Viktutveckling i barndomen påverkar vuxenfetma

En engelsk studie visar att män som hade låg födelsevikt och sedan ökar mycket i vikt i barndomen har större risk att bli överviktiga i vuxen ålder. Sambandet är inte lika stort för kvinnor.

24 jan 2002, kl 11:19
0

Fetma Under de senaste 20 åren har förekomsten av fetma och övervikt hos både barn och vuxna ökat dramatiskt. Över hälften av alla vuxna i USA och delar av Europa är överviktiga och i u-länderna är det ett växande problem. Tidsperspektivet och den geografiska spridningen motsäger en genetisk koppling till övervikt.
Sambandet mellan födelsevikt och övervikt senare i livet har undersökts i många studier och visar på ett generellt positivt samband trots att det varierar i storlek. Men vissa studier har också rapporterat en J-formad eller U-formad relation med en högre förekomst av fetma både för de lägsta och de högsta födelsevikterna, vilket tyder på ett mer komplext samband. Andra studier har funnit att snabb viktuppgång i barndomen förutsäger fetma i vuxen ålder.

En möjlig anledning till studiernas varierande resultat kan vara att vikten har mätts vid olika åldrar eller att man inte har tagit hänsyn till faktorer som matvanor, fostertidens längd, föräldrarnas vikt eller socioekonomiska förhållanden.

Snabb viktuppgång riskfaktor
I British Medical Journal (2001;323:1331-1335) publicerades en engelsk studie vars syfte var att utvärdera hur födelsevikten påverkar BMI vid olika åldrar samt om denna relation kvarstår när man har tagit hänsyn till faktorer som födelsevikt och hur mycket vikten har ökat under barndomen.
Studien baseras på 10 683 personer som var födda 1958 och som sedan följdes upp till 33 års ålder. Resultatet visade ett svagt positivt samband mellan födelsevikt och BMI samt att risken för vuxenfetma var högre hos de som hade ökat mycket i vikt före sju års ålder. Det gällde i större utsträckning män än kvinnor och mest ökade de män i vikt som hade haft en låg födelsevikt samt ? med ett svagare samband ? de som hade smala mammor.
Forskarna kan inte förklara varför födelsevikt och barndomstillväxt är relaterade till utveckling av vuxenfetma hos män medan sambandet inte är lika starkt hos kvinnor. Mammans vikt verkar däremot svara för relation mellan födelsevikt och BMI hos både män och kvinnor.
Generellt visade studien att den positiva relationen mellan födelsevikt och BMI hade samband med moderns vikt ? tyngre mödrar får tyngre barn som tenderar att bli tyngre vuxna. Faderns vikt hade däremot inte någon inverkan på risk att bli överviktig som vuxen ? men där är resultatet mer osäkert eftersom det inte är lika väl dokumenterat, påpekar forskarna.
Om sambandet mellan mor och barn är biologiskt eller beteendemässigt betingat, om det är påverkan före eller efter födseln, kan inte sägas säkert utifrån denna studie. Men forskarna menar att resultatet ändå visar att det ger långtidsfördelar att förhindra fetma hos gravida ? både för barnen och för kvinnorna själva.
I studien hade faktorer som graviditetens längd, socialklass, moderns ålder och moderns rökvanor ingen inverkan på vikten vid 33 års ålder.

Betydelse för behandling
När det gäller behandling har både beteendepåverkan och läkemedelsterapi hittills visat begränsad effekt när det gäller att behandla fetma. Därför är prevention genom åtgärder på samhällsplan ett logiskt fokus. I de komplexa samband som finns mellan födelsevikt och senare fetma samt viktutvecklingen i barndomen kan nyckeln finnas till effektiva preventiva strategier, menar forskarna. ?Det kanske är viktigare att koncentrera sig på att satsa på sociala åtgärder för att förhindra barnfetma än att ta fram läkemedel för de som redan är feta?.

Risk för utvecklingsländer
Studiens resultat är också viktigt ur det perspektivet att fetma blir ett allt vanligare problem i utvecklingsländer i takt med att man går över till en mer västerländsk livsstil. Det hävdar en expert som kommenterar studien i samma numer av BMJ (sid 1320).
I dessa länder är kvinnorna ofta smala till följd av en fattig barndom och de får i stor utsträckning barn med låg födelsevikt. Förändrade ekonomiska förhållande och ändrad livsstil gör att barnen växer snabbt, kanske särskilt pojkar eftersom de ofta får förmåner när det gäller att fördela maten mellan syskonen.

Generell riskfaktor
Resultaten är också viktiga eftersom kombinationen låg födelsevikt och snabb viktuppgång har identifierats som en riskfaktor även för andra kardiovaskulära riskfaktorer som ökat blodtryck.
Det finns exempelvis studier som har visat att risken för hjärtkärlsjukdom är ökad hos kvinnor som var korta vid födseln men som sedan växte snabbt samt hos män som vägde lite vid födseln och ökade mycket i vikt senare i livet. Flera hypoteser om varför kompensatorisk tillväxt kan vara en hälsorisk senare i livet har presenterats, en del från djurförsök, men hittills är det mest spekulationer och mycket lite är känt som kan överföras på människa.

ASA och warfarin lika bra för strokepatienter

En ny studie visar att ASA och warfarin är lika effektivt när det gäller att förhindra ett nyt insjuknande hos strokepatienter utan förmaksflimmer.

Stroke Forskare vid Columbia Presbyterian Medical Center i New York, USA, jämförde effekten av warfarin och ASA hos
2 206 patienter som hade haft en icke kardiogen ischemisk stroke.
Forskarna fann ingen signifikant skillnad mellan grupperna när det gällde ny stroke eller dödsfall ? 17,8 procent i warfaringruppen och 16 procent i ASA-gruppen. Andelen som fick större blödning var låg och lika i båda grupperna, men patienter i warfaringruppen hade fler mindre blödningar än i ASA-gruppen.
En tidigare studie har visat att warfarin är effektivare än aspirin när det gäller att förhindra en ny stroke hos patienter med förmaksflimmer. Den aktuella amerikanska studien visar resultat för patienter utan förmaksflimmer och där är alltså warfarin inte effektivare än ASA.
Det är därför viktigt att fastställa korrekt diagnos eftersom de bör påverka valet av terapi ? warfarin för patienter med förmaksflimmer och ASA för resen av patienterna eftersom det är billigare och kräver mindre övervakning av patienterna ? är den slutsats forskarna drar av studien.
New England Journal of Medicine (2001;345:1444)

Cytokin nytt terapeutiskt mål för inflammatorisk tarmsjukdom

Genom att hämma ett cytokin som har samband med inflammatorisk tarmsjukdom hoppas amerikanska forskare kunna ta fram ny behandling av Crohns sjukdom.

Tarmsjukdomar En ny studie visar att en faktor, MIF (cytokine makrophage-migration inhibitory factor), spelar en viktig roll i uppkomsten av Crohns sjukdom. Olika sätt att påverka effekten av MIF kan innebära framtida möjligheter att behandla sjukdomen, forskare i Boston, USA, hävdar att kolit beror på samverkan mellan slemhinnans immunsystem och tarmbakterier. Vid kolit stimulerar bakteriella produkter immunsystemet kontinuerligt vilket orsakar att MIF frisätts.
Cytokinet har en mängd proinflammatoriska funktioner som att upphäva den immunsuppressiva effekten av steroider och öka produktionen av tumör nekrosfaktor, TNF, samt kväveoxid hos immunceller.
Forskarna undersökte plasmakoncentrationer av MIF hos patienter med aktiv Chohns sjukdom samt faktorns roll i djur-
modell av kolit. De fann att patienter med Crohns sjukdom hade högre plasmakoncentrationer av MIF än i den friska kontrollgruppen och att Crohns sjukdom orsakade ökade nivåer av MIF i plasma.
Även djurförsök visade att kolit har samband med MIF och att faktorn krävdes för sjukdomsutveckling både i akut och kronisk musmodell av kolit.
Administrering av monoklonala antikroppar som blockerade MIFs verkan förhindrade sjukdomsutveckling samt under-
tryckte etablerad kolit.
Nature Immunology (2001;2:1061)

Vi använder cookies för att ge dig den bästa upplevelsen på vår webbplats. Mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng