Antidepressiva läkemedel kan hjälpa till att stimulera tillväxt av nya hjärnceller. Det är en viktig ny kunskap om hur antidepressiva verkar och kan också förklara varför det kan ta veckor för medlen att ge effekt mot depression.
Amerikanska forskare har i djurförsök visat att antidepressiva läkemedel kan hjälpa hjärnceller att återbildas i hippocampus. Det är ett område i hjärnan som är viktig för inlärning och minne och som normalt inte kopplas till depression. Studien stärker annan forskning som tyder på att depression kan krympa hippocampus.
Beroende av nya nervceller
I en studie som nyligen publicerades i Science (2003;301:805-809) visar neurologer vid Columbia University i New York, USA att blockering av nervtillväxt hos möss också blockerar effekten av antidepressiva läkemedel.
Forskarna använde en standardmodell för att testa effekten av antidepressiva läkemedel på råttor. De placerade hungriga möss i ett område som var mycket upplyst och ju mer ovilliga mössen var att gå in i ljuset för att äta, desto högre hamnade de på en skala för oro och depression. Efter fyra veckors behandling med antingen fluoxetin eller läkemedel från andra klasser antidepressiva, hämtade behandlade möss föda omkring 35 procent snabbare än de som fick placebo. De hade också 60 procent fler delade celler i hippocampus.
Forskarna testade sedan om blockering av hjärnans förmåga att bilda nya nervceller också skulle blockera effekten av antidepressiva läkemedel. De strålade mössen för att döda stamceller i hippocampus. De bestrålade mössen skilde sig efter fyra veckors behandling från obehandlade möss på två sätt. Antidepressiva läkemedel gav inte upphov till bildning av nya neuron och läkemedlen hade ingen effekt på djurens vilja att hämta föda i det upplysta området. Däremot verkade de bestrålade mössen inte mer oroliga eller deprimerade än kontrollmössen, konstaterar forskarna.
En gåta
Professor Elias Eriksson vid institutionen för farmakologi, Göteborgs universitet, tycker att studien är intressant eftersom det har varit en gåta i alla år varför antidepressiva har fördröjd effekt. Man har anat att läkemedlen skulle kunna stimulera nervtillväxt, men nu har man fått det bekräftat. Man vet också av djurförsök att elchocksbehandling stimulerar nervcellstillväxt.
? Men något bevis för att detta har med den antidepressiva effekten att göra har de inte visat i den här studien heller, säger han.
Han tycker att det finns en del svagheter, till exempel att de studerat beteendeeffekter på råttor där man inte säkert vet att det har med depression att göra. Ett annat frågetecken är att de får samma effekt på nervtillväxt av en 5 HT 1A receptoragonist som av antidepressiva. Sådana droger har inga antidepressiva effekter på människa, påpekar Elias Eriksson.
Men han tycker att teorin är lovande och ökar möjligheterna att ta fram nya läkemedel. Tidigare har man inte vetat så mycket om vad som händer efter att antidepressiva läkemedel har påverkat receptorerna för serotonin och/eller noradrenalin.
? Vi vill ju kartlägga hela kedjan fram till antidepressiv effekt. Om man nu har kartlagt ytterligare ett steg bortom serotoninneuronen så ger det mycket större möjligheter att ta fram nya läkemedel som går in på den nivån. Men det är ett väldigt långsiktigt perspektiv, säger Elias Eriksson.
Kan skydda hjärnan
Den första studien som bekräftar att de prekliniska fynden kan vara relevanta även för människa har gjorts av forskare i Washington. De har visat en direkt koppling mellan behandling med antidepressiva läkemedel och storleken på hippocampus hos kvinnor med depression.
Forskarna undersökte 38 kvinnor som haft upprepade depressioner med PET-kamera och kunde visa att deras hippocampus var 10 procent mindre än kontrollpersoner som inte haft depression. Av de deprimerade kvinnorna hade de med flest obehandlade dagar med sjukdomen den största minskningen i hippocampusvolym, rapporterar forskarna i augustinumret av American Journal of Psychiatry. n
Månads arkivering augusti 2003
Antidepressiva påverkar tillväxt av nya hjärnceller
Antidepressiva påverkar tillväxt av nya hjärnceller
Antidepressiva läkemedel kan hjälpa till att stimulera tillväxt av nya hjärnceller. Det är en viktig ny kunskap om hur antidepressiva verkar och kan också förklara varför det kan ta veckor för medlen att ge effekt mot depression.
Amerikanska forskare har i djurförsök visat att antidepressiva läkemedel kan hjälpa hjärnceller att återbildas i hippocampus. Det är ett område i hjärnan som är viktig för inlärning och minne och som normalt inte kopplas till depression. Studien stärker annan forskning som tyder på att depression kan krympa hippocampus.
Beroende av nya nervceller
I en studie som nyligen publicerades i Science (2003;301:805-809) visar neurologer vid Columbia University i New York, USA att blockering av nervtillväxt hos möss också blockerar effekten av antidepressiva läkemedel.
Forskarna använde en standardmodell för att testa effekten av antidepressiva läkemedel på råttor. De placerade hungriga möss i ett område som var mycket upplyst och ju mer ovilliga mössen var att gå in i ljuset för att äta, desto högre hamnade de på en skala för oro och depression. Efter fyra veckors behandling med antingen fluoxetin eller läkemedel från andra klasser antidepressiva, hämtade behandlade möss föda omkring 35 procent snabbare än de som fick placebo. De hade också 60 procent fler delade celler i hippocampus.
Forskarna testade sedan om blockering av hjärnans förmåga att bilda nya nervceller också skulle blockera effekten av antidepressiva läkemedel. De strålade mössen för att döda stamceller i hippocampus. De bestrålade mössen skilde sig efter fyra veckors behandling från obehandlade möss på två sätt. Antidepressiva läkemedel gav inte upphov till bildning av nya neuron och läkemedlen hade ingen effekt på djurens vilja att hämta föda i det upplysta området. Däremot verkade de bestrålade mössen inte mer oroliga eller deprimerade än kontrollmössen, konstaterar forskarna.
En gåta
Professor Elias Eriksson vid institutionen för farmakologi, Göteborgs universitet, tycker att studien är intressant eftersom det har varit en gåta i alla år varför antidepressiva har fördröjd effekt. Man har anat att läkemedlen skulle kunna stimulera nervtillväxt, men nu har man fått det bekräftat. Man vet också av djurförsök att elchocksbehandling stimulerar nervcellstillväxt.
? Men något bevis för att detta har med den antidepressiva effekten att göra har de inte visat i den här studien heller, säger han.
Han tycker att det finns en del svagheter, till exempel att de studerat beteendeeffekter på råttor där man inte säkert vet att det har med depression att göra. Ett annat frågetecken är att de får samma effekt på nervtillväxt av en 5 HT 1A receptoragonist som av antidepressiva. Sådana droger har inga antidepressiva effekter på människa, påpekar Elias Eriksson.
Men han tycker att teorin är lovande och ökar möjligheterna att ta fram nya läkemedel. Tidigare har man inte vetat så mycket om vad som händer efter att antidepressiva läkemedel har påverkat receptorerna för serotonin och/eller noradrenalin.
? Vi vill ju kartlägga hela kedjan fram till antidepressiv effekt. Om man nu har kartlagt ytterligare ett steg bortom serotoninneuronen så ger det mycket större möjligheter att ta fram nya läkemedel som går in på den nivån. Men det är ett väldigt långsiktigt perspektiv, säger Elias Eriksson.
Kan skydda hjärnan
Den första studien som bekräftar att de prekliniska fynden kan vara relevanta även för människa har gjorts av forskare i Washington. De har visat en direkt koppling mellan behandling med antidepressiva läkemedel och storleken på hippocampus hos kvinnor med depression.
Forskarna undersökte 38 kvinnor som haft upprepade depressioner med PET-kamera och kunde visa att deras hippocampus var 10 procent mindre än kontrollpersoner som inte haft depression. Av de deprimerade kvinnorna hade de med flest obehandlade dagar med sjukdomen den största minskningen i hippocampusvolym, rapporterar forskarna i augustinumret av American Journal of Psychiatry. n
Ytterligare negativa resultat av hormonbehandling
Ytterligare en stor studie, ?the Million Women Study? har nu bekräftat att hormonersättning efter menopaus ökar risken för bröstcancer. Den publicerades nyligen i Lancet.
Studien är den största hittills och bland de första som visar ett högre dödstal bland kvinnor som tog östrogen än de som inte använt hormonersättning (HRT).
Närmare 1,1 miljoner kvinnor i Storbritannien i åldern 50 till 64 år ingick i studien från 1996 till 2001. Hälften använde hormonersättningsterapi ? antingen östrogen och gestagen eller östrogen enbart (som anses säkert enbart för kvinnor utan livmoder).
Efter fyra års uppföljning hade det inträffat 9 364 fall av bröstcancer och 637 dödsfall i sjukdomen. Kvinnor som använt HRT hade 22 procent högre risk att få bröstcancer och 66 procent större risk att dö i sjukdomen än de som aldrig använt hormonpreparat. Risken ökade med längden på terapin och försvann inom ett par år efter att kvinnan slutat med HRT.
Hormonersättning har i Storbritannien resulterat i uppskattningsvis 20 000 extra fall av bröstcancer är forskarnas slutsats.
?Hur är det möjligt att hälso- och sjukvården har missat så totalt i vården av medelålders kvinnor?, undrar tre läkare från Nederländerna och Kanada i en kommentar i samma nummer av tidskriften. ?Risker tonades ner, fördelarna överdrevs och marknadsföringen har varit intensiv till kvinnor och läkare?, skriver de.
Den nya studien bekräftar resultaten från den stora WHI studien (Women´s Health Initiative) som visade att behandling med östrogen och gestagen även under en kort period efter menopaus ökar risken för hjärtsjukdom, stroke, bröstcancer och demens.
Samtidigt rapporterar New England Journal of Medicine två studier som visar att östrogen ensamt eller i kombination med gestagen inte kan bromsa utvecklingen av ateroskleros.
The Lancet 2003;362:419
Ytterligare negativa resultat av hormonbehandling
Ytterligare en stor studie, ?the Million Women Study? har nu bekräftat att hormonersättning efter menopaus ökar risken för bröstcancer. Den publicerades nyligen i Lancet.
Studien är den största hittills och bland de första som visar ett högre dödstal bland kvinnor som tog östrogen än de som inte använt hormonersättning (HRT).
Närmare 1,1 miljoner kvinnor i Storbritannien i åldern 50 till 64 år ingick i studien från 1996 till 2001. Hälften använde hormonersättningsterapi ? antingen östrogen och gestagen eller östrogen enbart (som anses säkert enbart för kvinnor utan livmoder).
Efter fyra års uppföljning hade det inträffat 9 364 fall av bröstcancer och 637 dödsfall i sjukdomen. Kvinnor som använt HRT hade 22 procent högre risk att få bröstcancer och 66 procent större risk att dö i sjukdomen än de som aldrig använt hormonpreparat. Risken ökade med längden på terapin och försvann inom ett par år efter att kvinnan slutat med HRT.
Hormonersättning har i Storbritannien resulterat i uppskattningsvis 20 000 extra fall av bröstcancer är forskarnas slutsats.
?Hur är det möjligt att hälso- och sjukvården har missat så totalt i vården av medelålders kvinnor?, undrar tre läkare från Nederländerna och Kanada i en kommentar i samma nummer av tidskriften. ?Risker tonades ner, fördelarna överdrevs och marknadsföringen har varit intensiv till kvinnor och läkare?, skriver de.
Den nya studien bekräftar resultaten från den stora WHI studien (Women´s Health Initiative) som visade att behandling med östrogen och gestagen även under en kort period efter menopaus ökar risken för hjärtsjukdom, stroke, bröstcancer och demens.
Samtidigt rapporterar New England Journal of Medicine två studier som visar att östrogen ensamt eller i kombination med gestagen inte kan bromsa utvecklingen av ateroskleros.
The Lancet 2003;362:419
Ytterligare negativa resultat av hormonbehandling
Ytterligare en stor studie, ?the Million Women Study? har nu bekräftat att hormonersättning efter menopaus ökar risken för bröstcancer. Den publicerades nyligen i Lancet.
Studien är den största hittills och bland de första som visar ett högre dödstal bland kvinnor som tog östrogen än de som inte använt hormonersättning (HRT).
Närmare 1,1 miljoner kvinnor i Storbritannien i åldern 50 till 64 år ingick i studien från 1996 till 2001. Hälften använde hormonersättningsterapi ? antingen östrogen och gestagen eller östrogen enbart (som anses säkert enbart för kvinnor utan livmoder).
Efter fyra års uppföljning hade det inträffat 9 364 fall av bröstcancer och 637 dödsfall i sjukdomen. Kvinnor som använt HRT hade 22 procent högre risk att få bröstcancer och 66 procent större risk att dö i sjukdomen än de som aldrig använt hormonpreparat. Risken ökade med längden på terapin och försvann inom ett par år efter att kvinnan slutat med HRT.
Hormonersättning har i Storbritannien resulterat i uppskattningsvis 20 000 extra fall av bröstcancer är forskarnas slutsats.
?Hur är det möjligt att hälso- och sjukvården har missat så totalt i vården av medelålders kvinnor?, undrar tre läkare från Nederländerna och Kanada i en kommentar i samma nummer av tidskriften. ?Risker tonades ner, fördelarna överdrevs och marknadsföringen har varit intensiv till kvinnor och läkare?, skriver de.
Den nya studien bekräftar resultaten från den stora WHI studien (Women´s Health Initiative) som visade att behandling med östrogen och gestagen även under en kort period efter menopaus ökar risken för hjärtsjukdom, stroke, bröstcancer och demens.
Samtidigt rapporterar New England Journal of Medicine två studier som visar att östrogen ensamt eller i kombination med gestagen inte kan bromsa utvecklingen av ateroskleros.
The Lancet 2003;362:419
Antibiotika motverkar stroke
Nya rapporter har visat att de kolesterolplack som orsakar stroke när de brister kan innehålla bakterier. Forskning tyder på att bakterierna gör att placken brister lättare och att antibiotika skulle göra placken mer stabila.
För att studera sambandet mellan antibiotika och stroke jämförde forskare från Montreal antibiotikaanvändning hos 1888 strokedrabbade med 9 440 kontrollpersoner.
Resultatet blev att de som använt antibiotika hade cirka 20 procent mindre risk att få stroke än de som inte ätit antibiotika. Penicilliner som amoxicillin och ampicillin hade den mest uttalade effekten.
Effekten var störst hos de patienter som hade en pågående penicillinkur.
Studien publicerades på nätupplagan av Stroke, aug 2003.n
Antibiotika motverkar stroke
Nya rapporter har visat att de kolesterolplack som orsakar stroke när de brister kan innehålla bakterier. Forskning tyder på att bakterierna gör att placken brister lättare och att antibiotika skulle göra placken mer stabila.
För att studera sambandet mellan antibiotika och stroke jämförde forskare från Montreal antibiotikaanvändning hos 1888 strokedrabbade med 9 440 kontrollpersoner.
Resultatet blev att de som använt antibiotika hade cirka 20 procent mindre risk att få stroke än de som inte ätit antibiotika. Penicilliner som amoxicillin och ampicillin hade den mest uttalade effekten.
Effekten var störst hos de patienter som hade en pågående penicillinkur.
Studien publicerades på nätupplagan av Stroke, aug 2003.n
Specialkost sänker kolesterol lika effektivt som statiner
Kanadensiska forskare har visat att en diet som är rik på fibrer som havre och korn samt växtsteroler, sojaprotein och mandlar verkar reducera blodfetter lika effektivt som en daglig dos lovastatin 20mg.
I studien ingick 46 vuxna personer med förhöjda kolesterolvärden. De delades in i tre grupper. Kontrollgruppen fick en vegetarisk kost med liten andel mättat fett. Den andra gruppen fick samma diet men med tillägg av en daglig dos lovastatin. Den tredje gruppen behandlades med den speciella dieten med lågt innehåll av mättat fett och högt innehåll av fyra födoämnen som man vet kan sänka kolesterolet. Det är växtsteroler från berikat margarin, fibrer från havre och korn samt psyllium (frön som är rikt på gelébildande fibrer), sojaprotein från sojamjölk och sojaköttersättning samt mandlar.
Forskarna fann att nivåer av LDL-kolesterol reducerades med 28,6 procent hos patienter i den grupp som åt den kolesterolsänkande dieten. Det var signifikant mer än kolesterolnivåer hos patienter i kontrollgruppen och likvärdigt med minskningen hos patienter som behandlades med lovastatin (30,9 procent).
?Studien visar att det nu finns ett alternativ till läkemedel för att kontrollera höga kolesterol-värden?, säger forskaren som lett studien.
Forskarna tillskriver den förbättrade lipidsänkande effekten hos kosttillskotten till deras olika verkningsmekanismer. Fibrer ökar förlust av gallsyror. Växtsteroler reducerar kolesterolabsorption, och sojaprotein minskar kolesterolsyntesen i levern. Dessutom är det känt att mandlar innehåller en enkelmättad fettsyra som är känd för att sänka LDL-kolesterol.
JAMA 2003:290:502-510
Specialkost sänker kolesterol lika effektivt som statiner
Kanadensiska forskare har visat att en diet som är rik på fibrer som havre och korn samt växtsteroler, sojaprotein och mandlar verkar reducera blodfetter lika effektivt som en daglig dos lovastatin 20mg.
I studien ingick 46 vuxna personer med förhöjda kolesterolvärden. De delades in i tre grupper. Kontrollgruppen fick en vegetarisk kost med liten andel mättat fett. Den andra gruppen fick samma diet men med tillägg av en daglig dos lovastatin. Den tredje gruppen behandlades med den speciella dieten med lågt innehåll av mättat fett och högt innehåll av fyra födoämnen som man vet kan sänka kolesterolet. Det är växtsteroler från berikat margarin, fibrer från havre och korn samt psyllium (frön som är rikt på gelébildande fibrer), sojaprotein från sojamjölk och sojaköttersättning samt mandlar.
Forskarna fann att nivåer av LDL-kolesterol reducerades med 28,6 procent hos patienter i den grupp som åt den kolesterolsänkande dieten. Det var signifikant mer än kolesterolnivåer hos patienter i kontrollgruppen och likvärdigt med minskningen hos patienter som behandlades med lovastatin (30,9 procent).
?Studien visar att det nu finns ett alternativ till läkemedel för att kontrollera höga kolesterol-värden?, säger forskaren som lett studien.
Forskarna tillskriver den förbättrade lipidsänkande effekten hos kosttillskotten till deras olika verkningsmekanismer. Fibrer ökar förlust av gallsyror. Växtsteroler reducerar kolesterolabsorption, och sojaprotein minskar kolesterolsyntesen i levern. Dessutom är det känt att mandlar innehåller en enkelmättad fettsyra som är känd för att sänka LDL-kolesterol.
JAMA 2003:290:502-510
Specialkost sänker kolesterol lika effektivt som statiner
Kanadensiska forskare har visat att en diet som är rik på fibrer som havre och korn samt växtsteroler, sojaprotein och mandlar verkar reducera blodfetter lika effektivt som en daglig dos lovastatin 20mg.
I studien ingick 46 vuxna personer med förhöjda kolesterolvärden. De delades in i tre grupper. Kontrollgruppen fick en vegetarisk kost med liten andel mättat fett. Den andra gruppen fick samma diet men med tillägg av en daglig dos lovastatin. Den tredje gruppen behandlades med den speciella dieten med lågt innehåll av mättat fett och högt innehåll av fyra födoämnen som man vet kan sänka kolesterolet. Det är växtsteroler från berikat margarin, fibrer från havre och korn samt psyllium (frön som är rikt på gelébildande fibrer), sojaprotein från sojamjölk och sojaköttersättning samt mandlar.
Forskarna fann att nivåer av LDL-kolesterol reducerades med 28,6 procent hos patienter i den grupp som åt den kolesterolsänkande dieten. Det var signifikant mer än kolesterolnivåer hos patienter i kontrollgruppen och likvärdigt med minskningen hos patienter som behandlades med lovastatin (30,9 procent).
?Studien visar att det nu finns ett alternativ till läkemedel för att kontrollera höga kolesterol-värden?, säger forskaren som lett studien.
Forskarna tillskriver den förbättrade lipidsänkande effekten hos kosttillskotten till deras olika verkningsmekanismer. Fibrer ökar förlust av gallsyror. Växtsteroler reducerar kolesterolabsorption, och sojaprotein minskar kolesterolsyntesen i levern. Dessutom är det känt att mandlar innehåller en enkelmättad fettsyra som är känd för att sänka LDL-kolesterol.
JAMA 2003:290:502-510
Svensk studie kartlägger ASA-resistens
Acetylsalicylsyra, ASA, används av hundratusentals människor varje dag i Sverige. Det är vårt vanligaste läkemedel vid hjärtkärlsjukdom, och används för att förebygga hjärtinfarkt och stroke.
Men trots att teoretiska modeller och försök på friska frivilliga visar att ASA fullständigt hämmar trombocyternas aggregationsförmåga redan vid dagliga doser om 75 mg, drabbas många patienter årligen av nya infarkter och stroke.
? I kliniken ger vi patienterna en läkemedelskombination som är våldsamt kraftfull vad gäller blodförtunning. De får dels kraftfull trombolys. Sen får de ASA, ofta lågmolekylärt heparin och ibland clopidogrel. Trots det ser vi att de då och då drabbas av en infarkt till. Eller en stroke. Då kan man tro att det är en blödning eftersom de är så blodförtunnade, men faktum är att det oftast ändå är en propp. Det verkar fullständigt ologiskt, säger Thomas Mooe, överläkare på medicinkliniken på Östersunds sjukhus.
Ur situationer som denna myntades begreppet ASA-resistens. Men det är egentligen ett dåligt definierat begrepp.
? Det finns ingen överenskommen definition på vad det egentligen är. Därför gör alla sin egen definition och presenterar sina egna resultat, säger Thomas Mooe.
Följden blir att resultaten blir svåra att jämföra.
Dosökning kan fungera
I de studier som finns rapporterade nämns prevalenssiffror för ASA-resistens på mellan fem och 40 procent. Men Thomas Mooe menar att det delvis kan handla om en dosfråga.
? Om man ger 75 mg, vilket är standard idag, till både äldre damer som väger 50 kilo, och till yngre män som väger 120 kilo, så verkar det osannolikt att det skulle ha samma effekt. För vissa kan det kanske fungera med dosökning, precis som för andra läkemedel.
? Det finns idag inte någon enkel metod att avgöra om trombocyterna är hämmade av ASA eller inte.
Det finns idag tre vedertagna metoder för att mäta och försöka avgöra ASA-resistens. Den första mäter optiskt aggregationsgraden i ett blodprov genom ljus som reflekteras. Den andra kallas PFA-100 och kanaliserar ett blodprov genom en tunn kapillär belagd med aggregationsaktiverande substanser. Sedan mäts tiden tills dess att kapillären har proppat igen. Den tredje går ut på att i urinprov mäta olika trombocytprodukter, bland annat 11-dehydrotromboxan-A2.
? Problemet är att det för varje metod måste definieras en nivå som avgör när det är ASA-resistens. Med urinproven vet vi inte heller om vi mäter rätt sak.
Resultat nästa sommar
Thomas Mooe leder just nu en studie vid Östersunds sjukhus. I den mäts trombocytfunktion med en ny japansk laserbaserad metod. Trombocytfunktionen ska sen relateras till patienternas intag av ASA och andra läkemedel, samt till de kliniska händelser som drabbar patienterna.
Den nya metoden är snabbare och mer kraftfull än tidigare metoder och Östersunds sjukhus har den enda i Europa. Den japanska gruppen, under ledning av professor Yukio Ozaki i Tokyo, har validerat metoden och fem arbeten är publicerade i välrenommerade tidskrifter.
Utifrån ett patientblodprov isoleras trombocytrik plasma. I en speciell kyvett kan man isolera små volymer med enbart 30-40 trombocyter. En laserstråle skickas in som reflekteras i den mån det finns aggregat eller trombocytklumpar att reflektera emot.
? På så sätt kan man mäta väldigt små aggregat vilket gör att metoden blir mer känslig än tidigare metoder. Reflektionen står i proportion till aggregatens storlek och man får ut tre olika kurvor som beskriver små, medelstora och stora aggregat.
Från blodprov till färdigt svar tar det runt 20 minuter.
Inklusion av patienter, upp emot 800, är i full gång och beräknas vara färdig vid årsskiftet. I studien inkluderas tre sorters patienter; de utan känd hjärtkärlsjukdom för att studera basala nivåer av de olika markörerna; patienter som uppfyller kriterierna för akut hjärtinfarkt, samt patienter med bröstsmärtor som inte utvecklar hjärtinfarkt.
Preliminärt räknar han med att ha första resultaten klara nästa sommar.
? Vi ska bland annat se vad som händer med trombocyterna under infarktskedet och relatera det till olika läkemedel som patienten tar. Om metoden håller kan man tänka sig att vi kan avläsa vilken aktivitet det är på trombocyterna och optimera behandlingen utifrån det.
Studien kommer förhoppningsvis att kunna belysa eventuella skillnader mellan patienter som har stått på ASA och vilken dos de har haft jämfört med de patienter som inte tidigare har stått på ASA men som nu inleder behandling.
? Vi tar upprepade prover under vårdtiden för att kartlägga aktiveringsförloppet.
Inflammation och stress
Lågdosfilosofin, att full effekt av ASA erhålls vid en dos på 75 mg eller mindre, baseras på resultat från studier på friska frivilliga.
? Därför har vi ganska dålig kunskap om vad som händer vid hjärtinfarkt och stroke, som ger både en inflammatorisk process och ett stresspåslag. Vi vet att dessa faktorer har en påtaglig effekt på trombocytaktiveringen men vi vet inte hur det fungerar.
Stroke- och hjärtinfarktsituationen är betydligt mer komplex. Stresspåslaget och den inflammatoriska reaktionen på grund av vävnadsskada gör det svårare att hämma trombocyterna. Den hämmande ASA-effekten kan antingen blockeras genom sympatikusaktivering eller så kan trombocyterna aktiveras via andra vägar än de normala.
? I normala fall hämmas cox-1, men vid stress och inflammatoriska reaktioner kan både cox-1 och cox-2 aktiveras via andra vägar vilket kan vara en förklaring till aktiva trombocyter trots intag av ASA.
Thomas Mooe menar att det egentligen är ett frågetecken om dagens etablerade doser räcker för alla.
? Indirekt får vi en del data på det i vår studie, så vissa slutsatser borde vi kunna dra. Om det håller borde nästa steg bli att randomiserat utvärdera en låg dos ASA mot en hög dos. En eventuell dosberoende effekt av andra trombocythämmare har också stort intresse i detta sammanhang.
Klinisk effekt viktigast
Eftersom man inte har definierat ASA-resistens vet man inte heller vad alternativen är. De nya Cox 2-hämmarna besitter vad man vet inga kardioprotektiva egenskaper, diskussionen har snarast gällt en eventuellt ökad kardiell risk. De andra NSAID-preparaten har visserligen effekter på trombocyterna, men svagare än ASA.
? Det som används i olika sammanhang är medel som blockerar trombocyterna på olika vägar. Vid stroke kombinerar man med dipyridamol (Persantin), vid hjärtinfarkt används även clopidogrel (Plavix), vid koronara interventioner som PTCA används ibland abciximab (ReoPro). De här preparaten kan ju till en del ha visat god effekt eftersom vissa patienter inte fått full effekt med aktuell ASA-dos.
Thomas Mooe, liksom andra, tycker att det är för tidigt med rutinmässig testning för ASA-resistens. Kunskaperna är för små, både vad svaren innebär och vad man ska göra med dem.
? Det pågår arbete även på annat håll så inom tre till fem år bör vi känna till det. Om vi kan visa att det går klart sämre för dem som har en högre aggregation trots normala doser av ASA, och att man sen kan visa att deras aggregationstendens minskar om man ökar dosen och att det faller bättre ut även i kliniska händelser, då börjar vi närma oss en åtgärdsgrund.
Det viktigaste är att hitta en metod som kan mäta trombocyteffekten på ett säkert sätt. Sen måste man titta på hur den påverkas av ASA i olika doser, och titta på hur det slår ut i kliniska händelser.
? Det är trots allt effekten på hjärtinfarkt och stroke som styr i slutändan. Det vore en oerhörd fördel för oss att kunna mäta det på individnivå. Det finns mycket som talar för att det ska vara olika doser för olika individer men vi måste kunna mäta det. Idag är det alltför schabloniserat.
Svensk studie kartlägger ASA-resistens
Acetylsalicylsyra, ASA, används av hundratusentals människor varje dag i Sverige. Det är vårt vanligaste läkemedel vid hjärtkärlsjukdom, och används för att förebygga hjärtinfarkt och stroke.
Men trots att teoretiska modeller och försök på friska frivilliga visar att ASA fullständigt hämmar trombocyternas aggregationsförmåga redan vid dagliga doser om 75 mg, drabbas många patienter årligen av nya infarkter och stroke.
? I kliniken ger vi patienterna en läkemedelskombination som är våldsamt kraftfull vad gäller blodförtunning. De får dels kraftfull trombolys. Sen får de ASA, ofta lågmolekylärt heparin och ibland clopidogrel. Trots det ser vi att de då och då drabbas av en infarkt till. Eller en stroke. Då kan man tro att det är en blödning eftersom de är så blodförtunnade, men faktum är att det oftast ändå är en propp. Det verkar fullständigt ologiskt, säger Thomas Mooe, överläkare på medicinkliniken på Östersunds sjukhus.
Ur situationer som denna myntades begreppet ASA-resistens. Men det är egentligen ett dåligt definierat begrepp.
? Det finns ingen överenskommen definition på vad det egentligen är. Därför gör alla sin egen definition och presenterar sina egna resultat, säger Thomas Mooe.
Följden blir att resultaten blir svåra att jämföra.
Dosökning kan fungera
I de studier som finns rapporterade nämns prevalenssiffror för ASA-resistens på mellan fem och 40 procent. Men Thomas Mooe menar att det delvis kan handla om en dosfråga.
? Om man ger 75 mg, vilket är standard idag, till både äldre damer som väger 50 kilo, och till yngre män som väger 120 kilo, så verkar det osannolikt att det skulle ha samma effekt. För vissa kan det kanske fungera med dosökning, precis som för andra läkemedel.
? Det finns idag inte någon enkel metod att avgöra om trombocyterna är hämmade av ASA eller inte.
Det finns idag tre vedertagna metoder för att mäta och försöka avgöra ASA-resistens. Den första mäter optiskt aggregationsgraden i ett blodprov genom ljus som reflekteras. Den andra kallas PFA-100 och kanaliserar ett blodprov genom en tunn kapillär belagd med aggregationsaktiverande substanser. Sedan mäts tiden tills dess att kapillären har proppat igen. Den tredje går ut på att i urinprov mäta olika trombocytprodukter, bland annat 11-dehydrotromboxan-A2.
? Problemet är att det för varje metod måste definieras en nivå som avgör när det är ASA-resistens. Med urinproven vet vi inte heller om vi mäter rätt sak.
Resultat nästa sommar
Thomas Mooe leder just nu en studie vid Östersunds sjukhus. I den mäts trombocytfunktion med en ny japansk laserbaserad metod. Trombocytfunktionen ska sen relateras till patienternas intag av ASA och andra läkemedel, samt till de kliniska händelser som drabbar patienterna.
Den nya metoden är snabbare och mer kraftfull än tidigare metoder och Östersunds sjukhus har den enda i Europa. Den japanska gruppen, under ledning av professor Yukio Ozaki i Tokyo, har validerat metoden och fem arbeten är publicerade i välrenommerade tidskrifter.
Utifrån ett patientblodprov isoleras trombocytrik plasma. I en speciell kyvett kan man isolera små volymer med enbart 30-40 trombocyter. En laserstråle skickas in som reflekteras i den mån det finns aggregat eller trombocytklumpar att reflektera emot.
? På så sätt kan man mäta väldigt små aggregat vilket gör att metoden blir mer känslig än tidigare metoder. Reflektionen står i proportion till aggregatens storlek och man får ut tre olika kurvor som beskriver små, medelstora och stora aggregat.
Från blodprov till färdigt svar tar det runt 20 minuter.
Inklusion av patienter, upp emot 800, är i full gång och beräknas vara färdig vid årsskiftet. I studien inkluderas tre sorters patienter; de utan känd hjärtkärlsjukdom för att studera basala nivåer av de olika markörerna; patienter som uppfyller kriterierna för akut hjärtinfarkt, samt patienter med bröstsmärtor som inte utvecklar hjärtinfarkt.
Preliminärt räknar han med att ha första resultaten klara nästa sommar.
? Vi ska bland annat se vad som händer med trombocyterna under infarktskedet och relatera det till olika läkemedel som patienten tar. Om metoden håller kan man tänka sig att vi kan avläsa vilken aktivitet det är på trombocyterna och optimera behandlingen utifrån det.
Studien kommer förhoppningsvis att kunna belysa eventuella skillnader mellan patienter som har stått på ASA och vilken dos de har haft jämfört med de patienter som inte tidigare har stått på ASA men som nu inleder behandling.
? Vi tar upprepade prover under vårdtiden för att kartlägga aktiveringsförloppet.
Inflammation och stress
Lågdosfilosofin, att full effekt av ASA erhålls vid en dos på 75 mg eller mindre, baseras på resultat från studier på friska frivilliga.
? Därför har vi ganska dålig kunskap om vad som händer vid hjärtinfarkt och stroke, som ger både en inflammatorisk process och ett stresspåslag. Vi vet att dessa faktorer har en påtaglig effekt på trombocytaktiveringen men vi vet inte hur det fungerar.
Stroke- och hjärtinfarktsituationen är betydligt mer komplex. Stresspåslaget och den inflammatoriska reaktionen på grund av vävnadsskada gör det svårare att hämma trombocyterna. Den hämmande ASA-effekten kan antingen blockeras genom sympatikusaktivering eller så kan trombocyterna aktiveras via andra vägar än de normala.
? I normala fall hämmas cox-1, men vid stress och inflammatoriska reaktioner kan både cox-1 och cox-2 aktiveras via andra vägar vilket kan vara en förklaring till aktiva trombocyter trots intag av ASA.
Thomas Mooe menar att det egentligen är ett frågetecken om dagens etablerade doser räcker för alla.
? Indirekt får vi en del data på det i vår studie, så vissa slutsatser borde vi kunna dra. Om det håller borde nästa steg bli att randomiserat utvärdera en låg dos ASA mot en hög dos. En eventuell dosberoende effekt av andra trombocythämmare har också stort intresse i detta sammanhang.
Klinisk effekt viktigast
Eftersom man inte har definierat ASA-resistens vet man inte heller vad alternativen är. De nya Cox 2-hämmarna besitter vad man vet inga kardioprotektiva egenskaper, diskussionen har snarast gällt en eventuellt ökad kardiell risk. De andra NSAID-preparaten har visserligen effekter på trombocyterna, men svagare än ASA.
? Det som används i olika sammanhang är medel som blockerar trombocyterna på olika vägar. Vid stroke kombinerar man med dipyridamol (Persantin), vid hjärtinfarkt används även clopidogrel (Plavix), vid koronara interventioner som PTCA används ibland abciximab (ReoPro). De här preparaten kan ju till en del ha visat god effekt eftersom vissa patienter inte fått full effekt med aktuell ASA-dos.
Thomas Mooe, liksom andra, tycker att det är för tidigt med rutinmässig testning för ASA-resistens. Kunskaperna är för små, både vad svaren innebär och vad man ska göra med dem.
? Det pågår arbete även på annat håll så inom tre till fem år bör vi känna till det. Om vi kan visa att det går klart sämre för dem som har en högre aggregation trots normala doser av ASA, och att man sen kan visa att deras aggregationstendens minskar om man ökar dosen och att det faller bättre ut även i kliniska händelser, då börjar vi närma oss en åtgärdsgrund.
Det viktigaste är att hitta en metod som kan mäta trombocyteffekten på ett säkert sätt. Sen måste man titta på hur den påverkas av ASA i olika doser, och titta på hur det slår ut i kliniska händelser.
? Det är trots allt effekten på hjärtinfarkt och stroke som styr i slutändan. Det vore en oerhörd fördel för oss att kunna mäta det på individnivå. Det finns mycket som talar för att det ska vara olika doser för olika individer men vi måste kunna mäta det. Idag är det alltför schabloniserat.
Svensk studie kartlägger ASA-resistens
Acetylsalicylsyra, ASA, används av hundratusentals människor varje dag i Sverige. Det är vårt vanligaste läkemedel vid hjärtkärlsjukdom, och används för att förebygga hjärtinfarkt och stroke.
Men trots att teoretiska modeller och försök på friska frivilliga visar att ASA fullständigt hämmar trombocyternas aggregationsförmåga redan vid dagliga doser om 75 mg, drabbas många patienter årligen av nya infarkter och stroke.
? I kliniken ger vi patienterna en läkemedelskombination som är våldsamt kraftfull vad gäller blodförtunning. De får dels kraftfull trombolys. Sen får de ASA, ofta lågmolekylärt heparin och ibland clopidogrel. Trots det ser vi att de då och då drabbas av en infarkt till. Eller en stroke. Då kan man tro att det är en blödning eftersom de är så blodförtunnade, men faktum är att det oftast ändå är en propp. Det verkar fullständigt ologiskt, säger Thomas Mooe, överläkare på medicinkliniken på Östersunds sjukhus.
Ur situationer som denna myntades begreppet ASA-resistens. Men det är egentligen ett dåligt definierat begrepp.
? Det finns ingen överenskommen definition på vad det egentligen är. Därför gör alla sin egen definition och presenterar sina egna resultat, säger Thomas Mooe.
Följden blir att resultaten blir svåra att jämföra.
Dosökning kan fungera
I de studier som finns rapporterade nämns prevalenssiffror för ASA-resistens på mellan fem och 40 procent. Men Thomas Mooe menar att det delvis kan handla om en dosfråga.
? Om man ger 75 mg, vilket är standard idag, till både äldre damer som väger 50 kilo, och till yngre män som väger 120 kilo, så verkar det osannolikt att det skulle ha samma effekt. För vissa kan det kanske fungera med dosökning, precis som för andra läkemedel.
? Det finns idag inte någon enkel metod att avgöra om trombocyterna är hämmade av ASA eller inte.
Det finns idag tre vedertagna metoder för att mäta och försöka avgöra ASA-resistens. Den första mäter optiskt aggregationsgraden i ett blodprov genom ljus som reflekteras. Den andra kallas PFA-100 och kanaliserar ett blodprov genom en tunn kapillär belagd med aggregationsaktiverande substanser. Sedan mäts tiden tills dess att kapillären har proppat igen. Den tredje går ut på att i urinprov mäta olika trombocytprodukter, bland annat 11-dehydrotromboxan-A2.
? Problemet är att det för varje metod måste definieras en nivå som avgör när det är ASA-resistens. Med urinproven vet vi inte heller om vi mäter rätt sak.
Resultat nästa sommar
Thomas Mooe leder just nu en studie vid Östersunds sjukhus. I den mäts trombocytfunktion med en ny japansk laserbaserad metod. Trombocytfunktionen ska sen relateras till patienternas intag av ASA och andra läkemedel, samt till de kliniska händelser som drabbar patienterna.
Den nya metoden är snabbare och mer kraftfull än tidigare metoder och Östersunds sjukhus har den enda i Europa. Den japanska gruppen, under ledning av professor Yukio Ozaki i Tokyo, har validerat metoden och fem arbeten är publicerade i välrenommerade tidskrifter.
Utifrån ett patientblodprov isoleras trombocytrik plasma. I en speciell kyvett kan man isolera små volymer med enbart 30-40 trombocyter. En laserstråle skickas in som reflekteras i den mån det finns aggregat eller trombocytklumpar att reflektera emot.
? På så sätt kan man mäta väldigt små aggregat vilket gör att metoden blir mer känslig än tidigare metoder. Reflektionen står i proportion till aggregatens storlek och man får ut tre olika kurvor som beskriver små, medelstora och stora aggregat.
Från blodprov till färdigt svar tar det runt 20 minuter.
Inklusion av patienter, upp emot 800, är i full gång och beräknas vara färdig vid årsskiftet. I studien inkluderas tre sorters patienter; de utan känd hjärtkärlsjukdom för att studera basala nivåer av de olika markörerna; patienter som uppfyller kriterierna för akut hjärtinfarkt, samt patienter med bröstsmärtor som inte utvecklar hjärtinfarkt.
Preliminärt räknar han med att ha första resultaten klara nästa sommar.
? Vi ska bland annat se vad som händer med trombocyterna under infarktskedet och relatera det till olika läkemedel som patienten tar. Om metoden håller kan man tänka sig att vi kan avläsa vilken aktivitet det är på trombocyterna och optimera behandlingen utifrån det.
Studien kommer förhoppningsvis att kunna belysa eventuella skillnader mellan patienter som har stått på ASA och vilken dos de har haft jämfört med de patienter som inte tidigare har stått på ASA men som nu inleder behandling.
? Vi tar upprepade prover under vårdtiden för att kartlägga aktiveringsförloppet.
Inflammation och stress
Lågdosfilosofin, att full effekt av ASA erhålls vid en dos på 75 mg eller mindre, baseras på resultat från studier på friska frivilliga.
? Därför har vi ganska dålig kunskap om vad som händer vid hjärtinfarkt och stroke, som ger både en inflammatorisk process och ett stresspåslag. Vi vet att dessa faktorer har en påtaglig effekt på trombocytaktiveringen men vi vet inte hur det fungerar.
Stroke- och hjärtinfarktsituationen är betydligt mer komplex. Stresspåslaget och den inflammatoriska reaktionen på grund av vävnadsskada gör det svårare att hämma trombocyterna. Den hämmande ASA-effekten kan antingen blockeras genom sympatikusaktivering eller så kan trombocyterna aktiveras via andra vägar än de normala.
? I normala fall hämmas cox-1, men vid stress och inflammatoriska reaktioner kan både cox-1 och cox-2 aktiveras via andra vägar vilket kan vara en förklaring till aktiva trombocyter trots intag av ASA.
Thomas Mooe menar att det egentligen är ett frågetecken om dagens etablerade doser räcker för alla.
? Indirekt får vi en del data på det i vår studie, så vissa slutsatser borde vi kunna dra. Om det håller borde nästa steg bli att randomiserat utvärdera en låg dos ASA mot en hög dos. En eventuell dosberoende effekt av andra trombocythämmare har också stort intresse i detta sammanhang.
Klinisk effekt viktigast
Eftersom man inte har definierat ASA-resistens vet man inte heller vad alternativen är. De nya Cox 2-hämmarna besitter vad man vet inga kardioprotektiva egenskaper, diskussionen har snarast gällt en eventuellt ökad kardiell risk. De andra NSAID-preparaten har visserligen effekter på trombocyterna, men svagare än ASA.
? Det som används i olika sammanhang är medel som blockerar trombocyterna på olika vägar. Vid stroke kombinerar man med dipyridamol (Persantin), vid hjärtinfarkt används även clopidogrel (Plavix), vid koronara interventioner som PTCA används ibland abciximab (ReoPro). De här preparaten kan ju till en del ha visat god effekt eftersom vissa patienter inte fått full effekt med aktuell ASA-dos.
Thomas Mooe, liksom andra, tycker att det är för tidigt med rutinmässig testning för ASA-resistens. Kunskaperna är för små, både vad svaren innebär och vad man ska göra med dem.
? Det pågår arbete även på annat håll så inom tre till fem år bör vi känna till det. Om vi kan visa att det går klart sämre för dem som har en högre aggregation trots normala doser av ASA, och att man sen kan visa att deras aggregationstendens minskar om man ökar dosen och att det faller bättre ut även i kliniska händelser, då börjar vi närma oss en åtgärdsgrund.
Det viktigaste är att hitta en metod som kan mäta trombocyteffekten på ett säkert sätt. Sen måste man titta på hur den påverkas av ASA i olika doser, och titta på hur det slår ut i kliniska händelser.
? Det är trots allt effekten på hjärtinfarkt och stroke som styr i slutändan. Det vore en oerhörd fördel för oss att kunna mäta det på individnivå. Det finns mycket som talar för att det ska vara olika doser för olika individer men vi måste kunna mäta det. Idag är det alltför schabloniserat.
Parallellimportörer vinner mest på EMU-medlemskap
Även om Läkemedelsindustriföreningen (Lif) inte gått ut med någon officiell ståndpunkt i EMU-frågan, så delar föreningens vd Richard Bergström Svenskt Näringslivs uppfattning att företagsamheten och tillväxten gynnas om Sverige säger ja till euron.
? Dagens svenska läkemedelsföretag, Astrazeneca och Recip med flera, skulle gynnas av det förbättrade investeringsklimat som lär bli följden av ett ja. Men ännu viktigare är det för Lifs framtida medlemmar, den nya generationen små och medelstora läkemedelsföretag, säger Richard Bergström.
Risk att Sverige blir avkrok
Vid ett nej är risken påtaglig att Sverige blir en avkrok i Europa med svårigheter att få investeringar, menar Richard Bergström.
? Astrazeneca har gjort mycket stora satsningar på senare tid i bland annat Södertälje och förutsättningarna för att denna utveckling ska fortsätta är större vid ett ja till euron.
Han tror dock inte att ett ja skulle ge läkemedelsindustrin några specifika fördelar utöver de allmänna vad gäller tillväxt och investeringar.
? Möjligen skulle ett ja underlätta prisjämförelser, vilket skulle göra det lättare för parallellimportörerna, säger Richard Bergström.
Astrazeneca står som företag officiellt neutralt i EMU-frågan. Dollarn är läkemedelsindustrins valuta internationellt ? över två tredjedelar av Astrazenecas försäljning sker i USA eller länder med dollaranknutna valutor ? vilket gör hela branschen mindre känslig för de negativa effekter som ett nej till euron sannolikt skulle innebära för mindre exportföretag.
Det hindrar inte att den svenska företagsledningen hoppas på en svensk EMU-anslutning.
? Det skulle öka våra möjligheter att få ett positivt investeringsklimat i Sverige, vilket skulle gynna de svenska delarna av företaget, säger Staffan Ternby, informationsdirektör på Astrazeneca.
? Risken med att behålla en exotisk, svängande valuta är att vi återigen kan hamna i ett stormigt läge precis som i början av 1990-talet, då räntorna sköt i höjden. Det finns en risk att vi blir offer för internationella valutahajar om vi behåller kronan. Blir det nej till EMU finns det också en risk att luften går ur stora delar av det svenska näringslivet. Det vore inte roligt att vakna upp dagen efter folkomröstningen om det blivit nej, som företrädare för Svenskt Näringsliv uttryckt det. Det blir inte någon attraktiv omgivning för Astrazeneca att hamna i även om vi är mindre beroende av resultatet i folkomröstningen än många andra företag, säger Staffan Ternby.
Ingen hotbild
Enligt Staffan Ternby skulle ett nej i EMU-folkomröstningen inte innebära något direkt hot mot de stora satsningar som företaget som bäst genomför i bland annat Södertälje och Mölndal.
? Det allra viktigaste vid etableringar är trots allt tillgången på kompetenta forskare, och den är god i Sverige. Skatte- och valutafrågor kommer i andra hand. Det handlar alltså inte om att ställa några ultimativa krav från vår sida, säger Staffan Ternby, som är kritisk mot delar av ja-sidans argumentering.
? Det är litet naivt att gå ut och lova att si och så många nya jobb skapas. Det handlar ju ändå bara om spekulationer och kvalificerade gissningar.
Importörer vinnare
De stora vinnarna vid ett ja till EMU inom läkemedelssektorn är landets parallellimportörer av läkemedel. De prisskillnader mellan EU-länder som är en förutsättning för verksamheten lär kvarstå även efter att Sverige infört euron. Vid parallellimport mellan länder med samma valuta, euron, skulle dock importörerna slippa den osäkerhet som fluktuerande valutakurser innebär idag. Eftersom valutakurserna kan förändras ganska mycket på daglig basis förändras värdet på parallellimporterade läkemedel ofta mellan uppköps- och försäljningstillfälle.
? Vi har en positiv grundsyn på hela EU-projektet eftersom parallellimport inte skulle kunna existera utan EU:s fria rörlighet för varor, säger Fredrik Persson, ordförande i Föreningen för parallellimportörer av läkemedel, FPL.
? Ekonomiskt vore ett ja till EMU en stor fördel för oss eftersom ett stort osäkerhetsmoment i vår verksamhet, de varierande valutakurserna, skulle försvinna. Valutahanteringen är i dagens läge mycket tidskrävande. Jag har hört folk som argumenterat för motsatsen, att vi skulle förlora på ett svenskt EMU-medlemskap, men det kan jag definitivt dementera. Att kronan varit svag har varit negativt, införandet av euron skulle ge en ökad stabilitet. Men samtidigt skulle ett nej inte innebära någon katastrof för våra medlemsföretag utan snarare en oförändrad situation, säger Fredrik Persson.
Systemteknisk utmaning
Apoteket AB har ingen officiell ståndpunkt i EMU-frågan. Enligt informationsdirektören Thony Björk påverkas företaget främst av utfallet i folkomröstningen på en systemteknisk nivå.
? Om det blir ja till euron måste apotekens datasystem kunna hantera en ny valuta. Vi är i dagsläget fullt förberedda på en sådan eventuell omställning, säger Thony Björk.
Parallellimportörer vinner mest på EMU-medlemskap
Även om Läkemedelsindustriföreningen (Lif) inte gått ut med någon officiell ståndpunkt i EMU-frågan, så delar föreningens vd Richard Bergström Svenskt Näringslivs uppfattning att företagsamheten och tillväxten gynnas om Sverige säger ja till euron.
? Dagens svenska läkemedelsföretag, Astrazeneca och Recip med flera, skulle gynnas av det förbättrade investeringsklimat som lär bli följden av ett ja. Men ännu viktigare är det för Lifs framtida medlemmar, den nya generationen små och medelstora läkemedelsföretag, säger Richard Bergström.
Risk att Sverige blir avkrok
Vid ett nej är risken påtaglig att Sverige blir en avkrok i Europa med svårigheter att få investeringar, menar Richard Bergström.
? Astrazeneca har gjort mycket stora satsningar på senare tid i bland annat Södertälje och förutsättningarna för att denna utveckling ska fortsätta är större vid ett ja till euron.
Han tror dock inte att ett ja skulle ge läkemedelsindustrin några specifika fördelar utöver de allmänna vad gäller tillväxt och investeringar.
? Möjligen skulle ett ja underlätta prisjämförelser, vilket skulle göra det lättare för parallellimportörerna, säger Richard Bergström.
Astrazeneca står som företag officiellt neutralt i EMU-frågan. Dollarn är läkemedelsindustrins valuta internationellt ? över två tredjedelar av Astrazenecas försäljning sker i USA eller länder med dollaranknutna valutor ? vilket gör hela branschen mindre känslig för de negativa effekter som ett nej till euron sannolikt skulle innebära för mindre exportföretag.
Det hindrar inte att den svenska företagsledningen hoppas på en svensk EMU-anslutning.
? Det skulle öka våra möjligheter att få ett positivt investeringsklimat i Sverige, vilket skulle gynna de svenska delarna av företaget, säger Staffan Ternby, informationsdirektör på Astrazeneca.
? Risken med att behålla en exotisk, svängande valuta är att vi återigen kan hamna i ett stormigt läge precis som i början av 1990-talet, då räntorna sköt i höjden. Det finns en risk att vi blir offer för internationella valutahajar om vi behåller kronan. Blir det nej till EMU finns det också en risk att luften går ur stora delar av det svenska näringslivet. Det vore inte roligt att vakna upp dagen efter folkomröstningen om det blivit nej, som företrädare för Svenskt Näringsliv uttryckt det. Det blir inte någon attraktiv omgivning för Astrazeneca att hamna i även om vi är mindre beroende av resultatet i folkomröstningen än många andra företag, säger Staffan Ternby.
Ingen hotbild
Enligt Staffan Ternby skulle ett nej i EMU-folkomröstningen inte innebära något direkt hot mot de stora satsningar som företaget som bäst genomför i bland annat Södertälje och Mölndal.
? Det allra viktigaste vid etableringar är trots allt tillgången på kompetenta forskare, och den är god i Sverige. Skatte- och valutafrågor kommer i andra hand. Det handlar alltså inte om att ställa några ultimativa krav från vår sida, säger Staffan Ternby, som är kritisk mot delar av ja-sidans argumentering.
? Det är litet naivt att gå ut och lova att si och så många nya jobb skapas. Det handlar ju ändå bara om spekulationer och kvalificerade gissningar.
Importörer vinnare
De stora vinnarna vid ett ja till EMU inom läkemedelssektorn är landets parallellimportörer av läkemedel. De prisskillnader mellan EU-länder som är en förutsättning för verksamheten lär kvarstå även efter att Sverige infört euron. Vid parallellimport mellan länder med samma valuta, euron, skulle dock importörerna slippa den osäkerhet som fluktuerande valutakurser innebär idag. Eftersom valutakurserna kan förändras ganska mycket på daglig basis förändras värdet på parallellimporterade läkemedel ofta mellan uppköps- och försäljningstillfälle.
? Vi har en positiv grundsyn på hela EU-projektet eftersom parallellimport inte skulle kunna existera utan EU:s fria rörlighet för varor, säger Fredrik Persson, ordförande i Föreningen för parallellimportörer av läkemedel, FPL.
? Ekonomiskt vore ett ja till EMU en stor fördel för oss eftersom ett stort osäkerhetsmoment i vår verksamhet, de varierande valutakurserna, skulle försvinna. Valutahanteringen är i dagens läge mycket tidskrävande. Jag har hört folk som argumenterat för motsatsen, att vi skulle förlora på ett svenskt EMU-medlemskap, men det kan jag definitivt dementera. Att kronan varit svag har varit negativt, införandet av euron skulle ge en ökad stabilitet. Men samtidigt skulle ett nej inte innebära någon katastrof för våra medlemsföretag utan snarare en oförändrad situation, säger Fredrik Persson.
Systemteknisk utmaning
Apoteket AB har ingen officiell ståndpunkt i EMU-frågan. Enligt informationsdirektören Thony Björk påverkas företaget främst av utfallet i folkomröstningen på en systemteknisk nivå.
? Om det blir ja till euron måste apotekens datasystem kunna hantera en ny valuta. Vi är i dagsläget fullt förberedda på en sådan eventuell omställning, säger Thony Björk.
En tredjedel av världens befolkning saknar läkemedel
Den svenska modellen med välutvecklad sjukvård till alla och högkostnadsskydd på läkemedel är totalt okänd för många människor i världen. Trots att modern medicin har lyckats ta fram botemedel mot flera stora sjukdomar saknar en tredjedel av världens befolkning helt tillgång på dessa. I de allra fattigaste delarna av Asien och Afrika stiger den siffran till hälften.
Årligen dör runt fjorton miljoner människor i infektionssjukdomar. Det är oftast sjukdomar där det finns en bra och fungerande behandling. Men i Afrika får bara en procent behandling mot hiv/aids, ett fåtal får tillgång till artemisininbehandling mot malaria och enbart 25 procent får rekommenderad behandling för tuberkulos.
? Sveket är störst mot Afrika som har majoriteten av sjukdom och dödsfall i infektionssjukdomar. Det är framför allt de tre stora dödarna hiv/aids, tbc och malaria men också luftvägsinfektioner och diarrésjukdomar, säger PehrOlov Pehrson, infektionsläkare på Huddinge Universitetssjukhus i Stockholm och ordförande i den svenska sektionen av Läkare utan gränser, MSF.
Rika saknar samvete
Av 1393 nya preparat som lanserades 1975-1999 var mindre än en procent, 13 stycken (undantaget hiv-läkemedel), avsedda för sjukdomar som huvudsakligen drabbar människor i fattiga länder. Trots att dessa sjukdomar står för 9 procent av den globala sjukdomsbördan.
? Läkemedelsföretagen producerar inte läkemedel utifrån de fattiga ländernas behov, säger PehrOlov Pehrson.
Värst är situationen i länder där hälsosystemet helt är slagit i spillror efter år av krig ? Västafrika, Demokratiska Republiken Congo, Angola, Sudan och länder där hiv-prevalensen är hög i kombination med brist på mat, som i Zimbabwe och Etiopien.
? Den rika världen saknar i stor utsträckning samvete. Fattiga afrikaner är inte politiskt intressanta annat än om de bor i områden med stora naturrikedomar som olja, gas, ädelstenar, mineraler och ädelträ.
Dödande biverkningar
Befolkningen i utvecklingsländerna drabbas framför allt av olika infektionssjukdomar, såsom malaria, tuberkulos, leishmaniasis, Chagas sjukdom, hiv/aids, sömnsjuka, meningit och trachoma. Sjukdomar som i princip aldrig drabbar västvärlden men som är mycket vanliga i tredje världen. Bara för leishmaniasis riskerar 350 miljoner människor i 88 länder att smittas.
? Många av läkemedlen ? om de överhuvudtaget existerar ? är gamla, toxiska och finns bara i begränsade beredningsformer. Det senaste tuberkulosläkemedlet är 30 år gammalt och fortfarande används tungmetallpreparat innehållande arsenik och antimon mot sömnsjuka och leishmaniasis, ofta med dödande biverkningar, säger PehrOlov Pehrson.
Bättre behandlingar finns, men kan kosta upp emot 2 400 dollar per behandling. Dyrt även i västvärlden.
Marknaden har misslyckats
Sedan november 1999 driver Läkare utan gränser Access to Essential Medicines, AEM. Det går ut på att identifiera och eliminera hinder för fattiga människor i fattiga länder skall få tillgång till livräddande medicin.
? Vi är också initiativtagare, och en av grundarna, till DNDi (Drugs for Neglected Diseases initiative). Syftet är att utveckla läkemedel mot de allra mest försummade sjukdomarna, dödliga åkommor som leishmaniasis, sömnsjuka och Chagas sjukdom.
DNDi kommer att samarbeta med FN:s utvecklingsprogram (UNDP), Världsbanken och Världshälsoorganisationen WHO, samt med läkemedelsindustrin, genom tillgång till substansbibliotek, expertis och forsknings- och utvecklingsresurser.
? Endast tio procent av världens medicinforskning ägnas åt 90 procent av den globala sjukdomsbördan som sjukdomar i tredje världen utgör. Vi tar det här initiativet för att den vinstdrivande läkemedelsvärlden och regeringar inte tar sitt ansvar. Marknaden har misslyckats med att ta fram livsnödvändiga mediciner till världens fattiga människor, säger PehrOlov Pehrsson.
DNDi planerar att spendera drygt
Lokal produktion
Inom AEM vill Läkare utan gränser att regeringar, läkemedelsföretag och internationella organisationer gemensamt ska initiera forskning och utveckling på tredje världens sjukdomar, i tredje världen. De måste satsa på att utveckla effektiva läkemedel till överkomliga priser och som är lätta att använda. Det måste skjutas till mer pengar och utvecklingen måste vara behovsstyrd. Behandlingar måste kortas ner och förenklas. För att komma tillrätta med resistensproblematiken krävs fler kombinationsbehandlingar till en betydligt lägre kostnad än idag.
Den globala tillgängligheten kan ökas genom lägre priser som tredje världen kan betala. Det kan uppnås genom ökad generisk konkurrens, genom att läkemedelsföretagen sänker sina priser till drabbade länder, genom en ökad lokal produktion av hög kvalitet samt genom import av billigare varianter från andra länder. MSF pekar ut substanser som flukonazol, azitromycin, ciprofloxacin och cycloserin som speciellt viktiga.
MSF menar att redan nu är priserna på många läkemedel, framför allt mot hiv, på väg ner. En trippelbehandling mot hiv kostar runt 10-15 000 dollar per patient och år i Nordamerika och Europa men säljs idag för runt 300 dollar i drabbade länder. Därför finns ingen anledning att vänta med att ta tag i andra problem och göra behandlingarna tillgängliga för dem med sjukdomarna.
Malaria skördar flest offer
Enligt MSF måste läkemedelsföretag och regeringar arbeta tillsammans för att hitta lösningar på hur gamla läkemedel som inte längre produceras åter börjar framställas. Det är läkemedel som företagen har slutat att producera och sälja eftersom de inte betraktades som tillräckligt vinstgivande, bland annat en oljebaserad formulering av kloramfenikol för behandling av hjärnhinneinflammation, samt flera medel mot sömnsjuka.
Malaria är den sjukdom som skördar flest offer. Sedan 1970 har antalet malariafall fyrdubblats, på grund av ökad resistens hos parasiten, genom försämringar i hälsosystemen och genom folkförflyttningar. Var 30:e sekund dör ett afrikanskt barn av malaria och varje år dör någonstans mellan en och två miljoner människor, de flesta i Afrika. 30-50 procent av alla sjukhusinläggningar är malariarelaterade.
Resistensen är det största problemet och når så högt som 97 procent i Tanzania. I de flesta afrikanska länder är resistensen så hög att både klorokin och veterinärläkemedlet sulfadoxin är i det närmaste verkningslösa.
Nyligen kritiserade MSF stora biståndsorgan som brittiska DFID och amerikanska USAID. Trots att antalet dödsfall ökar fortsätter de att ge stöd till billiga men närmast verkningslösa malarialäkemedel som klorokin och sulfadoxin i afrikanska länder.
Sedan 2001 rekommenderar WHO att man ska byta ut klorokin och sulfadoxin mot artemisinin. MSF menar istället att en kombination av alla tre i lågdos är den bästa behandling. Det förkortar behandlingstiden och ger fler tillgång till behandlingen. Artemisininbaserad kombinationsbehandling (ACT) är visserligen dyrare, men samtidigt effektivare. MSF räknar att införandet av ACT i Afrika skulle kosta någonstans mellan 0,9 och 1,7 miljarder kronor. En ringa kostnad när den totala malariarelaterade kostnaden i Afrika är runt 100 miljarder kronor.
Positiv framtid
Trots alla dystra scenarios ser PehrOlov Pehrsson att det på vissa ställen börjar gå åt rätt håll.
? Brasilien och Thailand producerar egna läkemedel och gör dem tillgängliga för befolkningen. Kwa-Zulu-Natal-provinsen i Sydafrika var först med att introducera artemisininbaserad kombinationsbehandling mot malaria. Det börjar etableras samarbeten mellan flera afrikanska stater och Brasiliens president Lula axlar en stark ledarroll när det gäller kampen mot fattigdom.
Fredrik Hed