Ett antal bakterieinfektioner går inte längre att behandla. Den stora användningen av antibiotika har gjort att bakterier har blivit resistenta. Utvecklingen är oroväckande eftersom stora delar av den moderna medicinen förutsätter att vi kan behandla infektioner.
Under det senaste decenniet har nätverk av experter över hela världen sakta påbörjat arbetet med att motverka den omfattande användningen av antibiotika. På så sätt hoppas läkarna att bakterierna inte ska blir resistenta lika fort. Men även om antibiotika används rätt utvecklar bakterierna motståndskraft. Oron växer nu eftersom läkemedelsföretagen i mindre utsträckning forskar fram några nya antibiotika.
– Antibiotikan är en ändlig resurs. Oavsett hur mycket vi sparar kommer de vi har sluta att fungera. Därför måste vi också ha nya substanser, säger en bekymrad Christina Greko, koordinator i det världsomspännande nätverket React som verkar mot antibiotikaresistens.
Hon menar att om antibiotikaforskningen fortsätter i samma låga tempo som idag så kommer det få allvarliga konsekvenser.
– Konsekvensen kommer främst att bli ökad dödlighet. Men vi kommer också att sluta göra vissa operationer eftersom risken blir för stor. Människor kommer få halta omkring med en ond höft eftersom man inte vill riskera att patienten får en infektion som man inte kan behandla.
Marknadsmisslyckande
Det medicinska behovet av nya antibiotika är tydligt. Ändå anser inte läkemedelsföretagen att det är lönsamt att satsa på antibiotikaforskning. Ekonomerna pratar om market failure, att marknadskrafterna inte fungerar. Men hur blev det så?
Som alltid finns en del av förklaringen i historien. Det första antibiotikumet upptäcktes av en slump 1928. Men det var inte förrän på 1960-talet som antibiotikaforskningen tog fart på allvar. Vid tidigt 1970-tal hade det producerats mer än 270 antibiotika och marknaden fortsatte växa. Under 1980-talet fanns det så många antibiotika på marknaden att vinsterna från dessa läkemedel minskade kraftigt. Istället började läkemedelsföretagen satsa på forskning kring läkemedel för kroniska sjukdomar.
– Under 1980-talet trodde vi att hela bakterieinfektionsproblemet var löst och därför vände sig forskningen mot områden där man inte hade några lösningar. Följden är att vi har sumpat 25 års forskning, säger Christina Greko.
1991 hade hälften av de stora läkemedelsföretagen slutat med eller kraftigt dragit ned på sin antibiotikaforskning. Ungefär samtidigt dök den första multiresistenta bakteriestammen upp och ett par av företagen startade upp sin forskning igen. Men de senaste åren har alltså de flesta än en gång slutat.
Få köpare
Dagens situation rymmer en paradox. Eftersom resistensen är en oundviklig följd av att man använder medicinen så drar sig läkarna för att använda de nya medlen tills de verkligen behövs. Lite krasst kan man säga att sjukhusen vill ha de nya antibiotikumen för att lägga dem högst upp på hyllan. Där ska de sedan ligga tills de gamla inte fungerar. På så sätt undviker sjukvården att mer resistens utvecklas. Samtidigt kan de ändå motverka att nya resistenta bakterier sprider sig i en epidemi eftersom de få fall som dyker upp kan behandlas. För läkemedelsföretagen innebär det att enorma pengar satsas på något som ytterst få kommer att köpa. Och med dagens krav på läkemedelsföretagen finns det inte utrymme för den typen av investeringar.
– Avkastningen förväntas vara mycket högre hos läkemedelsföretag än i andra företag. Aktieägarna och pensionsspararna förväntar sig det. Därför väljer företagen bort antibiotikaforskningen när den inte ger någon större avkastning, säger Otto Cars, infektionsläkare och ordförande för Strategigruppen för rationellt antibiotikaanvändande och minskad antibiotikaresistens (Strama).
Han menar dock att industrins ointresse inte är det enda problemet.
-Det forskas en hel del inom akademin, men det har stått stilla även där. Det är ett generellt problem i alla länder att man ansett att det här är ett problem för läkemedelsindustrin och inte för samhället. Men nu satsas det äntligen en del EU-pengar på den här forskningen.
Långt avstånd
När företagen räknar på eventuella vinster av att investera i antibiotikaforskning blir den beräknade vinsten tio till femton gånger lägre än vad motsvarande investering på ett läkemedel för till exempel neurologiska sjukdomar blir. Med de siffrorna framför sig är det självklart för läkemedelsföretagen att välja bort antibiotikaforskningen.
Problemet med bristande antibiotikaforskning har varit känt i flera år. Ändå har inga större satsningar gjorts från samhällets sida. Otto Cars menar att det främst beror på dålig kommunikation.
– Det är ett misslyckande från det vetenskapliga samhället som inte har lyckats förmedla sin kunskap till politiker, säger han.
-Många läkare har länge varit djupt oroade och skrikit högt, men det har inte gett någon reaktion. Avståndet mellan forskarna och politikerna har varit för stort. Nu måste vi se till att det minskar.
Även Christina Greko från React menar att informationen måste fram och att samhället måste ta ett tydligare ansvar. Och just nu är detta en av Reacts viktigaste uppgifter. I mitten av maj var hon och andra Reactmedlemmar nere i Bryssel för att övertyga EU-politiker om att unionen omgående måste göra någonting.
– I och med att läkemedelsföretagen inte lägger sina pengar på det här så krävs det offentligt finansierade projekt, säger hon. Och för att det ska kunna göras måste vi öka beställarkompetensen hos politikerna.
För det är en beställningslista som Christina Greko menar behövs.
– Vi måste fråga oss vad det är vi behöver mest akut, dels i EU men även i världen. Sedan måste vi säga hur mycket vi är beredda att betala, säger hon.
Men det handlar inte bara om rena pengar utan lika mycket om de system som omger forskningen. Ett antal olika förslag diskuteras nu för att underlätta för företagen att satsa på antibiotikaforskning. Bland annat diskuterar man att erbjuda företagen förlängda patent på nya antibiotika. På så sätt förlängs den tid då företaget får tillbaka de investerade pengarna. Och industrin är positiv till den typen av lösningar.
– Det finns ju redan ett sådant system för läkemedel som har väldigt små patientgrupper, säger Jan Ström, kommunikationsdirektör på Läkemedelsindustriföreningen.
– Och det har ju fungerat, så egentligen har man redan knäckt den här nöten en gång.
"Marknaden har öron"
Ett mer kontroversiellt förslag innebär att det företag som tar fram ett nytt antibiotikum får förlänga patentet på ett annat valfritt läkemedel. Kritiker menar dock att ett sådant valfritt patent skulle få komplicerade följdeffekter eftersom det skulle påverka konkurrenssituationen på ett sätt som man inte kan förutspå.
– Det viktiga är inte vilket system vi använder, säger Jan Ström.
– Industrin har inga preferenser för vilken typ av patentåtgärd politikerna tar, men det måste vara tydligt, pålitligt och internationellt.
Och det har börjat röra på sig. EU tog för ett år sedan beslutet att lätta på kraven för att godkänna nya antibiotika inom de områden där det finns resistens. Idag räcker det till exempel att visa att läkemedlet är aktivt mot bakterien och inte mot alla olika infektioner som den kan ge upphov till. På så sätt hoppas man minska företagens utvecklingskostnader eftersom det krävs betydligt mindre kliniska studier. Men trots EUs åtgärder är experterna överens om att mer måste göras och att det är bråttom.
– De här marknadsfrågorna kan inte industrin lösa själva. Samhället måste sätta en påse pengar vid regnbågens slut som de företag som tar fram ett nytt antibiotikum får ta del av. Som det är idag litar inte företagen på att sjukvården verkligen vill betala för de nya medlen.
– Därför krävs det en tydlig dialog mellan samhället och industrin där någon säger att samhället kommer betala för dessa nya antibiotika. Sägs det bara tillräckligt tydligt så har marknaden öron, lovar Jan Ström.
