"Vi måste bara fortsätta pröva oss fram"

Kroppens eget försvar mot autoimmuna sjukdomar och svåra förutsättningar för den kliniska forskningen. Det är två av förklaringarna till att oändliga timmar i labben hittills inte gett något fungerande tumörvaccin. Rolf Kiessling, en av Sveriges främsta experter på tumörimmunologi, ger en ödmjuk men positiv bild av framtidens cancervaccin.  

15 jun 2007, kl 20:11
0

Det finns idag inget bra exempel på ett fungerande tumörvaccin, slår Rolf Kiessling fast. Han är professor i experimentell onkologi vid Karolinska institutet och en av de många forskare världen över som försöker få tumörvaccin att fungera. Men trots detta grundläggande faktum konstaterar han att det finns fog även för optimism.
? Det finns minst ett par hundra tumörvacciner i kliniska prövningar nu, så intresset kring tumörvaccin har accelererat de senaste åren. Flera resultat är lovande, och tumörvaccin har visats kunna förlänga överlevnadstiden i exempelvis prostatacancer, men något riktigt genombrott när det gäller att bota cancersjukdomar med tumörvaccin har låtit vänta på sig.

För att inte dras med helt i den yra som råder kring HPV-vaccinet gäller det att skilja på förebyggande och terapeutiska vaccin. De förebyggande cancervaccin som finns idag, HPV-vaccin och Hepatit B-vaccin, förebygger i själva verket infektioner med det virus som inducerar cancern, och inte tumören i sig. De terapeutiska cancervaccinerna ska istället bota cancern. När det gäller immunterapi i allmänhet så är de monoklonala antikroppar som till exempel trastuzumab (Herceptin) och cetuximab (Erbitux) exempel på behandlingar som fungerar. Men för tumörvacciner går utvecklingen trögare. Ett tumörvaccin bygger på principen att T-celler aktiveras med ett tumörspecifikt antigen vilket leder till att immunförsvaret attackerar de sjuka tumörcellerna och på sätt botar cancern. En i grunden enkel princip som i verkligheten visat sig vara betydligt krångligare.
? Det grundläggande problemet med terapeutiska vaccin är att man vill få immunsystemet att attackera kroppsegna ämnen, och det är svårt eftersom kroppen i regel skyddar sig mot dessa autoimmuna reaktioner, säger Rolf Kiessling.

Immunförsvaret har utvecklat mycket effektiva mekanismer för att förhindra autoimmunitet genom att antingen eliminera de T-celler i immunförsvaret som kan känna igen kroppsegna antigen, eller genom att kontrollera dessa T-celler med olika regleringsmetoder ute i kroppens vävnader.
? En viktig fråga är alltså hur man ska övervinna kroppens naturliga tolerans mot kroppsegna ämnen. Och här finns det till exempel studier som visar att om man kombinerar en tumörvaccinbehandling med en låg dos av kemoterapi så finns förutsättningar att få bättre resultat, och det beror troligen på att kemoterapin har försvagat de här skyddande mekanismerna, säger Rolf Kiessling. Man tror att denna låga dos av kemoterapi motverkar de regulatoriska T-cellerna som normalt motverkar autoimmunitet.

Det faktum att ett fungerande tumörvaccin innebär att man också måste dämpa kroppens skydd mot autoimmunitet gör att det finns en risk för autoimmuna reaktioner som biverkan av behandlingen.
? Till exempel får en del patienter med melanom som behandlats med immunstimulerande medel och tumörvaccin vita fläckar på huden, och det beror på att immunförsvaret attackerat de celler i huden som tillverkar pigment, säger Rolf Kiessling.
? Men de här biverkningarna är i regel ganska lindriga vilket hela tiden setts som en av tumörvaccinernas fördelar. Fast det har förekommit en del allvarliga autoimmuna biverkningar också, till exempel inflammationer i tarmen och hypofysen. Men även dessa har man lyckats behandla med kortison.
Rolf Kiessling tycker inte heller att förra årets historia med TGN1412, då sex engelska män fick svåra men av galopperande immunologiska reaktioner vid en klinisk prövning, avskräcker från behandlingsmetoder som bygger på manipulationer med immunförsvaret.
? Nej, det finns gott om immunologiska preparat som används idag som är säkra. Problemet i England var utförandet av den kliniska prövningen, och inte att man använde immunsystemet. 
Samtidigt konstaterar han att biverkningsprofilen för tumörvaccin kan komma att ändras i framtiden.
? Det kan ju vara så att i samma stund som vi får tumörvaccin som faktiskt fungerar mer effektivt så får vi också betydligt svårare biverkningar. Det går inte att förutsäga idag.
Ett annat problem som omgärdar forskningen kring tumörvaccin är att många av studierna sker på svårt sjuka cancerpatienter där ingen annan behandling har fungerat. Och hos dessa patienter fungerar immunförsvaret ofta väldigt dåligt, vilket kraftigt försämrar förutsättningarna att testa ett terapeutiskt vaccin.
? Det här är problematiskt. När det gäller bröstcancerpatienter till exempel så finns det många olika behandlingar att testa i första hand innan man är beredd att gå in i en klinisk prövning med ett tumörvaccin. Därför är det oftast endast de mest sjuka patienterna som kan ingå i dessa studier.

Många knutar återstår alltså fortfarande att lösa innan väl fungerande tumörvaccin är ett faktum. Ändå vänder sig Rolf Kiessling mot alla resonemang i stil med att det är omöjligt att få tumörvaccin att fungera och att forskningen därmed är onödig.
? Det är väldigt svårt att få fram terapeutiska vaccin. Men det är märkligt att hävda att forskningen därmed inte är något värd. Vi lär oss hela tiden oerhört mycket om hur immunsystemet fungerar, kunskap som många olika fält har nytta av. Vi vet egentligen väldigt mycket om hur systemet fungerar nu, det som återstår är att prova oss fram för att få det att fungera på våra patienter.

 

Vi använder cookies för att ge dig den bästa upplevelsen på vår webbplats. Mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng