När Gunilla Bolinder förra året nominerades till generalsekreterare för Svenska Läkaresällskapets Riksstämma undrade en del manliga kollegor om hon frågat sin arbetsgivare om lov.
Det hade de inte gjort om valet även denna gång fallit på en man, konstaterar hon.
? Man frågar inte sin arbetsgivare om man blir nominerad till ett hedersuppdrag inom sin kårs främsta vetenskapliga sammanslutning. Blir man vald får man sedan diskutera hur man löser det.
Vald blev hon, chefen gratulerade och arbetssituationen har man löst. Det vill säga Gunilla Bolinder fortsätter sin ordinarie tjänst som överläkare och chef för Kliniskt kunskapscentrum på Karolinska sjukhuset. Och den bärbara datorn har blivit en än trognare följeslagare till landet. Det blir några timmar framför den medan maken hugger ved, bygger stockhus och fixar bryggor.
Men hon stryker hans skjortor.
Det ser hon som en ren kärlekshandling. Inte som underordning.
Var och en gör vad den är bäst på.
Men att stryka skjortor hindrar henne inte från att uppmärksamma en tydlig manlig hierarki inom sitt yrke.
? Eftersom jag är kvinna undanhålls jag information, även inom Läkarsällskapet. Inte för att männen gör det medvetet, utan för att brödraskapet är så starkt. De tänker inte ens på det.
Särbehandlingen, som i och för sig inte vid varje givet tillfälle behöver vara av ondo, har hon blivit allt medvetnare om.
Det kan handla om subtila saker. Men icke desto mindre.
? I princip går det inte en dag utan att man särbehandlas som kvinna.
Kanske var också valet av henne till generalsekreterare ett exempel på denna särbehandling.
? Dessutom är hon kvinna, vilket vi inte haft någon tidigare tillägger till exempel Thomas Ihre, hennes företrädare på posten, efter att han först radat upp en mängd andra skäl till att valet föll på Gunilla Bolinder; hon har en betydande social kompetens, hon har många idéer om vad som bör göras, engagerad i undervisning, duglig, drivande och en duktig pedagog.
Tvärvetenskapligt möte
Det var förra hösten Gunilla Bolinder tillträdde som generalsekreterare, årets Läkarstämma är den första hon ansvarar för.
Nervöst, stressigt?
? Om, säger hon och låter fullkomligt lugn.
Läkarstämman är sedan den arrangerades första gången i mitten på 40-talet en mötesplats över subspecialiteterna.
Och det är inte något som förändrats i årets upplaga.
? Stämman är en unik mötesplats för tvärvetenskapliga möten och ger oss läkare en möjlighet att få överblick över vad som är på gång inom olika delar av medicinen. Det nya för i år är att vi arbetat fram två teman som sammanbinder ett antal symposier. Vi har ett facknära tema, läkarnas arbetsmiljö, som så att säga rör oss själva och ett vetenskapligt, cancer, som kommer våra patienter till del. Det är bra, tror jag, att samlas kring några röda trådar förutom de drygt 50 symposierna inom alla möjliga områden. Med anledning av den senaste tidens händelser har vi också nu lagt till ett extrasymposium om bioterrorism.
Medialt uppmärksammad
Förutom att Läkarstämman är en sammankomst för Sveriges läkare är den medialt uppmärksammad. Som generalsekreterare har man också ett informationsuppdrag. Så det är ingen nackdel att vara van vid media.
Det är Gunilla Bolinder.
Ofta har det handlat det om tobakens skadeverkningar. I 20 år har hon arbetat framförallt mot rökning.
– Men också mot snuset eftersom det ofta beskrivits som tämligen ofarligt, säger hon.
Gunilla Bolinder har doktorerat på snusning. I tolv år följde hon upp över 100 000 byggnadsarbetare som fanns registrerade inom företagshälsovården.
Snusarna hade en högre dödlighet i hjärt/kärlsjukdomar och mycket högre blodtryck än de som inte använde nikotin.
Däremot fann hon i sin forskning inte någon ökad dödlighet i cancer bland snusarna.
? Men det finns fortfarande för få långtidsstudier på snusning för att man ska kunna avskriva den risken, anser jag.
I såväl debatt- som forskningsprogram är hon flitigt anlitad. Senast var hon med i ungdomsprogrammet Hjärnkontoret i tv. I år har hon också varit ute på en föreläsningsturné med bland andra komikern Anna-Lena Brundin och programledaren Birgitte Söndergaard som heter "Orka vara lycklig".
? Föreläsningarna handlar om hur man kan njuta och ändå vara någorlunda nyttig. Min uppgift är att tala om att den enda njutning man ska skippa är tobaken.
Det gjorde hon själv 1978.
? Då förstod jag inte hur jag skulle kunna dricka kaffe eller vin utan att röka. Idag tycker jag det är en helt absurd fråga.
Metadonprogram för rökare
Hon har ett stråk av folkskollärare/folkbildare som hon tycker om att använda. Gärna kryddat med drastiska bilder. I en intervju beskriver hon till exempel den klassiska ortopedpatienten som en rökande kvinna i 65-årsåldern som brutit benet på väg ut ur tobaksaffären.
I slutet på 70-talet när Gunilla Bolinder fimpade fanns inga läkemedel för att hjälpa nikotinisten. Tuggummi och morötter var i princip det som stod till buds.
Nikotinläkemedlen beskriver hon som ett metadonprogram för rökare. Man vidmakthåller beroendet men man sköter det lugnare.
? Zyban som kom för en tid sedan är ett försök att påverka receptorerna i hjärnan så att suget blir mindre. För verkligt tunga och mycket sjuka nikotinister, som till exempel emfysempatienter, har läkarna sett vissa positiva effekter.
Hon är inte skeptisk till läkemedlen. De fyller en funktion. Men det är betydligt färre som behöver använda dem än vad industrin ger sken av.
?Jag tycker det är ett tveeggat svärd. Det är ju så att när industrin ser möjligheten att sälja ett läkemedel satsas det på forskning och kongresser i ämnet. För oss som arbetar med rökavvänjning har tillkomsten av nikotinläkemedlen gett oss möjlighet till nätverksarbete och att mötas under anständigare kongressformer.
Det upplysningsarbete hon bedrivit kring tobaken beskriver hon närmast som en passion. 1992 var hon med och bildade organisationen Läkare mot tobak.
? För mig har det varit en omöjlighet att inte både engagera mig i den sjuke och förhindra andra från att bli sjuka. I alla fall när det rör sig om så enkla samband som rökning och ohälsa.
Tandläkare först
Gunilla Bolinder utbildade sig först till tandläkare. Som sådan fick hon en grundskolning i förebyggande vård.
Hon beskriver tiden som tandläkare under 70-talet som den lyckligaste av tidsepoker, när pengarna fanns och staten satsade lika mycket på profylax som reparation.
? Det ledde till en fantastiskt mätbar effekt på tandhälsan. Tyvärr har man nu, anser jag, raserat detta fantastiska profylaxverk.
? När jag sedan började mina läkarstudier visade det sig att profylax hade man noll koll på. Det förekom möjligen som en bisats. Vad det än gällde, var undervisningen enbart inriktad på att förklara biologiska händelser. Det saknades en diskussion om hur man kan hindra att andra drabbas. Vi som läkare hade liksom inte med det att göra. Vår uppgift var att ta hand om sjukdomen.
Men det räckte inte för Gunilla Bolinder. Hon vill förändra, påverka.
Hon har blivit medvetnare och radikalare med åren.
Starka kvinnor
Det finns en dos folkrörelseradikalitet i släkten, berättar hon även om den är väl uppblandad med aristokrati. Hennes farfarsfar är till exempel Klas Linroth, den förste läkaren i släkten och generaldirektör för dåvarande medicinalstyrelsen. Han var också ordförande i Läkarsällskapet då man i slutet av1800-talet beslutade bygga sällskapets jugendhus, ett av de få hus i Stockholms city som inte sprängdes i bitar när citykärnan omvandlades i början av 70-talet.
Men kanske är det främst de starka kvinnorna i släkten hon känner sig befryndad med.
? Både min farmor och mormor var till exempel studenter. Att farmor var det är kanske inte så konstigt, eftersom hon kom från överklassen. Men min mormor kom från enklaste arbetarklass.
I Örebro där mormodern och föräldrarna bodde fanns inget gymnasium i början av 1900-talet. Men flickan som var den mest begåvade i sin klass fick möjlighet att studera i Stockholm.
? Då packade hennes föräldrar sitt pick och pack och flyttade hit för mormors skull. Morfars far öppnade en skomakarverkstad på Wallingatan. Han var en sådan där mild men bildad man. Mormors mor var en matrona som styrde och ställde. Hon var socialdemokrat men släppte det idealet med åren och dog som folkpartist.
Gunilla Bolinder är alltså en "riktig" stockholmska. Staden har hon också blivit trogen. I hela sitt läkarliv har hon, förutom några år inom företagshälsovården, arbetat på Karolinska sjukhuset i Stockholm. Under småbarnsåren var hon
personalläkare för att sedan som hon säger ha vandrat mellan olika specialiteter.
Etik en hjärtefråga
Mer etiskt medvetna läkare är en annan av hennes hjärtefrågor. I perioder har hennes undervisning för läkarstudenter dominerats av vårdetiska frågor.
? Det är en sak vad vi idag kan göra och en annan vad vi bör göra. När ska man och när ska man inte starta en behandling mot njursvikt till exempel?
Den enskilda fråga hon drivit och aktivt tagit ställning har gällt tobaksbolagens inblandning i forskning.
? Bankerna har med sina etiska fonder legat steget för universiteten i den här diskussionen. Det tycker jag faktiskt är pinsamt.