som inte är aktiva blir det inte så mycket prat. Även om det inte är så långt kvar så känns det nog väldigt avlägset för de flesta.

Ändå kommer ni komma ut mitt i brytpunkten?
? Ja, det är konstigt att man inte tänker mer på det.

Men det lilla som pratas då, upplever du att studenter är för eller emot en avreglering?
? Helt klar för. Det känns som om det öppnas fler dörrar.
I en uppföljning som gjordes av den första kullen apotekare som gick ut från Göteborg så var det elva stycken som började jobba i Norge och England. Håller den trenden i sig?
? Det finns fortfarande ett stort intresse eftersom de rekryteringsföretag som kommer från England och Norge anstränger sig ganska mycket. De erbjuder mer pengar och det är ganska viktigt för en student som precis ska starta upp sitt liv. Jag har själv tänkt mycket på att åka till England och jobba, och lönen är självklart ganska viktig. Men det som är ännu viktigare är att man där ser på apotekare på ett helt annat sätt. Där går man till sin apotekare innan man går till sin läkare. Där är det definitivt ett statusyrke att vara apotekare. När jag bodde i England under ett år och sa att jag läser till apotekare, så fick jag en mycket mer positiv respons än vad jag får här i Sverige.

Tror du att unga människor ser det som en möjlighet eller en nödlösning att ta ett jobb utomlands?
? Lite både och. Många ser det nog som ett strategiskt beslut, att det ska bli lättare för dem att få ett bra jobb när de kommer tillbaka. Men sen är det nog många som är nyfikna allmänt på att resa och jobba utomlands.

Apotekare har ju av tradition också arbetat inom industrin, hur stort är intresset för det idag?
? Jag tror att det lockade mer i början av studierna än vad det gör nu. Det verkar inte finnas så mycket arbetstillfällen inom industrin, i alla fall inte vad vi får höra från Astrazeneca som vi har mycket kontakt med. När det dessutom verkar gå lite trögt inom forskningen påverkar det också intresset.

Lund ska nu ansöka om att starta en ny apotekarutbildning, vad tycker du om det?
? Jag är lite kluven. Söktrycket har sjunkit ganska mycket under senare år. Det gäller ju generellt för universitet och framförallt naturvetenskapliga ämnen. Och det gör att jag känner mig lite skeptisk till att de utökar platserna. Samtidigt måste man ha i åtanke att det antagligen kommer bli en brist på apotekare i framtiden, och då tycker jag att det är bättre att vi rustar för det. Så under kontrollerade former och om man ser till att det blir en hög kvalitet på utbildningen så tror jag att det blir bra.

Lund vill bygga sin utbildning enligt Bologna-modellen, där man först läser tre år för receptariekompetens och sedan två år till för att bli apotekare. Vad tycker du om det?
? Jag tror mycket på det. Det är bara positivt att receptarier och apotekare kommer närmare varandra i utbildningen eftersom vi i slutändan arbetar på liknande arbetsplatser. Och när det är som idag, att vi inte ens läser vid samma fakultet, så blir det lätt ett vi- och dom-tänk som är onödigt.

Vad skulle du säga är det största problemet med att bli apotekare idag?
? Ett av de största problemen är anonymiteten. Vi måste arbeta mycket med det.

Och det bästa?
? Det bästa är att det är många nya möjligheter på gång. Vi lever i förändringens tid för apotekare och det bådar gott. n

1...171819...41Sida 18 av 41